Sköna elefanter

Må vår yngste kille aldrig växa ur sina elefantlakan.
Lakan som han sovit i så gott som varje natt sen han föddes. De är urtvättade vid det här laget men lika omtyckta för det.

Ofta läser jag att andra skriver att de vill trycka på stoppknappen när barnen växer så snabbt och nästan varje gång blir jag påmind om att jag själv välkomnar tidens rytm och att barnen blir äldre. Jag vill liksom inte stanna i småbarnsåren.

Men ikväll känner jag att jag vill trycka på pausknappen och ha en tvååring i många år. Han är så rolig våran Seth. Härmar alla ord vi säger och radar upp egna meningar och vill lära sig nåt nytt hela tiden. Visst kommer utbrotten lika ofta som timvisaren tickar men det är småpotatis mot det utbyte vi får när han lyckas med nåt och när han är på gott humör.