plikt eller nöje

***
Jaha, nu är vi halvvägs genom första dagen på det omtalade sportlovet. Det är nåt med sportlov, ivriga barn och mannen i Hfors som jag inte riktigt skulle ha lust med idag. Det är nåt med skidor, skrinskor, pulkor och snön och you name it som jag inte riktigt konektar med. Beblandar mig i dessa aktiviteter främst p g a min pliktkänsla. Undrar hur det känns för de föräldrar som själv gillar alla vinteraktiviteter, de som tycker att det är roligt att tex skida med barnen? Vilken lyx alltså....då det inte finns nån pliktkänlsa utan enbart nöje...

***

Nåja, huvudsaken är väl att man mår bra och har balans i livet. Vinteraktiviteter är nog en liten del av allt detta....till alla lycka!
***
ps. dessa två söta pennälskande killar tog jag hand om i morse då syrran for med de äldre barnen på sago - och pysselstund till biblioteket i Bennäs. När de kom hem var syrran eld och lågor över det snygga biblioteket med den mysiga kojan som finns för barnen. Nu ska vi tydligen börja besöka det stället ofta! Bra så, att läsa böcker för barn är ju också en bra sak som man kan göra för de små....

här och nu

Känns lite konstigt att vardagsrummet kommer att finnas utanför detta sovrum om en sisådär två månader (en optimistisk tippning). Känns ju nästan lite kusligt att byta plats på vardagsrum och kök, man vet ju vad man har men inte vad man får. Men både vardagsrummet och köket kommer att bli större och vi kommer att få utnyttjat kvadraterna i storrummet bättre. Win win. Det värsta med fixa upp vissa delar av ett gammalt hus är att allt annat ser ännu "slitigare" ut. Panelen på utsidan, de små fönstren på vinden, balkongen, balkongdörren, ytterdörren, värmebatterier bara för att nämna en del....undrar var denna renovering del 2 på påvallsfolk slutar.

Detta rum, varifrån kortet är taget, blev snabbt uppiffat i slutskedet av renoveringen vilket märks på valet av list ovanför dörren. Ett vitmålat bräde fick duga. Ibland är inte detaljer så viktiga och ibland är de väldigt viktiga! Det beror väl lite på livsskede och måendet. Typ. 

På tal om måendet så hörde jag på ett intressant "samtal om livet" idag på radio vega, här. Det är helt otroligt hur trasigt ett människoliv kan vara. Hur mycket orkar och kan en människa bära? När jag hörde på hennes livshistoria så tänkte jag att den kvinnan borde få möta Jesus. Blev så glad då jag, i slutet av programmet, hörde att en arbetskamrat till henne hade bjudit in henne till en kristen gemenskap och att hon hade kommit till tro. Tänk vilka underbara människor det finns som bryr sig om varandra också på arbetsplatser. Att man vågar bjuda in andra, icke troende, människor till kristna samlingar.

två av allt

Om gårdagen var ett liv så har denna dag känts som två. En sån dag då vi borde ha haft två av allt för att undvika gräl och arga utbrott. Två målarpaletter, två dockvagnar, två likadana pipmuggar, två likadana filtar......två mammor, varav den ena (jag) skulle ha kunnat fara på stan. Till exempel. Eller bara hemifrån. En stund.

Missade förresten svägerskans Pumpdelux förevisning ikväll. Surt sa räven.

Nåt positivt då? Jo, jag fixar ett vykort till missionsmagasinet med kärleksord eller rättare sagt ord som passar till ett kärlekspar och jag hittar, trots denna tuffa "ensamvecka", många fina!  typ "kärleksfulla blickar" "dyrbar" "ömhet" "tretvinnad tråd" "beundra" "längtan" "givmild" "tid för oss" "hand i hand" "omtyckt" "älskad"....

denna dag - ett liv

Denna dag - ett liv, sade ju Melker.

