Ridläger

Vi har nyss hämtat hem Edith från stall kvarnbackens ridläger. Tjejerna verkar ha haft väldigt roliga dagar och stämningen i den mysiga stugan som de sov i var glatt och lättsam när de packade ihop det sista (det var nästan så att jag själv önskade att jag vore 12 år på nytt och fått delta i samma läger). Nya vänskapsband har knutits och de är en erfarenhet rikare.

Men som alltid så funderar jag ju om nån har varit utanför och verkat ensam. När man själv har roligt och många nya vänner så kanske man inte observerar om nån känner sig utanför. Man kan lätt bli självupptagen för sitt eget nöje. Jag är så känslig för just detta. Att nån lämnar utanför. Kanske för att jag själv i min barndom och ungdom inte hörde till de självsäkra och populära typerna. Jag var istället ganska blyg och känslig och höll mig oftast i bakgrunden och iakttog de tuffa och snygga tjejerna. De som tog för sig och verkade ha hur roligt som helst.

Min äldsta dotter är en utåtriktad och självsäker tjej men jag hoppas verkligen att hon har ögonen öppna också för dem som inte tar så mycket plats. De som är tysta. Försiktiga. Blyga. Att hon ska prata med dem som inte har nån att prata med.