Får en djup, tillfredställande känsla av kvällsljuset som kikar in genom köksdörrarna och möter det stillsamma ljuset på bordet. Hur efterlängtad är inte detta kvällsljus.
Sitter i tystnaden och njuter av min ensamhet. Att den kan vara så skön! Min man är på tre dagars arbetsresa och numera känns inte sådana dagar som att bestiga ett högt berg. Nej, med lite äldre barn i huset så känns dessa ensamma dagar betydligt lättare än då jag kikar i bakspegeln på några år tillbaks och minns hur det kändes då. Då var det mera slutkörda batterier hos undertecknad!
Allt har sin tid och jag som trodde att jag skulle vara småbarnförälder resten av livet får pusta ut litegrann och känna känslan av att barnen faktiskt hjälper till. Vi är ett team när pappa är borta och delar på de tråkiga sysslorna som måste göras.
Men nu är klockan 21:30 och för kvällströtta Maria är det fördigt svamlat.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar