Med eller utan jacka

Äntligen har vi fått dagar då många uppskattar skugga. Äntligen. Nu får vi visa åt vår vänfamilj att Finland kan vara varm och väldig skön! Sen de kom i slutet av september så har vädret mestadels varit kallt, blåsigt och halt.

Igårkväll hade vi vårfest i förskolan och vårt tredje barn är snart redo för skolan. Det känns helt overkligt. Vi tog avsked av vår allas Lotti som varit föreståndare för vårt specialdaghem i många, många år och det kändes vemodigt men fint. Man unnar alla äldre en fin pension med tid för vila och framförallt tid för annat. Livet innehåller ju så mycket.

Som avslutning på kvällen fick alla barn ta emot ett betyg och en vers som beskrivet barnet. I tur och ordning fick barnen stiga upp på scenen  (ett litet bord) och ta emot betyget. Jag iakttog vår dotter medan hon nervöst satt där med sin jacka öppen och väntade på sin tur. När en kompis for upp som hade jackan på och dragkedjan fast så drog Ruth fast sin egen dragkedja på sin jacka. Snabbt och diskret. När sen en annan kompis for upp utan jacka så tog Ruth bort sin.

Jag smålog lite åt henne för det märktes att hon var osäker. Skulle hon ha jackan på, skulle den vara öppen eller stängd eller skulle hon skippa den helt. Och beroende på vad de andra barnen hade så ändrade hon sig vartefter...

Jag önskar att hennes självkänsla en dag är så stark att hon oberoende av andra vågar stå för sina åsikter och känna sig bekväm. Att alltid fundera hur andra gör och vad andra har för åsikter blir bara tungt i längden och hjälper föga.

Likadant är det ju med vår personliga tro. Vilka traditioner vi än håller fast vid, vilka människor vi än umgås med och vilken moderförsamling vi än tillhör så är det vår personliga tro på Jesus som en dag för oss fram till evigheten.

Då har det ingen betydelse om vi gjorde likadant som hon eller han eller de.