Gult är inte fult

Vi ska bort ikväll, till vårt nya smultronställe (mer om det i ett senare skede). Seth packade väskan redan klockan 11 och går runt med den överallt trots att jag påminner honom att det är länge ännu tills pappa kommer hem från jobbet.

Så onödigt att gå runt med extra tyngd flera timmar.

På samma sätt påminner Jesus oss om att inte gå runt med tyngda bördor på våra axlar som han redan en gång för alla förlåtit. All stress, all oro, all bitterhet, all ängslan, all sorg och alla grusade drömmar vill han ta av oss. All glädje, alla förhoppningar, all kärlek och all lycka vill han dela med oss. Han vill att vi ska vara hos honom!

Nu räknar vi timmarna med ryggväskan på ryggen och beundrar den nysprayade racercykeln som torkat i solen. Hjulen på bara så åker vissa flott. Vissa som verkligen älskar gult, som älskat gult sen ettårs åldern.

min fina brandman

"Mamm, pipel färdigt sålänge jag leker med småbilar"
Ok. Det är tydligen en deal mellan brandmannen och jag. 
(Brandman pyjamasen dräkten borde tvättas men han kan ju inte ha den på sig samtidigt som den snurrar i tvättmaskinen så vi skjuter upp "problemet". En dag till går det nog)

Idag hade jag faktiskt planerat att få klart april månaden i andaktsboken men istället leker jag med brandmannen som vaknade med otrevliga bobbor i magen och fick skippa dagis (att sitta och skriva vid datorn med barnen hemma försöker jag undvika - det är så tråkigt för dem då man bara fräser åt dem att de ska vara tystare)

ps. pyjamasen skulle jag ge som julklapp men så fort jag kom hem så visade jag den åt Seth. Ibland uppför jag mig verkligen som Maria 5 år....vadå omoget?

Det här med frisyrer

Förra veckan klippte jag håret på mina två döttrar. 20 cm långa hårtussar föll mot golvet och jag förundrades över att de två som har så långt hår vill ha kortare.

En dag efteråt kom Ruth och ställde sig framför mig och utan att jag hade sagt ett enda ord så spände hon ögonen i mig och sa bestämt: "mamma, varför tittar du på mig!? Jag har inte klippt mitt hår ännu kortare!"

De som följt med Ruths intresse för klippning känner till inläggen här. här och här.

Jag saknar ord som passar in på denna tjej men vi älskar henne mer än hon anar och alla borde få spela charader med henne (då hon är med på noterna) hon är så grym på det!

Ridläger

Vi har nyss hämtat hem Edith från stall kvarnbackens ridläger. Tjejerna verkar ha haft väldigt roliga dagar och stämningen i den mysiga stugan som de sov i var glatt och lättsam när de packade ihop det sista (det var nästan så att jag själv önskade att jag vore 12 år på nytt och fått delta i samma läger). Nya vänskapsband har knutits och de är en erfarenhet rikare.

Men som alltid så funderar jag ju om nån har varit utanför och verkat ensam. När man själv har roligt och många nya vänner så kanske man inte observerar om nån känner sig utanför. Man kan lätt bli självupptagen för sitt eget nöje. Jag är så känslig för just detta. Att nån lämnar utanför. Kanske för att jag själv i min barndom och ungdom inte hörde till de självsäkra och populära typerna. Jag var istället ganska blyg och känslig och höll mig oftast i bakgrunden och iakttog de tuffa och snygga tjejerna. De som tog för sig och verkade ha hur roligt som helst.

Min äldsta dotter är en utåtriktad och självsäker tjej men jag hoppas verkligen att hon har ögonen öppna också för dem som inte tar så mycket plats. De som är tysta. Försiktiga. Blyga. Att hon ska prata med dem som inte har nån att prata med.

Mer burana tack!

"Ja har no feber!" ropar han högt och ljudligt (med en temp på 36, 7) och vill ha samma medicin som storasyster och storebror som har feber. Han får lite flytande burana och jag hoppas att det hjälper lite mot treårstrots.

Om ni funderar vad han har i glaset så är det makaroner spetsat med lite sprayvatten. Mat man inte äter kan man lika gärna leka med. Eller hur?

Sånt hos oss då Ivar är sååå besviken när han missar bobollsmatchen mellan sexorna och lärarna idag. Veckans höjdpunkt. Och Ruth är bekymrad hur hon ska få hem kurabyxorna ifall hon är sjuk ännu imorgon. Stora bekymmer för en liten tjej.

Och jag är mest bekymrad över om jag, som mäter 161 cm, kan ha en knälång kjol. Men av erfarenhet vet jag att jag INTE ska försöka mig på att sy om den, speciellt med tanke på att den är i nåt töjbart material (kjolen är dessutom fyndat vid missionsmagasinet för 2e så denna dyrgrip vill jag verkligen inte förstöra *blink*) Men snyggare skulle den bli med 10 cm bort.

Jag har, med andra ord, väldigt ytliga bekymmer på en låg nivå. Lite skönt på ett sätt. Bekymrar man sig om småsaker så är man väl för tillfället befriad från stora bekymmer. Tror jag.

I en vas

Det är nåt alldeles extra med säsongens första maskrosbukett som barnen kärleksfullt, med fläckiga kläder och snor i näsan, överräcker och säger, "dessa blommor får du sätta i en vas på bordet"

Jag vill inte ha det på nåt annat vis. Jag vill alltid ha det just så här.

Ikväll har vi målat lite och snart börjar terrassen vara klar för en "efter bild". Men ännu återstår att måla innertaket med ca 42 m2 yta. Men det blir mannens bekymmer. Denna klottgris vet sina begränsningar.

Med eller utan jacka

Äntligen har vi fått dagar då många uppskattar skugga. Äntligen. Nu får vi visa åt vår vänfamilj att Finland kan vara varm och väldig skön! Sen de kom i slutet av september så har vädret mestadels varit kallt, blåsigt och halt.

Igårkväll hade vi vårfest i förskolan och vårt tredje barn är snart redo för skolan. Det känns helt overkligt. Vi tog avsked av vår allas Lotti som varit föreståndare för vårt specialdaghem i många, många år och det kändes vemodigt men fint. Man unnar alla äldre en fin pension med tid för vila och framförallt tid för annat. Livet innehåller ju så mycket.

Som avslutning på kvällen fick alla barn ta emot ett betyg och en vers som beskrivet barnet. I tur och ordning fick barnen stiga upp på scenen  (ett litet bord) och ta emot betyget. Jag iakttog vår dotter medan hon nervöst satt där med sin jacka öppen och väntade på sin tur. När en kompis for upp som hade jackan på och dragkedjan fast så drog Ruth fast sin egen dragkedja på sin jacka. Snabbt och diskret. När sen en annan kompis for upp utan jacka så tog Ruth bort sin.

Jag smålog lite åt henne för det märktes att hon var osäker. Skulle hon ha jackan på, skulle den vara öppen eller stängd eller skulle hon skippa den helt. Och beroende på vad de andra barnen hade så ändrade hon sig vartefter...

Jag önskar att hennes självkänsla en dag är så stark att hon oberoende av andra vågar stå för sina åsikter och känna sig bekväm. Att alltid fundera hur andra gör och vad andra har för åsikter blir bara tungt i längden och hjälper föga.

Likadant är det ju med vår personliga tro. Vilka traditioner vi än håller fast vid, vilka människor vi än umgås med och vilken moderförsamling vi än tillhör så är det vår personliga tro på Jesus som en dag för oss fram till evigheten.

Då har det ingen betydelse om vi gjorde likadant som hon eller han eller de.

l e k

Det är ganska tyst här på bloggen.
Mindre tyst hemma hos oss.
Väldigt sällan tyst och väldigt mycket lek.
(det är ett sugrör och inget annat i Seths mun och det är i roskis nu *blink*)

En barbiebutik. Allt man behöver finns här deklarerade hon som byggt det och hennes lillasyster leker så gärna.

...men nån får iallafall njuta av bubbelbad, inte illa!
(önskar det vore jag)

Att tanka innan skoldagen

"Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och läkedom för kroppen"
Ords 16:24 

Dessa bibelord mötte mig imorse och jag försökte tillämpa dem då jag skulle få "nörd trion" till skolan. Heija oss - dagens föräldrar till nutidens barn.

Degklumpen på bordet är trolldeg och inget annat....gör just inget annat än jagar små klumpar dagar i ända. Nu blir det nog att dra fram dammsugaren innan ett gäng qvinns och barn kommer hit. Vill ju inte de ska få strumporna fulla med ljusgrönt gegg. 

hotellfrukost

*Bara han äter nåt*

Att umgås med en hungrig man är inget att önska. 
Att umgås med en hungrig och trotsig tvååring är ännu värre.

- Nej, katter får inte vara på bordet hos oss. Men ibland eller oftast hittar jag dem just där! (Till all lycka hoppar inte hunden upp på bordet och vår sjuåriga frass tycks också förstå bordsregeln så de två sitter alltid under bordet och fångar upp det som förhoppningsvis faller ner från bordet)

- Nej, Seth dricker inte längre ur flaska, han har slutat med den för läääängesen. Den tar vi bara fram i nödfall och de tycks infalla varje dag.

- Nej, det hör inte till normalitet att vi äter knackkorv, makaroner och rödbetssallad till morgonmål. Men ibland har nöden ingen lag.

- Och nej, jag vill inte heller att skärmen ska vara en del av måltiderna. Men tyvärr. Ofta är denna mamma för omotiverad att försöka få den yngste att äta fint och bra så hon tycker att Pingu eller Teletubbisarna får sköta den delen...och de tycks klara det betydligt bättre än jag!

Ja, godmorgon förresten. Jag har på känn att denna dag kan bli riktigt bra sen då alla intagit sitt morgonmål.

Det räcker ett varv till...

Man kan ha väldigt roligt med ett stor rulle presentband.

Bara som tips om era barn eller kattungar har tråkigt

 

Ge mig nåt flott i grått

I våras (eller var det i somras?) köpte jag ett skåp via find it eftersom jag trodde att vi behövde ett sådant skåp mellan vardagsrum och kök (här). När vi kom hem med skåpet gick dörrarna knappt att öppna och jag fick börja slipa, slipa och slipa i flera etapper innan dörrarna och skåpets yta kändes okej.
Sen lyftes skåpet in och tillsammans med barnen (knäppt, jo jag vet!) grundmålades skåpet vitt. Resultatet blev som det blir då barn stjälper till. Inte bra. Inte alls bra.
Sen blev det dags för ytfärgen och den var inte alls rolig att måla eftersom grundmålningen hade blivit så dåligt. Jag borde ha slipat ett varv till men struntade i det eftersom det är så tråkigt.
Nåja, det blev målat två slarviga varv och sen konstaterade jag att skåpet (med den gråblåa färgen) inte alls passade där jag hade planerat att det skulle stå. Vi bar det till vårt sovrum istället, där det egentligen inte behövdes och känslan av att ha slarvat hem ett bastant skåp som vi inte ens behöver infann sig!
Dagen efter så ser jag nån vit tjock färg rinna ner från hyllplanen där uppe och när jag öppnar dörrarna så konstaterar jag att burken med den vita grundfärgen hade kippat då vi flyttade skåpet och därifrån hade det runnit ut en riklig mängd färg. Rackans skåp och rackans vita färg som var överallt! Eftersom färgen redan hade stelnat så skrapade jag bara bort den och kvar lämnade fula märket och man såg skåpets original färg.
Jag var så trött på skåpet vi det laget så jag struntade i det och staplade en hög med böcker längst inne i hörnet så att jag inte skulle behöva titta på förödelsen, ha haa.  
Och jag struntade i skåpet tills idag.
Glad i hågen hämtade jag den gråa färgen från pannrummet. Nu skulle gammalt slarv målas över. När jag kom upp gående med burken och skulle via vardagsrummet (minns inte varför) så ropade Ruth "mamma burken läcker mål"
Jo! den läckte i botten och nu hade jag lyckats få grå färg över hela golvet och dessutom hann det droppa på vår stora yllematta (200x300) som behövde tvättas genast så färgen inte skulle dra i sig. Nu torkar mattan på det varma badrumsgolvet och behöver torka i flera dagar innan den slutar dofta våt ull.
Hmm...nåja, jag städade upp målarfärgen och sökte sen efter en ny burk att hälla över den älskade gråa färgen i. Hittade absolut ingen passande bytta och fick tömma en annan målarburk som bara innehöll lite svart färg och fortsatte sen (en timme senare) till dagens egentliga projekt - att måla skåpet. Med Seths sällskap.
När jag hade målat en liten stund så ringde telefonen och i min disträ for jag i köket och talade och när jag kom tillbaks hade Seth målat "lite". Såklart! Vilken fiffig mamma lämnar en målarburk obevakad då det finns någon under femton åt under samma tak?
Nu fanns den underbara gråa färgen lite överallt både i sovrummet och på Seth (på händer, i ansiktet och på tröjan ) Det fanns gråtoner på golvet, på sänglakanet, på dammsugaren, på tavelramar som funnits längst ner i skåpet och på utprintade bilder som skulle ramas in! (där inne i skåpet hade jag inte planerat att måla med Seth tyckte tydligen att det skulle ett tjock lager dit också)
Suck. Bara att börja städa och måla klart det Seth "påbörjat". Medan jag torkade upp målarfärgen i sovrummet hade han knyck slipklossen och slipade vardagsrumsbordet lite, men till all lycka är det redan så slitet så lite nya repor syntes inte alls. 

Nu har vi fått ordning på torpet och skåpet får absolut inte granskas på nära håll! Speciellt inte på insidan. Det är så pass dåligt målat så jag skulle inte ens täckas sälja det på loppis då den dagen kommer att det ska ut.

Veckans suddigaste bild. Men vi är nöjda.
Nöjda över att vi är klara, men inte över resultatet.
Nu kommer vi inte att ta fram målarburken på länge!
Till Seths stora besvikelse.

Ha en mysig fredag kväll. Jag ska på tjejträff (kallas det så då alla passerat 30?) och det ska bli så roligt.

Favorit byttan

Vi (eller Seth) leker med lego, leker med lego och så leker han med lego (igårkväll lekte han nästa två timmar i sträck här vid vardagsrumsbordet, 2h!) Den mest spännande lego biten är definitivt wc byttan. Jag kan inte annat än småle då jag hör Seth påpeka att "nu for papp och kakk". Mamman tycks oftast hamna i badkaret medan Seth själv ligger skönt inlindad i sängen.

Har ni ingen lego wc bytta så rekommenderar jag det som årets julklapp åt en tvååring, ha haa...

Bra Maria!

Här ser ni den sötaste kattklockan som Ruth fixat till farsdags present. Att hon valde vit färg förvånar mig inte det minsta utan var säkert ett självklart val efter vår fina vita My...

Nu har en ny skön vecka startat och vi fick en rolig förmiddag vid missionsmagasinet med lovely kids...hmm, de som verkligen stjälper till så mycket de hinner *blink*...men är det på barnens villkor så är det! Men för varje dag blir Seth mognare och kan uppföra sig på ett hyfsat sett och nu har till och med nappen åkt i roskisen. Skönt! och på nåt vis åkte en del av gnället bort samtidigt.

"Bra Maria! sa Mayada (frun i vänfamiljen) då jag förklarade att napparna hade åkt i roskisen och så upprepade hon en gång till "Bra Maria!" och jag förstod att dom inte riktigt hade fattat varför en tvååring som pratar mycket går runt med en napp i munnen som hämmar språkutvecklingen....men man blir så lätt hemmablind!

En fredag med Mamma Mu

Fredag. Godisdag. Sista Septemberdagen dessutom. Vart flög denna månad iväg?

Idag har Seth och jag sällskap av Ruth som fått magafari. Nu har vi Mamma Mu och kråkan på dataskärmen som tidsfördriv. Kråkan som städat varsomhelst på 5 minuter. Han borde komma hit...kanske han är lika bra att montera paxskåp och dörrarna till dem...

Ha en skön fredag!

Hur tungt är det att hänga upp jackan egentligen?

Av de sex barn som kommit in i huset efter skolan så har sex stycken lämnat spår efter sig på golvet.

Men jag frågar mig vad som är tyngre -att höra sin egen tjatiga röst "häng upp kläderna" eller att se på röran?
Idag var det det förstnämnda som var tyngre.
Därav röran.

Enklast vore ju att snabbt plocka upp dem själv. Det tar kanske en halv minut. Men då är risken ännu större att de aldrig lär sig denna enkla regel. 

Hjärtat

Våran åttaåring väljer oftast en vit panda chokladplatta till fredagsgodis.

Varje gång ger han biten som har ett hjärta till mig.

En enkel och fin kärleksförklaring!

Sköna elefanter

Må vår yngste kille aldrig växa ur sina elefantlakan.
Lakan som han sovit i så gott som varje natt sen han föddes. De är urtvättade vid det här laget men lika omtyckta för det.

Ofta läser jag att andra skriver att de vill trycka på stoppknappen när barnen växer så snabbt och nästan varje gång blir jag påmind om att jag själv välkomnar tidens rytm och att barnen blir äldre. Jag vill liksom inte stanna i småbarnsåren.

Men ikväll känner jag att jag vill trycka på pausknappen och ha en tvååring i många år. Han är så rolig våran Seth. Härmar alla ord vi säger och radar upp egna meningar och vill lära sig nåt nytt hela tiden. Visst kommer utbrotten lika ofta som timvisaren tickar men det är småpotatis mot det utbyte vi får när han lyckas med nåt och när han är på gott humör.

Snapchat för de lättroade

Lördagkväll med snapchat.
Jag skulle nog säkert också ha tyckt att det var världens bästa uppfinning då jag var 11 eller 6 år ung. Nu är jag inte lika lättroad längre.

Sånt hos oss då vi väntar fingäster från Larsmo.  Månne de kommer snart så vi inte får så langvänto...kanske jag borde ladda ner snapchat för att fördriva tiden *smile*

Hon som fyllde år idag

Nu har vi firat våran fina Ruth hela dagen lång. Med blandade känslor kan jag konstatera. Ja, en födelsedag är ju inte alltid bara rolig...en sexåring kan ju vara väldigt upp i varv en sådan dag och väldigt lättirriterad, högljudd och med stora krav.

Får jag välja så föredrar jag dagar utan kalas och födelsedags nerver. Men bortser man från några gråtattaker nu som då så tror jag tjejen är nöjd med sin dag och med alla sina fina presenter! Undertecknad tycker det är underbart att barnen växer och att småbarnstiden inte varar hela livet. Allt har sin tid  (tack och lov).