nej, frassen har inte fått kattungar och musen biter dig inte i fingret.

Jag är sjukt dålig på att dra april skämt. Inte ens Seth får jag lurat. Har funderat hela morgonen på ett aprilskämt på bloggen, ett sånt som alla skulle gå på. Men det bästa skämtet jag kom på var att vår kastrerade frass fått kattungar. Ja, då fattar ni på vilken nivå jag befinner mig. öh.

Nåja, första april börjar ju låta väldigt "våraktigt" och snön på marken känns om det sämsta aprilskämtet detta år. Vart tog vårvärmen vägen?

Sånt hos oss idag då jag funderar så smått på påskmenyn. Vi kan ju inte enbart äta godis hela helgen. Eller kan man? (kanske jag borde testa när min gräns för intag av choklad är nådd) Barnen funderade i morse om de får nåt annat godis än ett stort påskägg (de har spanat in de största modellerna vid prisma som jag lovat att de får på påsklördag). På nåt vis så gläder det mig att de inte ta för givet att de ska få godis i massor utan att ett stort påskägg skulle räcka. Sen blir allt godis utöver bauta ägget en överraskning. 

Glad påskvärld

Om inte mamman i huset påskpyntar så värst ivrigt så gör barnen det desto mera. Igår ställde Ivar fram en "påskvärld" i farstun och han var supernöjd med resultatet. Hans påsk kyckling har en egen kikare så besöker man oss under stilla veckan så kan man räkna med att bli iakttagen väldigt, väldigt ingående. Uppförstorat dessutom. Men bara på utsidan. Insidan ser Herren allena. 

"Glad påskvärld" står det på pappret och det får mig att tänka på just påskens budskap som gäller över hela världen. Hela världen. Där Esse enbart är en liten, liten miniatyr prick. Med mänskligt förstånd kan man inte riktigt omfatta det hela. Att det räckte med att en person dog på korset för att rädda hela välden "Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det" Ef 2:8. 

Är det för enkelt för nutids människan att tro på? Kräver hon mera "att bita i"?

Sånt hos oss då jag känner tacksamhet över nåden. Tacksamhet över att tron passar så bra in i vårt vardagliga liv utan att ta glädjen bort från något annat. Snarare tillför den en glädje som jag skulle sakna om den uteblev. Önskar att tron skulle spridas som en löpeld i vårt samhälle och att den inte skulle bli omodern och något vi skäms över och inte har tid med. Men precis som en fotbollsspelare måste hålla sig i trim mellan matcherna (jag behöver bara följa med lillebrors livsstil) så vill en kristen ha en öppen dialog med Gud varje dag och varje stund. Tron är inte nåt man bara plockar fram då det passar till jul och påsk eller då man gifter sig eller då ens barn blir döpt. Nej, en troende människa har en ständig kontakt med Gud och lika självklart som man andas så känner man Guds närvaro, hans förlåtande kraft och hans nåd som aldrig upphör. Tillsammans med andra kristna kan man diskutera tros frågor och stötta varandra men tron i sitt eget hjärta måste man finna helt själv. Då hjälper det inte att man har kristna föräldrar eller syskon. Avslutar med en länk till Christer Sjögrens version av "När du går över floden"

l.y.c.k.o.b.u.b.b.l.a.n.

Ah, igår steg jag rakt in i en lyckobubbla då jag besökte Mr B. Ni anar säkert vilken lyckobubbla jag syftar på. Den atmosfär som uppstår i hemmet när en ny familjemedlem flyttat in. Allt det nya, ovana, nya rutiner, pappaledigheten, presenterna, blommor, nystädat, matoset från allt gott som pappan kokat "i enlighet med" den långa inköpslistan som mamman skrivit. Vardagen som tar en paus. Andas in allt det nya.  t.a.c.k.s.a.m.h.e.t.e.n. 

Vem sussar i famnen så sött,

 vem är så trött, så trött.

Vems är den pyttelilla hand,

och den lilla munnen som är som ett smalt band.

Vems är kinderna som är så mjuka och runda,

som man bara vill sitta och begrunda.

Snart får vi lära känna dig sådan du är

och vi kommer alla att hålla dig så kär. 

Tack gode Gud för gåvan du ger 

och att du till den minsta ser. 

 Sånt hos oss denna måndag då vi vaknat efter en sämre natt. Vad som stört Seths sömn de senaste nätterna har jag ingen susning om men nåt är det. Nu ser jag framemot en frisk påskvecka med god nattsömn. På nätterna ska man inte vara vaken, så är det bara. Snabba amningspauser på sin höjd men inget utöver det. Förresten, som inledning på stilla veckan så har vi en gästande predikant från Amerika, Ernest Bylkas, som predikar i bönhuset kl 19 ikväll så dit är alla hjärtligt välkomna. Vi har kaffeservering efteråt. 

b a b y d o f t e n

Mr Pettersson till vänster och Mr Björkskog till höger                   

Livets under. Guds skapelse. 

Finns det någon som inte smälter då de ser en nyfödd bebis. De är så ljuvliga så man saknar ord. Babydoften. Man vill bara stoppa dem innanför jackan och springa iväg med dem. Deras hjälplöshet. Deras behov av omsorg, mat, närhet, kärlek, sömn och trygghet. Allt detta som vi vuxna är ämnade att ge åt alla barn. I hela världen. 

Jag förundrades över skaparens verk, än en gång, då jag besökte de nyblivna familjemedlemmarna. Underbara killar som det skilde enbart 30 gram emellan. Men jag stoppade ingen bebis innanför jackan vid BB utan körde hem till min egen, småfebriga, lilla kille som plötsligt kändes så stor. Allt har sin tid och jag avundades faktiskt inte mammorna som sakta kom gående i korridorerna med morgonrockarna löst knutna i midjan. Att föda barn och vara nybliven mamma är inte enbart en dans på rosor med ljuvlig babydoft, (bara nästan!) Det finns så mycket annat inblandat också som jag inte alls längtar efter nu just (kanske för att jag upplevde detta för snart 9 månader sen). Dessa hormonsvängningarna som inte kan förklaras, tröttheten, mattheten, sjuk nedre del och mjölkstinna, lite ömma, bröst MammaMu känslan samt oron att äta fel sorts mat så babyn får magknip och sånt. Nej, det är ganska skönt att vara en icke nyförlöst kvinna. För tillfället. 

Sånt hos oss då vi inleder en regnig lördag. Vad vi hittar på återstår att se. Jag skulle gärna besöka sunds trädgård ett varv och inhandla nånting fint. Vad som helst. 

öppna du så stänger jag

Vad gör ni samtidigt som ni äter morgongröten? Vi öppnar och stänger kökslådan xx antal varv. Letar man efter nåt speciellt så ska man alltid titta i lådan högst upp längst till vänster i "Seths låda". Där ligger diverse saker som varit via hans händer. Devisol dropparna tex.

Sånt hos oss då  dörrstängaren (jag är öppnaren) just tog sin förmiddagslur. Nu passar det utmärkt med morgonkaffe och ett blogginlägg medan tvättmaskinen centrifugerar. 

Förresten så är jag ju färsk nybliven moster och faster nu. Jag har ju varit det sedan tidigare men nu doftar det riktigt nybakt. Syrran fick sin kille på onsdag kväll och svägerskan fick sin igår på em. Nu delar de rum på BB avdelningen med sina knyten och mina tankar vandrar dit hela tiden. Är så nyfiken på de små! Tack gode Gud att allt gick bra!

d e l a

- Maria, jag ska sova vid ert såhär många nätter, säger Elia och viftar med alla tio fingrar.

- nämen, nog vill du väl hem och sova sen med bebisen. Tänk vad mysigt, försöker jag övertyga honom.

- nej, inte ska bebisen sova vid oss, svarar han då, han kan sova med Seth. 

- men ni har ju en egen säng åt bebisen, ska den inte sova där?

- Nej, jag ska sova i mammas och pappas rum. Bebisen får vara där ute i vagnen, då är den gladast! Avslutar han bestämt.

- men vem ska sköta honom då om den gråter och blir rädd på natten, frågar jag.

- nån bil som kommer körande. Punkt. 

Det är inte så lätt att bli storebror då man har fått ha mamma och pappa för sig själv i tre och ett halvt år. Inte så lätt att förstå. Men så fort han ser sitt syskon så kommer han att fatta. Syskonkärleken kommer att skapas från första stund och tanken på att han vill ha mamma och pappa ifred suddas ut. Det kommer att bli så underbart!

Sånt hos oss då solen strålar och det blir en vacker dag. Ska snart ställa mig för en sväng till missionsmagasinet. Mitt nyårslöfte om att jag skulle lägga mera av vår tid där har inte infriats. Tiden räcker inte till och att ha barn med sig längre stunder där går inte. Inte om man vill få nåt gjort. Att betjäna och dricka kaffe går däremot finemang med barn runt benen. Sist jag var in dit så hade väldigt mycket ändrats där bland loppis hyllorna och jag tänkte inte känna igen mig *ler*

k a l l p r e s s a d

Det är år och dagar sedan jag pressat en apelsin och druckit färsk pressad apelsinjuice. Tratten som man ska pressa saften igenom såg jag häromdagen i sandlådan (av alla de ställen) och nu, efter att ha tittat på torra apelsiner i fruktkorgen i några dagar, tog jag in den och diskade av den. 

Resultatet var underbart slurpigt och gott. 

På tal om resultat så undrar jag vad resultatet i framtiden blir av alla val vi gör idag i samhället. Samhället som sakta men säkert kommer att avkristnas om vi inte reagerar. Vi har ju alla vår möjlighet att påverka nu då riksdagsvalet närmar sig och jag personligen hoppas verkligen att KD får fortsatt förtroende av oss alla som röstar. Tyckte Benita Finne hade en så bra insändare (om bordsbön) i dagens ÖT  med rubriken "Kristna demokratier bäst". Slutcitatet var tänkvärd,

"Ty som människan inte lever av bröd allena, så växer brödet inte genom människan allena, utan genom välsignelsen från honom som åkern och sådden tillhör"

Jörg Zink

o r o n

Här ser ni undertecknad i egen hög person. Kanske lite suddig bild som fyraåringen fotat men man ser iallafall konturerna på min näsa om nu någon funderat hur den ser ut. He. 

Gårdagens bad feelings håller lite i sig ännu idag men nu kom jag på vad det egentligen är som pågår inuti. Det är oro. Är så nervös för de två små liven som så småningom kommer att anlända till familjen Pettersson. Syrran och svägerskan som snart ska få bebisar får min egen förlossning att kännas som igår (här). Det är lite för spännande för denna moster/faster att hantera. Hur ska det gå? 

En förlossning är ju så otroligt häftigt, mäktigt, smärtsamt och underbart i en salig blandning och jag hoppas de kommer att få "fina" stunder sen då det är dags! 

Sånt hos oss då det känns som om allt numera kretsar kring just graviditet, förlossning och bebisar. Vilken tur att detta kapitel snart är slut för denna gång åtminstone. Man blir ju gråhårig med mindre. 

p l a t t f a l l

Jag bad mannen printa ut ett exemplar av "kaffekokaren" innan han for från kontoret idag. Då han kom hem så ramade jag in bilden och hängde upp den och kände mig kanske en gnutta gladare denna skräp dag. Varför blir vissa dagar sådana som man borde stryka från almanackan? Att mannen dessutom kom hem nyfriserad fick mig ännu surare. Konstigt. Jag borde ju vara glad att han månar om sitt yttre och är snygg men det får mig bara att tänka på min egen fula kalufs och min lathet att ens boka frisör. Dessutom ska skötare ordnas åt barnen så ett frissa besök dagtid känns som lyx som andra har. Inte jag.  Nåja, mamma toppade ju mitt hår för nån vecka sen så egentligen är jag ju sk*tsnygg i håret om jag bara lägger plattången i eluttaget och börjar på. Typ. 

Sånt hos oss då jag önskar mig långt, långt härifrån. (och det värsta är att jag har alla möjligheter att fara men nej, det orkar undertecknad inte heller)

f u l l t a n k

Måndag morgon. Det klingar ganska skönt på ett sätt. Men bara på ett sätt. Helgerna är ju nog sjukt mycket skönare trots att jag ibland går här hemma som en osalig ande och tycker vi borde göra nåt. Vad som helst! Denna helg har dock gått i sällskapets tecken alla dagar och min sociala del har blivit tankad. Full tank. Skulle gärna tanka min ensamhet också nån gång. När jag riktigt tänker efter så är det väldigt sällan jag är ensam. Alltså bara jag och tystnaden. Jag var en sväng till kokkola på lördag eftermiddag i tre timmar så den stunden får väl räknas. Ögonblicket då jag körde hem med en öppnad godispåse bredvid var guld värd. Ska man frossa så ska man frossa ordentligt tänkte jag och stoppade hastigt in den ena chokladbiten efter den andra. 

Överlag är jag väldigt social. Men jag har också ett stort behov av att vara ensam (och ensam är man inte ofta med man och fyra barn). Jag minns så väl under min studietid då de andra övernattade hos varann och jag, tråkmånsen, föredrog att sova ensam i mitt rum. *ler*.  "Ensamheten är Guds mottagningsrum" är ett fint ordspråk och det finns en poäng i det. 

Här är ett bevis på att tränings delen också blivit tankad i helgen. Min svägerska Johanna och jag besökte tyngdpunkten (det mysiga mini gymmet i Kållby, här.) i lördags. 

"Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande"

1 Tim 4:8

Sånt hos oss då vi nyss blev bjuden på lunch av ingen mindre än

.

.

.

syrran! 

Suprise. 

Förresten så har hon nu gått graviditetstiden ut så det är spännande dagar. När anländer bebisen?

less is more

Varför gör du moccamaster reklam, undrade mannen då han satte sig bredvid mig i soffan då jag sysslade med min stora passion som till stor del innefattar text och bilder.

Jag målade över moccamaster bokstäverna och visst blev det snyggare då. Less is more. Även på kaffekokare. Men när vi snackar kaffebulla så gäller regeln more is more. Helst sju sorter samtidigt. 

Fick ny inspiration att fixa ihop nåt efter att ha läst CaisaK länkar på posters. Visst borde vi ha några grafiska posters vid missionsmagasinet också och inte bara tavlor. Många gillar säkert inte denna stil på motiv i hemmet medan den faller andra, inklusive mig, i smaken. 

Sånt hos oss denna söndag då jag fortfarande går iklädd i kläder som inte tål dagsljus medan mannen, som var uppstädad från topp till tå, for på sammankomst. Kontraster makar emellan. 

På tal om kontraster så kunde det vara roligt med lite annorlunda bröllopskort också. Detta (ovan) skulle passa om man tex köpt en marimekko skål till brudgåva. Eller till en Alvar Aalto vas. Typ. 

g l i t t e r

Igår tittade vi lite på HMs utbud av festkläder, och de levererar ju som alltid. Kronan ville Ruth redan ha till hennes julfest men då hann vi inte beställa hem nån och nu vill hon ha den på min brors bröllop i sommar. Åt Edith får vi nog leta vidare, ännu har jag inte hittat nån som faller oss i smaken och det samma gäller Ivar. Deras mamma ska vi inte tala om. Det är nåt med kombinationen nya kläder och jag som bara blir värre med åren och shopping hör definitivt inte till mina nöjen.

Nåja, ännu är det länge till Juni så vi har tid på oss att hitta festkläder. Seth är väl den som skulle vara enklast att hitta söta kläder åt men han är den som minst av alla passar på ett bröllop. Håller vi ordning på de andra tre så får vi vara nöjda. Men iallafall Ruth vet att man inte härjar på bröllop. 

Citerar ett stycke som syrran skickade på whatsup efter en konversation mellan Ruth och Elia. 

Ruth: - på sommaren kan man inte fara någonstans för då ska vi på bröllop och jag ska vara fin med klänning och du ska ha skjorto. Å man ska sitta i still å int häri na å så ska vi dans. 

Sånt hos oss då lördagen bara börjat och jag hoppas på en fin dag med glada barn. Glada barn = glad mamma, glad fru = glad man o s v.....På tal om män så sitter min man i skrivandets stund på ett möte (han representerar LFF) med självaste biskopen Björn och vad de samtalar om ska bli intressant att höra sen. 

v i n t e r l e d i g t

Han drar sig fram överallt våran Seth. Mest hasar han efter mig då jag förflyttar mig och man bara smälter då han hankar sig fram med ena armen under sig. Att förflytta sig från sovrummet till köket är ett helt projekt för honom. Hade vi inte haft så halt golv så hade han garanterat krupit vid det här laget. Jag borde köpa läderbyxor åt honom så knäna inte skulle rutscha iväg, fast det finns ju knappast i storlek 68. Med all rätt.

Sånt hos oss då vi har fredag. Vi ser framemot solförmörkelsen om en timme. Ännu är det klart väder men nu börjar moln dyka upp. Så typiskt.

Förresten så har vi väldigt sköna dagar nu då mannen tar ut två dagars vinterledig. Att ha pappa hemma på vardagarna är inget vi är bortskämd med. Inte alls. Men jag skulle gärna ta detta som ett återkommande fenomen, ha ha (kanske sommarsemestern blir längre än två dagar detta år *önskar*) Trots att vi inte gör nåt särskilt dessa dagar (vi är ju riktiga hemmaråttor vi) utan har mera röjning och städning på tapeten så känns det helt lyxigt! Dessutom får jag två sovmornar denna vecka, det bästa av allt! Man tackar och tar emot. 

ps. Ingen tycker väl att listen borde målas!? Kan isåfall upplysa den personen att en nymålad list skulle sticka ut från allt annat som är lite sådär halvsnuskigt hemma hos oss och det skulle i sin tur leda till att varje millimeter av vårt hus skulle behöva målas. Nåt sånt mäktar ju ingen med. 

n o r r s k e n e t

Igår kväll då vi var ut på en lite kvällspromenad så fick vi beundra det vackra norrskenet. När jag stod där med vagnen i ena handen, hundkopplet i den andra och fyra andra barn som hoppade i diket utan reflexvästar (vilket gjorde mig extra stressad) så kände jag Guds närvaro så påtagligt nära. Han omringar. Han omsluter. På alla sidor. 

- imorgon ska jag berätta att jag sett norrskenet åt läraren, sa Edith.

- det ska vi också, fyllde kusinerna in

- jag ska berätta i förskolan, sa Ivar

- jag ska berätta åt Elia att jag sett fårskinnet, avslutade Ruth och blickade förundrat mot himlen där norrskenet snabbt ebbade ut i intet.

Sånt hos oss då jag i morse fick ta del av tråkiga nyheter. Kvinnan som vi bad för i kyrkan i lördags har nu fått flytta till det himmelska hemmet och kvar lämnar hon en stor sörjande skara. Jag tänker på dem idag och kan inte riktigt fatta vilken ofattbar sorg de känner i denna stund. När ett dödsfall inträffar så kommer himlen så nära och man rannsakar ännu en gång det som är absolut viktigaste för oss människor. Livet efter detta. 

Jag tänker också på min mans farbror som ligger inför livets slut. Må Herrens hand omsluta honom också så att vandringen över bron till himlen skulle ske smärtfritt. 

Tänk vilken frihet de får uppleva de som dör med tron bevarad i sitt hjärta. Vilken frihet. 

t j u v

I går på morgonen ringde Linda åt (höggravida) syrran och erbjöd sig att komma på lite städhjälp.

Två timmar senare satt jag i gungstolen med denna utsikt. Vadå städhjälpstjuv!?

Tror faktiskt jag ska fortsätta med fönstertvättandet efter mamma-barn träffen idag nu när svägerskan satt upp tvättempot här. Eller så dricker jag kaffe på utsidan istället, humöret får avgöra sen. Dessutom ska vi inte ta dessa soliga dagar för givna, snart kommer nog molnen och täcker den klarblåa himlen och då kan jag lika gärna tvätta fönster.

Sånt hos oss då Edith sitter bredvid mig och skriver upp önskelistan till hennes födelsedag som är i juni. En ganska lång lista kan jag konstatera men hon har ringat in den viktigaste önskningen, resten behöver hon egentligen inte deklarerar hon tydligt och tillägger sen att det är bra att hon skriver upp listan tidigt så vi hinner planera vad vi skall köpa och spara pengar. Ja, tack. I agree.  *blink*

"kivet"

I morse hände det som jag fruktat, mannens väckarklockan väckte upp Seth med sitt svaga durrande 05:30. Så onödigt! Han som sov så gott. "Vi ses om 11 timmar" konstaterade jag inte alltför vänligt åt mannen då han kom tillbaks med en väldigt vaken kille som ville fortsätta vara uppe (han är alltid med då mannen ställer sig och äter morgonmål) . 

Men om en morgonpigg kille är det ända som bekymrar min vardag för tillfället så har jag det väldigt, väldigt bra! Jag har all orsak att tacka Herren. Det finns de som har det så mycket värre med sorg och oro i min bekantskapskrets. Så mycket värre. 

Sånt hos oss då ännu en solig dag gryr, jag visar min nya köksgardin i brist på annat. Den är eventuellt halvfärdig ännu eftersom jag funderar på att förlänga gardinen så jag kan snurra upp på en list. Har inte bestämt mig ännu. Orkar kanske inte sy om den flera gånger. Fönstret borde förresten ha fått sig en omgång med trasan samtidigt som gardinbytet men jag fick inte upp det eftersom nån av mina kära hade proppat trolldeg (som torkat till skarpa klumpar) i hålen. Så onödigt kan man tycka.

Tack min Gud för att jag vaknar
frisk och glad till en ny dag.
Din är dagen din är solen
din är jorden, din är jag.
Margareta Melin

b a b y t i d e r

När vi fick Seth så var syrran alldeles i början av sin graviditet. Snart är det dags för den babyn att göra entré och det är så spännande samtidigt som hennes väntetid tagit så snabbt! Det känns ju som igår då vi fick våran kille (eller nåja, kanske i förrgår) och under samma tid har Seths kusin mognat och alla är redo för honom (speciellt mamman *blink*). Elia frågade häromdagen av syrran om de köpt nån mat åt deras bebis (likadan burkmat som Seth äter) Han är nog lite orolig om de alls har ställt tillräckligt inför lillebrors ankomst (en treårings omsorg)! Snart har vi två små bebisar till i familjen Pettersson (brorsan ska ju också få några dagar efter syrran) och våran kille kommer att bli stor på en gång. Liten blir stor över en natt.

ps. Jag publicerar kortet utan lov så försvinner det plötsligt så vet ni varför. Jag tycker överlag att folk ofta publicerar andra människor på internet utan att fråga innan. Det är inte okej att ta bilder av stora folksamlingar och publicera sådär bara!

Sånt hos oss då jag borde visa min lite sneda köksgardin istället för ett "olovande" kort av syrran. (tar bild av gardinen senare då det blir ljusare inomhus). Jag köpte nytt tyg igår och som vanligt borde jag alltid anlita sömmerska. Jag kan sy väldigt raka sömmar, det är inte det som är problemet, nej problemet är att jag är så slarvig med att göra förarbetet ordentligt! Stryka och nåla! Nåja, jag kan ju alltid sprätta upp och sy igen. Sen då andan faller på. 

Ruth och jag har en väldigt skön morgon nu då Seth just somnade, Ivar har övernattat vid Lindas och Edith sover över hos grannens. Nu är det bara vi två. Fast för tillfället umgås vi inte alls, hon sitter med fredagsgodiset och tittar på MammaMu och jag sitter här med mitt morgonkaffe. Ganska slappt och skönt om jag får säga det själv.

* * *

En gång var jag liten

liten som ett finger.

Sakta växte jag

i en mammas mage.

Stilla låg jag

i det sköna mjuka mörkret.

Ingen kände mig

ingen visste vem jag var

ingen – utom du Gud.

 Du såg mig i mörkret

och kände mig.

Du kände mitt ansikte

innan det var färdigt.

Innan håret vuxit fram

visste du färgen.

En livmoder

gav du mig till hem

och blod kom till mig

genom navelsträngen.

Där fick jag bo i trygghet

tills jag skulle födas.

Jag tackar dig Gud

för mamman.

Hon bar mig i sin kropp

och lät mig växa i stillhet.

Jag tackar dig Gud

att jag lever.

Du har skapat mig

och låter mig leva.

Margareta Melin

duplo lego

I slutet av nästa vecka besöker några personer Jaama församling och de efterlyser duplo lego att ta med åt barnen där. Har ni överbliven lego så får ni gärna skänka till missionsmagasinet innan torsdag 19.3. Det behöver inte vara stora mängder, allt räknas! Har vi inte öppet (öppettiderna är ju lö 10-14. Tis, ons och tors 11-18) så lägger ni bara påsen i tunnan på utsidan och skriver på påsen "lego till Ryssland" Tack! Själv har vi mycket lego så jag ska bidra med några klossar jag med. 

* * *

Sånt hos oss då vi äntligen har fredag. Tyvärr är mannen borta tills imorgon kväll så riktig rolig start på helgen blir det inte för min del. Dessutom missar jag kvinnokvällen i Esse församling ikväll där temat är "allt jag vill är att räcka till" så nu sitter jag i stugan och surar. 

- nåja, jag räcker ju åtminstone till att ta hand om dina barn, deklarerade jag fult åt mannen för nån vecka sen då jag upptäckte att vi var dubbelbokade ikväll. Jag var en sur fruntimmer som högt och ljudligt påpekade mitt "martyrskap". Jag behöver knappast förklara nåt mer, ni vet hur sådana situationer lätt uppstår och att inget blir bättre av att spela "tyck synd om mej nu".

just do it

För trött för att vara vaken men för pigg för att somna om. Kan jämföras med känslan då man varit inomhus för länge och känner sig för lat för att komma sig ut på en promenad. Eller att man känner sig för otränad för att börja träna. De röda, lysande, siffrorna  på radioklockan visar 05:00 och jag konstaterar att vi skippade sovmorgon idag igen. Eller bebisen skippade sovmorgon. Jag skulle gärna ha sovmorgon varje morgon! Åtminstone skulle jag kunna sova till klockan 7 utan att ha en känsla av att jag missat nåt av värde. Mannen for gladeligen i jobb och han tycker att morgontimmarna är så effektiva vid firman då lugnet råder och trots våran morgonpigga Seth så ställer han klockan på ringning 05:30 varje morgon och det tycker jag är en lite väl hoppfull tanke. Den morgon som inte Seth väcker oss i tid så skulle vi minsann kunna "försova oss". 

Mer sömn åt folk! att sova är underbart

Sånt hos oss då vi iallafall är vaken nu. Dagen har bara börjat och vi får själva påverka med vilken känsla vi väljer att tröska igenom den. Idag får jag lunchsällskap (hoppas jag) och jag tror det blir fiskpinnar och potatismos på menyn. Enkelt och relativt gott, speciellt med en rejäl hög sallad. 

Denna vecka har jag gjort bekantskap med StudioZ och där trivdes jag som fisken i vattnet. Vilka snygga utrymmen och vilka fönster *gillar*! Ska köpa mig ett 10 gångers kort dit för att hålla motivationen uppe. "Just do it" tröjan på bilden ska jag prova nästa gång. Tittade på den förra gången men då var jag för svettig för att ens känna på den, än mindre prova!

h å r f l ä t o r

Vem har flätat ditt hår frågade Ediths moster av Edith igår. Att det var jag som flätat hade nog inte fallit i hennes tanke. Men nu kan jag lägga detta till min meritlista. Kan fläta snygga flätor. Hårproffs ser säkert detta som en sned, dålig, fläta  men i mina ögon var de snygga med tanke på förutsättningarna! (att vi valde olika färger på hårsnoddarna berodde nog enbart på oordning i hushållet och tidsbrist att leta). 

- imorgon kan vi göra runda kringlor tyckte Edith. Ha haa, här har vi en som tror stenhårt på sin mammas "flätkunskap".  Hon må nu ha den illusionen en tid, de brukar ju tids nog spricka. 

Sånt hos oss då solen kikar in genom vardagsrumsfönstret och det är nu jag har ett val. Att se skiten på insidan eller solstrålarna på utsidan. Se det positiva eller det negativa. Överlag tror jag vi sätter mycket energi på att gnälla över allt som man rimligtvis kan gnälla över. Och det finns massor. Massor. 

Lillkillen somnade just efter att ha lekt med två blåbär på golvet. Ni kan ju bara tänka er hur han såg ut efteråt och hur golvet ser ut ännu. Förresten så kanske ni undrar varför vi har bär på golvet. Det undrar jag också ibland. Finns ingen städerska i hushållet? För de som undrar vad mamman gjorde under tiden (en åttamånaders bebis som stoppar allt i munnen behöver ju vara inom synhåll) så kan jag meddela att jag satt på andra sidan köksön och åt gröt och läste ÖT i den tron att Seth lekte vidare med bonaburkslocket och andra "leksaker" (kan man kalla vante och bepanthen tuben för leksaker?) som låg utspridda på köksgolvet.  

där stod Gud

Igår när jag körde till dagklubben så utbrast Ruth 

- åh, där är kyrkan! och när vi körde förbi så tittade hon bakåt och sa,

- och där stod Gud. 

- ja, där var Gud, instämde Malin (kompisen). 

Jag påpekade inte att det var fattiggubben som samlar in pengar till hjälpbehövande. Jag ville inte förstöra tanken på att det var Gud som stod vid kyrkväggen och såg på oss när vi körde förbi. Det lät så fint och så självklart att de såg honom. Gud finns överallt om vi bara ser honom i alla hans verk här på jorden. Må vi alltid ha den enkla barnatron kvar livet ut. Tro, utan krav på att förstå. 

