Entusiastisk

Här ser ni en entusiastisk Eva som föreläser om att våga göra förändringar i livet. I publiken satt en minst lika entusiastisk Maria och helgens seminarier och framförallt alla fina diskussioner med denna sköna böna och hennes väninna har varit så givande. Så inspirerande.

Inför min egen föreläsning om "kvinnans skönhet" som jag ska hålla sista oktober (om världen står och Jesus dröjer som min man brukar säga) så har jag känt en press att påbörja min föreläsning (bättre sent än aldrig). Planen var att jag skulle skriva under vår resa till Mallorca men där hade nog själafiende mycket påverkan i mina tankar och jag tog istället två steg bakåt med allt vad jag står för och hur jag kände mig då (mer om detta på föreläsningen) . Men nu är den repan fixad än en gång och jag känner mig stark i Herren. Jag är underbar och jag är förlåten. Nu vill jag leva det överflödande liv som Herren har tänkt mig och ber att det också ska flöda över till min nästa. Det är saligare att ge än att få och jag vill ge mer. Ge. Ge. Ge. Jag vill att andra ska hitta källan till den sanna friden som inte denna värld kan erbjuda. Guds frid som övergår mänskligt förstånd. En frid som vi kan få del av genom den Helige Ande.

På tal om själafiende eller djävulen om nån hellre kallar honom det så är det ganska svårt att skriva om honom i en öppen blogg där alla kan läsa. Tror man inte på Gud och på hans väldiga makt så tror man knappast på djävulens existens heller. Då tänker man säker i banor som "att man har otur" eller skyller på andra elaka eller onda människor om nåt går fel.

En människa som förlitar sig på Gud och som vill leva som hans lärjunge är ett hett byte för djävulen. Det får vi inte glömma och det förklarar en hel del svårigheter som man kan ställas inför då man söker Gud. Ju mer vi ber desto mer försöker djävulen hålla oss borta från bönen och uppehåller oss med annat.

Dessa två stormakter strider om mitt liv och jag förtröstar på Herren och vet att segern redan är vunnen genom Jesus på korset. Du och jag har inget att frukta! När djävulen gör påhopp så får vi skrika till honom att han ska lämna oss och vi får fylla oss med Jesu kärlek istället. Hur härligt är inte det!

Nu hoppas jag att dessa tre timmar på tåget går snabbt så jag snart får krama om de mina där hemma. Till all lycka köpte jag en liten chokladstång och ska försöka äta den så långsamt som man bara kan äta fem bitar choklad. Wish me luck (med chokladen alltså)...ibland går vissa saker för snabbt!