f ö r l o v n i n g s k a l a s

Idag var vi på förlovningskalas. 

En fin fest med glada människor, snälla barn, solsken och mycket gott. 

Vad mera behöver man!?

Den fina dikten har Janinas mormor skrivit åt Matts och Janina.

Hon läste upp den efter en andakt som vi hade.

Så vackert!

Kärleken, den är en förunderlig sak
Den kommer då ingen vet.
Den kan inte tvingas eller förnekas.
Den bara finns där, en stor hemlighet.

Kärleken, den kräver inte sitt
Den ger utan att begära.
Kärleken vill växa i ljuset
I blicken från sin kära.

Kärleken, den förlåter om och om igen
Men vill inte bli någons slav.
Den oförrätt som den andra gör
Kan förlåtas i nådens hav.

Kärleken växer i varma blickar
I glada ögonkast korta och små
Sen vill den gärna ha
Små kramar då och då.

Kärleken den vill gärna vandra
Hand i hand med dig
Den viskar i ditt öra
Min kära, glöm mig ej.

Kärleken är en gåva av Gud
I Hans närhet, där trivs den bäst.
Vårda den ömt, ge den rum att växa.
Och er bröllopsfest är ju nästa fest.

tapeten och drömmar

Jag beställde ju hem marimekko tapeten som jag tidigare skrivit om. Nu står rullen bakom stolen i vårt sovrum och samlar damm. Jag vet inte helt enkelt. Vet inte var jag ska klistra upp den. Vet inte om jag själv ens vågar skära i en så dyr tapet, tänk om det misslyckas. Men jag har tröttnat på kvistarna i vardagsrummet för länge sen. Såklart. Så där skulle nog tapeten passa utmärkt. Att fråga mannen faller inte ens in för han kan inte fatta varför man skulle byta ut en välfungerande svart-vit tapet mot en annan svart-vit tapet. Dessutom har han en viss poäng där. 1-0. Tapeten får nog stå där i hörnet en tid till. 

Såna tapettankar hos oss denna fredag. Ljuvliga fredag. Om några timmar ska vi, syrran och svägerskorna,  till mommos och göra smörgåstårtor. Imorgon har lillebror förlovningskalas och vi hoppas på fint väder eftersom festen hålls utomhus vid brudens villa.

På tal om annat än fester och tapeter så hade jag en dröm förra natten som jag ännu minns i detalj. När jag vaknade ur den hade jag en orolig känsla i kroppen men kände mig samtidigt trygg. Vi är i Guds hand vad som än händer. 

Vi hade stormöte hos oss. Det var sommar och flera tusen personer samlades här bakom lidret (i drömmar är ju allt möjligt) Plötsligt hördes ett dovt mullrande i skyn som blev högre och högre och plötsligt uppenbarades hundratals krigsplan i skyn som närmade sig i snabbt. De svischade förbi oss på låg höjd. De spanade in oss och kvar lämnade en kuslig stämning och snart började aska dala ner från himlen som landade på människornas huvud. Jag minns att alla gick omkring och uppmanade varandra att be oupphörligt för vårt land och för vår säkerhet. Be. Be. Be.

Det var drömmen. Jag fick en påminnelse om bönens kraft. Vi ska inte ringakta den. 

Ingen vet hur framtiden ser ut med alla kriser i världen men vi vet att Gud hör bön.

 Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: 

att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.

 Världen känner oss inte, 

därför att den inte har lärt känna honom. 

1 joh 3:1

inga frusna fötter här

Idag plockade vi fram sockorna ur gömmorna vid missionsmagasinet. Här finns i alla storlekar och färger, billiga är de också! Nu ska ni värma era frusna fötter med sockor från magasinet medan ni virkar en rejäl pläd från vårt stora urval av mattväft. (här är en som borde lära sig virka annat än små mormorsrutor)

Nu börjar också vinterplagg dyka upp. Den orangerandiga regnjackan är fodrad med tillhörande byxor. Ett fynd! Den näpna zebrajackan skulle gärna ha fått följa med hem om den hade passat nån av flickorna.

På loppisar vet man aldrig vad man hittar och de som är flitiga besökare är ju oftast de som fyndar mest och bäst!

t o r s d a g m o r g o n

Godmorgon världen. Ivar glömde dock "godmorgon frasen" och det första han sa var istället - mamm, får jag fa på ipad? i hela 15 minuter hann han spela angry birds spelet innan det var dags för morgonmål och förskolan. Dessa underbara och smått datoriserade barn!

Dock har vi en som ännu är totalt omedveten om omvärlden och allt vad datorer, läsplattor och spel heter. Får han en torr blöja, en skvätt mjölk vid behov och vaggas i vagnen så är han nöjd. Ibland och ibland inte. 

Min svägerska skulle fara till magasinet på en förmiddagskaffe och jag överväger för och nackdelar med att fara jag också. Fördelen är ju att träffa folk och den varan behöver jag mycket av nu då jag är hemmamamma. Nackdelen är väl att "komma oss iväg". Seth har blivit en aningen bättre i bilen så en körtur in till stan känns inte längre som något oöverstigligt hinder. Men att däremot fara till Vasa och se hur lillebror bor (som Edith vill). Det tar vi om tre år!

