s o m m a r m i n n e n

Vi får snart pricka av sommaren 2018 och det känns vemodigt - vi har verkligen njutit av läxfria dagar och att få ta dagarna som de kommer. Sommaren har varit skön och barnen har haft kompisar i rikligt mått, precis som det borde vara för alla barn på vår jord. Här på bilden ser ni Jens, Ludvig (syrrans pojke), Ivar, Moa (Ediths kompis), Seth, Jag och Ruth. Edith tog bilden. 

Vår lillkille har fyllt fyra år och fått sin livs första fisk (han saknar flytväst på bilden vilket jag är helt medveten om) 

Tältande barn hör sommaren till.

Observera pappersmuggen, ämbaret och spaden. Sånt som stör efteråt! Jens ser också lite trött ut på bild men det har jag inget minne av att han var. En opassande blinkning är väl förklaringen.

Jag har varit på LFFs barnläger i sommar. Ett läger som ger minnen för livet och nya, fina bekantskaper. Alla vuxna och ungdomar som ställer upp som frivilliga ledare på dessa läger och håller programpunkter är guld värda! Vi har hunnit diskutera mycket och ena kvällen (natten) ropade ett barn att ledarna måste vara tysta så barnen kan börja sova. Vi stör.

 Här på bilden hålls en kvällsandakt. Vädret var vindstilla och allt var så ljuvligt lugnt (till och med barnen var tysta, ha haa). Jonas som höll andakten läste ur Psaltaren 23:

Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten

där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.

Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,

och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.

Ruth och Ebba

Jag har tydligen varit väldigt elak i sommar eftersom min näsa växt något fruktansvärt. Det känns sjukt jobbigt, speciellt då jag ser mig själv i spegeln. 

Men jag har tydligen inte varit så elak att jag inte platsar in på företaget trivsel.fi. Trivsel har nu utvidgat sin verksamhet och startat upp trivsel omsorg. Trivsel omsorg erbjuder hemservice och stödtjänster till seniorer, familjer och enskilda personer. Att jag får vara med på ett hörn här känns intressant. Det bästa med att jobba på hemservice är att man får en personligare relation med den vårdbehövande. Ett hem säger så mycket om personen som bor där. Man får titta på fotografier tillsammans och de får berätta om sitt liv och om sina familjemedlemmar. Har ni anhöriga som skulle må bra av en guldkant i tillvaron, som behöver extra stöd och omsorg, har något vårdbehov som behöver tillgodoses eller hjälp med att handla mat så ska ni inte tveka att ta kontakt med oss!

Det finns så många livshistorier att ta del av. Det finns så mycket att dela med varann. Ge och ta. Tillsammans. Ju mer jag umgås med andra desto mer märker jag att det får mig att må bra. Människor intresserar mig. Människorelationer är guld värda.

* * *

I helgen har jag deltagit i Kållby mötet. Jag har fått en dos av den andliga maten som jag så väl behöver! Ett bibelställe, från Joh 14, som jag hörde läsas under två olika predikningar vill jag dela med mig av här. Den är en av mina favoritverser och just det att Jesus bereder plats åt mig får allt att kännas så hemlikt. Där hemma i Himlen väntar en plats som Jesus har berett åt mig. Vilken hisnande tanke.

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Morgonkaffe på Hjulfors

Kaffepanna på gasspisen - så startade denna lördag morgon.
"Godmorgon", säger hon som inte har ett samarbete med samsung.

 Vi har nu sovit vår tredje natt här på Hjulfors och alla börjar hitta sin plats i hierarkin. Barnen lär sig nya färdigheter som att göra upp eld i bastun och använda samma glas minst två gånger. Nyss kom Ivar och ville ut och köra med snurrbåten: "mamma, jag kan starta och köra båten men minns inte hur man stannar snurran efteråt".  Med risk för motorn lämnar att surra här hela förmiddagen så skippar vi båtturen tills pappa kommer hit igen (hans jobb kallar titt som tätt). Jag har klarat mig 34 år utan motorkunskaper och tänker att jag fixar lika länge till. Minst.

På tal om att klara sig utan vissa saker så har jag helt glömt bort att ta hit en Bibel. Jag brukar starta dagen med bibelläsning och har man kommit igång med goda vanor borde man ju inte bryta dem. Visst har jag bibelappen i min telefon men när jag läser Bibeln så vill jag ge ett tydligt budskap åt mina barn vilken bok jag anser vara viktigast här i livet. Jag vill att deras barndomsminnen ska präglas av att Bibeln ofta var framme. Det var den i min egen barndom också. Läser jag på telefon så tror de ju bara att mamma nördar på sociala medier. Nån annan som resonerar likadant som jag?  

"Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av den då han blir gammal", Ords 22:6, är ett bibelord som jag ofta brukar tänka på.

Skrivbordet

Som att bygga ett pussel.
Nästan.

Så. Nu kan vi börja bänka oss runt bordet!

Bastubad

Här har vi bastun som sett många dagar här vid hjulfors men som säkert orkar vara med en bra tid ännu. 

Vi byggde ju en bänk som inte smältande riktigt in och hela omklädninsrummet fick en strykning med nån svart laseringsgrej. 

Plötsligt känns omklädningsrummet mycket snyggare...

Utsikten från bastulaven.
Fantastisk.

Jag vill basta där varje kväll. Helst.

fixar och donar varje kväll

Alla dessa fixar projekt är ju så kul. Mannen jobbar och jag tittar på. Snacka om ojämlikt förhållande. Ikväll blev en enkel bänk till omklädningsrummet fixat och spegeln kom på plats.
Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som...

Snorig, smutsig och krankbiten kille som trivs ypperligt!

Vårt smultronställe

För nån vecka sen köpte vi vårt eget smultronställe vid Hjulfors i Lappfors. Den underbart vackra platsen är bara 22 km från vårt hem och tystnaden där är ljuvligt påtaglig (de flesta larsmobor tycker nog att platsen är väldigt avsides men vi är ju essebor till all lycka). Här tankar vi alla våra sinnen och badar bastu med björkved i kaminen.

Stället bjuder på naturliv med allt vad det innebär. Nåt som vi normalt inte har sysslat så mycket med under våra gemensamma år!

Före och efterbilder är ju alltid roliga. Bjuder på två. Det vita köket är alltså en förebild. 

Det är nåt med svart och brunt som tilltalar mig varmt! Inte en endaste vit pryl ska köpas till detta ställe har jag bestämt (jag får väl ha överseende med hushållspappret)

Det gamla kylskåpet och gasspisen har sett sina bästa dagar men med svart färg så döljs det värsta. 

Förebild på vår spis. Den fungerar men där slutar allt positivt med den.
Efterbild kommer om några månader då alla spisleverantörer haft semester. 

Soffan alltså. Jag kunde skriva en roman om den! Den passar utmärkt i fritidsmiljö och är sjukt bekväm att sitta som folk i (trots att man inte är 1,85).  

Vårt sovrum

Bordet och bänkarna är i stadigaste laget och passar som hand i handske här i denna villa. Här ska det pysslas, ritas och ätas i massor.

Mera bilder kommer vartefter men inte så mycket så ni tröttnar!