Vissa föredrog att fara tillbaks under filten. Mys bebis. Våran Seth håller på att bli en riktig solstråle och mera lättskött. Under denna bebistid har vi minsann vetat att vi haft en liten en. Särskilt skrikig har han inte varit men han har krävt total uppmärksamhet och omsorg (förutom nattetid). Men ännu är vi inte i det skedet då han sover utomhus flera timmar på raken. Nej då. Nu får jag äta upp allt jag tänkt om andra mammor som inte haft sina barn att sova utomhus. Jag har liksom tänkt att ALLA bebisar sover gott ute, det är nog bara mammorna som är lite bekväma och inte orkar klä på dem. Ha haa, så fel jag hade! Nu är jag i samma sits själv. Han sover max 15 minuter utomhus och börjar sen gnälla. Denna kille har inte alls samma rutiner som sina syskon hade. Han är bortskämd tycker många men jag håller fast vid att man inte kan skämma bort en bebis. Istället gör man allt för att få dem nöjda. Vem vill höra på barnskrik?
Igår hade vi intressanta diskussioner om barn"planering", bebistider och familjeliv överlag. Dessa frågor är känsliga. Väldigt känsliga. Speciellt för oss kvinnor. Dessutom tänker och tycker vi så olika. Jag har planerat att läsa boken Usko, toivo ja raskaus då den dyker upp. Tror den kan vara intressant. Fast min finska är väldigt bristfällig så jag måste nog läsa den med google translate bredvid mig. Men en sak som jag kommer att tänka på då man tänker på detta "tema" är att den ofta får ta för stor del av vårt "sinnelag", vi flyttar fokusen från Jesus till en annan "gärningslära". Det är inte bara en eller två gånger jag mött kvinnor där en av de första frågorna de ställt är hur många barn jag har? Den viktiga statusuppdateringen. Naturligtvis är alla som fått gåvan att bli föräldrar stolta. Väldigt stolta. Barnen är ju det käraste vi har.
Men
Jesus kräver ingenting av oss. Ingenting.
Alla gillar inte att ha huset fullt av barn. Så är det bara. Jag är, tyvärr, en av dem. Jag älskar barn men till en viss gräns så "orkar" jag med dem. Till en viss gräns. Det är så skönt att veta att jag i min svaghet själv får bli buren i Guds hand. Han känner till mina svagheter. Han vet precis hur irriterad jag blir då mina barn trilskas och bråkar. Han vet precis hur irriterad jag blir av oordning. Hur modlös jag känner mig då femåringen för 17:e gånger frågar om han får spela på ipaden. Han vet hur dålig jag känner mig då jag hellre googlar på Ellos julgardiner istället för att ha gemensam tid med barnen. Han vet hur kort mitt tålamod är och hur mycket jag uppskattar lugn och ro med stilla samtal.
Han vet allt om mig. Prick allt.
Han älskar mig gränslöst och hans nåd flödar oupphörligt.
Frågan är bara om jag tror det.
Såna tankar hos oss. Jag blev ingen muminmamma som aldrig höjer rösten.
"- ingen fara, jag har jod i min handväska."
28 kommentarer:
Jag är en som säkert frågat av många kvinnor vad de har för familj, om de har barn och i vilken ålder. Då jag själv är hemma mamma så känns det som ett säkert kort då man träffar någon som är lite obekant.Det är inte menat som någon status fråga utan mera som samhörighet. Jag är nog medveten om att det är väldigt känsligt att diskutera sånt här precis dom du skriver och här har vi chans att bli bättre på att respektera varandra från båda hållen.
Självklart ska man kunna fråga detta! och visst är det intressant, speciellt om man har barn i samma ålder :-)
Men ibland känns frågan på annat vis, mera som en jämförelse. Man känner en underton i frågan.
Och jag tror verkligen inte att de e guds vilja att alla som kan få barn ska få ett i året och sen ha 10-15 barn hemma...
Jag är en som inte skulle klara det, men ofta får man höra om hur syndiga man är när man väljer att inte få ett i året!
Jag rekommenderar också boken "Taivaslaulu". Jag är inte heller så duktig på finska, men den är ganska lättläst.
Jag tror inte att någon tycker man är syndig för att man inte föder många barn,det är nog mera vi son tänker att hon och han tycker nog säkert att vi är syndiga. Och varför bryr vi oss i vad andra tycker? Det är ju vi själva som väljer hur vi lever våra liv. Vi ska samtidigt inte förakta de som får många barn,för det finns de som trivs med sin situation som ser det som deras uppgift. Så här tycker jag att vi alla borde tänka efter vad vi säger,tycker och tänker!
Tack för boktipset! Dessutom bra att öva upp finskan.
"Låt barnen komma till mig, och hindra dem icke..."
"Barn är en Guds gåva..."
jag tror inte man får fler barn än man klarar att sköta av Gud
De stämmer int, vet nog så många som har allt för många ... Däremot tycker jag det är helt okej med preventivmedel om man faktist känner att man pallar inte med fler barn.... eller hur?!
Nu ska jag också, trogen bloggläsare uttrycka mig! Även om jag vet att man tycker olika, så måste jag få skriva mina tankar.....
Problemet idag är att man inte "orkar" lita på att Gud ger krafter!!
Orkar man inte med sina barn måste man fundera vad det andra är som tar så mycke tid från just barnens uppfostran.....ofta är det just mobilen ett stort problem, att man ska hinna göra karriär själv, utseendet, man vill inte "förstöra" sin kropp när man äntligen blivit smal igen, träning, vad ska andra tycka-speciellt denna världens barn osv....
Nä jag har 7 barn, har inte stoppat ett enda som Gud tänkt ge till mig, vet inte hur många till vi ska få, är ännu ung å frisk, visst känner jag mig trött ibland men jag LITAR ändå på att Gud vet vad han gör :-)
Orkar du inte med fler? Be Gud om det, "allt vad ni ber om i mitt namn ska ni få"....men då kommer det igen till TRON- orka tro det!!!
Vill oxå lägga en kommentar här...det här är en känsligt ämne,mycket känsligt. Tror nog att det finns fall då det är ok att använda preventivmedel,när det finns psykiska eller fysiska orsaker MEN vi Dagens föräldrar har så mycket press på oss själva (speciellt mammor) och allt runtomkring oss så det är snarare det som tröttar ut oss istället för barnen. Det är tröttande att ha barn och sköta om dom,men borde vi inte stanna upp och tänka : är det månne nåt annat som tar vår energi som vi borde "skala" ner på eller barnen. Det här skriver jag lika mycket åt mig själv som åt andra,jag är också fast i det här ekorrhjulet som snurrar....måste vi ha så fina hem att visa upp,en vacker fasad utåt,status uppdateringar,nyaste av allt....osv. Det här tänkte knäcka mig tills jag insåg vad som är viktigt i livet,är tacksam att jag fick hjälp i tid. Och nog var jag lite rädd när jag blev gravid igen,tänkte att det här orkar jag inte med,men bad till Gud och litade på att han har kontrollen,och vet ni det har han....så underbart skönt att lita på det! För om någon vet vad jag orkar med så är det han ! Men samtidigt får vi inte glömma bort att Gud har gett visheten åt läkare,psykologer osv. Och är det så ställt att kroppen just nu inte orkar så ska vi lyssna på dem,men tror oxå att vi alltför lätt vill bestämma själv i den här frågan. Styrka till er alla!! Gud bär din dag,HAN vet vad du behöver!!!
Då kan de ju också vara på de vise att kvinnan kanske skulle kunna föda och orka med hur många barn som helst men mannen har en sjukdom eller psykiska problem... Då måste de ju bara vara rätt att använda preventivmedel... Men de kan utomstående ha svårt att förstå eftersom kvinnan mår så bra och är ung och frisk....
i bibeln står det ingenstans om preventivmedel men däremot om återhållsamhet
Och med återhållsamhet menas?
Ja men vi behöver inte redogöra något för varandra. Har man en inre frid med de val man har gjort utgående från sin hälsa så är det ingen annans sak.
Vad står det exakt om återhållsamhet? Går bra med endast bibelstället
Hur är det om man äter p-piller pga svåra menssmärtor, räknas det då som preventivmedel eller är det ok?
Jag tror att anonymen menar 1Kor 7:5. Jag har läst båda böckerna och rekommenderar dem varmt. Det som är extra intressant i Ruoho-Ilolas bok är barnets synvinkel som ofta glöms bort. Det finns många som går i terapi som vuxna eftersom de upplever att de bara var en börda för sina föräldrar som var alldeles för trötta för att kunna ge något utöver det absolut nödvändiga såsom mat. Och att de har varit bekymrade över sina föräldrar som barn, en börda som ett barn inte borde ha. Man måste fundera på hur mamma och pappa i familjen mår men också tänka på de redan existerande barnen. Och det är inte bara graviditeten och babytiden som man ska orka med utan 20 år framöver.
Hur är det med abort? Och preventivmedel? skillnaden?
avhållen eder icke från varandra, om icke till äventyrs efter överenskommelse till en tid, att I mån hava ledighet till bönen, och kommen sedan åter tillsammans, på det att satan icke nå fresta eder för eder okyskhets skull.
Intressanta svar, som jag skrev så är detta en känslig sak och alla har olika erfarenheter, olika möjligheter och tankar.
Detta var ju min åsikt, mina tankar i min svaghet.
Men det jag främst ville lyfta fram var kravlösheten från Gud. Han kräver inget annat än att vi tror att Jesus har försonat hela vår varelse, alla våra tankar, åsikter, alla våra misslyckanden, alla våra problem, små som stora.
Men jag tycker verkligen synd om de kvinnor som inte får frid i denna fråga och jag önskar att de tillsammans med sina män kan komma fram till det som passar den familjen.
Vissa har en uppgift att uppfostra många barn och klarar det galant medan andra inte klarar eller vill ha "storfamilj". Jag tycker att vi bör respektera varann i den saken. Men intressant är det iallafall att vädra åsikter.
