Han är mitt A och O

För en tid sedan så hörde jag på ett program i radion där diskussionen kretsade kring tro och bön. Personerna i programmet var inte religiösa men sade att när dom hamnar i svåra situationer så kan de be till Gud "för de hade ju inget att förlora på det".

Ofta hör man att icke troende människor söker Gud i svåra situationer. Då det riktigt krisar till sig. På samma sätt kan man höra kristna människor berätta att de känt Guds närvaro då de haft jobbiga perioder i livet. I deras nöd har Gud varit deras största tröst och deras tro har fördjupats. Detta är ju helt enligt de löften som Gud gett till oss i Bibeln "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tyngda bördor så ska jag ge er vila" (Matteusevangeliet)

Men hur är det för starka, friska och välbärgade människor? Behöver de Gud och känner de Guds närvaro i den lyckliga och balanserade vardagen? Kommer de ihåg att tacka över välsignelsen i deras liv? Eller är Jesus bortplockad långt upp på hatthyllan eller djupt inne i ett skåp eftersom han inte behövs just nu?

Idag är jag fylld av glädje, speciellt glad över den ny utkomna boken. Jag är frisk, mina barn mår super, vi har ekonomisk välgång, jag har ett fint hem och ingen sorg att bära i mitt hjärta och mitt i allt detta behöver jag Jesus mer än någonsin. Han närvaro är A och O i mitt liv. Visst är det underbart! Visst är han underbar!

Nu ska vi hämta Ivar från väggklättrings kursen. En grej som alla killar borde få pröva på - det lär ska vara så roligt (men inte så roligt så att undertecknad behöver testa).