r e s a n

Vackra vyer i Viteli by där vi övernattade den första natten.

Kvällspromenad i sällskap med vilda hundar. Hundarna ser man överallt i Ryssland

Byarna i Ryssland är nåt helt annat än byarna i Finland. För det mesta är husen omålade och ofta i väldigt dåligt skick. Så vackert på samma gång som det är så tragiskt. Mitt i smällkalla vintern borde alla få bo i varma, isolerade hus med inomhus wc.

Svirfloden. Vi besökte staden Podporoze, i denna stad stred många från våra trakter i kriget.

Vi besökte krigsskådeplatser och fick höra historier om krigets fasor! Här är Ralf i action. 

 Jandebafloden, floden som delade de finska och ryska trupperna åt. Vi gick genom skogen och såg skyttegravar och korsur från krigstiden.

Taggtråd finns kvar  i skogarna efter kriget så det gäller att se efter var man går. 

Fältlunch. Och vissa tasinga for och simma.

Ungdomssamling utanför Petroskoj kyrka. Högst upp en dam utanför Derevjanka kyrka.

Den sista kvällen hade vi samling vid stranden utanför Petroskoj stad. Där berättade tre ungdomar från Sverige om hur det är att leva som barndomskristen. Det är nåt som de Ryska ungdomar inte får uppleva i samma utsträckning som vi. 

Högst upp min bror Roger som predikar i Petroskoj kyrka. Längst ner en bild jag lånat via FB av Julia (tyvärr dålig upplösning). Den är så beskrivande och vacker.
Vi delade vår tro med varandra på resan och måltiden med vår Fader i himlen. Vi är bröder och systrar i Herren.

Nu har jag varit på min fjärde Rysslandsresa inom lite mer än ett år. Det är något med jag och Ryssland som har sagt klick! Kanske är det alla trevliga människor som man stiftat bekantskap med. Resans innehåll var mycket djup. Många diskussioner, många skratt och trevliga möten. Vi fick besöka en blomstrande församling med många engagerade ungdomar men också mera kämpande församlingar som har få medlemmar i kyrkan.
Vi sov första natten i Vitele kyrka, på fredag körde vi vidare och besökte krigsskådeplatser. Sen förflyttade vi oss till Petroskoj där vi övernattade i tre nätter. Där blev vi väldigt fint mottagna och vi kände en stor gemenskap. Det som var väldigt positivt med denna resa var att vi stannade längre på samma ställe och fick stifta bekantskap med församlingsborna.  
Gemenskapen med andra i bussen är minst lika viktig som gemenskapen med Ryska människor. Man hinner diskutera mycket i bussen, man sjunger och har andakter. Viktiga saker för oss kristna. Man får ett större perspektiv på saker och ting när man samtalar och byter åsikter med andra trossystrar och bröder som man kanske inte annars skulle samtala med. Vi kom också in på ordet missionsresa som denna resa ofta kallas och kom fram till att den lika väl kunde kallas tro - och gemenskapsresa.

Jag får tacka Gud för resan, att den blev så rikt välsignad!