Men är man känslig så kan man må dåligt av andras åsikter, kanske man är väldigt osäker själv. Jag hoppas ingen får dåligt att vara efter mitt blogginlägg!
Bra skrivet! Min man och jag har från första början varit överens om att vi skall inte ha många barn... P.g.a flera orsaker... Och det är inget vi mår dåligt över sådär annars! Men att på nytt och på nytt få höra att vi är onormala, konstiga m.m. För att vi har få barn och många år mellan barnen... Det om något tar sjukt! Personerna kanske inte fattar det men hemskt är det att få höra!
Anonym 22:58, vid befruktning föds ett liv, en alldeles unik människa med en alldeles unik genuppsättning. Dess personlighet, utseende och egenskaper finns redan i denna lilla människa. Vid abort hindrar vi denna lilla människa att utvecklas och bli den skapelse den redan är. En äggcell eller sädescell är däremot inget liv. Vi vet inte när Gud blåser in sin livsande i människan, kanske redan vid befruktningen, åtm inte före.
Bra synpunkt! Känner nog igen mig i detta! Jag växte upp i en storfamilj och hade en lycklig barndom. Men jag hade jättedålig självkänsla och var "rejält vuxen" innan jag kunde tro på mig själv och att jag duger som jag är. Jag fick sällan den uppmärksamhet jag kanske behövt som barn. Men jag anklagar inte heller mina föräldrar, nu när jag har egna barn vet jag vad det innebär och jag vet att de gjorde sitt bästa. Men jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp som "en i raden". Vi är tacksamma över de gåvor Gud har gett oss, men bl.a. av nämnda orsak är vi inte beredda att få hur många barn som helst.
Alldeles riktigt, man ska respektera att alla familjer är olika, inte se ner på någon, för man vet inte bakgrund bakom olika beslut och val. Men det är en bra diskussion. Bra tankeställare.
Liten synpunkt bara; Ofta uppfattas det så att om man har många barn så har man inte tid/ork att ge alla den uppmärksamhet de behöver. Men har man färre barn ska man jobba och då hinner/orkar man inte alltid heller på kvällarna ge den uppmärksamhet som de barn man har behöver. Menar förstås inte att det ska vara nån press att få många barn, men att kritisera dem som har många barn med det skälet håller inte. Tänk om man skulle kunna låta alla leva sitt liv utifrån deras egen övertygelse, utan att titta snett el. kritisera (från vardera hållen).
Många barn är alltid MÅNGA BARN i alla tider och lägen.
Tummen upp iallafall för de som har den övertygelsen och Guds tro och tillit att ha stor familj.
Själv har jag valt att använda hormonspiral efter några barn för att just jag kände att för mig passar helst inte flera barn och det beslutet har kännst rätt i 4 år nu och ifall nu Herren tycker att "de" sku behöv flera barn så är jag övertygad om att det inte finns några hinder för Herren eftersom det inte är ett 100% igt skydd heller...vilken lyx dessutom att slippa RIKLIGA blödningar och att dessutom kunna vårda äktenskapet utan återhållsamhet och tråkiga följder.
Intressant att läsa tankar kring detta! För mig som uppvuxen i en varmt troende kristen familj, frikyrkligt aktiva under hela uppväxten, känns det helt främmande. Jag är med andra ord inte laestadian. Och jag funderar vilka av våra vanor som är kulturella och vilka som är rent bibliska. För mig har preventivmedel varit en självklarhet och aldrig något som hindrat min Gudsrelation. Aldrig att det för mig personligen skulle vara ett tecken för själviskhet att använda preventivmedel. Om någon antydde något sånt åt mig skulle jag bli förvånad och tänka att människan inte riktigt har tänkt efter. Barn har jag ändå, flera stycken.
Men det är lätt att säga för mig som inte är uppvuxen med den laestadianska synen. Jag funderar även över hur mycket av det jag tycker är viktigt som egentligen är en följd av den omgivning jag växt upp i?
Och Maria, vilket fint inlägg!
Man kan väl också fråga sig vad som egentligen menas med avhållsamhet?
Som jag känner Gud har han aldrig påbjudit oss att vi måste ha samlag så eller så ofta. Det står det inget om i Bibeln. Det finns inget påbud någonstans om att vi måste ha samlag varje dag. För de allra flesta par är det väl helt naturligt att t.e.x ta ett uppehåll i samlivet under menstruationens första dagar, för att inte tala om uppehåll efter barnafödande? Eller finns det någon som plågas av dåligt samvete för att man inte haft samlag på BB timmarna eller dagarna efter att ett barn har fötts? Det hoppas jag verkligen inte.
Om man nu lever i förvisningen om att en måste ha samlag varje dag för att inte synda mot Gud: Vad är det då som säger att vi inte måste ha samlag flera gånger per dygn för att inte synda? Många män inom ett visst åldersintervall klarar ju rent fysiskt av att ha samlag med utlösning flera gånger per dygn.
Min fasta övertygelse är att samlag enbart ska ske när bägge parter orkar och känner lust.
Skicka en kommentar