y t a n

Efter att ha krisat lite så kan jag ju tillägga att jag inte alltid är såhär ytlig.

 Åtminstone försöker jag kämpa emot ytligheten. Det går väl i perioder.

Försöker hitta en medelväg. Nåt som är lagom. 

En  människa som är nöjd med sig själv utstrålar en positiv attityd.

Så handlar det ju om vad vi matar oss med. Vad vi tittar på i medias värld. 

Vill vi bli mer missnöjda med oss själva så ska vi jämföra oss med modebloggare.

Vi ska följa deras "glamourösa" liv varje dag då vi sitter hemma vid köksbordet.

(Garanterat känns midjan, om möjligt, ännu bredare då, ha haa...)

På damer som tar snygga outfits varje dag.
(har absolut inget emot modebloggare, snarare tycker jag de är kreativa
men för mycket av vissa delar är ju aldrig hälsosamt för nån av oss, inte sant?)

Outfits med den perfekta nyansen i sitt hår, dessutom tillökat med lite löshår innanför. 

Som har långa, snygga, lösögonfransar. Som har förlängda lösnaglar.

 Som gjort vissa kirurgiska ingrepp på de rätta ställen. 

Som bär smycken och kläder som är moderna just denna vecka.

 Eller så råkar de bara vara naturliga skönheter
(vilket kan kännas ännu värre för oss med XX antal brister )
..osv... 

Jag tror det inte finns nån gräns för ytlighetens förbättring.

 Sen är ju frågan. Blir vi någonsin nöjda med oss själva?

Nej, lagom är bäst. Inte för lite och inte för mycket.

Sen ska vi ju aldrig glömma hur högt älskade vi är av Gud. Precis som vi är. 

Men vi ska inte glömma att älska oss själva.

HUR SKA VI KUNNA ÄLSKA ANDRA OM VI INTE ÄLSKAR OSS SJÄLVA?

Försök knäcka den nöten. Jag försöker, varje dag.....

"Ty där din skatt är, 

där kommer också ert hjärta att vara"

Luk 12:34

Min största och viktigaste skatt i mitt liv är Jesus. 

Det är på honom jag vill och borde satsa min tid på. Ett är nödvändigt!

k r i S a r

h å r k r i s a r - varje dag. Skulle det hjälpa skulle jag dra bort varje hårstrå på mitt huvud och kasta det dit pepparn växer. Håret är i värsta längden, strax vid axlarna, och går varken att platta rakt eller ha det naturligt eftersom det inte ser klokt ut. Att locka är inget alternativ eftersom det tar för länge. Så då går jag med det uppsatt men eftersom det är så kort så blir det en liten, liten knut i nacken som inte heller ser klok ut. Alltså så hårkrisar jag varje dag. 

 f e t t k r i s a r - ja, jag är inte ett med min kropp så att säga. Börjar kallsvettas då jag ser att nån kommer gåendes med kameran och vill undvika att fastna på bild. Vet att jag är barnslig och måste ge kroppen och knoppen tid att finna mig i att jag är en mullig fyrabarnsmor som har sett snyggare dagar.Men eftersom jag vet hur hårt och länge man får jobba för att få bort överflödskilon så blir min kris ännu värre. Suck.

k l ä d k r i s a r - tror på sant att jag inte skulle sakna ett enda plagg om min klädgarderob plötsligt skulle försvinna i tomma intet. Alternativt brinna upp. Fast å andra sidan så vet jag inte vem som skulle köpa nya åt mig, inte jag i varje fall. Shopping står inte heller så högt på listan......så nästa punkt skulle väl bli 

 s h o p p i n g k r i s a r - Ja, vem vill köpa nya kläder då allt ser ut som en, ja, jag vet inte vad. Men barnen behöver i varje fall nya kläder till skolan och förskolan så stan kan jag inte undvika helt och hållet trots att höstens snygga, lågmidjade, jeans i affärerna framkallar ångest.

h e m k r i s a r - när jag är hemma en hel dag så har jag helt enkelt varit hemma för länge. Ser allt som borde göras. Ser allt som borde hamna under trasans ljumma vatten. Ser allt som jag inte har lust att ta itu med....nåja, sen när hösten kommer....

Så sån kris hos oss, eller hos mig. 

