 |
Idag, 22.7, skulle mina nya bokhyllor från Ikea komma. Nån gång mellan 8 - 16. Ni vet känslan, när man längtat efter nåt man beställt i veckor och så kommer det inte. Suck. Dessutom körde mannen förbi Ikea igår. Suckar igen. Sånt hos oss då vi suckande går och sova. En med feber dessutom. Den yngsta. Men medan jag suckar över försenade hyllor och en febrig pojke så gråter min kusin över sin förlorade son som blev ett änglabarn. Åh, jag kan bara ana den djupa sorg de nu känner och det gör så ont i hjärtat. Varför, varför, varför. Herre, ge familjen all kraft att orka gå vidare med den ofattbara sorgen. Att mista en bebis man burit i sitt moderliv i nio månader måste kännas så tungt, så tungt. Att aldrig hinna mötas i detta liv. Att aldrig lära känna. "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft" Fil 4:16 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar