Packa mammas kappsäck

Nu är dagen här som jag har våndats över hela sommaren. Dagen då jag packar min resväska (mannen packade sin på 5 minuter i förrgår) och ska vara borta från våra barn i en vecka. Hur fixar man det? Klipper man bara av tankeverksamheten och lever i nuet där? Eller är jag där och bara funderar hur de har det här?

Äsch. Jag är inte alls bra på det här. Men jag och mannen behöver semester. Vi behöver tanka vi tid. Bara vi. Utan barn. Det kommer att bli så fint och välbehövligt! Och jag ber att Herren ger en överdos av krafter åt systern så hon orkar med våra barn i sju och en halv dag.