Karins år med Jesus

Jipppiiii. Nu avslutas detta bokprojekt och det känns så skönt!
Titta gärna på min Youtubekanal här (med hela 3! prenumeranter) där jag berättar mera om boken. Välkommen in till missionsmagasinet, Kanalesplanaden 2, för att köpa boken eller något annat fint!
Allt du köper ger bidrag till LFFs arbete. 

s o m m a r m i n n e n

Vi får snart pricka av sommaren 2018 och det känns vemodigt - vi har verkligen njutit av läxfria dagar och att få ta dagarna som de kommer. Sommaren har varit skön och barnen har haft kompisar i rikligt mått, precis som det borde vara för alla barn på vår jord. Här på bilden ser ni Jens, Ludvig (syrrans pojke), Ivar, Moa (Ediths kompis), Seth, Jag och Ruth. Edith tog bilden. 

Vår lillkille har fyllt fyra år och fått sin livs första fisk (han saknar flytväst på bilden vilket jag är helt medveten om) 

Tältande barn hör sommaren till.

Observera pappersmuggen, ämbaret och spaden. Sånt som stör efteråt! Jens ser också lite trött ut på bild men det har jag inget minne av att han var. En opassande blinkning är väl förklaringen.

Jag har varit på LFFs barnläger i sommar. Ett läger som ger minnen för livet och nya, fina bekantskaper. Alla vuxna och ungdomar som ställer upp som frivilliga ledare på dessa läger och håller programpunkter är guld värda! Vi har hunnit diskutera mycket och ena kvällen (natten) ropade ett barn att ledarna måste vara tysta så barnen kan börja sova. Vi stör.

 Här på bilden hålls en kvällsandakt. Vädret var vindstilla och allt var så ljuvligt lugnt (till och med barnen var tysta, ha haa). Jonas som höll andakten läste ur Psaltaren 23:

Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten

där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.

Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,

och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.

Ruth och Ebba

Jag har tydligen varit väldigt elak i sommar eftersom min näsa växt något fruktansvärt. Det känns sjukt jobbigt, speciellt då jag ser mig själv i spegeln. 

Men jag har tydligen inte varit så elak att jag inte platsar in på företaget trivsel.fi. Trivsel har nu utvidgat sin verksamhet och startat upp trivsel omsorg. Trivsel omsorg erbjuder hemservice och stödtjänster till seniorer, familjer och enskilda personer. Att jag får vara med på ett hörn här känns intressant. Det bästa med att jobba på hemservice är att man får en personligare relation med den vårdbehövande. Ett hem säger så mycket om personen som bor där. Man får titta på fotografier tillsammans och de får berätta om sitt liv och om sina familjemedlemmar. Har ni anhöriga som skulle må bra av en guldkant i tillvaron, som behöver extra stöd och omsorg, har något vårdbehov som behöver tillgodoses eller hjälp med att handla mat så ska ni inte tveka att ta kontakt med oss!

Det finns så många livshistorier att ta del av. Det finns så mycket att dela med varann. Ge och ta. Tillsammans. Ju mer jag umgås med andra desto mer märker jag att det får mig att må bra. Människor intresserar mig. Människorelationer är guld värda.

* * *

I helgen har jag deltagit i Kållby mötet. Jag har fått en dos av den andliga maten som jag så väl behöver! Ett bibelställe, från Joh 14, som jag hörde läsas under två olika predikningar vill jag dela med mig av här. Den är en av mina favoritverser och just det att Jesus bereder plats åt mig får allt att kännas så hemlikt. Där hemma i Himlen väntar en plats som Jesus har berett åt mig. Vilken hisnande tanke.

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Lovsång

Denna lovsång är så underbar! 

Har lyssnat på den hur många gånger som helst.

"Det står ett lamm i folkets mitt, i stora skaran klädd i vitt, dess blod har tvättat skaran ren och gett dom del i frälsningen"

Jesus som vår spegelbild

Jag har blivit ännu latare och pratar istället för att skriva. Det går ju så mycket snabbare...

En kort reflektion om Jesus som vår spegelbild.

