Att ta en paus

Sitter i soffan och gäspar och borde egentligen dra ett träningspass men att svetta ner mig före ett föräldramöte kommer inte på fråga. Alla dessa ursäkter som vissa gånger känns så rätt.

Så istället sitter jag här och rullar tummarna. Eller rättare sagt: sitter här och skriver ett blogginlägg och kopierade in bilden av de fina brickorna/skärbräden som Matilda satte upp på missionsmagasinets FB sida idag. Behändigt,snabbt och enkelt.

Startade denna måndag tillsammans med några andra hemmamammor vid missionsmagasinet och det kändes helt kiva. Fick lite ny (välbehövlig) inspiration efter vår sommarpaus. Ibland kan det vara viktigt att pausa. Bara stanna upp och göra nåt annat (eller ingenting) och sen återgå med ny iver till uppgiften man pausat från.

All form av frivilligt arbete ska kännas roligt, det tror jag är Guds tanke också. Att vi vill tjäna och hjälpa med ett glatt och givmilt hjärta. Om vi ger eller hjälper andra med ett nedstämt eller martyrsikt sinnelag så är det bättre att man låter bli. Det ska inte kännas som "ett måste".

Gud räknar inte hur mycket vi ger i pengar och tid. Det är oväsentligt för honom. Hans ser bara till med vilket hjärtelag vi åtar oss våra uppgifter.

Låt allt hos er ske i kärlek.
1 Kor 16:14