andlig mognad

Håller som bäst på och läser en bok av John Ortberg med titeln "livet jag längtar efter". Har läst den förr men vissa böcker kan man inte läsa för många gånger och det finns så många tankar som uppkommer i denna bok så jag måste pausa emellan. Ett stycke som jag lämnade att reflektera över var när han skrev om en kvinna i deras bönegrupp som upplevde att hon hade haft enklare att "arbeta med sitt andliga liv" innan hon fick barn. På nåt vis så känner jag igen mig i detta! Fastän den dagliga omvårdnaden av barn ger en ovärderlig skolning i tjänande och i att "töja" tålamodet och fastän det är en välsignad uppgift att ta hand om barn så kan jag ibland sakna känslan av kontroll och kontinuerlig "andlig utövning".

Men våra liv innehåller ju olika perioder och i alla perioder finns det utrymme att växa andligen trots att man i stunden inte känner det särskilt påtagligt, speciellt inte när man, som jag, har barn i krävande åldrar och med högljutt leverne (som de högst troligt ärvt av mig). Jag tror att när vi minst förväntar oss att växa andligen som människa och när vi minst tycker att vi har kapacitet för det - då använder Gud oss och formar oss. Vi genomgår en andlig mognads process.

Man kan jämföra det med en muskel som man vill att ska växa och bli stark. Inget händer om vi inte belastar den (det fick jag erfara då jag efter två veckor tröttnade på "träningsschemat för en stark rumpa", ha haa. Det krävdes mer tid och svettiga pass än jag hade lust med). På samma sätt är det med människan då hon växer andligen, hon kan få prövningar och kan belastas med saker som hon inte räknat med. Vi är leran i Herrens hand och han formar oss precis enligt hans plan. Vår uppgift är att låta Herrens vilja ske. Både i de små och nästan obetydliga uppgifter och i stora uppgifter som man nästan inte mäktar med.

 Min bön och önskan till Gud är att jag idag, - imorgon och nästa vecka och alla dagar framöver ska känna att jag lever i Herrens närhet och i hans tjänst. Att han låter mig mogna andligen och att jag inte ska oroa mig och fundera över de prövningar som framtiden kanske för med sig. För den som älskar Gud samverkar ju allt till det bästa.