livets efterrätt

När jag var och veckohandlade igår så gick jag förbi en äldre (obekant) dam som suckande talade i telefon och jag kunde inte undgå att höra meningen som fick mig att tänka efter. Hon sa på ett ungefär såhär "jag vet inte hur jag ska orka ikväll, det blir så fullt med folk men jag vet ju att de alltid kommer..."

Jag blev väldigt nyfiken och skulle gärna ha velat veta mera. Vem var det som skulle komma? Barn och barnbarn kanske? Är de ofta där trots att kanske mormor/farmor inte alltid orkar? Kanske damen skulle ha föredragit att ha en lugn vappen kväll istället. Kanske hon skulle ha bjudit egna vänner men eftersom hon vet att barnen "alltid brukar komma" så finns det inte utrymme för dem. Detta är ju enbart spekulationer. Men det tåls att reflekteras över ibland.
 

När jag tänker på mig själv idag, 31 år gammal, med fyra barn så kan jag säga att jag har ganska fullt upp. Livet kommer troligtvis att fortsätta att vara ganska fullspäckad många år framöver. Hur känner jag mig sen som 50-60? Vill jag då alltid ha mina barn och barnbarn vid oss så fort det blir helg eller andra högtider eller vill jag kanske umgås med egna vänner i samma ålder? Eller är det egoistiskt att tänka så? (självklart vill man umgås med barn och barnbarn men ni fattar säkert hur jag menar)

 

Jag önskar att damen skulle ha sagt åt de som var på väg dit att ikväll har hon andra planer. Sen skulle hon ha blandat en stor påse med sitt eget favoritgodis och så skulle hon ha tillbringat kvällen i soffan med en bok eller titta på Youtube klipp då Celine Dion sjunger. Typ. Eller så skulle hon ha bjudit hem gamla bekanta, tänt levande ljus på bordet och rört ihop en matig gryta som barnbarnen inte ens skulle smaka på.

För hon var uppenbarligen väldigt trött och behövde lugn och ro.

Men hon var uppenbarligen också en sån person som inte säger det åt barnen (ja, nu antar jag ju bara att det var dom som skulle dit) utan bara beklagade sig enbart åt personen som hon talade med i telefon.    

Vi vet ju också att de flesta mor och farföräldrar älskar sina barn och barnbarn och aldrig nekar dem sitt hem och av sin tid. Då är det upp till oss barn att ta beslutet. Hur mycket orkar mina föräldrar. Hur mycket vill de. Kanske de har andra behov, de har ju trots allt haft sin beskärda del med småbarn och allt vad det innebär. Man överväger i all ödmjukhet så det blir rätt. Inte för lite. Inte för mycket.

 

Såna tankar hos oss då vi fortsätter där vi slutade igår. Trädgårdsarbete. Barnen ska på majlindo så fort vädret blir lite varmare. Kommer nån till oss så rör jag ihop en rabarberpaj med pinfärska, uppspruckna, rabarber som sen avnjuts nygräddad med glass. Eller så inte.  Kanske vi väntar en månad ännu på rabarberpaj. 

 

ö g o n k o n t a k t

 

Kan jag få komma upp i din famn?

Samma sak många, många gånger per dag och det är mera en regel än ett undantag att killen drar i byxbenen. En så söt kille med så vackra ögon kan man ju inte neka famnplats trots att man ibland skulle behöva båda händerna fria. Älskade famnkille. Nu är dock hans ögon som små springor och förmiddagsluren (07:30) är ett faktum. Varför han inte kan sova längre istället och helt skippa förmiddagsvilan kan man ju fråga sig.

 

Sånt funderar vi på idag då vappen står för dörren. Barnen ska sjunga in våren i skolan och jag skall bege mig till Prisma och handla munkar så fort killen vaknat andra gången. Trevligt. Solen strålar och allt känns helt finemang. Det finns en hel del att sysselsätta sig med därute så det blir nog en utedag idag.

 

Hoppas din start på dagen också känns lika fjäderlätt och vacker.

 

Varje vissnad blomma skiner upp när du går förbi,

varje torkad kvist får liv igen när du andas på den.

Varje källa får ny kraft igen, när dina händer vidrör dem.

När du välsignar dem.

 

n a t u r s t e n

 

Plötsligt fann jag mig själv stå och plocka ur diskmaskinen och natta barnen medan mannen var ute och plockade bort stenar. Hur gick detta till? Kvinnans list övergår mannens förstånd och ingen kan vara gladare än jag (han orkade nog inte höra på mitt gnäll mera, se detta inlägg). Så fort Seth somnar på eftermiddagen ska jag fortsätta där projektet avslutades igår kväll. Men först blir det lunch hos syrran tillsammans med svägerskor från Larsmo, en rolig start på onsdagen med andra ord!

 

Sånt hos oss på påvallsfolk. Nu vill vi ha flera varma och soliga dagar så man kan vara ute mera med lillen.

 

ps. Naturstenarna som vi plockar bort kommer vi att sälja, plattorna är det inget fel på! De är ju snygga på rätt ställe och med rätt underlag (den dan kommer väl då jag harmas på att jag sålt dem).  

n i p p r i g

Ikeas nippriga lampa fick följa med hem i lördags. Till all lycka så ska den hängas utom räckhåll för barnen, annars skulle skärmen inte hålla ihop särskilt länge har jag på känn. Gillar formen och färgen! Hur den passar i samma rum som denna lampa återstår att se. Endera blir det topp eller en flopp.

På tal om sköna former så blev jag väldigt nostalgisk häromdagen då Seth lånade ett par strumpbyxor från syrrans. Dessa strumpbyxor alltså! Ivar har använt dem, Ruth har använt dem och i något skede har de hamnat i Elias klädskåp och han har säkert använt dem flitigt. Nu får de pryda Seths gulliga ben och ännu är det inget hål på knäna. Visserligen är tyget väldigt, väldigt tunt men inget hål. Ännu.

Sånt hos oss då jag vaknade innan Seth. Håller jag på att bli gammal då jag stiger upp självmant 05:30? Det var väldigt skönt att inta morgonmålet ensam och ännu skönare att vara pigg och vaken då Seth började ge sig till känna strax efter 6 tiden.
Nu tar vi måndag på detta och hoppas att det blir en fin vecka! Har mycket att fixa nu efter att ha inhandlat lite till hemmens vrår och jag skall börja i Ediths rum. En " liten" vägg ska bli svart.  

d u n k e l t

Så skönt med en slappar morgon och ännu är det en hel timme tills vi ska börja ställa barnen till söndagsskolan. Vissa av dem behöver under dusch strålarna innan det så det blir nog dags att snart skrida till verket.

Ikea resan gick finemang. Hem fick denna söta blomma komma och en massa annat som står ouppackat i farstun. Det är så roligt att åka iväg med trevligt sällskap en heldag och bara ta det som det kommer. Men visst är det onödig lång väg bara för Ikea. Hoppas verkligen att de snart etablerar sig i Vasa!

Den sista timmen av resan rattade vi in sändningen (på internet) från Bosund bönehus, hittas här, de har sändning idag igen 14 och 18. Vi fick ta del av en kärlekens predikan. Den var djup och berikande och jag tackar Gud för de orden. Behövde dem. Bland andra bibelverser (borde ha haft penna och papper så jag skulle ha kunnat skriva ner alla han läste, mitt minne är så kort) så lästes första korinterbrevet 13 i sin helhet.

"Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd. Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken."

1 Kor 13: 12-13

m e t e

En intensiv dag som till stor del tillbringats vid magasinet är till ända och jag känner mig nöjd med allt vi fått gjort där idag.

Imorgon blir det basar för hela slanten och vinsterna till lotteriet blev många och fina, en snygg cykel hade dykt upp där också! Nu väntar "fiskar" i korgen och vi hoppas på många barn som kommer och metar imorgon.
Förresten, blir man inte extra glad av snyggt paketerade bakverk!? Åtminstone jag får den där lyx känslan och estetiken inne i mig gör sig påmind. Vill genast köpa hem några paket!
Nej, nu ska barnen i säng. Jag brukar inte blogga kvällstid i normala fall. Dessutom är mannen bort så jag ska natta dem ensam.

