a n a l y s e r a


Jag satt och analyserade känslor idag på terrassen i solskenet. Barnen stökade i lekstugan, pappan (Ivar) bakade chokladbollar och blåbärspaj medan han skickade barnet (Ruth) till lekparken = sandlådan. Nova (hunden) var fastbunden i kopplet inne i lekstugan för familjen hade en såklart en hund. Nova stod i dörröppningen och tittade på mej och hennes ögon sa mig en sak - kom och ta mig långt härifrån
En strålande, solig, dag då sittdyna och fotstöd saknades.
Men ändå, när jag riktigt analyserade känslorna på djupet så kom jag fram till att av alla känslor såsom  tacksamhet, förnöjsamhet, missmod, stress, utbrändhet, lycka, mildhet, tålamod, sorg och glädje så kom jag fram till att känslan av o t å l i g h e t  passar bäst in på undertecknad för tillfället. 
Jag går ständigt och känner mig otålig. På vad vet jag egentligen inte eftersom jag har det så jättebra. Fast egentligen så vet jag nog exakt vad otåligheten beror på. Jag vill byta ut magen mot bebis. En helt vanlig känsla bland alla väntande mammor. Inget nytt under solen alltså. 
Samtidigt är jag otålig på en massa annat också. Trädgården tex, jag har en massa ideér men får inget gjort. Har inte lust att göra nåt heller. Det får vara som det är. Bäst och samtidigt sämst så. 

Vilka känslor har du idag? Är det yttre faktorer eller inre faktorer som påverkar dina känslor?

Herre, du utrannsakar mig och känner mig.

Om jag sitter eller står, vet du det,

    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
 Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
 Innan ett ord är på min tunga,
    vet du, Herre, allt om det.

Du omsluter mig på alla sidor

    och håller mig i din hand.
 En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.

s e m e s t e r


Nu känner jag mig redo för semester....bara dagens skift kvar (i detta strålande solsken) så får jag koppla bort "jobbdelen". För visst rutas livet in på ett annat vis då man skiftar. Man missar vissa tillställningar då man jobbar kvällar och helger och man följer inget visst mönster. Alltid när man planerar nåt så går tankarna till arbetslistan - hur arbetar jag då?
Men missionsmagasinet finns ju alltid om jag får extra energi, redan imorgon ska förrådet tömmas åtminstone så mycket så att Torsten slipper in dit och skruva upp några hyllplan där. Vi har ett kaos i detta rum och jag hoppas att vi så småningom får ordning på torpet! Där finns ju också alltid kläder att sortera och annat pyssel man kan göra till försäljning. Vår egen samlingspunkt i stan.

Vad tycker ni förresten om kortet, ser det inte skönt ut att sitta i solen med apelsinjuice och fötterna i vattenbad!? Jag kommer att sakna avd 8 den fina personalen där! Att jag skrev på kortet att jag återkommer var ingen "för stunden känsla". 

Tulpanerna vissnar men Jesus är uppstånden


Jesus är uppstånden - ja, han är sannerligen uppstånden. 

Vårt påskfirande blev inte riktigt som planerat, jag hade sett framemot att besöka familjegudstjänsten med barnen igår. Men vi fick besök av det berömda magviruset istället och även om den är av lindrig sort så vill vi inte sprida den vidare. Så nu är vi smått isolerade. Men vi leker och mår bra och gläds åt påskens budskap i hemmet. Barnen är fundersamma på huruvida vår katt Blixten har fattat påskens budskap och jag som var lite trött i morse då Ivar frågade detta snäste bara att katter inte bryr sig om sådana saker - inte särskilt genomtänkt svar åt en sexåring! Han ska nog få upprättelse. Alla djur tror på Jesus och kommer till himlen. Själv blev jag "itutad" som barn att det finns en särskild katthimmel. Och vem vet, kanske har vi djuren med oss i Himlen!?


Gud, 
tack för att du låter
livet segra över döden.
Tack för att du är den
som går vid vår sida.
Hjälp oss att känna igen dig,
och ta emot dig,
så som du tar emot oss.
Tack för lyssnandes och samtalets gåva.
Väck vår förundran och stärk vår tro.
Ge oss glädje och nytt livsmod.
Låt det brutna brödet
för oss vara tecknet
på uppståndelsens verklighet.
I Jesu Kristi namn. 


I N R I


Vi får ta del av kärleken med kvinnan som smorde Jesu kropp med dyrbar balsam.

Vi får ta del av skammen med Judas som utgav Jesus för trettio silverpenningar.

Vi får ta del i den första nattvarden med Jesus och hans lärjungar.

Vi får ta del av tröttheten med Petrus och Sebedeus i Getsemane trädgård då Jesus som bäst behövde stöd.

Vi får ta del av ångesten som Jesus kände inför allt som skulle ske.

Vi får ta del av känslan förräderi då Judas kysser Jesus på kinden.

Vi får ta del av förnekelsens stund med Petrus, tre gånger innan tuppen gal.

Vi  får ta del av ångern som Judas drabbades av då han kastade silverpenningarna och tog sitt liv. 

Vi får ta del av folkmassornas rop: Korsfäst, korsfäst!

Vi får ta del av smärtan från den vassa törnekronan som trycktes ner i Jesu panna.

Vi får ta del av den tunga vandringen som Jesus gjorde till Golgata.

Vi får ta del av sorgen då han dog.

Vi får ta del av glädjen då Jesus uppstod och graven var tom. 

Vi får ta del av glädjen då Maria mötte Jesus på vägen från graven.

Vi får ta del av den mäktiga stunden då Jesus uppenbarade sig i rummet där hans bedrövade lärjungar låg till bords.

Vi får ta del av andens kraft som Jesus lämnade kvar.

Vi får ta del av tvivlens känslor och liksom Thomas sticka handen i Jesu sida.

Vi får ta del av orden som Jesus sade åt Petrus - "Följ mig"

Vi får tro att Jesus fullbordat allt för vår skull på korset. 

g l ö g g


I ett helt dygn har våra tulpaner fått stå i en glöggkanna. Få tulpaner förunnat. I morse då jag skulle tvätta bort dammet på kannans öra så håcksade jag "glögg grejen". Nu får den åka tillbaks på hyllan med texten mot väggen som den var innan, särskilt sugen på glögg är jag inte nu!

När jag stod vid diskbaljan kom Ruth och sa att vi snart ska få en hundvalp.
- jaså, varifrån ska vi köpa den, frågade jag.
- jag ska få en, den finns i min mage, sa hon och drog upp tröjan och visade sin ljuvliga barnmage. 
Ivar, den klokare då för stunden sa bestämt,
- inte kan människor få hundar, de får bebisar. 
Så gick drömmen om hundvalp på ett ögonblick i kras.

Vi fortsätter diskussionen (som vi hade igår, i förrgår och troligtvis imorgon också) om hur många flaskor bebisen behöver sen då den kommer ut, för att bebisen skulle få mat ur mammas bröst är väldigt otänkbart för Ruth. Väldigt ologiskt. Välling - det ska vi ge vårt bebis!

Nu ska jag grabba skurborsten, igår kväll dammsög mannen hela nedre våningen och frågade om han stör !? då jag låg på soffan och tyckte synd om mig själv som hade ett rivjärn i halsen och kraxade som en kråka. Nej, han störde inte alls och nu slipper jag dra fram dammsugaråbäket. 

t i s d a g e n



Vi startade dagen med lite klädsortering vid magasinet. När jag förde säckar till lagret (som far vidare till hoppets stjärna) så kom känslan av orättvisa i mitt sinne. Igen. Vårt överflöd av kläder. Vårt överflöd av allt, och så knarrar vi över att barnbidraget ska sänkas med 10 euro/ barn. Vi knorrar mitt i vår välfärd. Så finns det dom som inget har. Fast å andra sidan, det är ju också en välsignelse att vi har det så här bra. Bara vi kommer ihåg att med rätt sinnelag förvalta allt vi fått av Herren. Med tacksamhet. 
Nu ska tjuven Maria äta chokladrutan som hon stal från magasinet. Nåja, lite underlättas hennes samvete med att hon röjt i några timmar där och fört bort lite av "klädöverflödet"...

Stenarna på bilden kan man köpa för några ynka euro och sätta på ljusbrickan på vardagsrumsbordet. Så vackra!

v  ä  l  s  i  g  n  e  l  s  e

nu just


Månne det räcker med ett friskt äpple för att sparka igång denna dam inför ett 9 timmars skift på jobbet? Önskar det. Jag har tre skift kvar innan jag får semester. Tre. 27 timmar. Det borde gå an. Men den enda som försöker sparka igång damen idag är bebisen i magen, och det har motsatt effekt. Jag vill bara lägga mig på höger sida i sängen och slumra in en liten stund istället. Förresten på tal om att sova i detta gravida tillstånd så duger bara högersida för min del. Min man tycker vi ska byta sida i sängen eftersom jag numera bara ligger med ryggen svängd mot honom. Men nu är det så att jag alltid legat på högra sidan i sängen under de snart 11 år som vi varit gifta så nu kan man ju inte bara ändra på en sån sovtradition. Eller kanske man kan. Borde prövas. 


Stilla veckan har nu tagit vid och det känns fint. Stilla inför Herren. 

