I våras (eller var det i somras?) köpte jag ett skåp via find it eftersom jag trodde att vi behövde ett sådant skåp mellan vardagsrum och kök (här). När vi kom hem med skåpet gick dörrarna knappt att öppna och jag fick börja slipa, slipa och slipa i flera etapper innan dörrarna och skåpets yta kändes okej. Sen lyftes skåpet in och tillsammans med barnen (knäppt, jo jag vet!) grundmålades skåpet vitt. Resultatet blev som det blir då barn stjälper till. Inte bra. Inte alls bra. Sen blev det dags för ytfärgen och den var inte alls rolig att måla eftersom grundmålningen hade blivit så dåligt. Jag borde ha slipat ett varv till men struntade i det eftersom det är så tråkigt. Nåja, det blev målat två slarviga varv och sen konstaterade jag att skåpet (med den gråblåa färgen) inte alls passade där jag hade planerat att det skulle stå. Vi bar det till vårt sovrum istället, där det egentligen inte behövdes och känslan av att ha slarvat hem ett bastant skåp som vi inte ens behöver infann sig! Dagen efter så ser jag nån vit tjock färg rinna ner från hyllplanen där uppe och när jag öppnar dörrarna så konstaterar jag att burken med den vita grundfärgen hade kippat då vi flyttade skåpet och därifrån hade det runnit ut en riklig mängd färg. Rackans skåp och rackans vita färg som var överallt! Eftersom färgen redan hade stelnat så skrapade jag bara bort den och kvar lämnade fula märket och man såg skåpets original färg. Jag var så trött på skåpet vi det laget så jag struntade i det och staplade en hög med böcker längst inne i hörnet så att jag inte skulle behöva titta på förödelsen, ha haa. Och jag struntade i skåpet tills idag. Glad i hågen hämtade jag den gråa färgen från pannrummet. Nu skulle gammalt slarv målas över. När jag kom upp gående med burken och skulle via vardagsrummet (minns inte varför) så ropade Ruth "mamma burken läcker mål" Jo! den läckte i botten och nu hade jag lyckats få grå färg över hela golvet och dessutom hann det droppa på vår stora yllematta (200x300) som behövde tvättas genast så färgen inte skulle dra i sig. Nu torkar mattan på det varma badrumsgolvet och behöver torka i flera dagar innan den slutar dofta våt ull. Hmm...nåja, jag städade upp målarfärgen och sökte sen efter en ny burk att hälla över den älskade gråa färgen i. Hittade absolut ingen passande bytta och fick tömma en annan målarburk som bara innehöll lite svart färg och fortsatte sen (en timme senare) till dagens egentliga projekt - att måla skåpet. Med Seths sällskap. När jag hade målat en liten stund så ringde telefonen och i min disträ for jag i köket och talade och när jag kom tillbaks hade Seth målat "lite". Såklart! Vilken fiffig mamma lämnar en målarburk obevakad då det finns någon under femton åt under samma tak? Nu fanns den underbara gråa färgen lite överallt både i sovrummet och på Seth (på händer, i ansiktet och på tröjan ) Det fanns gråtoner på golvet, på sänglakanet, på dammsugaren, på tavelramar som funnits längst ner i skåpet och på utprintade bilder som skulle ramas in! (där inne i skåpet hade jag inte planerat att måla med Seth tyckte tydligen att det skulle ett tjock lager dit också) Suck. Bara att börja städa och måla klart det Seth "påbörjat". Medan jag torkade upp målarfärgen i sovrummet hade han knyck slipklossen och slipade vardagsrumsbordet lite, men till all lycka är det redan så slitet så lite nya repor syntes inte alls. Nu har vi fått ordning på torpet och skåpet får absolut inte granskas på nära håll! Speciellt inte på insidan. Det är så pass dåligt målat så jag skulle inte ens täckas sälja det på loppis då den dagen kommer att det ska ut. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar