Båten i hamn

Nu är båten i hamn.

Det är nåt alldeles särskilt med båthamnar och känslan som finns där. En slags stillhet med alla uppradade båtar som är fastbundna och gungar i takt i vattnet. Sjöns hårda vindar och vågor når inte in hit och hur mycket det än blåser på sjön så är hamnen oftast vindstilla. Den väntar och avvaktar. En båt åker ut. En annan kommer in. Nåt annat händer inte här.

Men så störs friden ibland av familjer som vår. Rösterna hörs på långt håll. In med fingrarna så ingen klämmer sig. Alla siktar på att hoppa ur båten först. Många väskor ska kånkkas till bilen och få vill hjälpa till. Inte knuffas på bryggan. Akta så att inte hunden smiter. Vem glömde ryggsäcken på bryggan. Nej treåringen får inte sitta i framsätet. Samma treåring tjuter högt. Ingen vill sitta längst bak. Nån behöver kissa och en annan är hungrig. Vi stänger hastigt bildörrarna med en passagerare för mycket och med på tok för lite utrymme. Hur stor kan en kylväska vara egentligen. Gosedjuret! Min nalle är kvar vid villan. Den tar vi nästa gång. Med en rivstart åker vi iväg hem till vårt Esse. Kan vi alla försöka vara tysta en liten stund.

 Hoppas ingen var inom hörhåll tänker hon i passagerarsätet.

Men detta är sanningen. Det är ofta högljutt. Det är ofta stökigt. Det är ofta gnälligt. Gräl uppstår över ingenting och en trötthet kan drabba en väldigt oväntat.  Men samtidigt är det ju alldeles, alldeles underbart som en bal på slottet. Jag skulle aldrig byta bort något av detta.

Morgondagens kyrkliga tema är ju "sanning och sken". Att tro på sanningen,  Bibeln, och inte på falska läror. Ordet sken fick mig ikväll att tänka på uttrycket "skenet bedrar", om är det något jag inte kan tåla så är det när folk låter skenet bedra. Vi ser det alltför mycket på sociala medier. Oftast sätter vi en guldkant på det mesta men ibland måste vi låta den gamla, rostiga ramen synas. Om inte annat så för de människors skull som börjar må dåligt över andras evinnerliga glans. Sådana som för glansens skull får mindrevärdes komplex. För det finns många som inte kan "se mellan fingrarna" och förstå att varje individ bär på sin egen brustenhet. Att vi alla är syndiga. Att vi alla är vi förlorade utan Jesus.

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går på den. Och den port är trång,och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den" Matt 7: 13-14

Det är lördagkväll och båten är i hamn.
Klockan är ovanligt mycket och jag njuter av stillheten i hemmet. I mitt Esse. Imorgon blir det kvällsskifte och det ska bli intressant. Efter tre år är det så roligt att jobba igen.