b l u n d a



Fredag. Igen. Dessutom borde man få gjort allt man kanske i normala fall skulle skjuta upp till lördag som är "hemmajobbardagen". Myrorna i mina brallor kommer att spela mig ett skvatt då vi har två söndagar på raken men det är riktigt hälsosamt att ta det lugnt. Varva ner. Reflektera. Har planerat kyrka imorgon klockan 10, återstår att se vilka av barnen som följer med. Då jag brukar fråga vem som vill komma med mamma till bönhuset så svarar de två äldsta oftast nej och fyraåringen som har mest problem att sitta i still svarar alltid glatt JAG! Ibland får hon komma med men helt ärligt så föredrar jag att lyssna framom att hålla styr på barnen. Fast en kvinna borde ju klara två saker samtidigt. Tids nog lär sig barnen att uppföra sig på en kyrkbänk också.

Sånt hos oss, Ruth agerade fotograf igår om ni funderar på alla selfie biler. 
- Blunda! sa hon bestämt åt mig då hon ville knäppa kort och jag lydde som en gammal åsna. Klick. Förvånansvärt klara bilder med min telefon för att vara taget av en fyraåring. Tandborsten hör ju såklart inte hemma på golvet, ehum....inte strumpbyxorna heller för den delen. Saxen är inte heller lämpad inom synhåll för fröken frisör (titta här). Stjärnorna efter pysselstunden hittade dock en perfekt förvaringsplats. Less is more.  Men amning hör definitivt till vardagsrutinerna hemma hos oss. Mamma ammar varannan timme.  

På tal om selfie bilder, jaget, kroppstankar och sånt får vi höra om på måndag vid Närvilä bönehus kl 19 (18:30 med kaffe) med Dana Fagerholm. Jag rekommenderar er verkligen att komma och lyssna på denna kvinna, hon har en underbar humor och är en intressant föreläsare. Temat är Vanvård och dyrkan av kroppen och detta blir säkert intressant. Föreläsningen skulle säkert passa ungdomar också. Dagens kroppsideal och tankar om sig själv är ju en sak som håller på att rinna över kanten. Att aldrig vara riktigt nöjd. Eller så tvärtom, att hela tiden behöva visa upp sig själv och sitt snygga yttre för att få bekräftelse. 
Så detta bokar vi in på måndag kväll. Men nu tar vi allhelgonahelg först!

s t j ä r n o r


B E T L E H E M S S T J Ä R N A N

Igår hamnade kvistarna vi hämtade från lillskogen på köksön och stjärntillverkaren Maria skred till verket. Nu återstår bara att se när beställningarna börjar ramla in, ha haa....nämen skämt å sido, dessa stjärnor är enkla att göra och är väldigt fina att ha stående på byrån eller på golvet (om man har en stor variant och inte små barn). Dock ska man inte ställa den nära spisen så den hamnar under kategorin brännbart!
Några ska jag måla i kalklitir färg och sen ska jag ta en bunt stjärnor till Missionsmagasinet, kanske sådär passligt till julbasaren/julöppningen som vi har den 22.11. Då kan ni köpa dessa om ni inte har lust att själva traska ut i skogen. 

Den lilla stjärnan har jag planerat till vår julgran (hon snackar julgran i oktober!). Julgranen ska bli "mammas gran" i år och de vita bollarna tänker jag inte visa åt barnen. Nej, i år ska den få en mera naturlig look i bruna och gråa nyanser. Kanske några pepparkakor. Sen återstår att se hur många som står bakom granen och smaskar i sig pepparkakor dan för dan. 

Sånt hos oss. Jag får snart besök och hoppas att gästen tar med sig fönsterskrapan så vi skulle kunna ha "fönstertvättartalko". Mina fönster klarar nämligen inte längre av soliga dagar. De mår helt enkelt dåligt och jag borde dra ner det blommiga rullgardinet.

samma känsla

Gårdagens instagrambild

Jag bor ju i min hemgård. Städar samma rum som jag gjorde då jag var 13 år. Skillnaden är bara att jag nu plockar upp barnens strumpor under sängarna istället för mina storebröders. Ibland kommer tråkighetskänslan över mig. Jag bor där jag alltid bott. Så enformigt. 
Mycket har förändrats inne i huset och mycket har förändrats på utsidan. Men samtidigt känns allt som förr när vi kommer hem och låser upp samma ytterdörr. 
Ibland drömmer jag om nybygge. Vem gör nu inte det? Ett sprillans nytt hus som är planerad av mig och min man, anpassade efter våra behov. Huset skulle ha ett praktiskt hjälpkök - kombinerat klädrum, nära badrummet och där skulle alla barnens kläder vara. Barnen skulle endast ha små sovrum utan klädgarderober. Att jogga runt med klädhögar skulle vara ett minne blott. Jag önskar mig många köksskåp i köket, dubbelt mera än vi har nu och framförallt skulle huset ha låga fönster så man ser naturen då man bänkar sig i soffan. 
Gamla hus saknar ofta detta. Här finns istället källare, källartrappa, farstukvist och sånt. Men visst  gillar jag detta också. Egentligen gillar jag vårt hus riktigt mycket. Trägolvet som knarrar sådär mysigt! Dessutom bor vi på ett superställe mitt i byn. Jag som är nyfiken av naturen vill gärna se andra människor som kommer och går. Känner mig mera social då. Så att flytta kommer nog inte att bli aktuellt förrän barnen flyttar ur boet och vi vill bo mindre. 
Men visst ryms drömmar om nytt hus ändå med. 

Såna tankar hos oss idag då jag är mest tacksam över att ha tak över huvudet denna regniga dag. Må det vara gammalt eller nytt. 
Förresten, på tal om tak, så har vi ett brunt plåttak och det är hur fult som helst. På sant. Svart eller grått skulle falla mig mer i smaken. Färgen på fasaden gillar jag inte heller, gräddgult hör hemma i smörpaketet. Fönstren gillar jag inte heller. Mamma gillade vädringsluckorna men jag delar tyvärr inte hennes "vädringspassion". 
Sa jag verkligen att jag gillar vårt hus, ha haa....

K A L K L I T I R

Färg: winter primo

Färg: San saccaria

Som jag skrivit tidigare så har jag ju målat två utvalda väggar med kalklitir. Tanken var ju att enbart vardagsrummet skulle få ny väggfärg men eftersom jag köpte onödigt mörk kulör till först så testade jag den i gästrummet istället. Sen valde jag en nivå ljusare i vardagsrummet. Skillnaden mellan färgerna är ganska stora trots att de kommer strax efter varann i färgkartan. 

Sånt hos oss idag. Tisdag. Mammabarn dag. Nu har jag några alternativ för eftermiddagen. 1 - skura golvet, det behöver verkligen få sig en omgång. 2 - stoppa barnen i bilen och köra till missionsmagasinet för att köpa stickor, skulle det gå att sticka med fingrarna skulle jag ha påbörjat detta för längesen eftersom jag har mattväft hemma som skriker på mig. 3 - skapa några nya tavelmodeller till magasinet.

Känna fullkomligt


Godmorgon nya veckan. Igår satt vi (nästan hela dagen) i soffan och lyssnade från mötet Kokkola. Ljusen brann på vardagsrumsbordet och vi hade det varmt och skönt efter att mannen eldat i spisen halva dagen. Egentligen hade vi det för varmt och egentligen var jag för rastlös för att ha en skön hemmadag. Lagom inomhus temperatur tycks vara svårt att få hemma hos oss. 19 grader som i torsdags eller 25 som igår, ha haa. Men idag är det nästan perfekt med en inomhus temperatur på 22. Väldigt intressant information. Not. 
Men visst är det så att yttre omständigheter påverkar vår inre "omständighet". 
Min rastlöshet fixades också bort genom en joggingtur till mommos "på seino" med de två äldre barnen och där var fem av sju syskon samlade.
Nåja, om jag återgår till gårdagen så fick vi ta del av 1 Korinterbrevets 13 kapitel i en av predikningarna . Ett känt ställe där en del av innehållet ofta läses upp på bröllop. Vi kan den nästan utantill men hur ofta begrundar vi texten på djupet. Hur blir texten om vi byter ut ordet kärlek till Kristus. Gud är ju kärleken. 
Kristus är tålig och mild. Kristus avundas inte, Han skryter inte, Han är inte uppblåst...

Kärlekens väg


1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
2 Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.

4 Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte, 
den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, 
den söker inte sitt,
den brusar inte upp, 
den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting, 
den tror allting,
den hoppas allting, 
den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig. 
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna 
och kunskapen skall förgå.
9 Ty vi förstår till en del 
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer,
skall det förgå som är till en del.

11 När jag var barn, 
talade jag som ett barn,
tänkte jag som ett barn, 
och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man, 
har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, 
men då skall vi se ansikte mot ansikte. 
Nu förstår jag endast till en del,
men då skall jag känna fullkomligt, 
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

 13 Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.


"Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd."  

Dessa meningar är så underbara  -  då skall jag känna fullkomligt! 
Hela texten är djup och tilltalande och den passar bra att starta en ny vecka med. Jag är så tacksam. Tacksam över att få vara kristen. Guds barn. 
Då saknar jag inget.

Sånt hos oss denna blåsiga dag då jag inte frivilligt beger mig ut. Men kanske vinden mojnar så småningom. Ivar vill så gärna till rampen (en ny, liten, skateramp har byggts vid skolan) efter förskolan och den glädjen måste jag ju bara unna honom nu som då.  

värmande filt


Igår var vi till "lillskogen" och plockade hem lite avsågade kvistar. Nytt pysselprojekt på gång hos fru B, om hon får passligt tillfälle. Vilket inte alls är så säkert. Men iallafall är kvistarna hemplockade och vi passade på då det var soligt och vackert. Idag är det värsta yrvädret där ute. Inte lockande alls.  Ruth packade in sig och hunden under filten. Nova hade också en mössa men den ramlade av ganska fort.
- mamma, nu fryser inte Nova.


Det blir alltid kallt i vårt gamla, timrade, hus då det är blåsigt väder .Vi har 19 grader här inne och sockor är väldigt aktuella. Men jag har hellre lite kyligt hemma än svettigt, kläder kan man alltid dra på sig. Lagom skulle ju också vara ett alternativ. 

Sånt hos oss denna fredag. Barnen har inhandlat fredagsgodis och de får öppna påsarna då de kommer hem. Det lilla extra. Själv köpte jag mörk choklad med hasselnötter och ska avsmaka en bit till eftermiddagskaffet. Inte lika gott som fazers röd men det får duka. Man når inte sin trivselvikt utan att kämpa lite extra. Nu lunchdags, killen vaknade sådär passligt. Fin tajmning. 

jag är jag


Vilken vacker och kall morgon. Rimfrost. Vinterkläder på barnen är ett faktum. Elia ringde just och frågade om de ska komma hit med soppa. Det tackar man ju inte nej till. 

Sånt hos oss då vi trotsar vidare. Ruth har kommit in i värsta trotset och ifrågasätter allt jag kommenterar.
- mamma, "hen" säger att jag är ful, sa hon igår kväll.
- nej, men det är du ju inte, du är ju väldigt söt.
- nej, jag är INTE söt!
- okej, jag tycker att du är en snygg tjej.
-nej, jag INTE snygg, skriker hon.
- du är precis lika fin som en prinsessa, försöker jag.
- NEJ, jag är ingen PRINSESSA, jag är Ruth!
- men tycker du att du är ful då, frågar jag försiktigt.
-NEJ, jag är INTE ful skriker hon sen ännu högre. Gråt. Jag hängde inte riktigt med. Igen.
Vilket temperament.

r e g l e r


. Igår förde jag betong ljusstakarna till magasinet, den ena snedare än den andra men det syns att de är home made. Har man flera på ett ställe så liksom stöder de upp varann i sin fulhet och blir snygga på sitt sätt. De som vill ha släta snygga ljusstakat får köpa fabrikstillverkade eller vänta till julmarknader där proffsiga hemmafixare säljer sina hantverk där betong ofta syns i utbudet. 

Är nyss hemkommen från syrrans kalas. Fast egentligen kan man inte kalla det kalas, mera lunchträff med en slät kopp kaffe efteråt och en bit 89% choklad till efterrätt. I all enkelhet alltså. Vi diskuterade vardagen och barnuppfostran. Kunde konstatera att man gör det bästa man orkar. Det gör alla föräldrar. Men när man är mitt i småbarnsåren så är man ibland ganska sliten i att hålla alla de regler som barnen behöver. Det går liksom i perioder. Ibland ser man andras blickar på sig och kan nästan läsa deras tankar "vilken bortskämd, gnällig, unge".  Men det behöver faktiskt inte betyda att de är bortskämda bara för att de inte uppför sig enligt regelboken. 
Vi har fyra väldigt olika barn trots att de följer samma regler och samma vardagsmönster. Vi har nioåringen som alltid varit duktig och social och som glatt har vinkat av mamma vid dagklubben men som alltid varit högljudd och bestämmande (precis som sin mamma!). Sen har vi killen, 6 åringen, som retat gallfeber på mamman då han hoppat i soffor  (speciellt i syrrans soffor!) och utmed väggarna och älskar att ha käppar i handen och fäktas. Sen har vi 4 åringen som ofta gnäller och varit svartsjuk då vi umgåtts med andra, men som har lekt som en ängel då vi är hemma (utan gäster). Nu har vi vår fjärde stjärna och han verkar också ha ett sätt som varje vaken minut påminner oss om att vi nu har en bebis med allt vad det innebär.
Ofta brukar jag och mannen säga åt varann att vi passar bäst hemma med våra barn eftersom de tycks sakna "fremandsveti". Våra barn sitter inte fint i soffan vid fammos med en kalle anka tidning i två timmar. Nix. 
Sen är det ju skillnad i olika situationer. Är man nio vuxna och tre yngre barn som samlas så är allt väldigt gulligt! Men är man däremot tre vuxna och nio små barn som samsas i samma utrymme så är gulligheten på nåt vis mera avlägset! 

Såna tankar hos mig idag då jag reflekterar över min egen bristande barnuppfostran. Sen då jag är fammo eller mommo så kommer jag minsann att ha synpunkter på mina barns sätt att uppfostra. För då är jag ju expert och har själv glömt känslan när tex 
jag planerar att sy kanterna på bordsduken
samtidigt som Seth gnäller i vagnen och tappat tutten
samtidigt som Ruth tar fram kattmat som sprids över halva köksgolvet
samtidigt som Ivar tjatar om att han vill leka med kusinerna som är på eftis
samtidigt som jag borde förhöra finska orden som Edith har i läxan.

Då har jag glömt den känslan och tycker att det är väldigt viktigt med klara regler och att leka tillsammans med barnen och ta en eftermiddagspromenad i solskenet!

(vilket jag tänker göra nu faktiskt, Ruth är vid dagklubben, Ivar vid syrran och Edith vid kusinernas)

s v a r t




När jag är inne på sovtema här på bloggen (inatt sov killen tack och lov gott hela natten) så kan jag dela med mig av lite bilder från sovrummet. Ännu ska två tavlor fixas dit men motiven är oklara ännu. Önskar mig en personlig födelsetavla, här. ovanför Seths säng. Den i mitten högst upp är min favorit. Så ljuvligt motiv. Vill ha!
Klädstången fick också komma med i "rumsflytten". Mannen med sitt antal skjortor behöver en lång och rejäl klädstång och jag har ju också några plagg. Vissa för småa plagg, vissa "gravid aktiga" plagg och vissa icke säsongsplagg. Sen har jag några få som jag kan och vill använda.

Sånt hos oss denna tisdag då vi sedvanligt har besökt mamma-barn. Nu har ja ätit sjukt god mat och är mer än mätt. Jag gjorde en tacogratäng med äggbotten, hackade tomater och smarrig creme fresch- och ostblandning ovanpå. Nu ska sprayburken fram för en ikea silver ljusbricka ska bli svart. 

g ä s p



Måndag morgon. Mulet och regn i luften. Lite tråkigt men skönt. 
Jag har igen blivit påmind om hur bortskämd jag är. Väldigt bortskämd. Killen grät i två etapper inatt och hade svårt att somna om och jag tyckte det var värdens jobbigaste stund. Jag är nog inte gjort för att ta hand om gnälliga bebisar nattetid. I sådana stunder tar det fram de sämsta sidorna i en. Suck. Det enda man önskar är att få somna om. Till alla lycka sover killen överlag exemplariskt och somnar 20:30 varje kväll i sin egen säng. Men så kommer plötsligt en natt då man vet att man är småbarnsförälder med alla dess vedermödor.

Sånt hos oss denna måndag. Att fara utanför dörren kommer inte i mina tankar, trots att det piggar upp och man känner sig fräsch efteråt. Nej, vi har det bra här inne med en kopp kaffe och kokoskaka. Fint att det finns hälsosammare alternativ till kaffe då man är en obotlig gottegris. Ska dela med mig av receptet. Gillar man dock inte smaken av kokos så kan man lägga annat istället, kanske grova havregryn.  Mellan "kakan" brukar jag stryka ett tunt lager jordnötssmör eller kvarg (icke smaksatt 0,3%) och vika ihop som en rullad. Så gott!


Kokoskaka
200 gr grynost 0,3%
3 ägg
5 msk kokosmjöl eller kokosflingor
1 msk fiberhusk eller psyllium
4 msk vetekli
2-3 tsk bakpulver (brukar sätta 2)
2 msk kokosolja (den hälsosamma varianten, inte kokosfett som man steker munkar i)
ev 1 nypa salt

Rör ihop massan med elvisp. Bred ut på bakplåtspapper och grädda 10 minuter i 200 grader. Jag brukar alltid göra dubbelsats och frysa ner färdigt skurna bitar. Så enkelt att äta hälsosammare då man har alternativ att snabbt ta fram då suget kommer. 

