 |
Så kom hon till sist - mosters lilla tjej. Hon är helt ljuvlig där hon ligger och gluttar lite på ögonlocken men alldeles för trött för att orka hålla dem öppna. Ruth var den enda av våra barn som ville hålla henne i famnen. Edith var rädd att ha sönder henne och när jag lade babyn i hennes famn så var det som om hon höll i en porslinsfigur och hon vågade knappt andas. 'Stelt' är ett beskrivande ord. Ivar gav babyn ett snabbt ögonkast (om ens det - undrar faktiskt om han ens såg babyn? Han var så upptagen att leka med de äldre kusinerna) och Seth behöver ingen ny kusin sålänge han har Ludvig. Jag tror att han tror att bebisen inte är på riktigt utan nån typ av docka. Han kunde inte bry sig mindre, ha haa.... ...så ja, det är bara jag som vill besöka henne varje dag och kolla hur djupt hon sover denna gång! Sen med tiden blir nog lilla damen mera självklar och tar betydligt mera plats.... och då tänker nog inte våra barn på henne som en söt liten docka längre. Då är hon en söt kusin som ler mot oss då vi kommer! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar