Hot eller muta eller kärlek

Det här med att resa med barn. Jag kunde skriva en lång uppsats. Med alla nyanser och försöka få med tonfallet då man försöker övertyga sig själv och andra att "det har gått såååå bra!"

Fast jo! Helt ärligt, hittills har faktiskt allt gått över förväntan eftersom vi inte hade några förväntningar på att allt skulle gå smidigt, tyst och snyggt (och utan svettdroppar i pannan mellan varven!) Barn är barn och inga mini vuxna. 

* k r a m *

Pirret i magen slår nog alla fantastiska djur som vi har sett idag. Seth och Ruth var en ivriga tivoli besökare och vi hade jätte kul i karuselleena (de äldre barnen hade nog gärna upplevt lite vildare attraktioner misstänker jag) Kolmården leverade fina upplevelser, goda glassar och tyvärr några regnskurar. 

Så maffiga, bastanta och gråa!

Kamelerna höll på att tappa vinterpäls och de får vara glada att de inte brukar ha för vana att titta sig i spegeln.

Kött för hela slanten. 

Hot eller muta. Ibland känns det som om jag aldrig skulle få pli på barnen utan endera. Jag kunde konstatera att utan mutor så skulle dessa delfiner inte heller alls ha varit samarbetsvillig, ha haa...kändes som att jag hade nåt gemensamt med delfinskötarna.

Nu ska vi övernatta här i Stockholm och förhoppningsvis hinna med en hel del innan vi styr kosan med nattfärjan hem igen. Hem till vår (förhoppningsvist) nyspruckna gräsmatta och alla kära kattor och hunden. Och Seths bästis - Ludvig, åh vad han har haft dryft efter honom!

Astrids Lindgrens värld

Nu ska jag strax börja sova andra natten på Stadshotellet i Vimmerby. Bara att huka ihop sig och dra in magen och hoppas på en god sömn *blink*

Två vandringsmän som är så glada att de har varandra på denna resa.

En mor och hennes *inte mera så liten famnpojke*

Endera är pojken liten eller hyllan stor. Välj själv.

Bara täcket som saknas för en god sömn.

Känn dig liten på jorden älskling.

Ställ dig här. Såhär....

...så tar jag ett likadant kort här.

Nästan som vid stall kvarnbacken.

Hela Astrid Lindgrens värld är ju full av sevärdheter för oss vuxna som ser alla detaljer på ett annat vis än barn som tjatar om glass och våfflor. Alla restauranger och kiosker är så välplanerade och andas *förr i väde*. Jag skulle kunna gå runt hur länge som helst och är glad att vi reserveradetvå dagar här.

...ja hela stället andas så harmoni och äkthet.

*Ta gärna med er av våra goda grönsaker*
Hur vänligt är inte det!

k o n t r a s t e r

Har nu fått stifta lite bekantskap med ett nytt land, Albanien, via kort och berättelser. På ett sätt skulle jag gärna besöka stället själv men å andra sidan så är jag en såpass "blöt" person som inte vill veta av verkligheten. Fattigdomen, slummen, gatubarnen och misären. Hur känner man sig då man ser en flicka i Ediths ålder (9-13) bär på sitt lilla barn och tigger pengar av bilister i långa bilköer. En liten hjälplös mamma som själv är ett barn. Eller smågrabbar som springer runt i enbart shorts och inte vet av annat liv än gatulivet. Jag tänker på vår 6-åring här hemma som har allt ett barn behöver. Kärlek, mat, leksaker, trygghet, glädje. 

Jens besökte staden Tirana som är en stad mellan bergen med en miljon invånare. Människor överallt. De bodde mitt i stan vid ett kristet vandrarhem med höga staket runtomkring. I Albaninen är 70 % muslimer men en stor del av dem oaktiva sådana. I slumorådet utanför Durres blev de bjudna på "saft" av en muslimsk familj sådär helt oväntat. Det tyckte jag var lite häftigt, helst vill man ju se hur folket lever och bor. Familjen var en fattig familj där barnen inte hade råd att gå i skolan. 

Hur missionsarbetet utvecklas i Albanien vet Herren allena. Nu känner jag iallafall att mannen får hållas inom vårt eget område en lång tid framöver. En lång tid! Men visst, världen är så stor, så stor. Jag tror det är bra med vidgade vyer så blir man inte så "hemmablind". 

Avslutar med ett bild av ett stort hål i marken (det lär ska finnas många av dem). Vem i all värden kan ha gator att se ut på detta viset? Där skulle ju ett barn kunna ramla i eller ett ben lätt brytas av om man stiger fel. Usch, jag passar nog bäst i trygga Esse med skyltar "kör sakta, här leker barn!"

 

* * *

 "När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan!  Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.  Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."  Mark 14 3-9

 

p a u s

Vi tog en paus från vardagen och styrde kosan till firmas hus i snörika Hedenäset. Skönt och avkopplande fast samtidigt tröttande att sitta timtal i bilen. Skönt sen att komma hem efter en resa. Borta bra men hemma bäst! Fast barnen tyckte nog att borta var bäst - som dom lekte i snön!! man blev igen påmind om att vi faktiskt inte haft nån vinter här hemma. Den blev skippad detta år.
På fredagen hade vi den obligatoriska slalomresan till Svanstein inbokad. Vår familj fungerade som publik och satte fart på brasan till korvgrillningen. På lördag var tanken var att damerna skulle shoppa hela dan - med obegränsad tid. Vi drog ett snabbt varv genom ikea, körde sen till rusta på en snabbis och SEN VAR JAG KLAR. Mycket konstigt! Jag håller på att bli konstig på riktig. Skrämmande. Jag har inte bara tröttnat på att köpa kläder och prylar. Jag har också tröttnat på att handla hem inspirerande mat. Önskar man kunde sitta hemma och klicka hem morötter och äpplen och se hur dom kommer levererad på linan som i Robin Hood. Verkligen önskvärt. 

Men allt har sin tid och nog blir också vårt kylskåp fylld med läckerheter så småningom. Imorgon har dock både Jens och jag arbete hela långa dagen och barnen får vara hos "deras dagmamma". 

Var inte rädd för att utvecklas långsamt,

var endast rädd för att stå still.

/ kinesiskt ordspråk

e n s a m

Alltså det här känns ju helt otroligt overkligt. Jag sitter här ensam, här är så tyst så jag hör hur klockan tickar, kylskåpets surrande och hur en traktor fräser iväg längs landsvägen! Nova tassar på i huset och jag hör att hennes tassnaglar borde klippas igen. Det är sjukt tyst. Härligt tyst.

Och vad gör jag? jo, jag loggar in på FB kollar Berits fotoalbum från vår senaste resa och kan inte låta bli att visa två av hennes bilder här på bloggen också. Och fastän jag avskyr att vara på kort så är det ju ändå roligt att bli påmind om att man faktiskt var med. På den översta bilden sitter jag med mina bästa "rysslandsmedresenärer ever" mina kusiner, systrarna, Mikaela och Katarina. Fina minnen från resan dyker upp.

Nu borde jag plugga lite - om 45 minuter rattar jag iväg till stan för att vara med på ryskalektion (fast helt ärligt så är motivationen på noll, borde nödigt fara på en motionsrunda istället). Da svidania!

uppdaterar (ifall nån tror att mannen är på "egentid med barnen") att de två yngre barnen är vid Johannas på andra sidan vägen och Edith hos en kompis.

t i l l b a k a b l i c k

Bilder lånade av Linda. En vacker, färgsprakande höstdag i Svealand. 

(helgen då vi var till stugan i Hedenäset)

 "Harmt" bara att vi hade så många barn att vakta så vi inte riktigt kunde njuta av den idylliska platsen. 

Forsens brus överröstade nästan mina och Lindas förmanande ord, akta, försiktigt, akta, fara int så näära!

