Jag får åtminstone halva

Halva bordet på var. Det är väl en good deal?
Åtminstone får jag finna mig i det. Jag kan inte fatta hur vissa föräldrar får avstyrt sina barn från att leka på vardagsrumsbordet...hos oss är det ju den bästa platsen Seth vet. Perfekt höjd och centralt så att han får mammas uppmärksamhet. Jag har inte hjärta att visa bort honom.

På tal om annat så blev det ingen gemenskapskväll för min del och i djupet av mitt hjärta så är jag såååå besviken och jag vet att jag skulle ha fått en god föda därifrån. Ett rama mål mat. Andlig mat. Den som vi så väl behöver.

Så nu sitter jag här istället och har såååå mysigt med tända ljus på min halva av bordet.