Då var det klart då!


- Mamma, nu har vi städat i lekstugan. Vi har dammat mattan och sopat golvet och nu är vi klara, sa Ruth då hon drog av sig halaren och sparkade av sig skorna så innehållet från sandlådan uppenbarade sig på golvet. Hennes belåtenhet kunde man inte förbise.
 
Öh.
Detta är så typiskt barn. De ser det de vill se. De hör det de vill höra. Och tvärtom. Trots att man ropar efter dem att de ska hänga upp ytterkläderna så hör de inget men viskar man tyst åt mannen - meidän pitäisi mennä uimhalliin lasten kanssa joskus! så kommer de rusande från alla håll trots att dom normalt inte behärskar det finska språket särskilt väl. - när skall vi fara till simhallen, frågar de med glittrande ögon.
 
Sånt hos oss idag. Tisdag. Det är så skönt att inte ha så mycket inplanerat denna vecka. Vi har ju basar vid missionsmagasinet på lördag så till dess ska jag baka muffins. Vi tar emot bakverk till försäljning vid magasinet på fredag kväll eller på lördag morgon från kl 9 . Man kan också komma med bakverk hit till oss (går bra att frysa ner så tar jag dit på fredag kväll) Detta år kommer vi att ordna mete åt barnen och det blir säkert skoj för dem. Tyvärr är ju utrymmen ganska begränsade där så man kan ju inte hitta på så mycket extra heller. Istället för munkar så bjuder vi på vår muffins eller annat hembakt. (Detta p g a att bönhuset vi hade tänkt koka munkar i var upptaget). Detta om detta, nu ska jag fara ut med barnen.
 
 

r i k s d a g s v a l e t


Grodorna, barnen och föräldrarna i familjen B skippade valvakan och föredrog drömmarnas värld. I morse fick jag ta del av resultatet och till min stora glädje fick nr 65 fortsatt förtroende. Vi får nu be om Guds välsignelse över Finlands riksdag och blivande regering och att de som blivit invald tar de rätta besluten. Det här med politik är inte så enkelt med alla åsikter som går isär och jag är tacksam att jag inte desto mera behöver engagera mig. Det måste ju kännas ganska blottande på nåt vis att ställa upp i ett val. Man blir granskad från alla håll och kanter och framförallt kritiserad. Sen på valvakan ska man hålla skenet uppe trots att det kanske inte går som man hade hoppats och besvikelsen kan bli ett faktum. Jag skulle inte ha kurage till nåt liknande. Usch nej.
 
Sånt hos oss denna måndag då solen strålar på utsidan. Det blir en vacker dag på alla sätt! De tre äldre barnen sover ännu (måste nog väcka upp dem nu om de ska hända till skolan) och nu är det morgonkaffe som gäller.

D O P E T


Så var killarna döpta. Lärjungarna Lukas och Ludvig.
 
"När jag var liten, bara så här,
bars jag till dopet som Jesus lär.
 Jesus då tog mig upp i sin famn,
välsignade mig och gav mig sitt namn
 
När jag blir större kanske så här
vill han mig leda som bibeln lär
om jag än faller lyfter han mig
tar mig vid handen närmare sig"
 
Dopet blev en fin tillställning. Tänk vilken gåva att få vara ett Guds barn. Ibland kan man inte riktigt fatta vidden av det hela. Eftersom  många barn var med på dopet så bildade de en fin kör som sjöng sången "när jag var liten". Det var så enkelt och fint. Den sista meningen i sången etsade sig fast "om jag än faller lyfter han mig, tar mig i handen närmare sig". Närmare sig. Tror att många som genomgått svårare perioder i sitt liv känner att det är just dessa stunder som fördjupats deras relation till Gud.
 
 Jag deltog i dopceremonin lite från och till eftersom Seth skippade sista tuppluren och blev klängig. Dessutom kissade han igenom sina nya jeans (vilket han aldrig gjort tidigare i sitt nio månaders liv) och fick fira festen i blåa strumpbyxor (jag hade inte uppdaterat kläderna i skötväskan alls) Så typiskt oss. Så typiskt denna mamma.  
 
Sånt hos oss då vi startar söndagen med kaffemuggar på löpande band. Edith har sovit bort i natt och jag tror att vi därför skippar söndagsskolan. Jo, vi är lite "smålata" så här på söndag förmiddag och finns det en orsak att bara gå hemma med morgonrocken så nappar vi den.
 
* * *
Jesu missionsbefallning
:
De elva lärjungarna gick till Galileen , till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.  När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade .
  Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn  och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

 
 

snygg i jeans


Imorgon ska vi på fest då Mr Björkskog och Mr Pettersson döps. Idag gäller det att kolla om alla har rena och någotsånär fina kläder att dra på sig. Imorgon är det för sent att tvätta då man inte har torktumlare. I morse kollade jag Sets klädlådor (bland kläder som hittills varit alltför stora) och visst hittade vi fina kläder som han fått av nära och kära, butikslapparna var kvar ännu så shopping i klädskrubben gav ett lyckat resultat.
Nu är det resten kvar då...Våra barn har mest joggingbyxor och huppari i skåpen och alltid då det vankas festligheter så blir vi påminda om den saken.
 
Sånt på gång hos oss denna vackra fredag morgon. Så snart Seth vaknar från sin förmiddags tupplur så skall jag bege mig till prisma och handla mat med de två yngsta. Kanske en och annan chokladros får komma med hem. Man vet aldrig.
 
Förresten så har vi ju föräldramöte i Punsar bönehus ikväll 19:00 så dit kan man ju bra fara ett varv innan fredagsmyset tar fart. Våga vara förälder är temat och föreläsare är Ann-Helen Mäkelä. Jag skulle gärna ta nåt sällskap med mig eftersom Jens lämnar hem med barnen...

nåt sånt


Här kommer lite trädgårdsinspiration såhär en torsdag kväll (från syrrans dator) då det är mulet och lite småregnigt där ute. Tittar på syrrans kort från juni ifjol och såg detta kort bland alla andra. Snyggt! Kortet är taget från Majs trädgård. 

Sånt hos oss då vi är på gästabud. Inte passar det då att blogga. Hej svejs. 

livet är som en vindpust

 
Börjar med en lite hälsosammare start på dagen efter gårkvällens nötbiff, pommesfrites och bearnaisesås (som de till all lycka inte sparade på). Ljudet av kokande ägg är på nåt vis så härligt och konstigt nog lite fridfullt. Speciellt på morgonen. Det ger en känsla av tid. Tid. Att koka ägg är inte nåt man börjar med då man är på väg till arbete precis.
På tal om arbete så är ju våran kille 9 månader nu och det är fritt fram för denna mamma att börja vikariera igen (helger och kvällar) om suget skulle komma. De har redan ringt tre gånger från avdelningen där jag vikarierade sist men jag funderar om jag skulle testa på nåt nytt ställe. Det finns ju många platser att välja på inom vården. Men sånt funderar jag på senare, kanske mot hösten. Nu njuter jag för fullt av att bara vara hemma. Dessutom handlar det ju inte bara om vad själv känner för utan först och främst så utgår jag från familjens behov.
 
Såna tankar hos oss då jag hör på orden i låten som de spelar på radio..."det här är mitt liv". Låten är så typisk människan á 2015. Mitt liv. Egot. Gör det som känns bra för din egen del. Känn efter. Säg nej. Tänk på dig själv först. Orkar jag? Vill jag? Är detta till min fördel?
Har vi slutat att tjäna andra? Eller är vi rädd att bli utbrända om vi gör för mycket? Tåls att tänka på ibland. Åtminstone för min del. Dessutom har vi ju inga garantier för ett långt liv. Att fokusera enbart på mitt jordiska liv kan vara väldigt, väldigt kortsiktigt. Vi som inte har nåt löfte för morgondagen.
Livet är som en vindpust.
 
 
Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse.
Rom 15:2
 
Kom i skrivandets stund att tänka på kvinnan som balsamerade Jesu fötter och delar med mig av berättelsen här. Tycker den är så fin!
 
Synderskan som smorde Jesu fötter

En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords.  Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam  och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
  Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." –  "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer , den andre femtio.  När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?"  Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."
  Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.  Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter.  Du smorde inte mitt huvud med olja , men hon har smort mina fötter med balsam.  Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."

 
Luk:7 36-47 

blomma som sett sina bästa dagar


- men mamma, har du inte gett nåt vatten åt blommorna? de kan ju dö, utbrast Ruth och tittade bestört ner i kannan.  Hastigt fyllde hon en kopp med vatten och kröp upp på köksbordet igen och gav en skvätt åt blommorna som hon hade plockat åt mig.
- mamma, du vet väl att alla blommor behöver vatten, fortsatte hon och spände ögonen i mig och fick mig att känna mig som Maria, 3 år.
 
Sånt hos oss då kaffet kallnar alltför snabbt. Jag får hela tiden fylla på. Seth somnade just i vagnen där ute och Ruth och Elia leker med små lego. En skön stund här hemma alltså. Nu ska jag fortsätta med textandet, finns så många nya stilar och det känns nästan lika bra som då jag står och blandar godis. Ivar vill ha nya tavlor till sitt rum och jag tror Gud som haver bönen (i lite annan version både när det gäller text och bild) skulle passa honom. Vår tuffing.