Jag älskar ju hösten och skulle gärna fara på en ordentlig, lång höstvandring varje år. 

Men med småbarn så är det just sånt man skjuter på framtiden.

Allt har sin tid. Nu gör vi sånt som passar vår familj och dit hör inte långa vandringar.

nya tapeter

Linda och Jonas in action i lördags. Vi köpte två billiga tapetrullar vid rusta och tapetserade två fondväggar vid stugan i Hedenäset. En vägg i ett sovrum på övre våningen (den med salmiakrutor) och så en vägg i köket (bildkvalitén väldigt dålig då jag tog med telefon) Det var riktigt skoj tyckte jag som fungerade som heijarklack medan jag tryckte i mig godis! Nu vill jag ju tapetsera varannan vägg här hemma också. 

Byrån på bilden blev också målad och passade utmärkt med tapeten. Hoppas andra också gillar våra val, Linda och jag var iallafall väldigt överens. 

Nu ska jag frysa ner nygräddade semlor och sen ska jag läsa några blad i en bok som jag påbörjade igår kväll, tanken var att jag skulle ha en slappardag idag och läsa men ännu har jag inte hunnit så långt som till sofflocket!

v i d a r e

Nu sadlar vi om och beger oss norrut hela familjen, till firmans stuga i Hedenäset. Om denna stuga skrev jag tidigare om här. Nova ska såklart med och Edith har planerat att hon ska sova på en plastpåse i bilen så hon inte kissar på golvet. Så är detta (eventuella) problem löst. Bra så. Själv har jag på känn att det är större risk att treåringen inte orkar hålla tätt. Men vem funderar på några kissdroppar här eller där!?

r e s a n

Vackra vyer i Viteli by där vi övernattade den första natten.

Kvällspromenad i sällskap med vilda hundar. Hundarna ser man överallt i Ryssland

Byarna i Ryssland är nåt helt annat än byarna i Finland. För det mesta är husen omålade och ofta i väldigt dåligt skick. Så vackert på samma gång som det är så tragiskt. Mitt i smällkalla vintern borde alla få bo i varma, isolerade hus med inomhus wc.

Svirfloden. Vi besökte staden Podporoze, i denna stad stred många från våra trakter i kriget.

Vi besökte krigsskådeplatser och fick höra historier om krigets fasor! Här är Ralf i action. 

 Jandebafloden, floden som delade de finska och ryska trupperna åt. Vi gick genom skogen och såg skyttegravar och korsur från krigstiden.

Taggtråd finns kvar  i skogarna efter kriget så det gäller att se efter var man går. 

Fältlunch. Och vissa tasinga for och simma.

Ungdomssamling utanför Petroskoj kyrka. Högst upp en dam utanför Derevjanka kyrka.

Den sista kvällen hade vi samling vid stranden utanför Petroskoj stad. Där berättade tre ungdomar från Sverige om hur det är att leva som barndomskristen. Det är nåt som de Ryska ungdomar inte får uppleva i samma utsträckning som vi. 

Högst upp min bror Roger som predikar i Petroskoj kyrka. Längst ner en bild jag lånat via FB av Julia (tyvärr dålig upplösning). Den är så beskrivande och vacker.
Vi delade vår tro med varandra på resan och måltiden med vår Fader i himlen. Vi är bröder och systrar i Herren.

Nu har jag varit på min fjärde Rysslandsresa inom lite mer än ett år. Det är något med jag och Ryssland som har sagt klick! Kanske är det alla trevliga människor som man stiftat bekantskap med. Resans innehåll var mycket djup. Många diskussioner, många skratt och trevliga möten. Vi fick besöka en blomstrande församling med många engagerade ungdomar men också mera kämpande församlingar som har få medlemmar i kyrkan.
Vi sov första natten i Vitele kyrka, på fredag körde vi vidare och besökte krigsskådeplatser. Sen förflyttade vi oss till Petroskoj där vi övernattade i tre nätter. Där blev vi väldigt fint mottagna och vi kände en stor gemenskap. Det som var väldigt positivt med denna resa var att vi stannade längre på samma ställe och fick stifta bekantskap med församlingsborna.  
Gemenskapen med andra i bussen är minst lika viktig som gemenskapen med Ryska människor. Man hinner diskutera mycket i bussen, man sjunger och har andakter. Viktiga saker för oss kristna. Man får ett större perspektiv på saker och ting när man samtalar och byter åsikter med andra trossystrar och bröder som man kanske inte annars skulle samtala med. Vi kom också in på ordet missionsresa som denna resa ofta kallas och kom fram till att den lika väl kunde kallas tro - och gemenskapsresa.

Jag får tacka Gud för resan, att den blev så rikt välsignad!

Gemenskapskvällen

Jag har ju tidigare skrivit lite grann om gårdagens tema så jag upprepar inte det. Men att få ta del av en annans människas svåra livshistoria gör en ödmjuk. Att Gunilla delade med sig till flera hundra helt främmande kvinnor är helt otroligt fint. Med Guds hjälp och kraft så kan man klara av sådant. Överlag är ju vi människor ganska högmodiga och vill sällan framhålla det svåra, det man har problem med. Vi vill ha en perfekt fasad utåt sett. 

Vi får tacka Gud för alla medmänniskor som vi får vandra tillsammans med, att dela med- och motgångar med!!

När vi skulle hem från Kållby igår så förväxlades dessvärre två likadana jackor. Det gäller en mörkblå Lindex jacka med bruna knappar. Nån har farit hem med en modell större, och kvar lämnade en jacka av samma modell men i storlek 38 (med en napp i fickan). Kolla gärna detta. Jackan var köpt i våras. 

Om ni vet något om jackan så kan ni kontakta mig - 0503832788

eller maria83bjorkskog@hotmail.com

ps. på tal om kläder så håcksade jag sent igår kväll då jag hade krupit under täcket att jag hade glömt att tvätta kläderna jag ska ha med på resan. Jag yrade upp och började rota i klädskåpet och muttrade (lite med panikkänsla) till mannen. 

- nog är det otroligt med mig, nu har jag helt glömt bort att tvätta kläderna som jag ska ha till resan! de ska ju hinna torka också och imorgon kväll ska de ju vara packade!! 

- ja, men det är ju bara tisdag imorgon påminde han mig.

Tack och lov, det var inte tisdagkväll. Ännu hinner jag packa ner rena, torra kläder i kappsäcken. På torsdagmorgon 04:15 styr jag kosan mot bussen i jakobstad och vidare till Ryssland. YES!!

höga höjder

Det är någonting med höga höjder som gör mej skakis i benen och lätt illamående.....6:e våningen på hotell klarar jag dock av och tornet Näsilinna gick också just och just tack vare att vi var på insidan.

Nu övernattar vi dock tryggt på marknivå efter en rolig trip till Tammerfors. Vi var långtifrån ensamma vid Särkänniemi och i gassande sol, varmt, och med barn som hade olika behov så fick man andas djupt och tänka - detta är helt frivilligt, vi har till och med betalat svindyra pengar för att vara här. Så nu ska vi ha roligt, köar lite till och ser glada ut. omelett.

Ja, jag måste ju bara tillägga, innan jag går för att hänga upp tvätten som jag körde på snabb program, att hotellet vi sov på, Norlandia care, var nytt, fräscht och snyggt. Barnen hade eget rum med dörr till vårt rum och var helt nöjda då de fick sova ifred.

m i n i t r i p

Nu far vi på en minitrip till Tammerfors, resan planerades för mer än en månad sedan och med mannens familj och alla barn...men efter att vi bokat hotellnätterna så har det ändrats mycket. Vissa övernattar mellan fredag-lördag och andra mellan lördag - söndag och vissa har avbokat resan helt. Men vid särkänniemi på lördag ska vi alla vara samlade (förutom de som avbokade resan). Själv hade vi planerat en långhelg där men eftersom vi nu istället besöker Rauhan sana mötet i Kempele på söndag så blev Tammerforsresan kortare.

 Detta om detta, nu ska vi packa lätt och hoppa i bilen då mannen i mitt liv anländer från arbetet, simkläderna ska förstås med denna soliga fredag. 

Ha en trevlig helg alla ni! 

h ö s t r e s a

Den 5 - 9 September åker vi på en bussresa till Ryssland. Bussen startar från Haldins bussgarage kl 06.00 

Vi kör genom Finland via Kuopio till Värtsilä, på morgonen tar vi en kaffepaus och på eftermiddagen äter vi på finska sidan före gränsöverskridande. På ryska sidan kör vi till Vitele kyrka, där har vi aftonandakt och kvällsmål. Vi övernattar där i kyrkan. 

På fredag kör vi via krigsområden Svir, Janeba och fortsätter sen resan till Petroskojkyrkan där vi äter middag. Kvällsprogrammet är ännu öppet men de som ska sova i Privata hem blir informerade där, andra övernattar på hotell Pohjola i centrum av Petroskoj.

Högmässa i Petroskoj Kyrka

 På lördag åker en del av resenärerna på högmässa till Derevjanka kyrkan. Ungdomar har ett eget program i Petroskoj, sen blir det lunch 14:00 tiden i Petroskoj kyrka. Efter lunch ett möte med församlingsborna, sen en rundtur i staden. På kvällen ca 18:00 kör vi med buss till ett grillställe (Kosalma) vid en sjö där vi grillar korv och umgås, sjunger och har kvällsandakt.

vid stranden i Kosalma, "smörgåskastning".

På söndag har vi en gemensam högmässa i Petroskojkyrka. Två mindre grupper åker med taxi till Kontopohja och Tjalna, för att sedan återvända till Petroskoj för lunch. Kvällsprogrammet är ännu öppet men ev blir det nån kvällssamling och så umgås vi. Själv tycker jag det är bra med ett inte alltför fullspäckat program, meningen är ju att man ska ha tid att lära känna varann. Språket är inget problem eftersom många av ungdomarna där pratar engelska och vissa till och med finska, och de tolkar gärna så man kan samtala med de som enbart pratar ryska. (Blygheten och den finska reservationen lämnar vi här hemma!)

Matsalen i Petroskoj kyrka.

På måndag är det bussresan hem som står på programmet, när vi körde med bil tog hemresan 11.30 h...men jag kan tänka mej att det tar några timmar längre med buss. 

Bussresans pris på ett ungefär (inkl visum):

Sover man i Privata hem så kostar det ca 280 E

sover man tre nätter på hotell, 450 E

vackra sibirien

Utomhusgudstjänst i Bolanka, På denna plats stod kyrkan som blir flyttad till Karatusa.

observera  hästen som vallar korna.

vildhästarna 

en promenad genom byn, gillar klänningen.

innergård

härliga byar

underbar utsikt som inte gör rättvisa på bild enl mannen.

saslik, lär ska vara jättegott!

rikligt med snö på sayansbergkedja

vy över en del av staden Krasnoyarsk

borschsoppa när den är som bäst!

Har fått ta del av resminnen idag, jag påminde mannen om att ta många kort under resan och han gjorde mig inte besviken, han knäppte över 700 kort....så nu känns det som om jag också varit med på resan. Han tog också en bild (i smyg) av sin reskompis som han delade sovkupé med på vår tionde bröllopsnatt (en kvinna på 50+, hade det varit en ung blondin hade han nog inte yppat sig om denna lilla detalj, ha haa......de sov ju ändå inte mer än 80 cm från varandra)!

Slutet gott, allting gott. Nu fortsätter vardagen och arbete för mannens del, och snart får vi fira midsommar...härliga tider!