Men jag vet ju att alla har dylika dagar och känslor så särskilt orolig över mitt humör är jag inte. 

Vet att det är övergående.  

- Mitt hår växer ut (och då ska jag inte klippa det kort igen på länge). 

- Några kilon försvinner av amningen om inget annat. Dessutom är smal = lycklig inte sant (bara kanske delvist).

- Letar jag noga i min garderob så hittar jag nog fjolårets sköna tajts med hög midja. De skulle jag sakna.

- Sparar pengar då jag inte shoppar, har snart råd med en egen gårdskarl som kan fixa uteplatsen jag drömmer om. 

- Borta bra men hemma bäst. Innerst inne är det sån jag är. Vare sig jag är gnällig eller inte.

ps. skorna har inget med inlägget att göra förutom att de är för smala upptill. 

Passar utmärkt åt barnen att leka med. Är det nu jag ska klämma in med en sista suck!?

Ha en skön torsdag ni också! Regnet öser ner och det är bara för skönt. Rensar luften. 

V.A.O.V

Vika, Anton och Vika. Eller som på bilden, Vika, Vika och Anton.

Igår tillbringade vi en fin eftermiddag med dessa tre vid min kusins hem i Bosund. (ja vi trotsade åskan och regnvädret i Esse och for till soliga Bosund, finaste svägerskan tog hand om de tre äldre barnen). Att bo vid sjön en sån här sommar då värmen håller i sig i veckor är inte fy skam. Lite så man får smaka på avundsjukans illa smak....

Nåja, som sagt så hade vi en fin dag. Seth sov hela tiden och vi tittade på då Anton först stod på vattenskidor (för första gången) och sen gasade iväg med vattenskoter. Vi åt kladdig kladdkaka och annat gott och jag bara väntade när lillkillen skulle reagera på allt det goda. Men nix, han sov lika gott som alltid inatt. 

Vika, damen längst till vänster, är en sprallig, utåtriktad tjej som pratar utmärkt engelska. Den andra Vika, hon i mitten, är en lite försiktigare typ som till vår stora glädje studerar det svenska språket. Ett år med heltidsstudier och hon pratade redan riktigt bra svenska. Imponerande. Anton (som är Alexeis lillebror) pratar enbart ryska så med honom kommunicerar vi mera med leenden, tummen upp och säger "harascho". Ville man säga nåt utöver detta så hade vi ju damerna som tolkar!

Sånt hos oss, nu ska jag hänga upp Ivars ryggväska som jag stoppade i tvättmaskin i hopp om att vi inte behöver köpa en ny. Inga tvättanvisningar fanns men allt måste ju bara gå att tvätta. Annars får den nog dyka ner i rosktunnans illaluktande håla. Edith däremot fick en ny igår (eftersom dragkedjan gått sönder på fjolårets) och det första hon gjorde var att knäppa kort av den och sätta upp på whats up åt sina kusiner. Hon är lika som sin mamma och allt ska dokumenteras. Knäppt. Javisst.

m a j a

Igår var vi på kalas till en villa i Bosund skärgård (nu kan jag inte exakt säga om stället hör till just Bosund eller nåt annat eftersom jag är en Essebo uti fingerspetsarna och trots att vi har en egen båt så förstår jag mig inte på sjömärken, holmarnas namn och sånt). 

Vårt fina fadderbarn Maja fyllde 10 år. Grattis!!

Dagen var så skön med friska vindar från havet, inte alls samma värmebölja som vi hade hemma. Seth mådde prima och sov egentligen hela söndagen. Han tog en vilodag på självaste vilodagen. 

Sånt hos oss, nu är vardagen här med allt vad det innebär. Jag hade planerat att fara till Bosund idag och hälsa på några andra Ryska vänner som kommit hit. Men med Seth som nu sover så sött i vårt svala sovrum känns det lite onödigt att dra upp honom och köra iväg. Igen. Dessutom i denna värmebölja som fortfarande håller i sig. Suck. Skulle mannen ha varit ledigt hade vi nog farit. (Jag ska nog påminna honom igen om att man brukar ha minst tre veckor semester, inte tre dagar! Att ha pappaledigt ska inte blandas ihop med semester, för det (pappaledigheten) är nåt helt annat! Då ska de bara se till så allt börjar flyta smidigt i ett hem med ny familjemedlem och så ska de köpa hem allt gott i matväg som frun önskar. Typ. Och dessutom städa och hålla hemmet fint såklart (en liten detalj jag tänkte glömma))

