Jag hade nästan glömt hur det känns att vara ett "gravid objekt". Men bara nästan.
Den återkommande frågan som jag egentligen helst inte skulle svara på.
Frågan jag redan är så trött på.
När har du beräknat?
Och sen då man svarat så blir man
Granskad.
Och jämförd med andra gravida.
Hon har beräknat före dig men är inte alls lika stor.
Sånt känns ju inte väldigt upplyftande att höra,
man kan ju inte direkt börja "vrålbanta" och försöka gå ner i vikt i denna situation.
Men så är det när man är gravid. Och så kommer det nog alltid att vara.
Man har rätt att kommentera utseendet på en gravid kvinna.
Man är stor eller liten. Bred eller smal.
Magen granskas som julskinkan i affären både på bredden och formen.
Ofta är man ju stor. Förstås.
Speciellt om man inte var pinnsmal före graviditeten och inte är lång som en fura.
Jag undrar hur det känns att vara smal och lång då man väntar barn?
Hur känns det att hela tiden få höra att - oj, vad du har liten mage, var gömmer sig din bebis!?
Istället för tvärtom. Har du rentav två foster, du är ju så stor?
Denna graviditet.
Jag längtar tills den är över.
Och jag borde definitivt ha en lapp på magen med utgångsdatumet.
Så ingen behöver undra.
Fast när barnet behagar anlända kan ingen ultra bestämma.
Vi har fått tre veckor innan och några dagar efter BF.
Men ännu på midsommar kommer jag att sitta med mina svullna fötter
i en balja med kallt vatten medan jag längtar efter att bebisen ska komma UT!
För övrigt kan jag vara tacksam över mitt mående under denna graviditet.
Jag mår och har mått så fantastiskt bra.
Inga krämpor alls.
Nu kan jag dock bli påmind om var fogarna till benen sitter,
men det uppkommer bara då jag suttit nersjunken i soffan, kvällstid, och ska gå korta sträckor -
fogarna måste liksom hitta sin rytm.
Det är nog mera mellan öronen mina graviditetssymptom märks.
Att inte riktigt gilla läget. Att inte riktigt vara ett med mig själv.
Att bara längta tills allt är över.
Alla är väl inte lyckligt gravida och tar fina mammakort av glänsande ,snygga magar?
(som Malenami tänkte jag skriva men låter bli).
Det kan ju inte bara vara jag som inte gillar att vara gravid?