 |
Har nu fått stifta lite bekantskap med ett nytt land, Albanien, via kort och berättelser. På ett sätt skulle jag gärna besöka stället själv men å andra sidan så är jag en såpass "blöt" person som inte vill veta av verkligheten. Fattigdomen, slummen, gatubarnen och misären. Hur känner man sig då man ser en flicka i Ediths ålder (9-13) bär på sitt lilla barn och tigger pengar av bilister i långa bilköer. En liten hjälplös mamma som själv är ett barn. Eller smågrabbar som springer runt i enbart shorts och inte vet av annat liv än gatulivet. Jag tänker på vår 6-åring här hemma som har allt ett barn behöver. Kärlek, mat, leksaker, trygghet, glädje.
Jens besökte staden Tirana som är en stad mellan bergen med en miljon invånare. Människor överallt. De bodde mitt i stan vid ett kristet vandrarhem med höga staket runtomkring. I Albaninen är 70 % muslimer men en stor del av dem oaktiva sådana. I slumorådet utanför Durres blev de bjudna på "saft" av en muslimsk familj sådär helt oväntat. Det tyckte jag var lite häftigt, helst vill man ju se hur folket lever och bor. Familjen var en fattig familj där barnen inte hade råd att gå i skolan.
Hur missionsarbetet utvecklas i Albanien vet Herren allena. Nu känner jag iallafall att mannen får hållas inom vårt eget område en lång tid framöver. En lång tid! Men visst, världen är så stor, så stor. Jag tror det är bra med vidgade vyer så blir man inte så "hemmablind".
Avslutar med ett bild av ett stort hål i marken (det lär ska finnas många av dem). Vem i all värden kan ha gator att se ut på detta viset? Där skulle ju ett barn kunna ramla i eller ett ben lätt brytas av om man stiger fel. Usch, jag passar nog bäst i trygga Esse med skyltar "kör sakta, här leker barn!"
|
 |
* * *
"När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Mark 14 3-9
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar