t y s t n a d e n


För mig och barnen har midsommar firandet tagit fart. Jag vaknade klockan 5 imorse då mannen gasade iväg med båten till jobbet och somnade sen om i tystnaden. Tystnaden. Det är så otroligt tyst på ön då man är ensam här. Jag hade nästan glömt.

Skönt tycker jag. Tråkigt tycker barnen. De är ju vana med en massa kusiner huller om buller här och jag förstår dem så väl. Inget slår goda vänner eller lekkompisar. Men snart är vi väl över 40 personer här så nu njuter jag av lugnet och barnen får hålla till godo tills dess. De kan ju kivas lite om det blir för tråkigt, det är de nog ganska bra på.


Nej! Man får inte vara på bryggan utan flytväst. Här gäller det att inte tumma på regeln och att vakta varje minut. Men ifjol var det värre, nu "minns" han regeln lite bättre (och följer den lite bättre).

Vem bryr sig hur de ser ut


Hade på nått vis trängt undan i vilken grad markservicen här hemma ökar när barnen har sommarlov. Jag gör ju knappt nåt annat än torkar bordsytorna och ändå känns det som att de aldrig är av torkade. För att inte tala om resten av huset *suck*. Men idag får jag glädja mig åt 40 nybakade biskvier och förtränger det faktum att man kan få dem snygga!

Nå he om he, vem bryr sig huruvida biskvier är vackra eller inte. Huvudsaken att de är goda. Och huvudsaken att man har rent bord. Jag borde förresten torka det igen.

Nu ska jag snart byta bort "bakkläderna" till nåt annats som inte doftar och ser ut som mjöl (har också fixat en tårtbotten till morgondagens kalas, därav mjölig) och bege mig på ett möte kring bön och själavård. Vård av själen. Vårda sin själ. Hur viktigt är inte det. Jag skulle gärna fördjupa mig i just detta ämne och håller ögon och öron öppna för eventuella kurser.

Våra liv kan ju se hur gläänsiga och fantastisk ut som helst men om inte själen har Guds frid så glänser det bara på ytan. Då känns det som presenten Ruth gav åt en kompis igår. Omslaget såg så bra ut och flickan var eld och lågor över att ge bort en så fin barbiedocka. Men jag såg att kvaliteten inte var den bästa och att presenten inte skulle hålla så länge.

Vi betraktade samma sak men ur olika synvinklar. Ruth såg den snygga barbiedockan med den vackra klänningen och jag tänkte på barbiens ben under klännigen som säkert skulle gå av så fort man försöker få dockan att sitta fint.




Att vara övertygad


"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser"
Hebr 11:1

Detta bibelord fick konfirmanderna ta del av i Larsmo kyrka i Lördags. Det var en fin stund och jag som inte deltagit i nån konfirmation på år och dagar blev påmind om vilken mäktig stund detta är då man bekräftar dopet och sin kristna tro.

Helgen avslutades med ett enkelt glasskalas med min familj då vi firade mammas och pappas 40e bröllopsdag. Det om nåt är värt att firas! 40 år i nöd och lust. Tack och lov så har nöden för det mesta lyst med sin frånvaro och ur mitt perspektiv så verkar mina föräldrar alltid ha haft ett kärleksfullt förhållande och jag vill tro att mitt eget äktenskap följer i samma kärleksfulla och humoristiska spår. Ett äktenskap där man ger - och får.

Jag besökte också Esse kyrka igår kväll då det ordnades en konsert. En stilla stund med ljuv musik och ord till eftertanke gav ett fint avslut på veckan och den bästa starten inför en ny. En ny vecka då det vankas födelsedags kalas och att planera midsommar meny. Mina svaga sidor. Har ett visst ointresse då det gäller kalas och undrar om jag är ensam om detta. Alla andra mammor verkar alltid vara så entusiastiska då det kommer till barnens födelsedags kalas och jag vill bara få det "överstökat".  Och när det gäller storhelger vill jag helst bara sitta i ett hörn och höra på en bra podd, dricka lagom mängd kaffe och äta tre chokladplattor på raken.


ett ögonblick i sänder


Här sitter jag vid missionsmagasinet i min ensamhet och hör på Hans Martin som sjunger "Tänk att få vakna tidigt en morgon se hur vår sol gör allting så skönt, jag älskar solen som värmer jorden. Tack käre Far för allt som du gav"

Det är helt okej. Det skulle också vara helt okej att sitta vid nasa beach. Eller att ta en kaffe på terrassen. Eller trimma gräset runt alla buskar. Eller fara på cykeltur med barnen. Men nu sitter jag här denna vackra sommareftermiddag och tar en "missionskaffe" istället och plockar lite kläder. Och känner mig så tacksam att just detta ställe finns och att just jag vill arbeta här utan lön! Tack gode Gud för denna vilja som du planterat i mig. Detta ställe bedrivs ju enbart med talko krafter och jag hoppas och ber att talkoandan aldrig försvinner. Fastän vi som betjänar här skulle ha tusen andra saker att göra.

Medan jag dricker kaffet så bläddrar jag i boken "öppen famn" av Boris Salo och fastnar för ett fint stycke, citerar:

"- vad är det viktigaste i barnuppfostran, frågade Boris av Alf B Svensson.
- Att vi visar våra barn att vi älskar dem.
Jag kontrade med:
- Är det inte samma som att älska våra barn?
Alf svarade:
- Nej, det är klart att vi älskar våra barn, men vi behöver också visa det.

Kärlek ska visas. Dold kärlek är ingen kärlek."

h.e.m

Borta bra men hemma bäst måste ju vara det mest slitna och tråkiga uttryck som finns men är ju så sant!  Jag hinner knappt stiga ur bilen innan tvättmaskinen centrifugerar och spåren efter resan är bort sopad.  Sån är jag och sån är min man. Vet inte varför. Kanske för att vi sen ska kunna slappna av helt och hållet. Nu är vi hemma. Nu är allt som det ska vara.

Hemma.

Men tänk på alla de som inte har ett hem. Som lever sitt liv i ett flyktingläger, på en flyktingförläggning eller på gatan. Där ordet hem är främmande. Där ordet hem är som en dröm. En avlägsen dröm.

När jag tänker på alla dem så är det inte lika roligt att vika bort kläderna som har en doft av liljekonvalj sköljmedel och friska vindar. Istället känner jag mig bortskämd och noijig.  Vem i all världen bryr sig hur man känner sig efter en ynka sex dagars resa när andra aldrig ens får komma hem.

Om släktingar på museum

Jag sitter vid historiska naturmuseum i Stockholm på en skarp bänk och väntar på att Seth ska vakna ur sin sköna paussömn. Här har vi sett på många uppstoppade djur och skelett från stora valar,  dinosaurier och sånt. Det mest intressanta var nog ändå när jag hörde på en lärare som undervisade en skolklass om människans ursprung. "Hör på noga nu alla, här ser ni våra släktingar på detta släktträd. Vi kommer ju ursprungligen från apor och bla bla bla...."

Vilket mörker, tänkte jag.
Vilket mörker.

Vi får nog ta en ordentlig diskussion med våra barn efter detta besök och förklara skillnaden mellan evolutions teorin och vårt kristna synsätt på att Gud har skapat oss till sin avbild. Men jag är glad att de får se detta och förstå att det finns många villoläror i vår värld och att en stor del av jordens befolkning inte alls tror på Gud och på Jesus som vår personliga frälsare.


Hot eller muta eller kärlek

Det här med att resa med barn. Jag kunde skriva en lång uppsats. Med alla nyanser och försöka få med tonfallet då man försöker övertyga sig själv och andra att "det har gått såååå bra!"

Fast jo! Helt ärligt, hittills har faktiskt allt gått över förväntan eftersom vi inte hade några förväntningar på att allt skulle gå smidigt, tyst och snyggt (och utan svettdroppar i pannan mellan varven!) Barn är barn och inga mini vuxna. 

* k r a m *
Pirret i magen slår nog alla fantastiska djur som vi har sett idag. Seth och Ruth var en ivriga tivoli besökare och vi hade jätte kul i karuselleena (de äldre barnen hade nog gärna upplevt lite vildare attraktioner misstänker jag) Kolmården leverade fina upplevelser, goda glassar och tyvärr några regnskurar. 
Så maffiga, bastanta och gråa!
Kamelerna höll på att tappa vinterpäls och de får vara glada att de inte brukar ha för vana att titta sig i spegeln.
Kött för hela slanten. 
Hot eller muta. Ibland känns det som om jag aldrig skulle få pli på barnen utan endera. Jag kunde konstatera att utan mutor så skulle dessa delfiner inte heller alls ha varit samarbetsvillig, ha haa...kändes som att jag hade nåt gemensamt med delfinskötarna.

Nu ska vi övernatta här i Stockholm och förhoppningsvis hinna med en hel del innan vi styr kosan med nattfärjan hem igen. Hem till vår (förhoppningsvist) nyspruckna gräsmatta och alla kära kattor och hunden. Och Seths bästis - Ludvig, åh vad han har haft dryft efter honom!