s å n t



Äntligen fredag. Dessutom veneziansk. En helg jag egentligen inte gillar, är så rädd att någon ska skada sig med smällare, facklor och allt vad man hittar på för att höja mysfaktorn. Dessutom kommer alltid denna helg att påminna mig om Lea som drunknade just under villaavslutningen. Hon skulle ha börjat i förskolan på samma gång som Ivar och jag gråter inombords då jag tänker på familjen som saknar henne så djupt. Det kan ju bara inte finnas nån större sorg än att mista ett barn.
Våra älskade, älskade barn!
Glädje och sorg blandas ihop och är livet. Vissa drabbas hårdare och vissa har det lättare helt enkelt. Men sen får vi alla njuta av härligheten i Himmelen. Ja, det man helt enkelt inte kan fatta med vårt förstånd.
  SALIGA ÄR DE SOM INTE HAR SETT MEN ÄNDÅ TROR

Sånt hos oss denna dag.  Den svarta målarburken ska fram igen och var den nymålade hyllan ska placeras får ni se i ett senare skede. Men nu i skrivandets stund leker Ruth så ivrigt med dockorna så jag ska inte fresta henne med målarfärg nu just. Förresten får jag be om ursäkt för att Nova visar er baken. Naken med bara baken. Nåja, en påklädd hund är nog snäppet löjligare.

Vind för våg


Ja, man skulle tro att barnen var vind för våg då de hade picknick på köksön med edam osten.
Men nej, det var de givetvist inte. Jag satt i ena soffan och läste en bok och syrran i den andra. Undrar vad hon tänkte egentligen då hon tog med sig en bok då hon kom till oss!? Kanske att vi ändå umgås rätt ofta så vi kan lika gärna sitta och läsa varsin bok då samtalsämnen tar slut....ha haa....

Sånt hos oss denna torsdag. Sitter och överväger om jag ska fara en vända till magasinet på förmiddan eller inte (min svägerska är där idag). Ruth brukar orkar ca 5 minuter där sen vill hon hem. Och Seth, ja han ska skuttas i vagnen var han än befinner sig så för honom kvittar det. Igår hann vi börja rensa lite klädhängare, vi efterlyste ju klädhängare i början då vi hade flyttat till magasinet men nu drunknar vi nästan i dem. Ordning och reda på torpet ska det vara. Dessutom får det ju gärna se snyggt ut också så nu ska jag måla två mammalådor svarta så kan vi ha klädhängare där. (vi fantiserade igår om hemspikade trälådor men det blir nog överkurs, bättre att sänka ribban så blir det gjort) Så nu fram med penseln.

ps. visst är det helt naturligt att man har leksaker hängande i lampan. Åtminstone Seth gillar idén.

r e g n e t


Åh, det smattrar mot fönsterrutan. Regnet är så skönt, så avslappnat och kravlöst. Så uppfriskande och fräscht. Ja, ni fattar känslan. Hade jag däremot planerat ett uteloppis idag så hade nog regnet haft andra adjektiv. Ivar som skulle ha regnkläder med till förskolan hade lite sura miner då jag hittade några gamla regnkläder i källaren som jag hade som barn. Helt användbara och nostalgiska. De vi hade köpt ifjol, eller var det året innan, hade alltför kort ärmar. Så man tager vad haver. Nu borde också nya gummistövlar inhandlas eftersom ett par alltid ska vara vid förskolan. Edith behöver också nya gummistövlar, hon flög nämligen i golvet då mannen skulle hjälpa henne att dra av sig dem efter ridturen i förrgår (de var tydligen för smala vid vristen).  Ruth däremot har en drös med gumppare att välja mellan. Röda, svarta, randiga eller lila. Bara att välja efter behag. 

Sånt hos oss denna regniga onsdag. Ska lägga i en klädtvätt men att torka kläderna på insidan nu är så drygt. Skulle vi inte ha en fukttorkare i mitt "miniklädvårdsrum" så skulle de aldrig torka och vi skulle få dras med en unken doft i plaggen, och sånt gillar vi ju naturligtvis inte.

Nu har de dialektväktarna på radion och jag ska vrida ner volym lite. 

h u m ö r e t


Så tar vi tag i en ny vecka. Vi har just varit till rdg på kontroll, både bebisen och jag, och sådana mindre trevliga saker som gynekologbesök får jag nu sätta på hyllan. Done. Läkaren hade lite svårt att uttala Seth namnet och tyckte säkert vi hade valt ett konstigt namn. Pelle och Kalle är ju så mycket enklare att uttala (men de namnen var redan upptagna av min pappa och min svärfar).

Så sånt hos oss. Har inget vettigt att komma med idag heller. Hade tänkt skriva ett inlägg om "grälsjuk kvinna" igår men hann aldrig. Idag är jag inte alls grälsjuk och på ett strålande humör så detta tema passar inte alls in. Men sådana dagar kommer väl tyvärr igen, dagar då man gnäller mera på varann än lyfter upp varann med komplimanger. Ett äktenskap är ju inte enbart en dans på rosor och man ser så mycket enklare granden i makens ögon än bjälken i det egna. Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna /Salomon.
Nu sitter jag igen vid köksbordet med mitt kaffe och njuter. Seth sover, Ruth lämnade vid Saras, Ivar och Edith i skolan/förskolan. Stunden är dyrbar. Jag älskar mina barn och måttligt med liv och rörelse i huset, men stunder utan barn kan vara så ljuuuuvliga! Ingen stress som bubblar nånstans där under tröjan.

h e l g


Förr då jag inväntade helgen så tänkte jag på lite slö vila, mycket kaffedrickandet i sällskap med mannen och nåt gott tilltugg till detta. Nu ser jag mest framemot lite avlastning med bebisen. Trots att lillkillen för det mesta är nöjd och sover som en utarbetad man på natten så kräver han uppmärksamhet och engagemang på dagarna. Vagnen ska rullas länge innan han faller i sömn och är han vaken så ska han vara i famnen och helst ska vi gå runt lite, gärna plocka upp lite saker samtidigt, hänga tvätt eller bara annars göra nåt, ja vad som helst förutom att sitta i still. Inte alls konstigt att Olgas träningsbok för nyblivna mammor samlar damm. När killen sover så har jag ingen lust att tänka på hur bred magmuskeldelningen är och vilka övningar man ska göra för att minska den. Nej, då tar jag hellre en kaffekopp och påminner barnen om att vara tysta så de inte väcker den slumrande Seth. En replik som förresten är den vanligaste inom husets väggar nuförtiden. Var tysta så ni inte väcker Seth. 

Sånt hos oss denna sköna fredag. Skickade just ut fem barn på picknick med en korg full av läckra kokosbollar. Måste medge att jag är smått avundsjuk på läckerheterna de slukar i sig just nu på stenen i "lillskogen" (som var en välbesökt lekplats då jag var barn.) Seth är smått irriterad då jag skuttar vagnen så halvhjärtat medan jag skriver och allt är precis som det ska vara. Bra så! 

Ha skön helg alla som kikar in! 
Har ni vägarna mot stan imorgon så besök gärna missionsmagasinet och köp en påse full med kläder så vi har plats för mera. Drick en kopp kaffe där och njut av livet. 

ps. när jag kom hem med skorna som Edith har på bilden (ett impulsköp jag ångrar lite grann)  i våras så blev de hennes favoriter och hon blev väldigt förvånad då jag förbjöd henne att låna dem på kållbymötet. De passar ju precis. Hmmmm......

