Missionsmagasinet levererar (nu har jag nämnt stället fyra ggr)

Missionsmagasinet levererar alltid. Igårkväll var jag dit med barnen och sökte kläder till en gammaldags skoldag och att vissa har en insydd damkjol på sig är något vi inte att talar om i detta skede. 

Och självklart matchar den yngste med sin nya tröja från missionsmagasinet den också. Kläder som kläder. Här ska inga tårar gråtas för att man inte passar in! Självklart passar han.

Förutom att jag har hjälpt mina barn att klä sig extra fina (eller fula beroende på vem man frågar) så fixar jag mera tavlor till missionsmagasinet (tredje gången jag nämner stället). Imorgon kväll har vi kvällsöppet och extra erbjudande på alla nya produkter, vykort och tavlor. Vi dricker kaffe och umgås och mår sådär allmänt bra som man gör då håret är tvättat, man hoppat ur mysbrallor som ändå skulle tvättas och umgås med civiliserat och trevligt folk. Kom dit du också!

Nu ska jag fortsätta rama in tavlor och njuta av det faktum att jag inte alls behöver fara ut i regnvädret.  Ruth vägrade ta ytterbyxor idag och när hon cyklade iväg i strumpbyxor, sin damkjol och högskaftade sockor så flög en tanke genom mitt huvud: "hon får lära sig den hårda vägen om hon inte tror mig".

På tal om att "lära sig den hårda vägen" så har jag själv gjort det ofta. Jag har liksom testat mig fram och trots att jag är medveten om att jag inte är den vassaste kniven i lådan så skär jag gladeligen upp all sorts mat. Jag tror man måste våga. Annars står man bara på sidan och tittar på.