Skrivprocessen fortgår

Jag har försiktigt öppnat datorn igen efter en lång sommarpaus. Jag tror på att låta texter vila en tid. Att få lite distans.
Problemet jag fått nu, när jag går igenom texten, är att gilla det jag skrivit. Nu vill jag ändra på allt. Nästan. Jag ser alltför långa meningar. Jag ser en massa "så" och "men". Har nu tagit bort minst en tredjedel. Tack Nina för påpekandet! Jag ser också utfyllnadsmeningar som är helt onödiga. Men på nåt konstigt sätt vill jag sätta denna bristfälliga text i tryck. Trots alla fel. Jag vill att ett äldre barn eller tonåring ska läsa dessa andaktsboken och tänka: Att tro på Jesus är enkelt och naturligt. Tron hjälper oss i vardagen och kan bli ännu mer personlig.

Nu ska jag dock vika ner skärmen och dra på mig shorts (det är ju trots allt 18 grader) och länkskor. AE run står för dörren och det ska bli så kul. Jag hoppas dock att det utlovade regnet hålls på avstånd.

s o m m a r m i n n e n

Vi får snart pricka av sommaren 2018 och det känns vemodigt - vi har verkligen njutit av läxfria dagar och att få ta dagarna som de kommer. Sommaren har varit skön och barnen har haft kompisar i rikligt mått, precis som det borde vara för alla barn på vår jord. Här på bilden ser ni Jens, Ludvig (syrrans pojke), Ivar, Moa (Ediths kompis), Seth, Jag och Ruth. Edith tog bilden. 

Vår lillkille har fyllt fyra år och fått sin livs första fisk (han saknar flytväst på bilden vilket jag är helt medveten om) 

Tältande barn hör sommaren till.

Observera pappersmuggen, ämbaret och spaden. Sånt som stör efteråt! Jens ser också lite trött ut på bild men det har jag inget minne av att han var. En opassande blinkning är väl förklaringen.

Jag har varit på LFFs barnläger i sommar. Ett läger som ger minnen för livet och nya, fina bekantskaper. Alla vuxna och ungdomar som ställer upp som frivilliga ledare på dessa läger och håller programpunkter är guld värda! Vi har hunnit diskutera mycket och ena kvällen (natten) ropade ett barn att ledarna måste vara tysta så barnen kan börja sova. Vi stör.

 Här på bilden hålls en kvällsandakt. Vädret var vindstilla och allt var så ljuvligt lugnt (till och med barnen var tysta, ha haa). Jonas som höll andakten läste ur Psaltaren 23:

Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten

där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.

Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,

och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.

Ruth och Ebba

Jag har tydligen varit väldigt elak i sommar eftersom min näsa växt något fruktansvärt. Det känns sjukt jobbigt, speciellt då jag ser mig själv i spegeln. 

Men jag har tydligen inte varit så elak att jag inte platsar in på företaget trivsel.fi. Trivsel har nu utvidgat sin verksamhet och startat upp trivsel omsorg. Trivsel omsorg erbjuder hemservice och stödtjänster till seniorer, familjer och enskilda personer. Att jag får vara med på ett hörn här känns intressant. Det bästa med att jobba på hemservice är att man får en personligare relation med den vårdbehövande. Ett hem säger så mycket om personen som bor där. Man får titta på fotografier tillsammans och de får berätta om sitt liv och om sina familjemedlemmar. Har ni anhöriga som skulle må bra av en guldkant i tillvaron, som behöver extra stöd och omsorg, har något vårdbehov som behöver tillgodoses eller hjälp med att handla mat så ska ni inte tveka att ta kontakt med oss!

Det finns så många livshistorier att ta del av. Det finns så mycket att dela med varann. Ge och ta. Tillsammans. Ju mer jag umgås med andra desto mer märker jag att det får mig att må bra. Människor intresserar mig. Människorelationer är guld värda.

* * *

I helgen har jag deltagit i Kållby mötet. Jag har fått en dos av den andliga maten som jag så väl behöver! Ett bibelställe, från Joh 14, som jag hörde läsas under två olika predikningar vill jag dela med mig av här. Den är en av mina favoritverser och just det att Jesus bereder plats åt mig får allt att kännas så hemlikt. Där hemma i Himlen väntar en plats som Jesus har berett åt mig. Vilken hisnande tanke.

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."