Hoppas ni får en fin start på veckan!

t o r k a t


Alltså jag är helt såld på kalklitir färgen. Helt såld. Tyvärr är bilden grynig trots att jag försökte hitta den bästa fotoinställningen på min sony.  Fick ge vika för denna mulna morgon då allt var lite skymt. Kanske jag gillar färgen tack vare att man inte behöver vara nån perfektionist när man målar utan resultatet får gärna se lite slarvigt ut. För sån är jag i egen hög person också, en slarvmaja. En sån som gärna tar den enklaste vägen och inte är så mycket för planering och noggrannhet. Jag är tvärtom mot min man, ibland kan jag inte annat än småle åt våra motsatta sidor. Herren kunde inte ha valt en bättre man åt mig, så är det bara. Vi kompletterar varann. Han med sin noggrannhet och tålamod och jag med mitt stressiga slarv.
På tal om att komplettera varann så hörde jag på en låt igår när jag tränade vid tungdpunkten, och speciellt en mening etsade fast i mitt minne, den löd såhär: "Jag är trött på denna man, den du gör mig till. Men jag vet att jag ger dig mina repliker". Den innehåller så mycket. Speciellt när man tänker på relationer. Den du gör mig till. Hur ofta blir vi inte irriterad på varann? Onödigt ofta, och ofta för löjliga småsaker. Vi får varje dag kämpa med att ta fram den bästa sidan i vår partner genom att själv vara trevlig (kunde inte hitta annat ord nu just). Om jag har en sämre dag, vilket händer titt som tätt, så har jag ganska snart smittat över det sinnelaget till andra familjemedlemmar. Mannen som kanske kommer hem visslande från arbetet går ganska snart med mungiporna ner då fruns humör har smittat. Sen blir jag irriterad på honom fast jag vet att jag själv "ger hans repliker".  Man får rikta kritiken mot sig själv istället för sin partner, Som man ropar får man svar. 

Vi älskar därför att Han först har älskat oss.
1 Joh

Såna tankar hos mig denna sköna lördag då man skulle kunna tro att jag sitter och är irriterad på min man. Men han dammsuger som bäst på vinden, har just bäddat vår säng och vikt bort den torra tvätten. Kan man då vara irriterad? Nånee. 
Ikväll ska vi på kala och Ivar frågade redan klockan nio i morse när kalaset egentligen börjar. 

h ö s t l o v


Alltså vilken tur att vi bara har höstlov i två dagar. Annars skulle det bli lite övermäktigt för denna mamma att hitta på något program åt barnen i fem dagar. Nåja, våra barn är ju inte heller särskilt bortskämda med att ha nåt digert program utöver det vanliga. De har väl fattat att de har tråkiga föräldrar som helst stannar i hem knutarna, ha haa. Idag har vi dock planer på att fara på picknick med några andra mammor som är hemma med barnen. Chokladbollar och varm óboy har jag lovat dem och de är idel lågor. Man påminns igen om att barnen inte behöver mycket för att uppskatta nåt. Verkligen inte. Det är nog oftast vi föräldrar som sätter ribban ganska högt. 

Sånt hos oss denna torsdag. Igår kväll innan jag somnade kom jag att tänka på att vår liggvagn inte ryms i bilen och jag borde ha bett mannen ta "min" bil imorse. Gillar inte resevagnar på skogsvägar. Men nu får jag bara gilla läget och ta den vagn som ryms. Nåt annat alternativ finns inte, att gå runt och "kånkka" på en bebis i en barnbilstol tar död på vilken axel som helst. 
Nu blir det att röra ihop min absoluta favorit - chokladbollar. Finns inget godare och jag får nog tejpa igen munnen medan jag rullar dem. Eller så får barnen göra bollarna, de är heijare på dessa och när de är klar så finns det en massa "maskar" "hjärtan" eller små "chokladplättar" istället för traditionella bollar! *mums*

Trygg i Guds hand


Det kunde lika väl vara jag. Vi har ingen garanti för att vi ska få vara friska men ändå är vi ganska trygga i tanken att sånt händer andra, inte mig. Inte min familj. Idag går mina tankar till Katja som ska påbörja behandling mot cancern som drabbat henne. Käre gode Gud ge henne styrka och helande! Var med hela familjen och hennes närmaste då hela deras tillvaro vänds upp och ner. När en så oväntad och ovälkommen sjukdom dyker upp mitt i den trygga vardagen. 

Vi andra, som fortsätter våra liv som vanligt med allt vad det innebär, får nu be, be och be för Katja och hennes familj! 

"Eftersom han själv har prövats och lidit 
kan han hjälpa dem som prövas"
Heb 2:18