Smutsig snö är också snö

Brun, smutsig snö full med avgasdamm från alla fordon. Men trots avgasdammet är det snö.

När jag gick med hundkopplet i ena handen och drog styrkälken med den andra så föll min blick på den smutsiga snön och kontrasten till den vita vackra snön på åkern var slående. Det är ju den vita, vackra snön som vi vill att ska omringad landskapet nu under jultiden. Men på många ställen är snön allt annat än vit och fluffig.

De flesta som läst min blogg vet säkert att jag räknar  mig som ett Guds barn. Det är den viktigaste titeln jag har. Men trots att jag räknar mig som ett Guds barn och trots att jag är helt övertygad om att Guds nåd är ny varje morgon och att han förlåter hela mig om och om igen så är jag som den smutsiga snön vid vägrenen.

 Men om nu Jesus förlåter alla mina synder om och om igen varför hålls jag inte lika vit som snön på åkern?

Jo, för att Gud har placerat mig nära landsvägen där avgaser om och om igen kommer som ett moln över mig. Landsvägen är värden och avgaserna är synden.

Om och om igen tänker jag fula tankar. Om och om igen får avundsjukan, missnöje och klagotankar rot i mitt hjärta. Gång på gång får jag influenser från världen och tvivlens viskningar når mig "att vara ett Guds barn räcker inte, världen har så mycket mer att erbjuda", "kan din svaga tro ens räknas som tro", "du läser alltför sällan Bibeln för att klassas som kristen", "du borde minnas det du läser så du kan debattera i kristna frågor" osv... Gång på gång faller jag i synd, också de små och till synes obetydliga felsteg och fula tankar räknas som synd eftersom de inte kommer från Gud (från honom kommer enbart det goda). 

Om och om igen kör bilar förbi och drar ett moln av avgaser med sig. Avgaser som gör min snö daskig.

För så är det i denna värld. Vi lever här och påverkas av den mer eller mindre. Här kan jag inte hållas helt vit utan är ständigt beroende av Guds förlåtande ögon som ser mig som den vita snön på åkern. Renad genom Jesu offerdöd.

Tänk att just jag får kalla mig Guds barn trots att jag inte lever upp till den underbara titeln. Tänk att jag får kalla mig Guds barn trots att jag är smutsig av alla fula tankar, mitt korta tålamod och mitt missnöje att jag inte blev nåt mer. Tänk att en syndig människa kan ha en sådan titel.

Det är nåd. Det är kärlek. Det är allt som räknas och tron är den största gåvan en människa kan få! Denna titel överglänser alla andra heders titlar i världen.

Smutsig snö är också snö.