 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, 
och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber." 
Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, 
och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig." 
Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus:
 "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig?
Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
Sedan gick han bort för andra gången och bad:
 "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja." Matt 26:36

p å s k b a s a r e n


Påskbasaren kom och gick. Tack till alla som besökte missionsmagasinet! 
Rikligt med folk hade vi och goda och framförallt fina muffins fick alla smaka.
Dagens överraskning fick vi i form av flera stora lådor fyllda med nya gardiner och kuddar som var riktigt fina! 50 % linneaktiga gardiner med silver öljetter och matchande prydnadskuddar. Finns i färgerna naturvit, beige, grå och ljuslila. (på telefonbilden kan man bara ana vad som finns, ett besök till Missionsmagasinet är därför nödvändigt)
Passa på och gör vårfint hemma innan påsk!!
Betongstövlarna fick också god respons, de finns ännu hela våren till salu där så ännu hinner du köpa din egen stövel till trädgården. Den roliga detaljen. Påskpyntet hade åtgång och kvar har vi litegrann som nån får glädjas över inkommande vecka. 

Vi har ju öppet som vanligt under påskveckan ti, on 11-19 OBS, tors 11-16, och på påsklördagen har vi öppet som vanligt mellan 10 - 14!

Nu ska denna dam kasta upp fötterna på vardagsrumsbordet och glädjas över dagen med alla fina människomöten. 

p å s k p y s s e l



När jag påskpysslar får gärna påskens budskap och törnekronan synas. 
Denna lilla törnekronan ska pryda korset i påskgräset som finns till försäljning imorgon vid Missionsmagasinet. 

Ni glömmer väl inte att komma in på en kopp kaffe då!?
öppet mellan 10 - 14

Förutom kaffe så finns ju som sagt grillad korv till försäljning, fina kort till konfirmationen finns också där som inte hittas på andra ställen och nya tavlor har inkommit. Och så ska ni inte glömma våra buckliga betongstövlar som vill pryda din utomhustrappa. 
Väl mött. 

* * *

Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.  Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel.  De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet.  Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom."  Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!"  När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" 


B e t o n g s t ö v l a r

Vi har gjutit ett trettiotal betongstövlar som vi ska ha till försäljning vid magasinet. 
Kanske finns det dom som inte förstår tjusningen med dessa trädgårdsprydnader. Varför skulle man ha betongfötter bland blommor!?
Medan det säkert finns andra, som jag, som gillar dem mycket!
Speciellt gillar jag de som inte är så perfekta. De som har luftbubblor, sprickor och ojämn yta. 
De passar med min trädgård, med mig själv och mitt hem! Operfekt. 

På lördag mellan 10 - 14 har vi ju påskbasar vid magasinet och då finns dessa buckliga skönheter att köpas där bland mycket annat. Kaffe med påskmuffins finns där *mums* och grillad korv borde också finnas att köpas om vi hittar nån som vill stå vid grillen. OBS! finns det frivilliga?

g r a v i d o b j e k t e t


Jag hade nästan glömt hur det känns att vara ett "gravid objekt". Men bara nästan. 
Den återkommande frågan som jag egentligen helst inte skulle svara på. 
Frågan jag redan är så trött på.
När har du beräknat?
Och sen då man svarat så blir man
Granskad.
Och jämförd med andra gravida. 
Hon har beräknat före dig men är inte alls lika stor.
Sånt känns ju inte väldigt upplyftande att höra, 
man kan ju inte direkt börja "vrålbanta" och försöka gå ner i vikt i denna situation. 
Men så är det när man är gravid. Och så kommer det nog alltid att vara.
Man har rätt att kommentera utseendet på en gravid kvinna. 
Man är stor eller liten. Bred eller smal.
 Magen granskas som julskinkan i affären både på bredden och formen. 
Ofta är man ju stor. Förstås. 
Speciellt om man inte var pinnsmal före graviditeten och inte är lång som en fura.
Jag undrar hur det känns att vara smal och lång då man väntar barn? 
Hur känns det att hela tiden få höra att - oj, vad du har liten mage, var gömmer sig din bebis!?
Istället för tvärtom. Har du rentav två foster, du är ju så stor?
Denna graviditet.
Jag längtar tills den är över.
Och jag borde definitivt ha en lapp på magen med utgångsdatumet.
Så ingen behöver undra.
Fast när barnet behagar anlända kan ingen ultra bestämma.
Vi har fått tre veckor innan och några dagar efter BF. 
Men ännu på midsommar kommer jag att sitta med mina svullna fötter
 i en balja med kallt vatten medan jag längtar efter att bebisen ska komma UT!

