rosor doftar alltid som bäst i chokladform


Ibland, eller ganska ofta faktiskt, så funderar jag varför jag fortsätter blogga år ut och år in....men om jag inte hade haft denna blogg och varit så pass personlig och skrivit att jag har en svaghet för choklad rosor så hade jag inte fått denna present.
Alltså det lönar sig att blogga!
Tack Anna-Karin!

Nu blev jag sugen på läckerheterna men smart som jag är så har jag bett mannen gömma dem så pass bra att det inte löns att börja leta. Vi tar fram "lådan" enbart vid vissa utvalda tillfällen.
Fina tillfällen.
Som en onsdag kväll då man tycker lite synd om baklåren som värker efter ett träningspass. Aj, aj. Bäst att inte alls stiga upp ur soffan, eller sätta sig ner i den. 

Sånt hos oss då både låren och snål tanden värker. En värre än den andra.

en rak bollrad


Att börja vid samma fönster som jag slutade passar väl bra. Med nysydda gardiner dessutom. Gardinerna var svåra att sy eftersom bollraderna inte var raka, så ska jag vara riktigt ärligt så har jag inte synat dem så noga sen jag hängde upp dem för jag vill inte se eventuella sneda linjer. Orkar inte sprätta upp! (och det bästa av allt är att bilden inte går att förstora så då kan ni inte heller kolla *ha haa*).  
.
..och så en ljuvlig blöjbak.
som är mycket finare än gardinen.

Hoppas ni har en fin måndag där ni är. Ikväll ska jag så långt som till Purmo på nåt som vi för över 10 år sen (minns inte riktigt när vi startade) kallade för bloggträff och som numera är en "vanlig" vän träff. Och alltid när jag skall på nåt liknande så känner jag sådan tacksamhet över alla människomöten i mitt liv. De berikar och är så mycket mer än allt annat.

När vi tittar tillbaks på livet så tror jag inte den största rikedomen ligger i våra fina ägodelar, våra res minnen och våra andra upplevelser. Nej, jag tror rikedomen ligger i alla människomöten. Människor. Du och jag. Vi. Ni. De. Alla vi som Gud har skapat till sin avbild och som han vill ha kontakt med.

Må vi också söka kontakt med honom. Ivrigare än vi söker kontakt med människor. 

p a l l e n


Vi har en palle som lillen älskar. Ja, ni kan ju bara tänka er vilken herre han är då han står på högsta trappsteget (till all lycka finns det bara två) och har ena foten nonchalant på batteriet och kollar läget på utsidan. Ibland nöjer han sig med att ha pallen som ett bord också. Till all lycka. Visst, jag kunde ju ta bort pallen men jag anser inte fallet är så högt då olyckan är framme (vi testade nämligen i morse)
Annars då? Ja, vi har full rulle och denna vecka har gått i ljusets hastighet. Nu sitter jag här och "smakar" av en kladdkaka som jag skall bjuda på ikväll på en träff (ja, jag smakar inte av den som jag ska bjuda på utan jag gjorde såklart två, en åt barnen och mig) Ruth skall snart på ridlektion och hon räknar minuterna (eller hon frågar mig och jag räknar timmarna på ett ungefär) och det tar så länge!

Sånt hos oss alltså. Jag var förresten på ett intressant föräldramöte i tisdags om skärmfostran och skärmfrosseri. Intressant. Hade tänkt skriva några rader om detta också men prioriterat annat än just skärmtid dessa dagar (så lägligt *blink*). 

Gör det lilla du kan...


Så sparkade vi igång en ny höst vecka med lite mamma - barn jumppa. Eller mammorna tränade och barnen lekte (vem som förbrände mer kalorier förtäljer dock inte denna historia, har på känn att det var barnen eftersom de hade spring i benen ännu då vi satt runt matbordet och åt bulla)

Förresten så rekommenderar jag att ni läser Mårten Strengs blogginlägg, här, som handlar om hur vi kristna bör bemöta invandrare och speciellt de invandrare som är muslimer, citerar från hans blogg:
"
Vårt uppdrag blir oberoende att ge dem GUDS KÄRLEK i form av mat och kläder, husrum… ja, men också – och kanske alldeles speciellt – JESUS KRISTUS. Det är vad hela världen, kristna, judar, muslimer, buddister, hinduer, ateister… egentligen ropar efter och behöver allra mest!
Be för flyktingarna och för alla människor i nöd. Jesus är svaret på deras problem. Jesus kan hjälpa och förvandla, hela och befria. Jesus – och ingen annan!
".

Jag känner själv en oro inför framtiden, hur länge är vi trygga med vår kristna tro i Finland? Hur mycket är jag personligen beredd att offra för Jesus? Hur flitig är jag att föra fram evangeliet åt andra som inte hört? Tappar jag hoppet över mänskligheten när jag via media tar del av all mänskligt lidande?
Jag får väl stämma in i orden som Lina Sandell skrivit:

 "
Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?"

Hoppas ni också fått en fin start på veckan och kom ihåg att det bästa skönhets medlet (om vi nu funderar över skönhet, vilket åtminstone jag tenderar att göra allt för ofta) är ett leende.
*smile*

f r i h e t

   
Denna söndag drog söndagsskolorna i gång och nu är det färdigt slappat med morgonrocken till klockan 12, om man nu inte råkar vara en katt eller hund förstås. Idag fick vi dessutom en försmak av julen då ett av barnen önskade "Hosianna" (barnen får oftast själva välja de sånger som vi sjunger). Vi sjöng också en riktig klassiker som nästan alltid sjungs i söndagsskolan "Guds kärlek är som stranden och som gräset" och en speciell mening etsade sig fast denna söndag, denna:

"I din förlåtelse vår frihet är"

Den sanna, äkta friheten upplever man först då man fattat Jesu försoningsverk.
I mig själv förmår jag inget.

Sånt hos oss denna söndag kväll då mannen for på en cykeltur med killarna. Tjejerna leker heijvilt på gården (jag borde fota så ni fattar vidden av ordet heijvilt) och jag sitter ensam, ja ENSAM, här inne. Tangenterna och diskmaskinens surr är det ända som hörs.

tavlor med personlighet


Som säkert många är bekant med så säljer vi ju ett stort urval med kristna tavlor, eller rättare sagt - tavlor med kristet budskap (en tavla kan väl inte vara kristen) vid Missionsmagasinet. Har också gjort många tavlor på beställning med speciella bibelord eller andra texter. Ramade just in dessa 5 tavlor. Priset för en tavla är 11 euro och det går oavkortat till missionen.

Vill du också ha en personlig tavla så får du gärna höra av dig och maila en bild. Det går att måla över bakgrunder i bilder om man vill att bara en sak/person ska framhävas. Det går också att skicka bilder via Whats up....självklart kan man inte jämföra kvaliteten med ifolor osv men detta är snabbt, enkelt och stöder missionen! och ni vet....bilder lämnar ju oframkallade hur länge som helst.
Denna tavla gjorde jag åt min bror och hans Janina. Hon sjöng ju denna sång i kyrkan så självklart skulle den texten finnas på deras tavla.

min email är maria83bjorkskog@hotmail.com, tel 050 3832788

tom godispåse


Fredag kväll.
Vi är just hemkomna efter en cykeltur. Vädret var friskt efter regnet som öst ner hela dagen och det gjorde oss gott! Nu tjatar barnen om att få fara på datorn och allt är precis som det ska vara.

Godis, som vi blandade vid prisma i morse, är uppätet och jag ska försöka att inte fylla på godislagret under helgen. Typ.

l a g o m


God morgon torsdag.
En morgon då vår statsminister Sipilä blir granskad, kritiserad, lovordad och omtalad.
Det är ju så lätt för alla att kritisera från sidan om. Jag önskar att han kunde sova i natt och jag ber att Herren ger honom kraft att orka i hans arbete. Må vi alla bli mer ödmjuka och förstå att Finlands ekonomi är allas ansvar. Det ska svida om vi ska få resultat och avundsjukan kommer inte att få landet på fötter.

"Varför ser du flisan i din broders öga, 
men märker inte bjälken i ditt eget öga?"
Matt 7:3

Sånt hos oss denna morgon då morgonrocken sitter farligt skönt runt kroppen ännu klockan nio. Få se när vi kommer igång idag. Program punkterna har varit många redan denna vecka och detta är första morgonen som vi inte har nåt inplanerat.

För mycket eller för lite skämmer allt.
Nu känns allt lagom.



Kom då!


Då drar vi igång en ny vecka. Hoppas den blir lika rolig och händelserik som förra veckan. Åtminstone denna dag ser lovande ut med mamma-barn träningen hos oss på fm (och jag som skall bjuda på lunch observerade just att potatisen är slut och en liter mjölk är det som finns kvar av "basvaror som aldrig får ta slut") Det blir pasta för hela slanten. Sen avslutar jag dagen med ett klädparty hos en vän. Hur roligt som helst.



Sånt hos oss då vissa har en ny hobby.
Att gå med hunden.

Ni kan ju bra tänka er vilken förargelse som uppkommer då hunden strejkar.
Eller då kopplet tollas runt nån stol.

Ps. Till alla som har målat trägolv i en ljus nyans och sen bestämmer sig för att måla en mörkare nyans ovanpå utan att slipa bort den gamla. Don´t do that! Ni ser på mittersta bilden hur läckert golv vi har då målet lossnat.

 

kyrkvett


Ikväll var jag till kyrkan med en femåring i hästsvans.
 Om tio år får hon komma med näst.
Typ.

Fattar inte varför jag inte for ensam med Edith så vi hade fått höra i lugn och ro (och så de som satt bakom oss skulle ha fått höra i lugn och ro). Men trots allt så var det en fin stund och jag tror aldrig att man ångrar att man besökt en sammankoms eller gudstjänst. Visst kan det kännas motigt att komma sig iväg ibland (eller som för mig ganska ofta) men när man väl är där så känns det så härligt. Gemenskapen kring ordet.

Ja, det var väl det jag hade på hjärtat ikväll.
Tack och god natt.

tänk om


- Alltså nog är du dålig på att ta emot kritik, sa min man åt mig i går (eller om det var i förrgår). Tänk om jag vore lika känslig som du, jag som får ta emot så mycket, mycket mera kritik än du dagligen.

Han har så rätt. Man måste lära sig att skaka av sig vissa kommentarer. Det kommer alltid att finnas olika nyanser av vitt. Men jag kan älta en kommentar eller åsikt i dagar. Jag tar allt personligt och vill vara alla till lags.
Nämen hon tycker inte om blått.
 Åh, nej.
Ändrar till grönt.
Det faller inte i smaken för honom.
Då blir jag osäker.
Inget passar alla.
Tänk om
 tänk om
 tänk om
Till sist så har man glömt med vilken vision man började.

Sånt hos oss då denna fredag kommer riktigt lägligt. Ikväll har jag ett intressant möte som jag sett framemot och sen börjar ju kyrkhelgen i Kokkola, info här, som jag har vissa förväntningar om att kunna delta lite i. Dessutom har vi extra sammankomster i Esse kyrka och i bönhuset i helgen, info här.

Nu ska jag söka efter choklad som min man gömt nånstans.
 Fredagsgodis måste man ju njuta av.

Ja, förresten så finns denna tavla att köpas vid magasinet. Vi har ju öppet imorgon 10-14.


 


d i m m a n


Vi hade en underbar dimma i morse. Barnen var helt imponerade (okej, den ena av dem, den andra bryr sig inte om vad som händer längre än på tre meters radie).
Dimman fick mig att tänka på Psaltaren 139 och speciellt på orden "du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand". Den omslöt landskapet och vi kunde inte ens se träden som annars brukar vara fullt synliga. På samma sätt omsluter HERREN oss varje stund och fienden kan inte skada vår själ. Kroppsligen är vi ju väldigt sårbara och ner brytbara men tron i hjärtat kan ingen hugga bort om vi inte själva tappar hoppet.