Sånt hos oss då vi känner Guds närvaro här hemma också trots att han samtidigt står vid kyrktrappan i Överesse och tittar på alla bilar som kör förbi. Han finns också i Syrien och inger hopp om evigt liv i troende människor som förlorat allt i denna värld. Han räcker för oss alla som tar emot honom. Men han har också gett oss friheten att välja bort honom ur våra liv om vi vill. 

Idag skall vi fara på sedvanlig mamma-barn träff och på eftermiddagen blir det dags för Seths 8 månaders kontroll. En helt vanlig, mulen, tisdag. En välsignelse i sig. 

"lite mindre av mig och mer av dig, o Gud"

f j ä d r a r

Upsis, det blev visst en höna av en fjäder i mitt förra inlägg. Och visst, hade jag läst era djupa, fina, kommentarer innan så hade jag definitivt inte skrivit sådär (borde ta bort hela inlägget så ingen missförstår nåt). Jag generaliserade stort med temadagarna (jag var väl innerst inne besviken då jag inte fick nån blomma av mannen på kvinnodagen *blink*) utan att desto mera jämföra dem och reflektera över dem och helt klart kan man inte jämföra hungerdagen med kanelbullens dag! Men alla "goda" människor är goda alla dagar och alla "onda" människor är tyvärr onda (nästan) alla dagar oavsett uppmärksamhet. Ondskan kommer alltid att finns och mission/givmildhet kommer alltid att finnas. Varje dag. De går sida vid sida. 

Självklart är jag emot kvinnoförtryck, misshandel och allt detta skit. Självklart ska vi ha ett jämlikt samhälle, men måste vi verkligen svänga på varenda hårstrå för att kolla så inget är orättvist (tänker mera på småsaker som föräldraledighet och sånt). Kvinnor, män och barn har alla lika värde men hur ofta pratar vi om alla de män som är utsatta för grymma kvinnor och för att inte tala om barn som har just kvinnor som misshandlar dem. 

Fick tipset att läsa på mera av en anonym innan jag uttrycker mig och det borde jag väl göra. Men var ska jag börja? Finns det nån början och finns det nåt slut. Skulle mina inlägg på bloggen baseras på annat än mina egna reflektioner (för stunden) så skulle den aldrig bli skriven. Skulle alla mina inlägg behöva passa alla så skulle de heller aldrig kunna publiceras. Kommentaren om att människor som inte har en Gudsrelation behöver fylla almanackan med annat kan ses ur ett djupare perspektiv. Om några år har vi nog säkert en passande temadag till själva påsken också, eller julen. Så vi inte behöver ställa Jesus i fokus i samhället. Han passar ju inte in alla gånger. 

Sånt hos oss då jag ber om ursäkt om jag trampade nån på tårna. Många som läste inlägget dök ganska djupt medan jag reflekterade över temadagar mera på ytan (hungerdagen är riktigt bra för barn eftersom de själva får ta med pengar till skolan och bara äta havregrynsgröt den dagen, hoppas såklart att barnen får lära sig att dela med sig de övriga dagarna också). 

Nu ska vi ta emot en solig måndag med glatt sinne och för min del får datorn samla damm idag. Vi ska nog fara ut istället. 

"älska din nästa såsom dig själv"

ps. vad tror ni undertecknad tycker om mannens placering av diskborsten!? nåja, den som diskar får väl själv välja var man placerar den efteråt, ha ha. Vilken tur att jag trots allt diskar mest. 

m o r g o n t i m m a r n a

Dessa morgontimmar. Det är inte alltid så trevligt med morgonpigga barn då man ska få tiden att gå innan det är dags för skolan. Datorn blir ofta ett val (åtminstone om lillen somnat om) och det känns väldigt onödigt att barnen tankar datatid redan från morgonen (hos oss blir datatiden längre på vinterhalvåret). I morse hade de dock dataförbud och höll låda åt Seth mellan varven. Seth uppskattar alltid deras underhållning. Han tycker att barn är det roligaste som finns och han kiknar av skratt då de busar med honom.

Sånt hos oss då tiden går sakta. Men på ett fint sätt. Det är ju fredag och då behöver väl inte tiden rusa iväg. Avslutade gårdagen med ett Bella pass och idag ska vi ha träff med Johanna vid tyngdpunken, fredagsmys på hög nivå! Det är så roligt med varierande träning. Med Bella är vi utomhus och har mycket löpning inbakad i träningen och med Johanna lyfter vi tyngre vikter och satsar på teknik och nya övningar. Träning som kompletterar varann. Nu blir det potatisskalning för hela slanten. 

ett likadant

Vi sitter i Ediths rum (vi behövde lite miljöombyte) jag, Seth och Ruth. Ruth tittar sig avundsjukt omkring och utbrister,

- det är så fusk! Edith får ha ett så stort rum och så får hon ha ett rött nattduksbord. Jag vill också ha ett rött nattduksbord!

-  då måste vi köpa ett nångång.

-  Nej, jag vill ha ett NU. Mamma du måste hjälpa mig att flytta det till mitt rum.

- Nej men inte kan vi ju ta Ediths bord utan lov.

- Jo, om du inte flyttar bordet så flyttar jag och Seth och så har du ingen baby meir! (vid tanken så tåras hennes ögon och det är inget skådespeleri utan äkta känslor)

- nämen vart ska ni flytta?

- till mommos och moffas. Moffa hämtar oss, säger hon övertygande. 

Så tillägger hon:

-  Och vet du vad mamma, det tar länge att få en ny baby, man får vänta mååånga dagar. 

Men OM du flyttar bordet så flyttar vi inte.

Vi diskuterar en stund till men vi har liksom kört fast och jag ger mig och lämnar en gnällig Ruth på vinden och far ner och matar Seth. Då vi sitter i köket så hör vi hur ett litet plåtskåp förflyttas med arga ryck. 

När vi 10 minuter senare kommer upp i hennes rum så smälter jag bara rakt av. Som smör i stekpannan. Det doftar nagellack och Victoria secret parfym i hela rummet och Ruth njuuuuter!

k l ä t t r a

Jag var på en riktigt intressant föreläsning igår vid Ivars förskolan. Föreläsaren var Camilla Söderlund och hon föreläste om bla reflexer, här är hennes hemsida! Alltså inte reflexer vi ska använda i mörkret utan reflexer som vi människor har kvar från barn och bebistiden. Dessa kvarvarande reflexer som i viss grad kan försvåra vardagen och utvecklingen för barn, tonåringar och vuxna. Nåt nytt för mig var att åksjuka (som många lider av) kan bero på kvarvarande reflexer och kan, i vissa fall, "vänjas bort". Intressant. 

Vi blev (igen) påminda om hur otroligt viktigt det är att barn rör på sig tillräckligt, att de klättrar, utforskar, springer i skog och mark, går barfota osv. Det är ingen självklarhet i dagens samhälle då vi jämnar marken och "mjukar upp hörnen" för våra barn. Här skulle minsann min lilla familj kunna göra mååånga förbättringar! Ivar gillar att klättra i träd och senast i förrgår kom hans kompis in med andan i halsen och sa att Ivar är så högt i trädet så han inte slipper ner. Att säga detta åt höjdrädda, klumpiga, jag hjälper ju föga. Men redan detta att mamma stod nedanför trädet och heijade och uppmuntrade så kom han ner och han hade nog ingen aning om att jag var dubbelt räddare än han (jag såg ju bara för min inre syn då vi kör till akuten med brutet ben)

Sånt hos oss då skogen känns långt borta. Små snöflingor dalar ner och grusar de spirande vårkänslorna. Vi vill ju damma av cyklarna nu och inte ha snöslask. Barnen älskar cykelturer och jag hoppas att Ruths 16 tums cykel passar bra i vår, ännu i höstas var den lite för stor och fötterna räckte inte till tramporna. Ivar har fått löfte om en riktigt racercykel i år efter att ha cyklat med Ediths , avlagda, röda Helkama ifjol. Nu vill han inte ha nån "flickcykel" längre! Seth får sitta i cykelstolen, barnstolen eller vad den nu heter och det ska bli så roligt!

 Förresten så hade han, Seth alltså, sovmorgon till 06:40 i morse och jag känner mig så utvilad och harmonisk. Mera sådant. Mera sömn åt bebisar. 

ps. på bilden testar Ivar klättring vid sportis på aktivitetsdagen som ordnades på sportlovet. Han borde få klättra igen så skulle han säkert komma till toppen så småningom. Hans mamma borde ska kolla vad det finns för kurser åt 7 åriga klätterbarn. Flickorna har ju ridningen de. 

och kommer aldrig åter

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.

Lika så bra om ni frågar mig. 

Lillkillen har varit svår road i helgen. Visst har det gått att roa honom men hans mamma och pappa har fått sätta lite extra energi till (och den energin tar ju ibland slut). Och eftersom han bara uttrycker sig genom skratt eller gråt så är det inte så enkelt att veta om det är tänderna som bråkar eller nåt annat. Eller så är bara tristress! Visst kan små bebisar ha tråkigt också och släktas denna kille på sin mamma så får han fort tråååkigt. Hans pappa däremot behöver bara en god bok för att få timmar att gå (och en älskvärd fru, lugna barn och ordning på torpet)

Sportlovet blev ingen höjdare heller men barnen fick (helt oplanerat utan pyjamas och tandborstar) sova över hos kusiner från lördag till söndag och det blev väl veckans höjdpunkt. Ja, så var vi ju hela familjen till prisma i lördags och blandade varsin godispåse. Att inte förglömma. Min påse innehöll enbart choklad rosor och jag deklarerade tydligt åt mannen redan på väg till stan att ingen (läs han) får höja på ögonbrynen åt takten med vilken jag tömmer påsen! Men annars var det vardag i allra högsta grad. 

Sånt hos oss då strumporna är våta efter att jag har tappat i ett bad åt Ruth (vissa! börjar måndagen med bubbelbad) och kaffet hann nästan bli lite pannstekt innan killen somnade (nej, jag dricker helst inte morgonkaffet i hans sällskap). Men annars är allt morjens och jag ser framemot kvällens gemenskapskväll i Bosund, info här. Temat är att sätta gränser för sig själv och respektera andras. Intressant.