Vi har också hunnit med "ett liv" denna dag. I morse "råkade" Ruth vakna 05:15 eftersom hon hade torra läppar och några minuter senare "råkade" alla andra bli väckta. Klockan 06 hade barnen nån typ av kuddkrig på mannens tomma sida av sängen och jag drog ihop mig så långt jag kunde på min kant och önskade mig dit pepparn växer.
Jag, som kvällen innan hade läst ett intressant stycke om andlig mognad och när man som mest kan förnimma Guds närvaro, kunde konstatera där under min morgonstund längst ut på sängkanten, att det inte är när man umgås med fyra yrvakna och vilda barn alltför tidigt på morgonen. Ho ho.

Nåja, vissa dagar känns som hundra år och vi fick en sådan dag idag. Eftersom Ruth håller på att fixa en ordentlig hosta åt sig så passar hon bäst inomhus i lugn och ro. Killen sover nu sin skönhetssömn och jag fixar ett småroligt gratulationskort som passar åt en nyfödd (korten kommer till magasinet inom kort) PST Linda, jag söker adjektiv som passar till babyidyllen, kanske du har några på lager *blink*...typ amningshjärna och sånt...

PS. Seth fick tag på märkningspennan som Edith hade använt på morgonen...bra prickat sådär utan spegel.

h j ä r t a t

Igår firade vi en dagsfärsk 8 - åring med ett leende på läpparna.
Vi hade fixat en egen "tron" åt Ivar att sitta på med ballonger och fårskinn att sitta på. Sällan är det invecklat då barn planerar. Idag njuter vi (eller jag) av att inte ha nåt kalas på tapeten = skönt. Pappan i huset har en fullspäckad vecka med en massa möten hit och dit tvärs över landet och kontrasten till min egen, tomma, kalender är slående. Jag brukar ofta trösta mig med att det lugnar ner sig på mannens jobbfront någon gång men trenden tycks däremot vara det motsatta, Asentajagroup är ett växande företag och det kräver insats. Mycket insats i form av tid, engagemang och prestation.
Men det är också en välsignelse. Att man har ett arbete alltså. Må jag bara komma ihåg att tacka Herren för det och be om ett tålmodigt hjärta och ett glatt sinne. Det är inte bara en eller två gånger jag suckat och gnällt på min man och inget blir ju bättre av det. Tvärtom. Istället borde jag peppa och lyfta upp honom så han orkar med alla bollar som han jonglerar med. Får nog be Herren om mer av den varan har jag på känn.

I morse när vi ställde oss till mammabarn träff så lyssnade jag på andrum och kvinnan, en essebo faktiskt, pratade om attityd och hur man bemöter andra människor. Jag kunde igen konstatera att jag har mycket att lära av Jesus när det gäller livet och allt som hör därtill och inte minst när man tänker på människorelationer. Hon hade valt sången  "håll mitt hjärta" till hennes andakt och Seth och jag "valsade" på köksgolvet till toner av den. En underbar sång där jag helt och hållet tänker på min gudsrelation. "Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet" Ord 4:23



Som jag väntat alla år, du kan läka mina sår.
Ta mina händer och gör mig hel.
Ta mitt hjärta, ta min själ. 


(lyssna gärna på sången här nedanför om du har tid)

"fredagsdammsugning" enligt tradition

Fredag när den är som bäst. Lillkillen är som sin pappa och tycker om teknik. Hur en dammsugare fungerar är ju väldigt intressant. Av och på. På och av. Nu sover dock lillen och jag sitter vid datorn och skriver kärlekens språk, i hjärtform, på finska. Den kommer som tavla och vykort till magasinet inom kort. Rakkaus on pitkämielinen, rakkaus on lempeä, rakkaus ei kadehdi, ei kerskaa, ei pöyhkeile, ei käyttäydy sopimattomasti, ei etsi omaansa, ei katkeroidu, ei muistele kärsimäänsä pahaa, ei iloitse vääryydestä, vaan iloitsee yhdessä totuuden kanssa. Kaikki se peittää, kaikki se uskoo, kaikki se toivoo, kaikki se kärsii.
Underbara ord om kärleken som inte söker sitt.

Nu ska jag kärleksfullt uppmana barnen att städa undan i köket efter att de bakat havreflarn. Man KAN försöka vara tålmodig och mild fastän stöket infann sig redan en knapp timme efter städpasset!

Imorgon är jag och mannen bjudna på middag till Vasa hos min yngsta bror och hans fru. Denna matbjudning fick vi som tackgåva från deras bröllop. Två andra bröder, som också engagerade sig extra på bröllopet, kommer med + deras fruar och det ska bli så kul!

*  *  *
Förresten, tack för de positiva kommentarerna i förra inlägget, de värmde! Till dig som undrade varför allt måste bli perfekt så kan jag säga att du ska fråga av någon som känner mig bra om de upplever mig som perfektionist, ha haa. Långtifrån. Jag känner många som är "perfektionister" och jag hör definitivt inte till denna skaran. Tvärtom så är jag snarare en liten slarvmaja men har inte alls svårt att leva med det. 

varför är jag laestadian

Där satt vi igår alltså,
och funderade på frågan varför vi är laestadianer.

Såklart så gjorde jag ju bort mig en aning men nåt annat hade ju varit konstigt. Jag får väl sätta den under samma kategori som tidigare #densomintegörnågotfelgöringet.

Jag hade själv förträngt min klumpiga replik men syrran (snäll som hon är) påminde mig om den idag då hon frågade vad jag riktigt menade då jag pratade om sakramenten. Jag sade nåt flummigt i stil med att  "jag är inte laestadian för sakramentens skull men som kristen är de ju viktiga för mig" Denna mening kunde heeelt misstolkas och den var flummig och fick underkänt! *skäms*. Det jag menade var att för mig, som kristen, så är sakramenten viktiga men att vi tyvärr inte har nattvardsgång i bönhusen. Det är enbart på sommarmöten som vi firar egen nattvard. Alltså, förtydligar, en orsak att vara laestadian är inte för att kunna döpa sin barn eller ha tillgång till nattvardsfirande. Som ett motexempel så finns det ju kristna som vill höra till kyrkan enbart för att få döpa sina barn, konfirmera sig, gifta sig och få en begravningsplats.

Om jag kort sammanfattar varför jag personligen (kan ju inte skriva för någon annan) är laestadian så är det först och främst - tack vare att jag är uppvuxen i denna "väckelserörelse". Jag känner mig trygg med de traditioner vi har och jag har funnit min moderförsamling på jorden. Känner mig tacksam.  
- För det bibeltrogna ordet och det klara evangeliet.
- för gemenskapen, den är väldigt viktig för mig! Vi människor behöver stötta varandra och umgås mycket.


Ja, detta om detta. (överraskande) mycket folk kom och det var ju roligt.

Nu ska jag googla om det finns tvättmaskiner som har den funktionen att den efter varje tvätt "maskinerar" om och börjar torka kläderna i samma veva. Det borde ju finnas i dagens tekniska värld (tycker hon som är den minst tekniska av oss alla). Jag skulle ha behövt den funktionen idag då vi var bort på lunch och tvätten väntade över två timmar för upphängning (då blir det ju inte direkt fräschare)...

På tal om maskiner så fick jag stifta bekantskap med en trevånings diskmaskin idag och det står nu på min inköpslista till nya köket. Dessutom samma storlek som de traditionella.

Förresten, finns det några kurser i hur man uppför sig framför publik? Att man säger det man ska säga utan att tappa tråden och bli flummig? Känner att det skulle vara dags för en liten skolning för denna dam. Det är en stor skillnad mellan att tänka vad man ska säga och att få de rätta orden sagt. Dessutom i rätt tempo och med rätt tonfall.

kreativitet blossar upp ibland

Det är så roligt att rama in bilder i andra ramar än svart och vitt. Igår på eftermiddagen hade jag en kreativ (ENSAM) stund som relaterade bland andra dessa barnbilder. Den med vägen finns i ljusare färger på husen som passar till rosa och vit ram.

 Att vi dessutom har egna "magasinkassar" att transportera tavlorna i gör ju det hela mycket roligare. Köp en egen tygkasse du också för ynka 7 euro. Det finns också en svart variant med texten you are loved som passar utmärkt som gåva!

Nu ska jag fundera över varför jag är laestadian, hmmm. Imorgon reflekterar vi över den frågan i skutnäs bönehus kl 18:00, info här.

"s t a v f e l" som är rätt....

#densomintegörnågotfelgöringet

Idag tröstar jag mig med dessa ord som syrran skrev på whatsapp efter att ett litet stavfel (=mitt fel) upptäcktes på de nya fina P-brickorna som skall säljas vid missionsmagasinet. Den som inte gör något fel gör inget. Men visst håller ni med om att felet är ganska svårt att se egentligen? Eller man kan lätt kan förbi se felet!

Tycker ni också lite synd om mig så kan ni köpa en sådan bricka (som säljs för ynka 2 euro) och tänka på att ni med detta inköp stöder missionen och vår verksamhet inom LFF. Dessutom blir ni påminda om detta, för att undvika misstag så ska man absolut inte göra någonting alls. Det ökar nämligen risken....tillbaks till sofflocket bara, ha haa...

Läppomada är det dock inget stavfel på och det är både snyggt, enkelt och doftar gott, speciellt om man stryker lite i håret som Seth gjorde. Mmmm....

Nåja, nu ska jag glömma alla inköp för en stund och glädjas åt att jag imorgon bussar iväg till IKEA! Jippiiii! (ännu ryms flera med, kom, kom)

*stark är den som kan le åt sin svaghet*

födelsedagsbarnet

Idag fyller min bättre hälft 36 år om jag inte räknat fel. Han börjar så småningom komma in i medelåldern, om det nu finns någon bestämd ålder för "medelåldern"? Om man tänker att man kanske får leva till 72 så är ju 36 en medelålder. Fast om man tänker att man får leva till 92 så är ju detta rena ungdomsåldern ännu....
Nåja, vara va he vill men ikväll ska vi i varje fall fira med nåt gott, om han kommer helskinnade hem från den långa bilturen till tampere idag. 7 timmar i bil kan man också fira sin födelsedag, låter ganska avkopplande. Telefonsnäckan i örat bara så är det enkelt att ta emot alla hundra samtal (okej, jag överdriver lite men hans telefonsamtal kan ge mig huvudbry vissa dagar)
Hipp hipp hurra för min älskling idag!!

Och till er som funderar på bilden så kan jag tillägga att detta beskriver min man i ett nötskal. Han är en man som strävar efter ordning och reda var han än befinner sig. I arbetet, hemma (skämmer bort mig totalt) och wherever he is...ibland tänker jag på honom som en duracell kanin som aldrig blir trött eller får "fylna", han gnäller typ aldrig, är sällan missnöjd över något och jag förstår varför Gud valde mig till hans fru.

...det ska ju inte gå för bra heller, ha haa!

f a s t a

Idag inleds ju fastetiden. När jag körde till missionsmagasinet i morse så hörde jag på radio vega där främst äldre personen fick ringa in och berätta om traditioner och tankar kring fastetiden. En kvinna ringde upp och läste ur bibeln, Jesaja 58/ här, där det står om falsk eller äkta fasta, och jag tyckte det var mitt i prick att hon läste detta (dock verkade inte reportern vara lika engagerad av Guds ord i detta sammanhang). Där nämndes det inte så mycket om att avhålla sig från ohälsosam mat, att ha media fria dagar och sånt utan det är betydligt djupare än så....det handlar om att lossa orättfärdiga bojor, släpp de förtryckta fria, dela bröd åt de hungriga, klä de nakna och skaffa en boning åt de hemlösa.
Det handlar om att vara ett redskap åt Gud. 
Men om vi själva ska kunna vara ett redskap åt Gud så behöver vi närma oss Gud.
Det är väl det som är den viktigaste uppgiften under fastetiden.
Att närma mig Gud.

Till nåt annat så måste jag bara dela med mig av meningen som Ruth citerade bestämt åt mig i morse: "Mamma, nu konstaterar jag att jag inte far till dagklubben idag, bara så du vet". 

