Mer burana tack!

"Ja har no feber!" ropar han högt och ljudligt (med en temp på 36, 7) och vill ha samma medicin som storasyster och storebror som har feber. Han får lite flytande burana och jag hoppas att det hjälper lite mot treårstrots.

Om ni funderar vad han har i glaset så är det makaroner spetsat med lite sprayvatten. Mat man inte äter kan man lika gärna leka med. Eller hur?

Sånt hos oss då Ivar är sååå besviken när han missar bobollsmatchen mellan sexorna och lärarna idag. Veckans höjdpunkt. Och Ruth är bekymrad hur hon ska få hem kurabyxorna ifall hon är sjuk ännu imorgon. Stora bekymmer för en liten tjej.

Och jag är mest bekymrad över om jag, som mäter 161 cm, kan ha en knälång kjol. Men av erfarenhet vet jag att jag INTE ska försöka mig på att sy om den, speciellt med tanke på att den är i nåt töjbart material (kjolen är dessutom fyndat vid missionsmagasinet för 2e så denna dyrgrip vill jag verkligen inte förstöra *blink*) Men snyggare skulle den bli med 10 cm bort.

Jag har, med andra ord, väldigt ytliga bekymmer på en låg nivå. Lite skönt på ett sätt. Bekymrar man sig om småsaker så är man väl för tillfället befriad från stora bekymmer. Tror jag.