Sånt hos oss. Nu kaffe. Seth sover förmiddagsturen under fläkten som surrar högt och ljudligt (man kunde tro att fläkten är från 80 talet så som den låter). Japp, de surrar varje förmiddag numera och det ljudet kopplar jag ihop med lugn och ro. Sleeptime!

bara idag, (och igår) men INTE imorgon

När jag satt försjunken i ÖT och åt min morgongröt så dukade Edith fram sin morgonmål. När hon var klar sa hon förnöjt.

 - Mamma, visst är morgonmålet dagens viktigaste mål?

När jag riktigt begrundade vad hon plockat fram åt sig så kände jag en misslyckande känsla som husmor men samtidigt nåt ironiskt över hennes morgonmåls kombination. Chokladpuffar i mjölk. Choklad/vanilj yoghurt och oboý som pricken på i:et. Barn äter ju inte det som inte finns i skåpen så jag har ingen att skylla på.

Men lite måste jag få förklara mig. Våra barn äter inte alltid så ohälsosamt. Liknande puffar som dessa är bannlysta i vårt hem (om inte mannen i något svagt ögonblick köper nåt som ser extra häftigt ut). De är ju enbart full med socker. Men förra veckan var barnen med och handlade och när jag såg deras vädjande blick om att få köpa hem chokladpuffar så veknade jag. Oboy dricker vi högst en gång per dag tills paketet är tomt och då väntar vi några dagar med att köpa hem en ny (nu har mamma glömt att köpa hem oboý igen). Choklad yoghurt köpte deras pappa igår och han fick en massa pluspoäng av barnen. När jag handlar till veckoslutet så slinker mera godsaker ner i köpvagnen men på vardagar kanske man klarar sig utan chokladpuffar och söta yoghurtar.

Hur tänker ni om dagens sockerkonsumtion? Håller ni inte med om att våra barn äter alltför mycket av den varan. Behöver man verkligen ha kexpaket hemma "ifall man får oväntade gäster". Är puffar ett bra morgonmåls alternativ? Barnen (och mamman) blir ju så onödigt frestade av allt gott som finns i köksskåpen. Det man inte köper hem äter man inte. Enkelt.

Sånt hos oss denna sockriga onsdag. Edith kommer att bli riktigt hungrig då sockret snabbt sjunker igen men de äter redan halv 11 i skolan. Ivar valde också puffar då han vaknade så han hålls inte heller så länge mätt (och jag fick känna mig dubbelt misslyckad) men till all lycka så är snart paketet tomt. 

Nu ska jag försöka få Ruth att äta ett ägg istället,  hon tycker de små chokladkulorna i mjölken är äckliga.

Kanske inte allt hopp är ute hos familjen Björkskog, ha haa......

kaffe på café

Igår kväll tillbringade jag några timmar på missionsmagasinet i sällskap med min käre man och barnen. Vi fixade nya (eller begagnade) hyllor både till köket och café delen och rensade lite i röran (tyvärr blev inte vägghyllan som jag hade hoppats eftersom vi måste skruva i väggspiran som var på "fel ställe", alternativet var att hyllan annars ramlar ner) Bytte lite gardiner, bordsdukar och sånt. Tyvärr rusar ju alltid tiden så snabbt och mycket lämnade på hälft (hann inte plocka upp gardinerna som jag hade hemifrån, finns ännu i längden 1,60 av beige, gråa och lila). Men andra får gärna fylla tomma hyllplan bäst de vill och efter eget intresse. Missionsmagasinet är till för alla och människors kreativitet får gärna synas där både i inredningen och allt som vi säljer. Alla fina stickade sockor, vantar och mössor borde få mera synlighet nu när kylan kommer smygande. Kanske nån hinner plocka fram dem på borden mellan varven.

Vi övergår ju förresten till normala tider vid magasinet nu. Vi har öppet tis, ons och tors 11-19 och lördagar 10-14.

OBS! när ni skänker kläder till missionsmagasinet så skriv gärna på påsen om den ska direkt vidare till utlandshjälpen. Vi vet ju själva att alla klädesplagg inte säljs här eftersom vi har en hög levnadsstandard här och köper inte noppiga, omoderna eller annars medtagna kläder. Men de duger bra till utlandshjälpen så skriv gärna på påsen direkt så behöver vi inte öppna den och gå igenom den. Tack, tillsammans skapar vi ett fint loppis!

Sånt hos oss. Idag tar vi dagen precis som den kommer och avvaktar om lillkillen är på ett lika strålande humör som igår. Om kvinnor har skiftande humör så är det ingenting i jämförelse med en bebis. What is your feeling of today?

när älgarna klappar takten

Det är längesen symaskinen varit framme. Den hinner börja samla damm mellan mina syprojekt. Som bäst syr jag en bordsduk. Hann sy ena kanten så vaknade killen och det blev det amningspaus. Sen sprättade jag upp kanten igen eftersom den blev så bred. Sydde en ny kant innan det blev matpaus för Ruth och jag. Sen sydde jag snabbt de två sista sömmarna innan "publiken" definitivt hade tråkigt. Vi tar det i den takt vi hinner helt enkelt.

Sånt hos oss. Nu kommer Edith hem cyklande från skolan efter en kort skoldag. Ruth har tråkigt och jag önskar att Seth skulle sova länge nu så jag hinner stryka gardiner, städa upp här lite grann och sen dricka eftermiddagskaffet i lugn och ro. Är det för mycket begärt den mulna måndag då vi bläddrade fram ett blad i almanackan?