För övrigt kan jag vara tacksam över mitt mående under denna graviditet.
Jag mår och har mått så fantastiskt bra.
Inga krämpor alls.
Nu kan jag dock bli påmind om var fogarna till benen sitter,
men det uppkommer bara då jag suttit nersjunken i soffan, kvällstid, och ska gå korta sträckor -
fogarna måste liksom hitta sin rytm.
Det är nog mera mellan öronen mina graviditetssymptom märks.  
Att inte riktigt gilla läget. Att inte riktigt vara ett med mig själv. 
Att bara längta tills allt är över. 
Alla är väl inte lyckligt gravida och tar fina mammakort av glänsande ,snygga magar? 
(som Malenami tänkte jag skriva men låter bli). 
Det kan ju inte bara vara jag som inte gillar att vara gravid?

G e m e n s k a p s k v ä l l e n


Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle fara eller inte. På gemenskapskvällen alltså. Med två kvällsskift och med andra två kvällar bokat för annat och med påskbasar på lördag vid magasinet så är min vecka proppfull. Men som alltid efter en gemenskapskväll så är man glad att man tog sig tid att fara. Ett är nödvändigt. 
Temat var ju hur vi tar hand om våra barn och ungdomar. Fokusen var kanske mest på ungdomar och eftersom vi i vår familj inte är där ännu så kändes det kanske inte riktigt aktuellt. Fast å andra sidan - det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Av de rutiner/traditioner en familj med barn har idag så syns "receptet" om 15 - 20 år. Då först förstår våra barn varför vi handlat som vi gjort, varför vissa regler och traditioner hölls och varför föräldrarna tjatat om vissa saker så outtröttligt. Det är enbart av kärlek. 
Jag är ännu inte i det stadiet då mina barn vänder mig ryggen och inte vill berätta om sina problem, som kanske har hemligheter och funderar på nåt utan att vända sig till mamma. I detta skede berättar barnen allt och har nån i klassen tex fått ett kryss så vet minsann Ediths mamma om detta också. Värker den ena tanden lite så vet jag det och har nån av barnen ett litet skrubbsår på benet så ska detta få sin omsorg. 
Livet är enkelt med småbarn. Det kan bli mycket värre att tampas med tonåringar. 
Många privata synpunkter, tips och tankar kom upp under kvällen och jag tycker det är så fint att kvinnorna vågar dela med sig av det de funderar på. 
Den viktigaste saken som jag tyckte kom fram var betydelsen av att alla människor i livet bör ha nån som ser dem och tror på dem. Alltså verkligen ser dem! Det behöver inte vara föräldrarna. Det behöver bara vara nån. Som vuxna har vi inte bara ansvar över egna barn utan också över andras. Vi kan vara en viktig person för ett annat barn eller tonåring, vi kan bli den person som barnet/tonåringen vågar ty sig till. Att knäppa ihop sina händer och be Gud sända den person till mig som behöver mig är den rätta starten.  Vi ska inte heller vara sparsamma med evangeliet, en tonåring behöver ofta få höra att Jesus har betalat alla synder. Vi faller och reser oss gång på gång i Guds rike, det finns ingen som inte snubblar på den vägen. Men vi reser oss igen. Och igen. Med Guds kraft.
Men för att klara av att uppfostra barn till "normala människor med sunda, kristna, vanor och värderingar" så behöver föräldrarna stå på en stadig grund. De behöver ha hittat sin egen, personliga tro, blivit pånyttfödd och känna sig omsluten av Herren och högt älskad av honom. Då är vi rätt utrustade för att föra kärleken vidare. Guds kärlek. Till våra barn. Vi behöver börja hos oss själva. Vi behöver se oss i spegeln och be Gud att använda oss på det sättet som han ämnar! Om vi regelbundet läser bibeln, andaktsböcker, sjunger, samtalar eller annars "uppmärksammar" vår tro inom hemmets fyra väggar så blir Kristus en medelpunkt i barnens liv. Det blir nåt självklart. En viktig sak att packa i livets kappsäck.
Det är aldrig försent att börja om. Att börja med nya rutiner. I vår familj ska vi nog damma av andakts böckerna igen. Barnen och jag behöver stilla oss inför dem på kvällen innan läggdags.

Jag är en gren i vinstocken Jesus, 
och jag är en kanal för hans liv.
Joh 15:5

i d a g


Onsdagen var den dag då vi inte hade nåt inplanerat.

Och det verkar bli en lång dag. Lång. Med en massa "dötid". Barnen leker och jag tror jag ska ta mej en tupplur...bara för att få en timme att gå.

Jag kan ju också välja att förändra hur jag ser på dagen. Vi har en skön hemmadag. Vi har det bra på alla sätt. Vi mår bra.

Tråkigt och skönt. Samtidigt.