ett ögonblick i sänder

Här sitter jag vid missionsmagasinet i min ensamhet och hör på Hans Martin som sjunger "Tänk att få vakna tidigt en morgon se hur vår sol gör allting så skönt, jag älskar solen som värmer jorden. Tack käre Far för allt som du gav"

Det är helt okej. Det skulle också vara helt okej att sitta vid nasa beach. Eller att ta en kaffe på terrassen. Eller trimma gräset runt alla buskar. Eller fara på cykeltur med barnen. Men nu sitter jag här denna vackra sommareftermiddag och tar en "missionskaffe" istället och plockar lite kläder. Och känner mig så tacksam att just detta ställe finns och att just jag vill arbeta här utan lön! Tack gode Gud för denna vilja som du planterat i mig. Detta ställe bedrivs ju enbart med talko krafter och jag hoppas och ber att talkoandan aldrig försvinner. Fastän vi som betjänar här skulle ha tusen andra saker att göra.

Medan jag dricker kaffet så bläddrar jag i boken "öppen famn" av Boris Salo och fastnar för ett fint stycke, citerar:

"- vad är det viktigaste i barnuppfostran, frågade Boris av Alf B Svensson.
- Att vi visar våra barn att vi älskar dem.
Jag kontrade med:
- Är det inte samma som att älska våra barn?
Alf svarade:
- Nej, det är klart att vi älskar våra barn, men vi behöver också visa det.

Kärlek ska visas. Dold kärlek är ingen kärlek."