Jag får sluta skylla på barnen när kuddarna ligger i soffan. Jag såg med egna ögon idag hur Nova buffade ner den ena och lade sig bekvämt på den.
Jag missade julfesten igår. Barnen skoljulfest. Tyvärr. Tröttheten som jag drabbats av sen måndag kväll kom plötsligt på eftermiddagen och det enda jag dög till igår kväll var att ligga under filten. (och försöka ta hand om två vildingar som inte var med på julfesten med pappa och Edith) Känslan då man ligger och vilar huvudet mot kudden men samtidigt känner sig trött och vill vila huvudet mot kudden är en konstig känsla. Man vilar inte trots att man ligger i sängen och vilar.
Nu ska jag ställa mig i jobb med snurrig hjärna och småtrötta steg. Det måste bara gå det också. Alla dagar är inte solskensdagar. Speciellt inte då man fått ta emot en tråkig nyhet, men mera om det i ett senare skede.
Ditt ord är en lykta för min fot,
ett ljus på min stig.
ps 119:105
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar