Bönens kraft

Häromdagen fick jag med tacksamhet tillbringa en helt underbar stund med kristna systrar. Denna grupp av kvinnor är ett bönesvar av Herren (som jag bett över i många år) och vår böneträff värmer ännu mitt hjärta. Tänk att just jag fick nåden att träffa alla dem. Systrar i Kristus.

Nu efteråt har jag tänkt mycket på bönens makt. På bönens styrka. På bönens mottagare och jag saknar plötsligt ord när jag ska beskriva hur underbart just bönen är.

När jag tänker på bibelordet (som är månadens bibelord i väggalmanackan som vi har i vardagsrummet) "Ni ska söka mig, och ni skall också finna mig. Om ni söker mig av hela ert hjärta" /Jer 29:13 så tänker jag just på bönen och på den helige anden som bor i oss. När tar jag mig tid att stilla mig? Söka kontakt? Hör jag överhuvudtaget på den heliga andens uppmaningar till mig? Är jag lyhörd? Öppen? Beredd? Eller är jag rädd för vilken styrka som finns i Herren och att jag, en helt vanlig människa med kontrollbehov, ska avsäga kontrollen och låta Herren helt ta över?