Sånt hos oss idag då jag är väldigt disträ. Daltar på och får inget gjort. När jag plockade upp matvaror, jumpatossor åt barnen (som borde ha införskaffats förra veckan), vantar, strumpor och andra nödvändigheter vid kassan så tänkte jag i min tankspriddhet betala för ett par fina gummistövlar åt Ruth  (som vi inte behövde) och två par underkalsonger som skulle ha ramlat av hennes pappa. Hur tänkte hon då?

Jag undrar vad notan skulle hamna på om barnen själv skulle få fylla på en shoppingvagn.

knakande kvistar

- mamma, vi har ju en sadel hemma åt trähästen, den kan vi ju hämta och så rider vi på hästarna inne i hagen. Ögonen glittrade och damen var helt seriös.
En egen häst (eller två - de vill ju ha sällskap) i hagen är min och flickornas dröm och vem vet, kanske en dag.

Kombinerade skogspromenaden med djupa utfallssteg och tog över 200 i takt med barnens gång. Så mycket roligare än att bara gå. Tror förresten att jag har skuttat för mycket i mina dagar. Alltså inte skuttat som lille skutt utan promenerat med barnvagn. Har tröttnat på denna motionsform.

Förresten så förstår jag varför just naturen är en av de platser som själafienden vill att vi troende, som vill leva i daglig kontakt med Gud, ska undvika. Det är nåt med stillheten och atmosfären som ger en direkt kontakt med Gud. Matrealismen och all stress hamnar på avstånd.

Man känner en tacksamhet över det lilla, enkla.
Men samtidigt över det största och mäktigaste, Jesus.

room service


Det blev en gemenskaps kväll. Vid skutnäs alltså (här hemma hade de också gemenskap men mera på barnens nivå). Svägerskan Johanna (har ju tre Johannor så nu får ni bara gissa) erbjöd sig att komma till oss och sköta mina barn, med sina fyra egna. Snacka om roomservice. Kunde inte annat än tacka ja.

Och ja, vad kan man säga om gemenskapskvällen.
Det var en välsignad stund. Med Kristus i centrum kan inget bli annat än underart (okej, om nån pratar för länge så blir jag som småbarn).  
Och nu efter denna kväll så önskar jag att få tag i en bok med författaren (osäker och måste kolla upp namnet). Sen då jag fått tag i den boken så ska jag delge ett stycke som Maj-Lis hade valt ut åt oss. Det var sådana ord som fick mig att skruva på mig lite i bänken av. Som när det kliar mellan skulderbladen. Det talade direkt till mitt hjärta.


VAD
SÄTTER  JAG
MIN
TID

SOM
AV-
SKÄR-
MAR
MIG
FRÅN
GUD

och som får själafienden att gnugga händerna och småle.

Nåja, nu får jag somna i Jesu namn och invänta mannen som borde anlända runt 00 snåret.
Då blir det kramkalas.


 

gemenskap med Kristus i centrum


Puffar för gemenskapskvällarna som drar igång igen, info här. Önskar att läget här hemma varit annorlunda så jag i lugn och ro skulle kunna fara till Skutnäs med de andra ikväll. Och viss, man kan ordna skötare men det är betydligt enklare att skippa allt extra. Dessutom är killen gnälligare än vanligt och att ha nån annan att sköta honom känns mer betungande än att ha honom själv.

Sånt hos oss då jag tackar Gud över att små barn behöver en vilopaus mitt i dagen.

b u r e n

Var in till missionsmagasinet idag och måste bara visa er denna sköna tavla som fanns där "mitt barn du är buren i skaparens famn". Borde ha köpt hem en men jag har så många tavlor här hemma redan.

Denna är också så sommar fin! Det finns väldigt många fina tavlor där nu så jag tycker ni ska ta er en titt.

...låt mig fäste ha i dig och mig hålla vid det ena
att dig älska, frukta, tjäna.

färska rosor


mamm, nu får du lägg upp kaffi, kommer Ivar in och utbrister samtidigt som han ger mig en fint inslagen påse med chokladrosor som Malte och Melvins mamma gett. Alla tre killarna ser lika glada ut och jag tog dem på orden.

Nybryggt kaffe och färska rosor. Mums.

I natt ska killarna övernatta här och de har beställt våfflor till kvällsmål. Edith ska övernatta där istället med Maja och Melinda och Ruth är fortfarande vid syrrans. I morse hade hon deklarerat att hon skall sova lika länge där som hennes pappa är borta. Nåja, det återstår att se hur länge de orkar med henne, hon är ju inte precis en tystlåten tjej.

b o k t i p s


Jag fick ett boktips av "kvintettfamilj Eva" häromdagen (usch, får man benämna en person med bloggnamnet, jag vill ju inte bli kallad mellanrum Maria, men nu vet ni ju i alla fall vilken Eva jag menar). Igår skuttade vi iväg till bibban och lånade hela tre böcker av Ortberg. När tiden för läsning infinner sig är en annan femma men redan känslan av den prydliga bokhögen under vagnen gav ett tillfredsställande i sig.

Och nu är klockan redan 21:30 och ögonlocken känns tunga. Det blev bara ett kapitel ikväll. Gäsp. Ruth sover över hos syrrans och Edith, Ivar och jag konstaterade att vi fick det väldigt lugnt då lillkillen somnade. Bara vi tre som festade på turkisk yoghurt och mysli. Harmoniskt.

Förresten, har inte boken en skön titel "alla är normala tills man lär känna dem". Personer som man tillbringar lite tid med kan verka så härliga, duktiga, glada, utåtriktade och vise versa men när man sen börjar umgås mera, mera och mera med personen så ramlar skalet av och vi kan se den bräckligare människa. Den bristfälliga. Den vi trots allt tycker mera om.

Vi lägger så snabbt på en "fasad" då vi umgås med andra. Vi kan styra våra miner och uttryck och den barnsliga uppriktigheten som enbart barn besitter försvinner i vuxen ålder. I kapitlet som jag läste ikväll så handlade det just om detta och Jesus, han som inte hade nån fasad, sa detta till sina lärjungar innan han dog:

"Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta"
/Joh 15:15 


   

klott behöver inte alltid vara jobbigt





God morgon.
Ja, jag kan ju börja med att säga att det var värt det.

Klottet alltså. Jag satt bredvid och njöt av min kaffekopp och Seth njöt av min kvarg.
Win win för båda.

Idag frågade Ruth hur länge pappa skall vara på resa och höll sedan upp hela handen i en frågande min.
- ja, han ska vara bort hela handen, 5 dagar, svarade jag.
- är det du som bestämmer då, frågade hon och tillade,
- får jag titta på datorn?

Efter att ha fått ett nekande svar så for hon iväg och lekte en stund. Sen kom hon tillbaks.
 
- Pappa har sagt att man alltid får fara på datorn efter maten!


Ja, det är väl sådär det känns då man är barnvakt.

hälsningar från Maria 14 år.


 

mamma-barn träning


När börjar "nåt" bli en tradition? Efter två gånger? njaa knappast.
Men nu har vi i alla fall börjat med en ny tradition och det är att vi (6 mammor och vanligtvis 11 barn) tränar tillsammans utomhus. Efter träningen äter vi gemensam lunch under inte alltid så tysta förhållanden och pratar om hur bra det är att man kan kombinera träningen då man träffas (eller ja, nu blir jag tveksam om vi ens diskuterat det ännu men det ämnet ska jag nog ta upp på nästa träningsträff *blink*). Det är så uppfriskande att man aktiverar sig istället för att bara sitta och samtala. Dessutom tycker barnen att det är väldigt roligt då mammorna springer som galningar runt bärbuskar och tar knäböj till grannens vägskäl. Träningen behöver inte vara så invecklad och under perfekta förhållanden. Sen blir det ju intressant att se hur mamma- barn träningen blir då regniga och kalla dagar kommer. Kanske träning inomhus. Hos oss kan vi ju springa upp till övre våningen i vissa övningar.
 

Ps, idag smakade dock det kokade kaffet snäppet bättre än träning pga min förkylning. 

På tal om kokat kaffe så kanske man kunde variera sitt kaffedrickande hemma. Fast å andra sidan, nog är det enkelt med mastern.

Sånt hos oss i all enkelhet. Läste ni förresten Mårtens Strengs insändare i ÖT idag? Läsvärt! Artikeln handlade om det allra viktigaste.