Att vara klara

Nu har jag tveksamt läst boken "På väg", en vecka efter utgivningen och inget farligt hände och inga stora missar hoppade upp i mitt ansikte. Denna bok är ju ingen bok som ska sträckläsas utan man får ta en text i taget med ödmjukt hjärta. Det får gå långsamt. Den får beröra och ge eftertanke. Igår på vår tjejträff så hade vi högläsning av den första texten, Smaka och se att Herren är god, och den var så skön att höra på trots att jag läst den många gånger förr,  citerar en favorit mening från den texten  "att smaka Guds undervisning är att smaka något gott"

I torsdags hade vi träff vid missionsmagasinet med en reporter från ÖT, här kan ni läsa reportaget och här finns info om boken på missionsmagasinets facebooksida. När jag satt där runt bordet och vi samtalade om bokprojektet så kom tanken att jag kommer att sakna detta. Jag kommer att sakna vår grupp som ofta haft intressanta diskussioner i vår slutna FB grupp och gett feedback åt varandra och peppat varandra. Nu är allt detta över. Men samtidigt som en tomhetskänsla dyker upp så är det också skönt. Väldigt skönt....och nu ska jag försöka att inte börja med nåt liknande projekt på en lång tid framöver.

 Men visst gav boken mersmak. Absolut.