Det de saknar

Lyssnar på dagens sommarpratare här som hålls av en ung kvinna som kom till Åland från det krigshärjade Syrien år 2015. Tänker på vår vänfamilj och alla andra familjer som vi känner som flytt Syrien och som säkert saknar samma saker som Celina pratade om.  Saknaden efter släktingar och vänner. Saknaden efter deras hem. Saknaden efter dofterna, värmen,  musiken och folkmassorna. Saknaden efter maten och butikerna. Saknaden efter deras arbetsplatser och arbetsmiljöer. Så mycket att sakna samtigt som de måste lära sig så mycket nytt. Nytt språk, ny kultur, nya människor och ett helt annat klimat.

Der är säkert ofta tung. Svårt. Vemodigt.

Vi kan göra deras vistelse i vårt land lite trevligare bara genom att vara gästvänliga och inte så blyga att ta kontakt. De behöver oss. Med tanke på hur mycket de har mist och med tanke på hur mycket vi har så borde vi ju kunna dela med oss. Dela med oss av vår tid, kunskap, kärlek och materiella saker.

Mayada och Abdulrazzac, lyssna gärna på sommarpratet. Jag tror ni känner igen er i mycket av det Celina säger. Och tack för tunnbrödet (det godaste som finns) och de fina hjärtkexen! Ni är alltid så vänliga och hjärtliga mot oss.

Ps. Alla ni som funderat på att bli vänfamilj. Bli. Ta kontant med röda korset i din by/stad. Vänta inte på att ni ska få mera tid. Att det ska passa bättre eller att ert liv ska bli mer "perfekt". Kvotflyktingar behöver vanliga vänner som du och jag. Som bjuder in dem i våra hem och som besöker dem i deras hem. Vardagliga saker som är viktiga.