Vem bryr sig hur de ser ut

Hade på nått vis trängt undan i vilken grad markservicen här hemma ökar när barnen har sommarlov. Jag gör ju knappt nåt annat än torkar bordsytorna och ändå känns det som att de aldrig är av torkade. För att inte tala om resten av huset *suck*. Men idag får jag glädja mig åt 40 nybakade biskvier och förtränger det faktum att man kan få dem snygga!

Nå he om he, vem bryr sig huruvida biskvier är vackra eller inte. Huvudsaken att de är goda. Och huvudsaken att man har rent bord. Jag borde förresten torka det igen.

Nu ska jag snart byta bort "bakkläderna" till nåt annats som inte doftar och ser ut som mjöl (har också fixat en tårtbotten till morgondagens kalas, därav mjölig) och bege mig på ett möte kring bön och själavård. Vård av själen. Vårda sin själ. Hur viktigt är inte det. Jag skulle gärna fördjupa mig i just detta ämne och håller ögon och öron öppna för eventuella kurser.

Våra liv kan ju se hur gläänsiga och fantastisk ut som helst men om inte själen har Guds frid så glänser det bara på ytan. Då känns det som presenten Ruth gav åt en kompis igår. Omslaget såg så bra ut och flickan var eld och lågor över att ge bort en så fin barbiedocka. Men jag såg att kvaliteten inte var den bästa och att presenten inte skulle hålla så länge.

Vi betraktade samma sak men ur olika synvinklar. Ruth såg den snygga barbiedockan med den vackra klänningen och jag tänkte på barbiens ben under klännigen som säkert skulle gå av så fort man försöker få dockan att sitta fint.