trött sällskap

Hade faktiskt inte tänkt göra nåt inlägg om pride festivalen. Men så visste jag inte att detta skulle bli en lång, ensam, inomhusdag med ett trött sällskap. Vi har alla så olika åsikter i detta ämne och det måste vi acceptera. Är absolut inte inkommen i allt vad pride står får och har, i ärlighetens namn, inte lust att läsa mera om allt detta. Jag hoppas att ÖT:s skriverier om just homosexuella par ska minska efter paraden (annars mister de nog en trogen prenumerant).
På nåt vis, jag vet inte hur jag ska förklara vad jag menar, så känns det som om de som är positivt inställda till pride festival och dylika evenemang är mera moderna, toleranta, kärleksfullare och generösa människor än vi som är emot. Vi som är konservativa till dylika evenemang blir mera som häxan surtant som försöker stoppa kärleken i världen.
Nåja, nu lämnar jag detta ämne. Gud, och ingen annan, dömer oss på sista dagen då vi knackar på himlaporten och undertecknad har tillräckligt med synder att tampas med redan och behöver verkligen inte fundera på andras.

* * *

Nu väntar vi hem resten av familjen från stjäre så småningom. Men ännu mer väntar vi på att temperaturen ska börja sjunka för i denna värme trivs inte lillkillen. Imorgon är vi dessutom bjudna på kalas till en annan villa men om denna värme är lika tryckande som idag får nog Seth och hans amma stanna hemma. Tyvärr!

ps. är inte knytet sött där  i vagnsändan. Jag vågade inte flytta upp honom i rädsla för att han skulle vakna. Han verkade dessutom ha väldigt gemytligt där eftersom han sov 4 h i ett kör. 

Nu ska jag tassa iväg och sätta upp kaffet, ska försöka undvika de golvplankor som knarrar värst för att inte väcka Seth som somnat igen efter att ha blivit vaggad, buren och nynnad för i tre timmar. Babyunderhållning. En underhållning som mammor lätt blir trötta av.

ögonen tåras

Herre, förbarma dig över oss. 

Mina ögon tåras då jag ser alla regnbågens färger som idag symboliserar pride festivalen.

Jag vill att mina barn ska veta att regnbågen skapades av Gud som ett tecken och ett löfte.
  Gud sade till Noa: "Detta är ett tecknet för det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden" 1 Mos 9:17 . Om man läser vidare i Moseboken varför Gud ville utplåna allt liv på jorden så var det just på grund av synden. "Då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta" kap 6:6. Men Gud välsignade Noa och hans familj. Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Nåden.

Jag vill inte att de ska koppla ihop regnbågens färger med homosexualitet. Att vara kristen och uppfostra barn i en kristen fostran i dagens samhälle är inte alltid så lätt. Vi drunknar i all information som medier spyr ut. Oftast i en väldigt okristlig synvinkel. 

Vi (bibeltrogna) kristna, som inte accepterar bla utövad homosexualitet (obs.utövad) blir nu utpekade som kärlekslösa. Kärlekslösa. 

Kärleken flödar tydligen på pride festivalen. Kärleken. Hurudan kärlek får man fråga sig. 

* * *

En mor som älskar sitt barn tillåter inte barnet att leka på djupt vatten så länge barnet inte är simkunnig. 

Vi uppmanar barnet att komma på grunt vatten. Vi förmanar för att vi älskar.
Barnet blir arg på mamman och tycker hon är onödigt sträng och orättvis.

* * *

Jag skäms inte för evangelium.

 Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror.

Rom 1:16

smorda ben

Nu har vi smort in Seth torra ben och är redo att fara på loppis HIT!

 Idag blir det inga långbyxor för nån av oss, nu har också killen så mycket kött på benen så vi vågar ha dem framme.  Vi hade lite smått planerat att fara till stjäre och övernatta men har sen dess tänkt om. Det blir helt enkelt för varmt. Villor är ju mycket varmare än här hemma och på utsidan passar han inte. Tråkigt för syskonen men vad gör man inte för lillebror. 

Sånt hos oss. Nu en kaffe, att skära ner på den drycken gick inget vidare. Kaffeälskaren.

v ä r m e n

När andra badar och solar och har semesterliv så sitter vi inomhus i svalkan och skuggan. Allt för att lillkillen ska må bra. Solbrännan jag hade innan jag fick Seth håller sakta men säkert på att blekna bort. Man känner sig snuvad på nåt då man bara tittar ut genom fönstret på badande bysbor. Men exakt på vad vet jag inte eftersom jag inte gillar att svettas långa stunder i solen. Men ändå, det hör liksom till att man är ute sådana här dagar. Sol, svett och bad tar vi nästa sommar. 

Så sånt hos oss dessa "innedagar". Ruth leker med dockorna och fick tre blöjor av Seth. Newborn nr 1 passar perfekt åt hennes bebisar. Två av dockorna är tvillingar och heter Tilde och Olivia (som är Elias kompisar i verkliga livet) men hon glömmer alltid namnet Tilde och frågar upprepade gånger, mamma vad hette de nu igen?

Edith och Ivar fick fara till kusinerna i Larsmo (som är lyckligt lottade med "egen" sjö) med syrran idag. Vi passar ju som sagt inte på utsidan i denna värme så vi valde att stanna hemma men vi gläds med våra äldre barn som slapp dit och njuta. 

d o p b i l d e r

Här kommer lite dopbilder från dubbeldopet som vi hade i söndags då Amos och Seth blev döpta. 

Och ja, Linda, du hade rätt då du envisades med att vi skulle ta ett familjefoto.

 Nu är jag glad över det trots att vi inte kände för att ta nåt just då!

Är ni döpta in i Kristus

har ni också iklätt er Kristus. 

Gal 3:27

g r ö t i g t

MORGONSTUND HAR GRÖT I MUN

Som vi njuter. Ja, nu njuter vi verkligen. Med nydöpt kille och sprite - äppeljuice blandningen från gårdagens dop i kylskåpet. Seth uppförde sig exemplariskt och brakade loss med det största lasset bajs hittills under självaste dopceremonin.
Saknar förstås de Ryska vännerna men jag tror ändå att det både för dem och för oss var dags att ta avsked. De var nog säkert trötta men nöjda över dagarna här i Finland med mycket trevligt program (ska nog ladda upp telefonbilder på bloggen i nåt senare skede).

 I slutet av september är vi (och de som vill och är intresserade) bjudna till deras kyrka i Petroskoj där de har ett familjeseminarie. Där skulle vi stå för en del av föreläsningarna om våra erfarenheter härifrån (ämnen som äktenskap, baruppfostran och allt som hör till familjelivet). Är själv väldigt tveksam att fara dit med Seth som då är knappa tre månader gammal. Min tid att fara dit kommer nog senare i livet. Men om nån är intresserade att som par fara dit så vet ni att sånt är på gång. 

Sånt hos oss denna soliga, varma, vackra måndag då simning står på schemat. Mannen kom just hem från arbetet - ja, att man har pappaledigt i 3 veckor och sen semester i 4 veckor får man nog glömma i detta hushåll.
 Men huvudsaken är att alla mår bra fysiskt, psykiskt och, framförallt, andligt. Visst!?

Får tacka Gud för denna helg och att allt gått så bra!

g ä n g e t

Här är en del av det ryska gänget (5 st saknas på bilden). Vi hade lite sightseeing åt dem i vår lilla stad. Svens dotter som bor i USA pratar flytande engelska och hon var en utmärkt guide! Vi besökte naturligtvis pärlan i stan, missionsmagasinet, och där fick de shoppa lite kläder och prylar. Julia, damen längst till höger, tolkar allt från engelska till ryska och hon tolkade också i Risöhäll bönehus i onsdags. En trevlig och utåtriktad tjej!

Ikväll blir det grillfest och jag hoppas åskvädret som drar över Esse inte hittar ut till Larsmosjön. Usch, jag vill inte befinna mig i båt då blixtrarna sprakar på himlen.

Sånt hos oss, nu ska vi ställa oss på fest. Vi firar min svägerska som blivit sjukskötare, min bror som fyller 35 och deras pojke vars brännskador läkt fint sen brandolyckan. Mycket att fira med andra ord. En fullspäckad dag främst för Seth som hittills varit mestadels hemma. 

Imorgon blir det sen slutspurt med dop. Jag hoppas, ber och önskar att Seth ska vara på gott humör och helst ha en sovdag. Som jag skrivit tidigare så önskar jag mycket sömn åt bebisar. Yes. 

Det bästa sättet att få nya vänner är att själv vara en. 

v i d a r e

Vi fortsätter. Dag för dag. Vissa med mer energi än andra. Uttrycket att barnen klättrar utmed väggarna är inte bara ett uttryck hos oss. Idag har vi haft besök av min kusin och hans familj. En familj som är på väg att flytta till Tyskland på ett år. Så spännande det skulle vara. Att flytta alltså!  Känslan av att ha den tråkigaste tillvaron infann sig på ett ögonblick. Det längsta jag reser/ har rest/ ska resa på ett halvår (kanske ännu längre, nästan ett år) är till kokkola. Men så har vi ju fått lillskrutten vår och det uppväger  ju allt!

Igår var vi ju till Larsmo för att träffa våra ryska vänner. Så trevligt! Det bästa av allt var att Seth uppförde sig exemplariskt. Sov hela kvällen och sov vidare då vi kom hem och klockade 16 h med sömn  i ett sträck (med matpauser förstås). Mera sådant, tack. Trots att jag älskar att titta in i hans mörka, fina, ögon så njuter jag då de är slutna och han sussar sött. 

Sånt hos oss denna torsdag. Jens for just körandes till haldins för att delta i bussresan till Ylivieska (på min begäran, känner mig lite skyldig då jag inte själv har möjlighet att delta och det känns bättre om en av oss är aktiv) Nu matpaus. Kokkikartanos risgrynsgrön, så gott!

f ö r b j u d e t

Jaha, nu blir det dags att se över menyn i huset. Seth har tydligen ganska känslig mage och igår var en gnälligare dag med lite sömn. Och jag blev påmind om hur stor skillnad det är på en nöjd bebis och en bebis med magknip. Sen tog han lyckligtvis igen sig på natten och sov flera timmar i sträck och det tackar vi för! Mer sömn åt bebisar.

Så nu byts GI semlorna ut mot stabbig gröt både morgon och kväll. Ska faktiskt försöka hålla bort allt i brödväg. Sen ska jag också pausa med kaffet. Kanske lillkillen inte gillar drycken, vad vet jag. Man kan ju alltid pröva. 

Sen har vi ju choklad. Den älskade chokladen. Ajöss med sånt också. 

Ja, det är tufft att vara ammande mamma......men å andra sidan kanske jag hittar min rätta vikt (vad den nu var igen?) om jag skippar livets goda. "suck"

ps. på bilden är jag långtifrån till min fördel men det är ju en bisak. Hur ytliga vi är är ju var och ens ensak (vill man se snygga outfits ska man nog skippa mellan-rummet här). Bilden togs då Seth var några dagar gammal, nu är han redan två veckor gammal och har fått lite mera kött på benen. Det klär honom verkligen och vi är helt överens om att vi flyttar över mammans fettlager till honom. A good deal!

I skrivandets stund har killen sovit över en timme på köksön av alla de ställen. (med sovpåsen som underlag) han skulle titta på när syskonen åt morgonmål och på den resan somnade han.  Edith går omkring i mina högklackade stövlar, en minikjol med magen bar och en glittrande, kort tröja. Ivar, med sina legogubbar, passade inte in i hennes lek och förpassades till lekrummet. Och jag funderar vad det ska bli av mina barn. Ruth for med pappa till prisma och fick i uppgift att minnas att köpa en ny legoplatta till alla smålego vi har. Själv pratade hon om att köpa ett legohus! Jag hoppas de kan komma överens vid legohyllan sen......

ny vecka

Godmorgon Ruth, hälsade Seth så glatt, när hon vaknade. 

Måndag morgon med nya krafter efter en skön helg.

Inkommande vecka kommer att bli innehållsrik. På onsdag anländer 17 stycken ryska trosvänner till Larsmo. Jag känner en glad förväntan att träffa dem (flera är bekanta sedan tidigare) samtidigt som jag är ganska begränsad att delta i programmet eftersom vi har våran lilla Seth. (Ja, inte flänger man ju runt med en två veckors gammal bebis som om den vore en docka precis).

Programmet finns uppe på LFFs hemsida, här, och jag hoppas att andra har bättre möjlighet att delta, tänker främst på bussresan till Ylivieska på torsdag eftermiddag. Att skaffa sig nya bekantskaper är aldrig onödigt. Där finns de som pratar finska och engelska så att kommunicera med dem är inget problem. Dessutom tolkar de gärna om man vill fråga nåt av de som enbart pratar ryska. 

 På fredag kväll kommer de ryska gästerna att besöka Pörkenäs lägergård och se hur vårt barnläger där fungerar. Där kommer de att delta i nåt program och presentera sig för barnen. LFF har lägerverksamhet där hela veckan (uppdelat i åldersgrupper) och i morse for Edith dit med sina kusiner - så roligt!!

 På söndag har vi dop (är nog lite nervös inför detta, speciellt att Seth ska misstycka och gråta under ceremonin - svettig är jag från förr med mina amningshormoner).  Alexei, prästen i Petroskoj, ska döpa vårt och min kusins barn (killarna är födda med 13 dagars mellanrum). Till detta dop ska det planeras meny och bröd ska bakas ikväll då mannen har köpt ingredienserna. Hade jag haft jästen hemma skulle jag ha stått med händerna i bröddeg nu på förmiddagen. Tårtor har jag beställt av min duktiga "bagare", svägerskan, Hanna (varför heter det förresten svägerska? vackrare ord skulle ju kunna finnas på ingifta kvinnor i familjen. Ordet svärmor är ju ungefär lika "mindre vackert" om man uttrycker sig milt). Men nåt annat än bröd blir inte bakat inför dopet på påvallsbacken eftersom denna skribent inte fick speciellt goda bagargåvor. 

Nåja, huvudsaken att Seth blir döpt och upptagen i de kristnas gemenskap. Och att Gud välsignar det hela! Saker som bulla och bröd är kanske inte alltid så viktigt.

Så sånt på gång hos oss, laxen gräddas i ugnen och min fot är sjuk efter att jag gungat vagnen i en halvtimme. Seth tar sin förmiddagslur. Han håller på att bli bortskämd med att vagnen ska rulla då han sover. Sånt måste avvänjas innan det blir en vana. På dagen, då han sover en djup dagssömn, så sover han i vår säng med dörrarna stängda. 

h e l g

Ruth bäddar så fint åt Seth i vagnen så han har det skönt i helgen.

Sommarmötet pågår i Larsmo och jag skulle mer än gärna delta där men 

väljer att vara hemma med lill killen. Ute i detta varma väder trivs vi inte. 

Idag har vi en vaken dag. Igår sov han nästan dygnet igenom.

Livet med spädbarn är så spännande. 

Så när andra klär upp sig i fina sommarklänningar och far på mötet

sitter jag hemma i gamla paltor och gungar vagnen. 

Livet här och nu och jag kunde inte ha det bättre! 

Mötessändningarna kan man lyssna på här. 

b a r n e t

ATT FÖDA BARN ÄR SMÄRTSAMT MEN MÄKTIGT

ATT FÅ ETT BARN ÄR ANSVARSFULLT MEN UNDERBART

ATT KOMMA HEM FRÅN BB MED EN BABY ÄR OTRYGGHET OCH FÖRÄLSKELSE

ATT LÄRA KÄNNA SITT BARN ÄR EN RESA DÄR GUD BEHÖVS VARJE DAG

/ Anna

ett nytt liv börjar

Hade inte tänkt skriva nån förlossningsberättelse här på bloggen. Men så sitter jag här. Ensam. Seth sover och barnen är med sin pappa och simma till kusinerna som bor vid sjön. Alltså sitter jag gärna och skriver. 

När min förlossning startade klockan 4 på natten med svaga sammandragningar så kunde jag inget annat än känna tacksamhet! Äntligen - början på slutet av graviditeten. Som jag längtat. 

