h.e.m

Borta bra men hemma bäst måste ju vara det mest slitna och tråkiga uttryck som finns men är ju så sant!  Jag hinner knappt stiga ur bilen innan tvättmaskinen centrifugerar och spåren efter resan är bort sopad.  Sån är jag och sån är min man. Vet inte varför. Kanske för att vi sen ska kunna slappna av helt och hållet. Nu är vi hemma. Nu är allt som det ska vara.

Hemma.

Men tänk på alla de som inte har ett hem. Som lever sitt liv i ett flyktingläger, på en flyktingförläggning eller på gatan. Där ordet hem är främmande. Där ordet hem är som en dröm. En avlägsen dröm.

När jag tänker på alla dem så är det inte lika roligt att vika bort kläderna som har en doft av liljekonvalj sköljmedel och friska vindar. Istället känner jag mig bortskämd och noijig.  Vem i all världen bryr sig hur man känner sig efter en ynka sex dagars resa när andra aldrig ens får komma hem.