Ha det gott!

t i l l s a m m a n s

Om jag vaknar en morgon helt gråhårig så skyller jag enbart på vår yngsta son. 

Huh, vilken vecka. Vilket humör denna kille haft. Till all lycka så sover han relativt bra nattetid om man bortser från amningen. Och till all lycka så drar han en lång sov tur på eftermiddagen i vagnen där ute. Det är då jag tankar.

Nåja, jag är ju inte särskilt bortskämd med bebisar som bara sitter och suttar på sina fingrar heller *blink*.

Men nu är det ju fredag igen. Jipppiii! Imorgon styr jag kosan till Ikea (lillkillen och jag tar en skön mini .p.a.u.s. från varandra) trots basaren vid missionsmagasinet. Men ni som har möjlighet ska absolut fara magasinet och dricka kaffe och skriva lotter, vi har fina vinster till lotteriet!! Solstolar, utemöbler, snygg vedkorg från Vikströms plåtslageri, nåt blomarrangemang från Sunds, valbart släpinnehåll från Södös gräv, plastomobil, sandleksaker, barnrutschbana, barnleksaker, elrökugn, en hög rotting blomkruka, tvättbollar från Hälsopraktik Natura (som jag tycker låter intressant) mm. Dessutom så har vi ju mete för barnen och vem gillar inte sånt!?

ps. ni minns väl att ni kan komma in till missionsmagasinet med ätbart eller icke ätbart till försäljning ikväll mellan 18-19.

so exciting

Jag har sånt flyt nu. Perfect time. Varför då kanske nån undrar.

Jo, jag är ensam. Helt ensam.

Det ända som hörs är babyvaktarens surrande.

Det är bara så ljuvligt.

Ensam i 45 minuter.

Ni undrar förstås vad jag gör.

Jo, jag gör en liten sats kokosbollar, slevar upp en rejäl klick i en gul plastskål, brygger kaffe och sätter mig vi datorn. Förstås. Betalade några räkningar, loggade in på FB men kom på roligare tankar och loggade in på bloggen istället.

Exciting Life.

skönaste filten

Ja, vad mera behöver vi denna onsdag morgon. Svepa oss in i en filt som är vävd av Jesu kärlek.

När jag satte punkt för den meningen så hör jag Seth jollra i vagnen. Han vaknade på gott humör efter förmiddagstuppluren. Bra så.

Då var det klart då!

- Mamma, nu har vi städat i lekstugan. Vi har dammat mattan och sopat golvet och nu är vi klara, sa Ruth då hon drog av sig halaren och sparkade av sig skorna så innehållet från sandlådan uppenbarade sig på golvet. Hennes belåtenhet kunde man inte förbise.

Öh.

Detta är så typiskt barn. De ser det de vill se. De hör det de vill höra. Och tvärtom. Trots att man ropar efter dem att de ska hänga upp ytterkläderna så hör de inget men viskar man tyst åt mannen - meidän pitäisi mennä uimhalliin lasten kanssa joskus! så kommer de rusande från alla håll trots att dom normalt inte behärskar det finska språket särskilt väl. - när skall vi fara till simhallen, frågar de med glittrande ögon.

Sånt hos oss idag. Tisdag. Det är så skönt att inte ha så mycket inplanerat denna vecka. Vi har ju basar vid missionsmagasinet på lördag så till dess ska jag baka muffins. Vi tar emot bakverk till försäljning vid magasinet på fredag kväll eller på lördag morgon från kl 9 . Man kan också komma med bakverk hit till oss (går bra att frysa ner så tar jag dit på fredag kväll) Detta år kommer vi att ordna mete åt barnen och det blir säkert skoj för dem. Tyvärr är ju utrymmen ganska begränsade där så man kan ju inte hitta på så mycket extra heller. Istället för munkar så bjuder vi på vår muffins eller annat hembakt. (Detta p g a att bönhuset vi hade tänkt koka munkar i var upptaget). Detta om detta, nu ska jag fara ut med barnen.