Efter ett dygn med sammandragningar (med 15-10-5 min emellan) kändes det naturligt att fara till BB och visa upp sig. Snopet fick vi fara hem igen eftersom sammandragningarna avtog och när jag lade mig i sängen på förmiddagen den 3.7 så fanns bara en tanke i mitt huvud - detta barn kommer nog aldrig ut. (jag hade ju följt med klockans minuter i ca 16 timmar)När vi körde tillbaks till Kokkola halv åtta på kvällen så hade jag samma känsla, är detta på riktigt nu då eller blir vi hemskickade. (jag hade ett anteckningsblock där jag skrivit upp varje klockslag då jag hade en sammandragning under hela dagen så att jag skulle ha koll, jag antecknade till och med i bilen på väg till Kokkola) 

Men nej, kroppen var mogen för förlossning. Barnmorskan var denna gång härligt svenskspråkig och verkade lika ivrig som jag att barnet snart ska födas. Vilken energi dessa barnmorskor har trots stor arbetsbörda! Man blir lugn själv av deras omsorg. 

Vi räknade med några timmar i förlossningssalen och barnmorskan frågade genast vilken bedövning vi önskar. Eftersom jag då redan kände att smärtan började övergå min förmåga att hantera så tyckte jag att epidural skulle vara ljuvligt att få. Man har ju hört om mammor som suttit i gungstolen och stickat i väntan på att öppningsskedet ska vara avverkat. Eller sovit! 

Under tiden som barnmorskan for för att hämta papper och kontakta anestesiläkaren så fick jag den värsta värken någonsin och som nästan fick mig att uppleva en nära döden upplevelse. När den avtog så sa jag skärrat åt mannen,

- nu ska du fundera vad du ska göra om jag får en likadan sammandragning igen - för då kommer jag att dö!

Jag fick två verkar till (lyckligtvis inte lika smärtsamma) innan tryggheten (barnmorskan) kom tillbaks i rummet och sade att anestesiläkaren var upptagen så det blir nog ingen bedövning. 

Hon kollade mig och konstaterade att detta kommer att ta snabbt. Lustgasen kopplades på och jag började andas i masken.

In - ut - in - ut - in - ut - in - ut.

Och så flög jag upp bland sköna moln.

 Där satte jag och tittade på en stackars Maria som låg i förlossningssängen. Jag blev en iakttagare.  Jag kände smärtan men den var avlägsen - mildare. Jag uppfattade vad mannen och barnmorskan pratade om (barnmorskan hade tydligen bott ett år i Ryssland då hon var liten). Jag såg hur Maria kämpade med sammandragningar och ville skrika åt dem att de måste kolla henne ifall babyns huvud kommer ut. Jag svängde mig lydigt på rygg då de sade att babyn vill ut. Jag krystade när jag skulle krysta. Jag såg hur de lyfte upp bebisen på magen. Jag såg hur jag själv låg och smekte honom när han skrek. Jag såg hur häpna dom var över den långa navelsträngen som hade lindats två varv runt bebisens huvud och runt foten. Jag såg allt detta - uppifrån molnen. Jag var närvarande men ändå väldigt frånvarande. Det absolut konstigaste jag upplevt!

Sen när jag låg och ammade Seth i förlossningssängen och tankarna klarnade så frågade jag försiktigt av mannen - Visst är jag med nu, alltså här och nu. Jo, svarade han, nu är du med igen. Han såg lättad och lycklig ut. Han var nog mer aktiverad i förlossningen än jag kändes det som. 

  Nu i efterhand är jag väldigt tveksam om jag, om jag vore barnmorska, skulle tillåta en mamma att föda med så mycket lustgas i hjärnan. 

Fast nåde den som skulle ha dragit den ur mina händer i smärtornas ögonblick!

3.7 kl 21:25 är tidpunkten för vår sons födelse. En liten kille på 3240 kg 49 cm. Vi var i "förlossningsstunden" helt överens om att detta nog var sista gången, ha haa....så känner väl alla som nyss fött barn. Nu kan jag känna att dessa få timmar av smärta är ju ingenting. Tänk vilken gåva man får efteråt om allt går väl. 

i min famn

Jag hade trott att barnen skulle kivas om vem som ska få hålla i bebisen. Men så fel jag hade. 

Redan när syskonskaran kom och hälsade på oss på BB så ville ingen hålla i honom. 

Strax innan de skulle fara hem så höll Edith i honom 10 sekunder så vi hann fota, 

sen var det bra med det  (det fina fotot är på mannens telefon). 