(nu kan jag däremot konstatera att jag fick övertalat henne att fara till dagklubben. Vi behövde paus från varandra några timmar)

*är tacksam över en vän som du*

Godmorgon, nu ska jag stoppa barnen i bilen och fara till missionsmagasinet en sväng. Med oss har vi lite vändagsljus *det lilla extra*, mera halsband och några tavlor. På tavelfronten har det varit lugnt den sista tiden eftersom vi saknat ramar (främst svarta) men snart så får vi öka på lagret...

bulla dags

Sista gången vi äter fastlagsbullar i vårt gamla kök.
*nostalgisk*
Och gott är det. Så rackarns gott. Alltför gott. Nu väntar vi hem skolbarnen så de också får njuta av varsin bulle. Ikväll tänds en stor fastlagsbrasa vid skolan men marken där såg tyvärr ut som en vattenfylld skridskoplan konstaterade jag då vi körde till mamma-barn träffen i morse. Typiskt....men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Förresten, på tal om annat än bullar, så fick jag en intressant kommentar häromdagen (kopierade in det till detta inlägg också) där personen undrade om mina barn har någon kontakt med far- och morföräldrarna eftersom jag sällan skriver om detta i bloggen. I den sista meningen så undrade hon hur vi laestadianer ser på far-  och morföräldrarnas roll.

För det första så kan jag svara att denna fråga inte går att generalisera "inom laestadianismen och utanför". Situationen ser väldigt olika ut i alla familjer men som kristen så upplever jag att de äldre människor har en viktig och ovärderlig inflytande på barn och ungdomar som borde utnyttjas i så hög grad som möjligt, också utanför familjen!

Sådär personligen så har vi regelbunden kontakt med både far - och morföräldrarna, ibland övernattar några barn där och så.....men vi träffas mera på sommaren då vi färdas flitigare och är ut på cykelturer. De jobbar ännu alla heltid (vilket helt klart har en stor betydelse) och därför blir det inte så mycket tid över för de 23, resp 25 barnbarn som de har...istället är vi, syskon, barnvakt åt varandra då vi behöver tanka "partid" (oj, i skrivandets stund kommer jag på att det borde bli dags snart, det är mer än fyra år sedan vi varit på tumisresa. Ho ho). Med syskonen blir det mera så att man byter varandras tjänster och sköter tillbaks.

Och du, som skrev kommentaren, fortsätt att vara den gåva du är för dina barnbarn. Precis en sådan mormor/farmor önskar jag att jag ska bli en dag.  En person som stöder, som ger kärlek, tid och alltid finns där vid sidan utan att ta över föräldrarollen. 

tvätta händerna varsamt!

Smålog lite då jag tittade på kaktusen i morse, här gäller det minsann för barbie att tvätta händerna varsamt.

Vi har ett ganska lugnt tempo hemma hos oss idag. En förkylning knackar på dörren men jag tror att vi låter bli att öppna. Men varför skulle vi slippa undan alla smittor som härjar hos var och varannan nu just? Bara jag inte blir sjuk tills ikea resan på lördag!! Dit vill jag verkligen och slipper jag inte på den så blir jag surare än citron. Edith skall också komma med och hon har en lååång inköpslista men till all lycka så har listan olika prioriteringar och vissa saker "kan lämnas bort" Huh....Ännu finns lediga platser i bussen så kom med! Skicka meddelande åt mig, 0503832788.


...Nu till gårdagen då jag hörde på sammankomsten från risöhäll (risöhäll bönehusförening bandar in alla predikningar och sätter in dem på youtube, här) och tyckte att dessa två meningar är tänkvärda och vill dela med dem av dem här:

"Gör ofta mig den frågan, om jag dig håller kär.
Tänd själv uti mig lågan som svaret innebär"

Den kärleken kan vi inte ta åt oss själva, den kan vi bara ta emot som en gåva från Gud. Bara han kan tända en sådan kärlek i våra hjärtan så att det får bära frukt, så att vi kan bli till välsignelse i vår omgivning och till välsignelse i vår familj. Amen.

l ö n e n

Denna liknelse från Matteusevangeliet har varit i mitt sinne en ganska lång tid. Vet inte varför men kanske för att den säger mig så mycket. Den säger mig mycket om alla orättvisor i världen. Om avundsjuka och habegär och över vad som på riktigt är värt att ta på allvar.  

Om vi letar efter orättvisor så hittar vi det ganska snabbt. Vi behöver inte blicka så långt ovanför tidningskanten (om ens det). All sjukdom, förföljelse, fattigdom, överflöd, frosseri, grannens snygga bil o s v....

 Om vi däremot letar efter rättvisa och sann kärlek så hittar vi det hos Jesus.
Han som är vägen, sanningen och livet. Utan honom går vi förlorade.
Han som genom sin bittra död utplånade alla våra synder.
Han som alltid glömmer när han förlåter oss.
Han som älskar oss utan förbehåll.
Han som är värdens sanna ljus.
Han som är vårt allt.
Han allena.
Han.

tapeter till köket

Blir det tapeter eller kakel runt fönstret i blivande köket är den stora frågan nu just. Blir det tapeter så blir det en av dessa två marimekko och blir det kakel så blir det enkla, fyrkantiga, med mörk fog. 
Gillar båda. Alla tre.
Men mest gillar jag kakobönorna såklart! Vem kan motstå kakao?

Nu ska jag återgå till vardagsbestyren. Lillen vaknade på dåligt humör efter en knapp timmes vila så nu återstår det för mig att försöka svänga hans mungipor uppåt. Harmt bara att jag själv känner mig så oinspirerad för barnlek, tycker denna dag har så långsamma minuter. Tråkigt är bara förnamnet.

en träff mitt i vardagen

Har just suttit i denna fina villa och druckit kaffe och ätit gott i fint sällskap. Min äldsta brorsdotter tog hand om ruljansen på hemmafronten tillsammans med Edith och de klarade det galant, duktiga tjejer! Nu ska jag plocka i och ur diskmaskinen och sen säger jag godnatt och drömmer om en egen villa vid en strand. Det som är allas dröm.

Och bordet alltså, denna stil gillar jag allra bäst! Hemsnickrat med rejäla plankor.
Kanske jag drömmer om det istället för villan, man skulle ju inte ha för höga förväntningar på livet *blink*

vishet från Gud

Igår kväll satt jag i soffan och velade om jag skulle fara på gemenskapskvällen eller inte (ibland känns ju soffan extra skön). Men då jag tänkte på att mannen (igen) skulle fara bort i två dagar och när hans telefon ringde för hundrafemtielfte gången (jag hotade med att jag kan bli hans personliga telefonsvarare häromdagen då linjen gick ovanligt het) så var beslutet enkelt att ta. Jag far.....och som alltid så är det värt att hoppa ur soffan för dessa träffar. Igår handlade temat om "sinnets förnyelse"

Sinnets förnyelse.

Det blev en hel del att smälta kan man lugnt säga. Skulle jag delge allt som jag fick ta del av igår så skulle det bli en tio sidors avhandling så jag väljer att fatta mig kort om det viktigaste som Maaret tog upp i sin föreläsning (kursiverat var hennes stödord åt oss, resten egna tankar).

Sluta med att förevisa roller.
Det viktigaste är att acceptera sig som den unika person som man är och inte försöka vara någon annan. Om jag ska kunna vara en god medmänniska och vara ett redskap i Guds hand så måste jag börja med mig själv och ta fram de gåvor som Gud gav åt just mig. Jag ska inte jämföra mig med de gåvor som andra fått. 

Uppmuntra på ett uppbyggande sätt och eliminera/förminska alla anklagelser och beskyllningar från din tankevärld.
Om det man säger inte är till uppbyggelse för varken sig själv eller andra, varför ska man ens säga det? Likadant gäller det de egna tankarna, om man hela tiden nervärderar sig själv och tänker negativa tankar om sig själv så har man svårt att vara en god medmänniska och ett ljus för Kristus. Man måste försöka ta kontroll över tankarna och redan från morgonen iklä sig i Jesu vapenutrustning och andens frukter.

Lita på dig själv.
Gud har skapat mig till den jag är och när han får vara delaktig i mitt liv så samverkar allt till det bästa. I mig själva förmår jag inte mycket men i Gud förmår jag allt. Har jag en tro på Jesus och hans försoningsverk så kan ingen ta den ifrån mig. Ingen kan heller komma och säga att min tro inte duger eller att jag bör tro på ett visst sätt eller vara på ett visst sätt för att passa in som kristen.

Låt din hjärna vila.
Allt som händer. Alla tankar. Alla intryck. Alla ord. Alla möten. Alla funderingar. Alla problem. Alla statusuppdateringar. Alla sociala medier. Alla WhatsApp meddelande. Alla inköp. All slags planering och sortering.
När låter vi vår hjärna vila!?

Låt dig inte förstärkas med ytliga saker eller av andra människor.
Det är så lätt hänt att man fokuserar alltför mycket på vad andra tänker om en och vilket intryck vi ger andra. Vi vill verka så duktiga, skickliga, framgångsrika, snygga, roliga o s v i andras ögon. Tänk om man istället skulle sträva mera efter att växa i tron. Att växa i klädstorlekar är inte så svårt om man frågar mig men att växa i tro kräver mera. Växa i tro. Vilka ord alltså!

Bevara en positiv inställning i ditt liv.
Livet är en Guds gåva och när Gud skapade människan så var hans tanke att vi skulle leva i samråd med varandra och vara kärleksfulla mot varandra. Goda människor. Inte avundsjuka, giriga, stridslystna (grälsjuka) och missnöjda. Om man har ett jobbigt förflutet som spökar och påverkar livet negativt så måste man försöka förstå det som varit, istället för att beskylla dåtiden och låta den vara ett hinder för en positiv framtidstro. Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett. Idag hjälper Herren.

Dina förväntningar påverkar ditt liv. 
Om vi har ett mål att bli väldigt lyckliga, framgångsrika, harmoniska, friska, resa runt hela världen eller whatever så kommer vi garanterat att bli besvikna. Det kommer alltid att finnas något moment som inte är i harmoni med stunden och våra önskningar. Tänk om man istället skulle sänka på sina förväntningar och vara här och nu med det vi är och har och be om Guds frid som övergår allt förstånd 
"Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet" Joh 14:27. Vi kan uppleva en djup inre frid, en Guds frid, trots att livet kanske är ett enda stort kaos eller trots att sjukdom härjar i våra liv. 

Ta ansvar över ditt välstånd.
Blankt. Nämnde hon alls denna punkt? Men redan meningen säger ju det väsentliga. Att ta ansvar över det vi fått, främst då det gäller evangelium. Om man tänker att motsatsen är nöd så förstår man att vi har ett ansvar över vårt eget välstånd. Att ge åt dem som är i nöd. Att sprida evangelium.

Reda upp dina värderingar, din syn på dig själv och din världsbild.
Vi måste stå för det vi tror på. Vi kommer aldrig att kunna tjäna både världen och Gud. Eftersträvar vi mänsklig uppskattning eller Guds frid? Vill vi vara ett större redskap i världen eller ett redskap för Gud. Våra medmänniskor möter vi ju fysiskt dagligen och deras uppskattningen påverkar oss väldigt mycket men tänk hur mycket viktigare Guds omsorg är för oss.  


Ja, detta var en bråkdel av de tankar som kom i mitt sinne efter gårdagen. Ikväll har jag och barnen funderat hur det ser ut i himlen och stämningen blev lite dyster (som det ju alltid blir då man tänker på att alla nån gång ska dö), "får man verkligen inte komma tillbaks hit sen då man kommit till himlen", undrade Ivar. "och tänk om vi inte får nån mat, utbrast Ruth"
Att förklara åt barn att himlen är mycket bättre än detta liv är ju lönlöst. Speciellt då barnen just kommit upp ur badet, fått äta goda, rostade, bröd och fått se på ett avsnitt wild kids på datorn. Då känns inte himlen speciellt lockande för dem vilket är helt förståeligt. Nåt annat skulle ju egentligen vara onaturligt för barn som har ett gott liv. 
Nej, vi avslutade samtalet med att vi dör då Gud har bestämt (helst då är vi gamla) och att vi alla får bo tillsammans i himlen och där får vi äta godis varje dag utan att börja må illa.