r i k s d a g s v a l e t

Grodorna, barnen och föräldrarna i familjen B skippade valvakan och föredrog drömmarnas värld. I morse fick jag ta del av resultatet och till min stora glädje fick nr 65 fortsatt förtroende. Vi får nu be om Guds välsignelse över Finlands riksdag och blivande regering och att de som blivit invald tar de rätta besluten. Det här med politik är inte så enkelt med alla åsikter som går isär och jag är tacksam att jag inte desto mera behöver engagera mig. Det måste ju kännas ganska blottande på nåt vis att ställa upp i ett val. Man blir granskad från alla håll och kanter och framförallt kritiserad. Sen på valvakan ska man hålla skenet uppe trots att det kanske inte går som man hade hoppats och besvikelsen kan bli ett faktum. Jag skulle inte ha kurage till nåt liknande. Usch nej.

Sånt hos oss denna måndag då solen strålar på utsidan. Det blir en vacker dag på alla sätt! De tre äldre barnen sover ännu (måste nog väcka upp dem nu om de ska hända till skolan) och nu är det morgonkaffe som gäller.

D O P E T

Så var killarna döpta. Lärjungarna Lukas och Ludvig.

 

"När jag var liten, bara så här,

bars jag till dopet som Jesus lär.

 Jesus då tog mig upp i sin famn,

välsignade mig och gav mig sitt namn

 

När jag blir större kanske så här

vill han mig leda som bibeln lär

om jag än faller lyfter han mig

tar mig vid handen närmare sig"

 

Dopet blev en fin tillställning. Tänk vilken gåva att få vara ett Guds barn. Ibland kan man inte riktigt fatta vidden av det hela. Eftersom  många barn var med på dopet så bildade de en fin kör som sjöng sången "när jag var liten". Det var så enkelt och fint. Den sista meningen i sången etsade sig fast "om jag än faller lyfter han mig, tar mig i handen närmare sig". Närmare sig. Tror att många som genomgått svårare perioder i sitt liv känner att det är just dessa stunder som fördjupats deras relation till Gud.

 

 Jag deltog i dopceremonin lite från och till eftersom Seth skippade sista tuppluren och blev klängig. Dessutom kissade han igenom sina nya jeans (vilket han aldrig gjort tidigare i sitt nio månaders liv) och fick fira festen i blåa strumpbyxor (jag hade inte uppdaterat kläderna i skötväskan alls) Så typiskt oss. Så typiskt denna mamma.  

 

Sånt hos oss då vi startar söndagen med kaffemuggar på löpande band. Edith har sovit bort i natt och jag tror att vi därför skippar söndagsskolan. Jo, vi är lite "smålata" så här på söndag förmiddag och finns det en orsak att bara gå hemma med morgonrocken så nappar vi den.

 

* * *

Jesu missionsbefallning
:

De elva lärjungarna gick till Galileen , till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.  När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade .
  Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn  och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

 

 

snygg i jeans

Imorgon ska vi på fest då Mr Björkskog och Mr Pettersson döps. Idag gäller det att kolla om alla har rena och någotsånär fina kläder att dra på sig. Imorgon är det för sent att tvätta då man inte har torktumlare. I morse kollade jag Sets klädlådor (bland kläder som hittills varit alltför stora) och visst hittade vi fina kläder som han fått av nära och kära, butikslapparna var kvar ännu så shopping i klädskrubben gav ett lyckat resultat.

Nu är det resten kvar då...Våra barn har mest joggingbyxor och huppari i skåpen och alltid då det vankas festligheter så blir vi påminda om den saken.

 

Sånt på gång hos oss denna vackra fredag morgon. Så snart Seth vaknar från sin förmiddags tupplur så skall jag bege mig till prisma och handla mat med de två yngsta. Kanske en och annan chokladros får komma med hem. Man vet aldrig.

 

Förresten så har vi ju föräldramöte i Punsar bönehus ikväll 19:00 så dit kan man ju bra fara ett varv innan fredagsmyset tar fart. Våga vara förälder är temat och föreläsare är Ann-Helen Mäkelä. Jag skulle gärna ta nåt sällskap med mig eftersom Jens lämnar hem med barnen...

nåt sånt

Här kommer lite trädgårdsinspiration såhär en torsdag kväll (från syrrans dator) då det är mulet och lite småregnigt där ute. Tittar på syrrans kort från juni ifjol och såg detta kort bland alla andra. Snyggt! Kortet är taget från Majs trädgård. 

Sånt hos oss då vi är på gästabud. Inte passar det då att blogga. Hej svejs. 

livet är som en vindpust

 

Börjar med en lite hälsosammare start på dagen efter gårkvällens nötbiff, pommesfrites och bearnaisesås (som de till all lycka inte sparade på). Ljudet av kokande ägg är på nåt vis så härligt och konstigt nog lite fridfullt. Speciellt på morgonen. Det ger en känsla av tid. Tid. Att koka ägg är inte nåt man börjar med då man är på väg till arbete precis.

På tal om arbete så är ju våran kille 9 månader nu och det är fritt fram för denna mamma att börja vikariera igen (helger och kvällar) om suget skulle komma. De har redan ringt tre gånger från avdelningen där jag vikarierade sist men jag funderar om jag skulle testa på nåt nytt ställe. Det finns ju många platser att välja på inom vården. Men sånt funderar jag på senare, kanske mot hösten. Nu njuter jag för fullt av att bara vara hemma. Dessutom handlar det ju inte bara om vad själv känner för utan först och främst så utgår jag från familjens behov.

 

Såna tankar hos oss då jag hör på orden i låten som de spelar på radio..."det här är mitt liv". Låten är så typisk människan á 2015. Mitt liv. Egot. Gör det som känns bra för din egen del. Känn efter. Säg nej. Tänk på dig själv först. Orkar jag? Vill jag? Är detta till min fördel?

Har vi slutat att tjäna andra? Eller är vi rädd att bli utbrända om vi gör för mycket? Tåls att tänka på ibland. Åtminstone för min del. Dessutom har vi ju inga garantier för ett långt liv. Att fokusera enbart på mitt jordiska liv kan vara väldigt, väldigt kortsiktigt. Vi som inte har nåt löfte för morgondagen.

Livet är som en vindpust.

 

 

Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse.

Rom 15:2

 

Kom i skrivandets stund att tänka på kvinnan som balsamerade Jesu fötter och delar med mig av berättelsen här. Tycker den är så fin!

 

Synderskan som smorde Jesu fötter


En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords.  Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam  och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
  Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." –  "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer , den andre femtio.  När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?"  Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."
  Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.  Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter.  Du smorde inte mitt huvud med olja , men hon har smort mina fötter med balsam.  Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."


 

Luk:7 36-47 

blomma som sett sina bästa dagar

- men mamma, har du inte gett nåt vatten åt blommorna? de kan ju dö, utbrast Ruth och tittade bestört ner i kannan.  Hastigt fyllde hon en kopp med vatten och kröp upp på köksbordet igen och gav en skvätt åt blommorna som hon hade plockat åt mig.

- mamma, du vet väl att alla blommor behöver vatten, fortsatte hon och spände ögonen i mig och fick mig att känna mig som Maria, 3 år.

 

Sånt hos oss då kaffet kallnar alltför snabbt. Jag får hela tiden fylla på. Seth somnade just i vagnen där ute och Ruth och Elia leker med små lego. En skön stund här hemma alltså. Nu ska jag fortsätta med textandet, finns så många nya stilar och det känns nästan lika bra som då jag står och blandar godis. Ivar vill ha nya tavlor till sitt rum och jag tror Gud som haver bönen (i lite annan version både när det gäller text och bild) skulle passa honom. Vår tuffing.

 

 

 

att söka det positiva är inte alltid det lättaste

Så startar vi måndagen med en urtvättad pyjamas, en gammal sko och ett glatt leende. Kan det bli bättre? Njaa...kanske. Det beror på hur långt mamma tålamod man har för tillfället. Vi har en liten kille som suger energin av sina föräldrar och kräver konstant uppmärksamhet och lek. Är vaken från 05:30 på morgnarna till ca 21:30 på kvällarna och sover max 5 h på dagarna! Max (då har det varit en bra dag!) Han får leka med nästan vad som helst bara han är nöjd. Men gränsen går vid allt som är farligt eller allt som är äckligt typ wc borsten eller diskborsten *blink*. Suck.

Nåja, han växer ju till sig och snart börjar vi vara ute mera bara vädret skulle bli varmare.

Allt har sin tid och tids nog slutar denna kille att klänga i mammas famn, dra mig i håret och kläderna eller bara snusa i skarfen. Han är den finaste bebisen i världen och jag ska akta mig för att klaga.

 

Var positiv

"Det krävs mindre energi att säja något positivt än det gör att säga något negativt. Faktum är att forskare nu säger att när vi säger positiva ord slappnar kroppen av och blodflödet till hjärnan ökar - och med en väl syresatt hjärna kan man reda ut saker och ting på ett mer effektivt sätt".

Richard Daily

 

Okej, nu ska jag försöka vara ovanligt positiv idag med mina barn. Redan inställningen man har avgör. Inga mera suckar över tristessen. Att sitta vid en leksakskorg är ju jättekul! jipii.

som förr

 

 

 

Kan det inte bara var som förr, tycker Seth.

Jag och mamma.

Den där bebisen kan vara med sin egen mamma!

 

På tal om förändring så har vi köpt en ny dator åt mig och den får mig att känna mig som Maria 87. Hon som vill ha allt som förr! Vill nog ha de nya funktionerna och programmen men det ska se ut som förr och funka som förr. Tack. Pilen då man ska backa till föregående sida får gärna vara i vänstra hörnet som det alltid varit. Nåja, när jag väl lärt mig allt det nya så kommer jag att gilla det bättre. Men med dagens teknik så finns det ju oändliga möjligheter och det är väl det som på ett sätt blir det svåra. Det är likadant som då man ska välja enbart ett kort av tio som är riktigt fina.

 

Sånt hos oss då jag helst skulle sitta hela dan här framför den nya skärmen. Ska hjälpa brorsan med programbladen till deras bröllop och till det skulle jag gärna lägga mycket tid, det är ju så roligt att trixa med bilder och texter! Får passa på att vara effektiv då lillen sover istället. Vilket han gör nu som bäst.

 

lek här en stund

Han blir placerad i "lekrummet" med en intressant korg full med "konstigheter" framför sig och så lite saker utspridda runtomkring som ska locka då han svänger sig bort från leklådan och börjar fundera vart mamma tog vägen. Sen finns det alltid nåt intressant halvvägs till mamma som kanske, förhoppningsvis, fångar hans intresse en stund till. Har jag riktigt flyt så hinner jag äta gröten innan han drar i min strumpa. Älskade unge.

Sånt hos oss då vi i tankarna är med resten av familjen B som åker iväg på resa uppåt. Dit där det ännu finns snö. Det är bara syrrans familj och vår som lämnar hemma. Bebisfamiljer. Att köra till Gällivare med Seth i samma bil undviker jag i detta skede av livet. Välj dina strider heter det ju. Edith och Ivar är väldigt besvikna och de tycker att alla andra reser nånstans hela tiden medan vi bara är hemma (håller lite med dem, de fick onödigt tråkiga föräldrar). För att lite lindra deras avundsjuka så ska vi fara till Esplanaden och äta en valfri rätt *jihoo* och det ser de väldigt framemot! Dessutom får vi köra med kusinernas Pathfinder denna helg och det är ju extra spännande (de lånade vår bil eftersom vi har en liten takbox. Linda, hoppas att ni fick nåt att rymmas dit!). Edith har t o m ritat en karta över hur vi ska sitta i bilen. Jag får äran att sitta i framsätet *blink*

bestämma sig

Det ska vara vitt. Nu ändrar jag inte flera gånger.
Ursäkta eventuell förvirring. 

Förresten, har ni märkt hur det stormar på utsidan? Seth sover i vagnen och jag hoppas att de, vagnen och Seth alltså, inte flyger iväg. Fast det borde vara i lä utmed husets kortsida. 

s j ä l v k ä n s l a n

Om jag inte gillar mig sådan jag är idag. Idag. Kommer jag då nånsin att göra det?  

Älska mig sådan jag är.

Inte sen då jag studerat färdigt, inte sen då jag gift mig, inte sen då jag gått ner 11 kilo, inte då vi är skuldfria, inte då huset är färdigt byggt, inte sen då jag bytt yrke eller då jag fått XX antal barn eller då och då. 

Hur vi ser på oss själva borde vara inte vara beroende av yttre faktorer såsom utseende, status, yrke, make/maka, barn. Vad hjälper det mig om jag så skulle vara gift med självaste presidenten. Hur skulle den statusen förbättra den jag innerst inne är. Den jag ser mig vara. Den Gud skapat. Den han älskar. 

Nej, vi glömmer så fort bort ljuset från Guds kärlek. Istället hör vi på själafienden/djävulens röst. Han som vill avskärma oss från Guds kärlek. Det är hans avsikt med våra liv och ju mera vi håller fast vid ljuset desto hårdare börjar han arbeta med mörkret inom oss. 

Jag behöver bara gå till mig själv så är jag ett levande exempel på hur djävulen vill antasta mig varje dag. Redan från det jag vaknar tills jag somnar på kvällen. 

Jaha, Maria, har du kollat bakom vaden du har åderbråck på kommande *suprise*. Har du alls mätt midjan den senaste tiden? jag tycker omfånget minskar inte, den är precis som bulladeg, och du glömmer väl inte att bristningar som uppkommit i samband med graviditeterna aldrig försvinner! Har du kollat din hy, den börjar tappa sin elasticitet. Dessutom har du fått väldigt gula tänder av allt kaffedrickande. Skäms. Och så brösten kära vän, du tror väl inte att de nånsin återfår någon typ av form efter att du ammat fyra barn!? Ha ha. Du duger ju inte till nåt, glömmer info du tagit in och är allmänt tankspridd. Loser.  

och så håller han på. Tror ni han tröttnar. Nej.  

Hur tror ni Jesus bemöter mig.

Jaha, Maria. Här står du nu inför mig och jag älskar dig med alla dina brister. Du är skapad till min avbild och jag misstog mig inte. Jag ser djupare än din hy och dina ytliga bristningar, jag ser ditt hjärta och vad det är fyllt av. Kom ihåg att min nåd är dig nog. När du tog emot mig så tog du emot den finaste gåvan som finns på jorden, den kan inte jämföras med världens kunskap. När du flyttar hem till mig i himlen så skall du få en vit dräkt som är vackrare än den finaste brudklänning och du kommer att känna dig som den vackraste kvinnan i evighet. Håll ut tills dess. I denna värld kommer inget att bli perfekt och ditt humör kommer att växla som vinden.

Såna tankar hos oss efter en kväll kring temat självkänsla. Victoria och Viktoria var intressanta att höra på och hade jag inte haft en kille på armen som var väldigt snorig och allmänt klängig så hade jag njutit till max. Nu ska jag återgå till morgonsysslorna och le åt min spegelbild (om inte annat så för att reta honom down there)

Förresten, hur kan man äta bajs? Nova skulle säkert kunna svara på den frågan om hon kunde tala. Lämnade en  kakkablöja halvöppen på golvet under tiden då jag tvättade Seth och när vi kom tillbaks så var den tom. Så snyggt upp slickat. På en minut. Uäk. Borde jag borsta hennes tänder nu? 

b r ö d b a k

Känner mig som super women som har 10 nybakade bröd under duken klockan 8 på morgonen. Suuuger i mig känslan. Ja, ibland är det väldigt positivt med morgonpigga barn. Men bara ibland. Att jag rör ihop bröddeg kvart över 6 på morgonen händer ju inte alltför ofta så för den skull behöver inte lillkillen vakna 05:15. 

Har planer på att ta några bröd till lotteriet ikväll (ni minns väl gemenskapskvällen ikväll 18:30 i Punsar bönehus) men eftersom de verkligen inte ser ut som bröd borde se ut så tvekar jag lite grann. Men kvällens tema handlar ju om självkänsla så jag måste väl klara av att bjuda på sneda bröd just ikväll, så bra självkänsla har jag nog. Eller? Det ena brödet jäste över halva plåten och man kan kalla den 2in1 bread. Dessutom blev det fyrkantig eftersom det jäste fast i hörnet. Inte alls så snyggt!

Sånt hos oss då super women snart ska dra en kam genom håret och bege sig till mamma barn med sina kära barn. Det är ju tisdag. Konstigt. Känns ju helt klart som måndag. 

s o f f h ä n g

Påskhelgen börjar gå på sista versen. En fin helg med många tankar kring korset och Jesu försoningsverk att begrunda i sitt hjärta.  

Mycket soffhäng blir det ju såklart under långhelgerna och vi har haft den äran att få besök av denna lilleplutt, Mr B, hela två gånger. Så söt. Igår var han på sin första utomhusdebut och han trivdes utmärkt där nerbäddad i vagnen. Annat var det med våran Seth, honom kunde man inte ta på några långa vagns promenader då han var riktigt liten. (så skönt att vissa bebisar växer upp snabbt, speciellt sådana bebisar som är smågnälliga)

Sånt hos oss då vi njuter av att helgen ännu inte är över och vi fortsätter firandet idag. Ja, om nåt är värt att fira så är det väl att livet vunnit över döden. Graven är tom och Jesus har uppstått. Halleluja. Nu ska jag starta dagen med kaffe och fazers röd. 

Imorgon blir det andra bullar. Mindre choklad och mera vardag. Usch. 

Jesus är uppstånden

- ja, han är sannerligen uppstånden.

Önskar alla som kikar in en glad påsk. 

lotterivinster

På tisdag kväll, 7.4, har vi ju en gemenskapskväll vid Punsar bönehus med temat självkänsla. Två unga kvinnor, Viktoria och Viktoria Asplund, delar med sig av sina tankar och jag tror det blir intressant. Under dessa gemenskapskvällar har vi kaffeservering och ett litet lotteri där pengarna tillfaller LFF. Främst till missionen men också till andra verksamhets områden inom organisationen.

Om nån, riktar mig främst till essebor, vill bidra med nåt till lotteriet så får ni gärna komma med lotterivinster till oss, påvallsvägen 12, eftersom jag handhar lotteriet denna gång. Tack på förhand. Vill man bidra med nåt hembakt så går det också fint!  

n y t v ä t t a d

"Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
 De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.  Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade runt midjan.
 

 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?"  Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det."  Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig."  Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!" Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla."  Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.
 

När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er?  Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag.  Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.  Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren är inte större än den som har sänt honom.  När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
"

Luk 13, 1-13

Låter jag Jesus tvätta mina fötter? Låter jag honom tvätta hela mig? 

Ända från insidans alla skrymslen till den yttersta tånageln. 

Blickar jag mot korset med tårar i ögonen och säger ja, jag tror. 

Eller vänder jag nonchalant ryggen och går därifrån. 

Vi har en fri vilja.

"Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig."

"Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det." 

*  *  *

Sånt hos oss då vi inleder skärtorsdag med barnen som är lediga från skolan (och vi har i skrivandets stund lego friends över hela köksbordet). Jag hoppas att vi (knappast hela familjen) kan avsluta denna dag i Esse kyrka och delta i nattvarden, det skulle vara en fin stund. 

Förresten så var de bauta påskäggen slut vid prisma, ni kan ju bara gissa hur besvikna barnen blev då jag kom hem med matkassarna (klockan närmade sig stängning så jag besökte inga andra butiker). Får be mannen svänga in via sale och kolla läget där då han slutar idag. Annars får de bara finna sig i att det blev en påsklördag utan bauta chokladägg. Besvikelse är ju en känsla som så många andra känslor och som vi alla kommer att få smaka på nu som då. 

jag hinner nog

Det är i stunder som denna då man smälter rakt av. 

(syftar på killen som kikar bakom skåpet och försöker följa dammsugarens framfart)