Andakt

Dagens text ur andaktsboken "ett är nödvändigt"

l i v e t

Har du andaktsboken "Ett är nödvändigt" så ska du läsa dagens text. 
Texten berörde mig starkt i morse och jag läste den flera varv!
Vad är det Gud söker hos mig?
Gud söker efter Jesus.
I mig.
Finner han honom hos mig, finner han livet!
Allt vad Jesus är och har,
delar han med mig när han bor i mitt hjärta.
Därför har jag också livet -
då jag har Jesus.

ps. Läste texten och lade upp den på Youtube, här. 

Gemenskapskväll för kvinnor

Ikväll får vi bänka oss till terminens sista träff för Kvinnor. Vi samlas i risöhäll bönehus kl 18:30 för att höra på Carina Ventin som föreläser om "när barn och ungdomar mår dåligt". Ett aktuellt ämne får man ju tyvärr konstatera, men med de rätta redskapen kan vi alla dra vårt strå till stacken...

tips på bok titel

Jag har nu suttit och skrivit om 11 (12) åriga Karin nästan varje vecka sen i höstas men inte kommit på nån titel till (andakts)boken. Behöver all tips jag kan få!

Om nån har en titel som jag använder får den personen en gratis bok sen då den är tryckt (planen är att den kommer ut lagom till julhandeln)!

Boken har en text för varje dag under ett år och en röd tråd genom den är Jesu kärlek och funderingar kring tron. Bibeltexter eller "länkar" till Bibeln finns varje månad och ska förhoppningsvis ge lite lust för den som läser boken att öppna sin egen Bibel. Den är riktad till barn i 10 - ca 13 års ålder med vardagliga händelser och tankar.

Karin samtalar ofta med sin gamla farmor om tron men tycker ibland att farmor är gammalmodig och inte förstår det hon känner. Dessutom använder farmor ofta svåra ord som "nåd", "förbarma sig", "prisa" och då brukar en förklaring vara på sin plats. Karin har en bästis, Emilia, som hon ibland är avundsjuk på och får jobba med dessa känslor en hel del (Emilia får ALLT som inte Karin får och livet är orättvist allt som oftast). I boken får hon också en ny kompis, Samuel, som inte känner Jesus men som under året blir mer och mer intresserad av kristendomen. 

Tja, det var lite om innehållet till den namnlösa boken.

Tipsa gärna. 

Ung i tro

Har ni läst den nya kristna portalen "ung i tro"? Den passar väldigt bra fastän man inte kallar sig ungdom längre och alla texter är verkligen läsvärda.

"Vad bygger du din tro på?" - en intressant läsning om gemenskapen i församlingarna.

Vad menas med"Allt vad man inte gör i tro är synd" - läs!
Citerar slutet: !"Du bör alltså tro att Jesus Kristus har friköpt dig från alla dina synder oberoende om du cyklar, springer, spelar fotboll, handlar mat, är i skolan osv. Din tro ger dig friheten (eller egentligen Jesus som du tror på)"

"Är det fel att använda smink om man är kristen?" - sista stycket är så klockrent!

"Följa Jesus - eller varandra" - helt underbar och aktuell text.

"Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt" - en sång av Lina Sandell som betytt mycket för mig. Det behöver inte vara så stora saker vi gör i Guds rike, det lilla räknas!

Dessa texter är ju bara en liten del av allt som finns att ta del av i portalen (det känns lite fel att välja ut några enstaka texter då alla är lika viktiga)

Gemenskapskväll för kvinnor

Ofta passar inte datumen för gemenskapskvällar familjens schema. Så är det ikväll. Igen. Men jag hoppas att jag får det fixat och kan åka iväg trots att jag troligtvis hamnar att åka ensam hela vägen till kokkola. Det ger så mycket att delta i dessa kvällar och jag vill helst inte missa nån av våra gemenskapskvällar för kvinnor.

...och visst är det så att när man vill något tillräckligt mycket så brukar man hitta möjligheter att delta.

Förresten så sitter jag i soffan med ett par splitternya, klarblåa salomon speedcross skor och känner att jag borde ha tagit en bild av dem också, de skulle ha matchat (reklam)bilden som Dana fixat! Imorgon ska damen ut i skogsterräng och det ska bli så kul...

Inget luddigt med uppståndelsen

Vad mera behöver man liksom.
Jesus är uppstånden.
Ja, han är sannerligen uppstånden.
Han har gjort mig fri.

Lite choklad på det så är allt på rade. Öppna universitetets ansökningar går ut på onsdag och skulle jag veta vad jag vill bli då jag blir stor så skulle jag börja studera nåt riktigt intressant till hösten. Men problemet är att jag är intresserad av så många saker och inte riktigt får grepp om mig själv. Vad vill jag? Vad kan jag? Vad är realistiskt?

Jag är väl en av de många människor som har en massa luddiga drömmar som man inte riktigt kan sätta fingret på.

Men så länge jag har förstått livets mening och evighetens biljett till Himlen stämplad så gör det väl inget att jag är lite luddig mellan varven.

k l a r t

När allt är klart
behöver man inte lägga till
eller ta bort något.
Det är klart.
Fullbordat.
Jesus gjorde det
för min skull.
Jag behöver bara tro det
och hålla fast vid det.

Psalm ur psalmbokstillägget 989 (eller 898?)

Stilla veckan

Här tankar jag under stilla veckan.

Det tar tid från vardagens bestyr men ger stillhet och förtröstan. En viloplats för längtande själar.

Ta dig tid du också.

olika är bra

Nån annan som glömde att söka i korgen bland alla omakade strumpor imorse innan barnen hann fara till skolan?
Här är en! 
(jag är allt "harma" att glömde eftersom de omakade strumporna för en gångs skull kunde ha kommit till nytta)

Jag tycker att "rockasockornas dag" ger upphov till viktiga diskussioner med barnen - olika är bra! Alla är olika på nåt sätt. Unika. 

När man diskuterar olikheter så tycker jag, som kristen, att det är viktigt att också diskutera olikheter inom kristendomen med barnen. Bibeln är ju den enda sanna grunden att bygga vår tro på men om man tittar sig runt lite i värden så upptäcker man snabbt att det finns en massa olika församlingar med olika traditioner och då ska man inte vara så snabb att tänka "att vi har den enda rätta läran och de rätta traditionerna". Barn får snabbt ett snävt synfält av sina föräldrar! Jag vill att mina barn ska vara öppna för olikheter och inte vara dömande kristna (wish me luck *blink*). 

En annan sak som jag vill lära mina barn är att vår tro inte är byggd på våra känslor (vi har fått trosartiklar av Gud, inte känsloartiklar) - jag vill inte att de ska börja tänka att om man inte sjunger ur den boken så känns det fel och då blir det fel. Ordnas inte den samlingen där så känns det fel och det blir fel. Ber vi inte på detta sätt så känns det fel och det blir fel. Ordnar vi nån ny grupp i vår församling så känns det fel och det blir fel. Då fokuserar man mera på känslorna och traditioner än på den personliga tron. Snabbt glömmer man bort att se på Jesus och prisa honom! Istället är man fullt upptagen av att leva upp till våra traditioner och uppfylla andra människors (ofta lagiska) åsikter. 

Vi rockar vidare och pratar det språk som våra barn förstår. Men vi prutar inte på Bibelns sanning - Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Amen. 

På tal om den sanna vägen så titta gärna på ett program på yle arenan som heter "den enda sanna vägen", här. Programmet handlar om sekter och är väldigt intressant! (det kan bli så fel då vi börjar styras av våra egna känslor)

gemenskapskväll

Intressant tema i Skutnäs bönehus ikväll. Väckelsen i världen idag med Johan Candelin. Jag och min man hade planerat att fara tillsammans dit men som det så ofta går då vi planerar att göra något så kommer nåt annat (läs jobb) emellan. Men jag kan ju alltid fara ensam på gemenskapskvällen - gemenskap torde jag ju få där.