h e m v å r d s s t ö d e t


Igår hade de en debatt i radio vega om hemvårdsstödet och jag hörde den i morse på arenan. Såklart så blir man ju lite konfunderad av regeringens tankesätt. Om det nya förslaget genomförs, d v s att sista årets hemvårdsstöd endast utbetalas om pappan är hemma med barnet, så kommer trycket på dagvården att sprängas och kvinnor som ansöker om arbetslöshetsunderstöd (eftersom en stor del av familjerna kommer att välja att pappan fortsätter arbeta och mamman vill vara hemma) kommer att öka. Kostnaderna i samhället skjuts upp i höjden och detta för att pappor ska ha mera tid med barnen och mammorna lockas ut till arbetslivet. I dagens läge är 95% av mammorna hemma med sina barn medan papporna arbetar. Man får ju fråga sig om denna procent alls skulle ändras i och med att det sista året av hemvårdsstödet enbart skulle utdelas åt pappan i familjen. Skulle DET locka pappan att vara hemma ett år? 
I vår familj skulle det nya systemet inte vara nåt alternativ. Vi skulle förlora minst 1000 euro i månaden om mannen skulle vara hemma med hemvårdsstödets ynka 340 euro och jag skulle jobba inom den relativt lågavlönade vårdbranschen (nåja, med skiftestilläggen och söndagspengar skulle väl inte lönen vara helt fy skam). Då får man ju fråga sig om vår livskvalité alls skulle förbättras.

Ibland undrar man hur vissa i regeringen tänker. Visst är tanken god att papporna skulle ha mera tid med barnen men hur relationen är mellan pappa och barn är har nog inget med detta att göra. Det är nog djupare än så. Varför skulle man ändra ett system som funkat i alla tider!? Pappan arbetar och har ansvaret för familjen ekonomi och mamman är hemma med de små. Självklart väljer många mammor att fara tidigt tillbaks i arbetslivet och det är ju helt fine! (det skulle jag säkert också göra om jag skulle ha en spännande tjänst som väntar nånstans) Men det är inget man ska känna sig tvingad till i ett så tidigt skede som när barnet är två år.
Visst, om löneskillnaderna överlag inte skulle vara så stora mellan män och kvinnor så skulle det nya hemvårsstöds förslag vara nåt helt annat. Men så är det ju tyvärr inte. 

Såna tankar hos oss denna torsdag då jag går hemma med Seth på axeln och är glad att jag inte behövde stiga upp kl 05:30 i morse som min man gjorde. Tanken att han skulle ha lämnat hemma med barnen och jag styra kosan till nåt arbete får mig att småle. Min tid i arbetslivet kommer nog förr eller senare. 

t a v l o r









I morse då jag satt och åt morgongröten kom jag på att jag skulle ta kort av alla tavlor som vi för tillfället har vid magasinet. Halvvägs till stan, då jag hamnade att stanna bilen vid en busshålls plats och lugna ner Seth som inte fann åkturen angenäm, ångrade jag mitt beslut. Att bebisar kan bli så hysteriska över ingenting. Jag menar, hur jobbigt kan det vara att sitta bekvämt bakåtlutad i bilstol med tutten i mun, mjölk i magen och dessutom till ljudet av durrande bil!?
Men vi kom oss fram och jag fick fotat några sneda bilder av tavlorna med min telefon eftersom amningshjärnan inte registrerade att jag kunde ha tagit med den riktiga kameran. Jag hann också dricka en kopp kaffe och precis när det var dags att fara hem (så att inte Ivar skulle komma hem till ett tomt hus efter förskolan) ja, då sov bebisen djupt. Jag flyttade över honom i bilen och körde med hjärtat i halsgropen hela vägen till Esse. När skulle missnöjet braka lös? Vi klarade det nästan! 2 kilometer hemifrån ljöd det av gallskrik i bilen. 
Allt har sin tid får jag trösta mig med. De som installerade airbag i vår bil hade nog inte en tanke på gråtande bebisar, för vilken mamma klarar av att köra särskilt långt med skrikande bebis i baksätet? Nej, i den situationen vill man ha bebisen i passagerarsätet så man kan lägga tutten tillbaks i munnen och klappa den försiktigt på huvudet och säga med lugnande röst - shh, shhhh, det kommer att bli så bra, så bra. Mamma ska sluta raitta med dej och vi ska bara vara hemma och mysa i soffan med "mjölken" nära till hands om hungern faller på. 

Älskade bebisar som är så småa, så hjälplösa och som endast kan uttrycka sig genom gråt.

PS. om nån tavla är slut som du skulle vilja ha så fixar vi flera.
Likaså kan vi printa en liten tavla i större modell eller tvärtom.

h e m m a


Varför är det roligare att städa hos andra undrade jag förra veckan då jag tog ett varv med trasan i syrrans kök. Och varför är det så tråkigt att städa här hemma? den suddiga telefonbilden är från syrrans kök med en ljuvlig marimekko tapet på väggen. Gillar.

Såna tankar hos oss denna tisdag då vi inte städar. Nej, nej. Vi har just varit på en morgonpromenad och sen åt vi broiler. Men strax innan maten var klar så tänkte Ruth att hon skulle äta upp de sista kexen från kalaset. Då jag förbjöd henne fick jag höra värsta ramsan om hur dum jag är och att jag ska flytta bort härifrån! När jag frågade vem som då ska sköta Seth och Ruth då pappa är i jobb så svarade hon - ingen, varpå tårarna sprutade ännu tätare. För det var ju nog en hemsk tanke och hon tyckte väldigt synd om sig själv. Ensam hemma utan mamma!
Nu har de debatt om hemvårdsstödet och jag ska vrida upp radion lite. Intressant.

till dukat bord


Minen var långtifrån morgonsur då Ruth fick komma till ett dukat barbie bord. Det var helt oförändrat sen flickorna lekte igår kväll. Dessutom får hon leka ifred då Edith farit till skolan och behöver inte dela med sig av allt det nya. Den gyllne regeln att, den som delar med sig allra mest skall få, tycker en hon låter ologiskt. Fast i långa loppet så är det ju tråkigare att leka ensam. Och när en fyraåring får vara med när en nioåring leker med barbie "på riktigt", ja då är det bättre än teater!
Så nu är våran filur 4 år och hon är lika envis och underbar som förr. Med henne i huset så vet vi alla att vi lever och det hörs på långa vägar då hon leker med sin gälla röst. Födelsedags presenten som hon önskade sig mest av allt uteblev dock. En rosa häst. En riktig häst!

Sånt hos oss denna dag, 18.8. För exakt fyra år sen skulle jag tvätta kläder åt bebisen i magen och några timmar senare blev jag akutsnittad och finaste Ruth kom till världen! Jag minns att jag frågade mannen på kvällen om han tagit in bebiskläderna som jag hängt ute på tork. Tänk OM det hade börjat regna, såna bekymmer, såna bekymmer.....

skratta eller gråta


Ja, så var det ju det här med kläder. Man vill ju gärna ha nåt att skyla sin kropp med. Nåt annat alternativ finns ju inte. Dessutom vill man ju inte ha samma tröja man haft de senaste fem åren varje dag.

Så idag bar det av till stan. För att eventuellt inhandla nåt snyggt. När jag gick där bland alla fina "loosefit" tröjor (som tyvärr får mej att känna mej som ett tält) så föll min blick på trendiga haremsbyxor. Tänk om jag skulle köra lite trendstil hemma i Esse då jag sitter och ammar. Japp, det skulle vara nåt och  med glatt sinne for jag till provhytten med byxorna och flera andra plagg till övredelen. Väl i provrummet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Valde ingetdera eftersom ingen normalfuntad människa gråter i provrummet och det var långt till skrattet. 
Behöver knappast tillägga att jag trappade tomhänt nerför trapporna vid kappahl. Till och med den stora vita Tshirten med texten "this is my story of my life" fick lämna där.

