Tid för oss


Vi har det bra här i Mallorca! Min höft har inte hoppat ur led fastän det ser ut så och mannen har en brännande migränhuvudvärk fastän det inte ser ut så.

 Vi är lite chockade över all tid som vi har, tid för varandra och tid för vila...och tid att sakna barnen samtidigt som vi verkligen njuter.




Packa mammas kappsäck


Nu är dagen här som jag har våndats över hela sommaren. Dagen då jag packar min resväska (mannen packade sin på 5 minuter i förrgår) och ska vara borta från våra barn i en vecka. Hur fixar man det? Klipper man bara av tankeverksamheten och lever i nuet där? Eller är jag där och bara funderar hur de har det här?

Äsch. Jag är inte alls bra på det här. Men jag och mannen behöver semester. Vi behöver tanka vi tid. Bara vi. Utan barn. Det kommer att bli så fint och välbehövligt! Och jag ber att Herren ger en överdos av krafter åt systern så hon orkar med våra barn i sju och en halv dag.


lite före och efter bilder






Söker förebilder av vårt hus men ger upp. Hittade två som får duga. Har säkert de bättre förebilderna sparade i nån flyttbar disk som är gömt i en låda i nåt skåp...
Ännu är huset inte färdigt målat och det hoppas jag mannen hinner fixa nästa sommar (jag klättrar inte på höga höjder på nån skranglig stege och min man tror/hoppas att jag ska glömma de vita brädorna högst upp som ska bli röda). Ett balkongräcke ska också skruvas fast men förutom det så är vi klara med huset. Nu får det se ut såhär i hundra år till.

Det absolut bästa med vår terrass är dörren från köket. Fastän det är höga trösklar, djupa trappsteg och lite trångt så är det värt det - gränsen mellan inne och ute suddas ut lite grann. Bara mannen skulle fixa bort termostatet till batteriet som tidigare stod där så skulle också detta få förklaras klart.



Sanningen


Lyssna gärna på dagens andrum i radio vega om sanning. Vad är sanning och vad är sanningen värd? Hur är det om man bara säger en del av sanningen? Hur är det om man ofta överdriver? Är man då en lögnare? Hur lär man sig att vara sann mot sig själv och veta sina begränsningar?

Vi har alla någongång överdrivit för att få en bättre effekt på vår historia och det känns häftigt då man får en "extra intresserad åhörare". Men varför överdriver vi och vad händer om man ofta överdriver? Att överdriva är ju en form av osanning. En lögn. Och en människa som ofta överdriver tror själv att andra förväntar sig "action" och till sist kommer man till ett sånt skede att man alltid överdriver och börjar tappa känslan för sanningen.

Det som startar som oskyldiga tillspetsningar för att få händelser att verka ännu intressantare bedövar känslan av sanning och sanningen byts så småningom ut mot lögner och förtal.

När man umgås med en människa som ofta överdriver så kan det leda till att man blir misstänksam och man tappar till sist förtroendet för personen och dennes saftiga historier.

I Bibeln står det att "sanningen ska göra oss fria". Den må vara tråkig ibland. Händelselös ibland. Pinsam ibland. Sårande ibland. Men den gör oss fria. Och när sanningen samspelar med nåden och förlåtelsen i Jesus Kristus så har vi inget att frukta.

Så från och med idag så ska undertecknad försöka vara ännu mer ärlig och överdriva mindre. Så länge vi lever så har vi varje dag en chans att leva som en bättre medmänniska. Och det bästa av allt är att vi får be Herren om hjälp.



Och så kommer undertecknad och avbryter det roliga!


Himmelsk är nåden


Usch vilken tråkig kväll. Har mannen i Hfors och saknar vuxet sällskap. Men till all lycka får jag se tillbaka på en händelserik och annorlunda vecka. Den här bilden är från Isabellas "kråkslott" och det var sååå roligt att se deras hem. Att få känna känslan i ett hus där betong och ljust trä möter naturen genom stora fönster. Gillade verkligen huset och stället! Lugnet alltså. Harmonin. Tystnaden. Skogen. Nåt helt annat än vårt ställe mitt i byn invid en trafikerad väg.

Det om det. Nu ska jag sätta upp en kvällskaffe. Förresten så fanns det en fin bön i dagens lösen som jag bara måste skriva ner här. Den tilltalande mig så starkt imorse då jag satt här i samma soffhörn och såg på vinden som ven och regnet som piskade. Att titta på oväder är så fascinerande.

En är Herren. En är verkligheten.
En är kampen.
Otaliga är misslyckandena.
Outröttlig är förlåtelsen.
Himmelsk är nåden.
Gränslös är upprättelsen.

Ja, otaliga är misslyckandena. Känner själv att jag har misslyckats i så mycket som jag har tänkt att jag ska fixa. Och som jag har tänkt att jag skall vara. Varför sätta upp mål då det så ofta blir om intet. Jag vet inte. Att misslyckas med ett mål man i sin iver satt upp tär på självförtroendet och lite på självkänslan. Ja, de får sig en ordentlig törn.

Men ikväll får jag luta mig mot den himmelska nåden. Den omsluter alla spända muskler och dallrande hud som varmt vatten i ett badkar. Den är underbar. Gud är underbar. Hans son är underbar. Den Helige Anden är underbar. Det är underbart.

Självrannsakan


Självrannsakan

Självrannsakan var gårdagens tema och jag funderade extra mycket på det under dagen. I kyrkan lästes två texter upp. Denna text från romarbrevet kapitel 7 (ta dig tid och läs hela kapitlet) och så "liknelsen om de båda sönerna". Liknelsen handlar om en man som hade två söner. Han frågade dem om de kunde fara och arbeta i vingården. Den första svarade att han inte vill men ångrade sig sedan och gick. Den andra brodern svarade ja men han gick inte. Sen frågade Jesus vilken av dessa två som gjorde faderns vilja.

Så utgående från dessa texter så rannsakar jag mig själv. Var står jag idag? Vem tror jag på? Är jag som den första eller den andra sonen? Vem vill jag tjäna? Vem tjänar jag? Vad fyller jag mitt liv med? Är jag som synderskan som med sina tårar tvättade Jesu fötter eller är jag som farisen och tycker att min tro är bra och fastnar i självgodhetens dike?

Är jag beredd att varje morgon göra konkurs med mig själv och sträcka fram händerna till Gud och säga "i mig finns inget gott, fyll mig med din Heliga Ande. Fyll mig med din kärlek och låt din nåd flöda över mig. Fräls mig och förlåt mina synder"

Jag behöver dig o Jesus för jag är så blind så blind.

Jag tror
HERRE
hjälp min otro

Nu ska jag hjälpa Seth att fiska upp leksakshunden som håller på att drunkna under vardagsrumsbordet. Han tycker det är väldigt tråkigt då jag skriver om självrannsakan och vill hellre att jag leker med honom.