Fint med ny vecka och dessutom solsken. Jag knappar på tangenterna som vanligt och VEM som ska bli lucia i Karins klass är nu upp på tapeten. Viktiga saker det där med lucia då man går i femman.  

tre istället för en

Finn ett fel. Eller tre.
Muggarna.
Vem behöver tre muggar?
(på tal om tre istället för en så skrev jag om treenigheten idag då Karin funderade om skillnaden mellan Allah och vår Gud)

Hoppas det går bra för er, själv är jag inte lika låg som i måndags utan mår finfint (mitt rinnande öga är friskt och Ruth kan pusta ut, hon tycker inte att hennes mamma ska ha några åkommor alls utan vara frisk som en nötkärna). Läste från Matteusevangeliet 12: 46- 50 om Jesus familj och tycker det är ett så fint bibelställe:
"Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor."

Han är nog helt fantastisk den där Jesus och jag är glad att få höra till hans familj.

låg och nåd

Ny vecka med nya tag.

Jag har problem med mitt högra, nej vänstra öga! och det tåras hela tiden. Så nu sitter jag här och torkar tårar medan jag skriver om Karin som har feber och drömmer att hon snurrar runt, runt på himlen och tittar på sina kompisar som simmar runt, runt i sjön (i boken är det Augusti och värmebölja). Kan man plötsligt få problem med tårkanalen? Nåja, detta besvär kommer säkert att försvinna har jag på känn och dessutom är jag ganska låg överlag nu just så mitt min åkomma passar ganska bra till mitt sinnelag.  

Varför just LÅG. Jo, jag sökte en bön till boken och hittade denna bön"Mina tankar går upp och ner likt havets våg, hjälp mig att tro även när jag är låg." När jag läste den bönen så kom jag på att det är precis det jag är nu  - låg - . Tvivlar på mig själv och har en svacka med min bok och tankar som "detta blir inte bra" hemsöker mig dagligen. Usch. Dessutom är mitt skrivande väldigt ensamt och jag bollar inte ideér med någon och då blir känslan att "detta inte är på riktigt" ännu värre. 

Nu söker jag inget medlidande och behöver inga heja rop. Jag ville bara meddela att LÅG finns (om du mot all förmodan varit befriad från sådana känslor *blink*) och att den hemsöker mig ibland. Nu ska jag fortsätta skriva med mina låga tankar och hoppas att det inte blir en deprimerad bok för skolbarn, ha haa...

Förresten måste jag ju kommentera bilden. Erling Wälivaara nämnde denna mening i sin predikan på nyårsmötet och det är tydligen ett känt uttryck av Luther om jag inte minns fel (jag har dåligt minne med sånt).  Tron är en tom hand som tar emot Guds nåd. Handen behöver vara tom för att kunna bli fylld av nåden. Vi behöver inte ge något eget åt Gud. Vi behöver inte kämpa och försöka prestera något. Vi behöver bra ta emot. 

Idag tar jag emot nåden med ett rinnande öga och en låg känsla och det räcker.
Det räcker mer än väl. 
Och det är väl med mig som får ta emot nåden. 

bara vara...utan

 t  a  c  k 
för just det!
Att dina ord
ger ljus och förstånd
åt en enkel människa som jag.

Har tänkt mycket på sociala medier på sista tiden och tror att det är just dessa funderingar som kommer att ge mig gråa hår. Vara eller inte vara? Mata mig med vad? Följa vem?...och så vidare. Nu just är jag så mättad på alla instagram bilder så jag skulle kunna spy (hoppas ingen tar detta personligt).

Har du känt likadant?

Har faktiskt avinstallerat instagram och facebook från min telefon och det är skönt på nåt vis trots att jag upplever själv att jag inte kollar "så ofta". Men å andra sidan så finns det mycket givande att ta del av på instagram också och det gallras ju därmed bort samtidigt, men nu just känns det faktiskt som det rätta och min nyfikenhet får vila lite. För visst föder sociala medier ett behov av att veta vad den och den personen sysslar med...den väcker vår nyfikenhet (jo, jag vet att ordet "nyfiken" klingar illa men för egen del får sanningen svida ibland). Men till vad behöver vi den informationen egentligen?

Tja, så känner jag idag, så kände jag igår och flera dagar (veckor) före det. En slags matthet över sociala medier. Orkar liksom inte ta del av det. Hur jag känner imorgon vet Herren allena. Dessutom vill jag inte vara mamman som barnen ser med telefon i handen en stor del av dagen. Den får vila in i kökslådan istället. Den är trots allt inte sååå viktig.

n ä r m a r e

I söndags, eller rättare sagt i måndags, sjöng vi denna sions sång på sammankomsten. Den är en av mina favoriter. Jag valde också denna sång (som paussång) då vi hade gemenskaps kväll i Bosund i oktober och att sjunga den är helt underbart.

Närmare, o Jesus Krist till dig,
närmare vad än det kostar mig.
Närmare för varje dag som går,
närmare, o Herre, år från år!

Närmare fast korset skulle än
bli det band som om och om igen,
binder mig allt fastare vid dig
och från jorden mera löser mig.

Närmare till dig fast vägen bär
genom nattens skuggor här.
Vad du måste ta ifrån mig, tag!
Närmare till dig mig alltid drag. 

Närmare till dig och dina sår!
Och till sist av dig jag hembud får,
samma ton då än må höja sig:
Närmare till dig, o Gud, till dig!

Vad du måste tag ifrån mig tag! Närmare till dig mig alltid drag. 
Denna mening alltså. 
Så viktig att reflektera över nu när ett nytt år börjar. 

Vad hindrar mig från att komma närmare Jesus? 

Vad blir viktigare och intressantare i mitt liv så att tiden för stillhet inför Guds ord inte finns? Jag vill leva varje dag på en stadig grund i Kristus och ha en ständig kontakt - då blåser vindarna inte lika kalla i Januarikylan. Det behöver inte vara så märkvärdigt och propert. Kärleken är ju inte märkvärdig eller krävande men den behöver tid och den behöver fyllas på om och om igen. Dag efter dag. Annars kallnar den lika fort som mina kebabflarn gjorde idag då jag hamnade att torka upp ett krossat ägg från golvet precis då jag skulle börja äta. Till all lycka är råa ägg hälsosamt för hundar och processen gick relativt smidigt.

För oss alla

Oss är en frälsare född.

Han kom för de som känner sig låga just nu.
För de som älskar julförberedelser och har energi till det.
För de givmilda som har omtanke om andra.
För de som så väl behöver all hjälp de kan få.
För de som inte förmår tänka på andra än sig själva.
För de som har vidgade vyer och stor förståelse.
För de vars värld är liten och svart-vit.
För de som med darrande händer skrivit i #meetoo och #dammenbrister och alla de som inte kunnat skriva.
För de som är upphov till alla dammar som brustit.
För de som har en djup sorg.
För de som är högfärdiga och skrytsamma.
För de som är blyga och försiktiga.
För de som dras med stora problem och beroende.
För de som utåtsett har allt - men är tomma inombords.
För de som inte får sina behov tillgodosedda.
För de missnöjda som klagar.
För de tacksamma.
För de som sprider glädje, värme och sanning.
För de som behöver nåd och förlåtelse.
För de som berättar om himmelriket.

För oss är en frälsare född.

Alla storhelger och festligheter är ju kontrasternas tid.
För de som står på baksidan blir skuggorna från festbordet ännu mörkare och djupare. Många orkar inte. Förmår inte. Vill inte. Kan inte. Får inte. Där finns det en kompakt tystnad. En tystnad som borde brytas med Jesus röst: "Kom till mig alla ni som arbetar och är tyngda av bördor. Jag skall skänka er vila"

Det räcker. Jesus räcker. Har vi honom har vi allt.
Mister vi honom mister vi allt.

Godmorgon. Hoppas ni får en fin dag. Nu ska vi kavla upp ärmarna och påbörja sista skol-och dagisveckan (och jag ska skriva om Karin som firar midsommar- snacka om kontrast)