Ruth höll i honom första gången igår enbart på grund av att Elia kom hit och ville hålla bebisen. 

Stoltheten tog överhand och hon ville ha hållit sin lillebror i famnen innan kusinen. 

Ivar har ännu inte haft något intresse av att ha honom i famnen, 

när han kommer in så frågar han bara automatiskt - van e Seth? 

När han fått bekräftat att han ligger i vagnen så är han nöjd och fortsätter med sitt. 

Bebisar hör ihop med mammor. Mamma + bebis+ amning.

- mamma, frågade Ruth i morse, har du mjölk i magen också? 

...nästa fråga är väl om jag kan låta som en riktig ko. Muuu. 

s e t h

Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. 

Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

Våran fina Seth föddes på kvällen den 3.7. En liten kille på 3240 gr. Tacksamhet och kärlek fylldes i våra hjärtan. Hur kunde vi få något så underbart!? Nu styrs vår familj av denna krabat med de mörkblåa ögonen. När han är vaken och gosig vill alla vara honom nära men när han skriker och är arg flyr alla utom mamman sin kos. Precis som det ska vara. 

Livet med en nyfödd bebis är som att leva i en skild bubbla. Omvärden fick ett lite större avstånd. Bubblan behöver nödvändigtvist inte bara bestå av lycka (fast nog nästan). Lyckobubblan. Nej, där finns så många andra känslor blandade. Speciellt för modern. Sjuk kropp efter förlossningen (ingen som fött går helt oberört förbi den), eftervärkarna då livmodern ska dra ihop sig, mjölkstinna bröst, tröttheten, känslan att inte räcka till för de andra barnens behov, amningshjärnan som sakta bildas, man glömmer vissa saker och hänger inte riktigt med i alla sammanhang. Babyns förvandling mellan att vara rofylld och till att börja gallskrika av hunger kan vara blixtsnabb och det gäller att man anpassar sig. 

Så nu anpassar vi oss kan man säga. Detta är bara början och snart känner vi alla i familjen våran söta nykomling. Ruth som mitt i natten brukar komma ner tassande från vinden och krypa upp i vår säng fann sin plats upptagen i natt. Hur tufft är inte det(vi hade förberett med en liten madrass på golvet bredvid Nova och där somnade hon så småningom nöjt in). Snart ska nog Seth sova i sin egen säng men i detta skede är vi inte ännu. Man vill liksom ha lite koll på honom då man sover. Man sover med ena ögat öppet. Inte konstigt att nyblivna mammor blir trötta. 

Tack till alla som grattat oss, som jag skrev allra först så känner vi en stor tacksamhet och kärlek!

r o s d o f t

Sitter i kvällssolen och dricker kaffe i gott sällskap. 

Rosornas doft fyller mitt sinne och jag tackar Gud för denna vackra sommardag. 

Barnen leker glatt och äppelpajen smakar lika gott som livet.

Ungefär så. Fast inte riktigt. Jo, Gud gav oss en fin solskensdag och honom finns det alltid själ att tacka!

Men annars. Solen orkar inte riktigt lysa mer ikväll. Det är mulet. Barnen är gnälliga, de har inget att göra och inga kompisar! Orättvisan kommer krypande då den äldsta for och simma. Äppelpaj har avnjutits idag men den sista biten + grädden lämnade vid mommos så den fick jag inte njuta av ikväll. Buhuu. Tiden går långsamt. Jag vill byta ut rosdoft mot bebisdoft och mitt tålamod är kortare än stubinen trots att jag absolut inte har nåt att irriteras på. Dagarna är helt enkelt för långa. Efter kvällsmaten har jag inte lust med nåt mera och jag vill säga godnatt till om värden. Min man försöker tillrättvisa mig som ett barn och säger att inget blir bättre av att vara negativ. Negativ. Jag är bara så trött på att gå runt som på styltor. Och ja, tyvärr blir man lite eller ganska mycket negativ (eller rättare sagt trött) då. Trött samtidigt som man är riktigt förväntansfull och njuter av kraftiga sparkar i magen.  Min kusin skrev att hennes farmor brukar säga att den sista tiden är det som ska till för att tålamodet ska vara som bäst uttögd sen då babyn kommer. Låter ju ganska rimligt. 

Plantera så många blommor

  att inget ogräs kan växa!