Sånt hos oss denna lördag. Glass i stora lass inhandlades till Ruths födelsedagskalas imorgon. På måndag fyller hjärtat 4 år men då är både mannen och jag upptagna på varsitt håll så vi firar dan före. I skrivandets stund är födelsedagsbarnet vid touhotalo med sin fadder (och två andra flickor som är exakt lika gammal som Ruth och som Johanna också är fadder åt) och jag misstänker att de har riktigt kul!

s v a r t



Vi ska så småningom byta sovrum så att Seths (nymålade) säng passar bättre in. Vårt nuvarande sovrum är inte lika stort och jag skulle behöva ta ner vår långa klädstång för att få plats för sängen. Vilket sen skulle leda till att skrubbdörrarna som jag retat mej på i alla dessa år (läs här) skulle framträda ännu mer. Lillkillen har hittills sovit mestadels med oss men också i vagnen, där han oftast somnar på kvällen. Men jag känner att han nu är en mogen liten kille som kan börja sova i egen säng. Innan jag (eller vi!) började måla spjälsängen så ville jag testa att bära in den och se om den passar mellan fönstren där vi haft ett skåp stående i snart 7 år! Vissa möbler passar ju så bra på vissa ställen så det känns nästan förbjudet att möblera om. Skåpet ska flyttas till det blivande gästrummet och jag har planerat att ställa det framför skrubbdörrarna såklart (hoppas att det inte ser alltför tokigt ut)
Vår sänggavel ska också målas svart och nattduksborden likaså. Jag beställde den svarta marimekko tapeten bottna och hoppas att den ska passa i vårt nya sovrum. 
Åh vad det är roligt att fundera på lite inredning mellan varven. Har saknat inspirationen och orken under graviditeten. Nu känner jag att den vaknar till liv igen. 

Sånt hos oss denna fredag. Edith och hennes klasskompis leker för fullt med lego efter att ha blivit "beordrat" att bygga ett hus åt Ruth. Ibland måste man puffa på dem så de får en början på nån lek då deras inspiration saknas (och att leka med storlego behöver inte alls vara tråkigt för tredje klassister) Ikväll ska vi på picknick med "Ahlvikare" (som jag brukar kalla mammas syskon, syskonbarn och ingifta). Ruth funderar om man får simma där och hon minns tydligen inte att sjön saknas i storgjuto. 

f i k a


Ett riktigt hösttecken för mig är när man inleder mammafika igen. Då man umgås med andra hemmamammor över en kopp kaffe tillsammans med de mindre barnen som ännu inte börjat i skolan. Fast innan man börjar bjuda hem folk så kunde man gott ta sig en höststädning. Åtminstone känns det så i vårt hushåll. Leksakerna (och allt sånt man "kan" leka med) ligger huller om buller överallt och jag blir inte det minsta förvånad då jag hittar en ackuladdare i legolådan eller en tandborste i pennskrinet. Tvärtom så blir jag förvånad om jag hittar en korg som enbart innehåller det som den är ämnad för. 
Den fina blombuketten på bilden fick jag av mina gäster. Nu pryder den matbordet istället för babyvaktare, tvättlappar och annat dylikt som har en konstig tendens att samlas där (vi äter oftast vid köksön så matbordet blir inte använt varje dag). 

Sånt hos oss denna torsdag. Nu har jag ätit upp nästan alla rester (vilken tur att jag inte hade sju sorters kakor utan bara en ynka blåbärspaj med glass) från fikat och jag kan återgå till ett normalare beteende.
 Ha en god eftermiddag ni också!

m i s s i o n s m a g a s i n e t


Jag fullbordade mina planer och körde till magasinet med lillkillen och precis som jag hade trott fick jag inte gjort mycket. Men bullen till kaffet smakade förträffligt och trevligt sällskap hade jag också så visst var det värt att fara dit. 
Nu dricker jag den andra, eller var det den fjärde, koppen kaffe. Seth kan äntligen sova på utsidan och han verkar falla i djupare sömn där. Tacksam för det. Bebisar ska sova mycket för då är det så enkelt att vara mamma.

Sånt hos oss denna onsdag då Elia och Ruth leker mamma, pappa, barn men ingen vill vara pappa.  
Och visst, för all del. En mammas liv med kafferep dagarna långa är ju såklart roligare än att vara i jobb.