födelsedagsbarnet


Idag fyller min bättre hälft 36 år om jag inte räknat fel. Han börjar så småningom komma in i medelåldern, om det nu finns någon bestämd ålder för "medelåldern"? Om man tänker att man kanske får leva till 72 så är ju 36 en medelålder. Fast om man tänker att man får leva till 92 så är ju detta rena ungdomsåldern ännu....
Nåja, vara va he vill men ikväll ska vi i varje fall fira med nåt gott, om han kommer helskinnade hem från den långa bilturen till tampere idag. 7 timmar i bil kan man också fira sin födelsedag, låter ganska avkopplande. Telefonsnäckan i örat bara så är det enkelt att ta emot alla hundra samtal (okej, jag överdriver lite men hans telefonsamtal kan ge mig huvudbry vissa dagar)
Hipp hipp hurra för min älskling idag!!

Och till er som funderar på bilden så kan jag tillägga att detta beskriver min man i ett nötskal. Han är en man som strävar efter ordning och reda var han än befinner sig. I arbetet, hemma (skämmer bort mig totalt) och wherever he is...ibland tänker jag på honom som en duracell kanin som aldrig blir trött eller får "fylna", han gnäller typ aldrig, är sällan missnöjd över något och jag förstår varför Gud valde mig till hans fru.

...det ska ju inte gå för bra heller, ha haa!




f a s t a


Idag inleds ju fastetiden. När jag körde till missionsmagasinet i morse så hörde jag på radio vega där främst äldre personen fick ringa in och berätta om traditioner och tankar kring fastetiden. En kvinna ringde upp och läste ur bibeln, Jesaja 58/ här, där det står om falsk eller äkta fasta, och jag tyckte det var mitt i prick att hon läste detta (dock verkade inte reportern vara lika engagerad av Guds ord i detta sammanhang). Där nämndes det inte så mycket om att avhålla sig från ohälsosam mat, att ha media fria dagar och sånt utan det är betydligt djupare än så....det handlar om att lossa orättfärdiga bojor, släpp de förtryckta fria, dela bröd åt de hungriga, klä de nakna och skaffa en boning åt de hemlösa.
Det handlar om att vara ett redskap åt Gud. 
Men om vi själva ska kunna vara ett redskap åt Gud så behöver vi närma oss Gud.
Det är väl det som är den viktigaste uppgiften under fastetiden.
Att närma mig Gud.


Till nåt annat så måste jag bara dela med mig av meningen som Ruth citerade bestämt åt mig i morse: "Mamma, nu konstaterar jag att jag inte far till dagklubben idag, bara så du vet". 

(nu kan jag däremot konstatera att jag fick övertalat henne att fara till dagklubben. Vi behövde paus från varandra några timmar)

*är tacksam över en vän som du*


Godmorgon, nu ska jag stoppa barnen i bilen och fara till missionsmagasinet en sväng. Med oss har vi lite vändagsljus *det lilla extra*, mera halsband och några tavlor. På tavelfronten har det varit lugnt den sista tiden eftersom vi saknat ramar (främst svarta) men snart så får vi öka på lagret...

bulla dags


Sista gången vi äter fastlagsbullar i vårt gamla kök.
*nostalgisk*

Och gott är det. Så rackarns gott. Alltför gott. Nu väntar vi hem skolbarnen så de också får njuta av varsin bulle. Ikväll tänds en stor fastlagsbrasa vid skolan men marken där såg tyvärr ut som en vattenfylld skridskoplan konstaterade jag då vi körde till mamma-barn träffen i morse. Typiskt....men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Förresten, på tal om annat än bullar, så fick jag en intressant kommentar häromdagen (kopierade in det till detta inlägg också) där personen undrade om mina barn har någon kontakt med far- och morföräldrarna eftersom jag sällan skriver om detta i bloggen. I den sista meningen så undrade hon hur vi laestadianer ser på far-  och morföräldrarnas roll.

För det första så kan jag svara att denna fråga inte går att generalisera "inom laestadianismen och utanför". Situationen ser väldigt olika ut i alla familjer men som kristen så upplever jag att de äldre människor har en viktig och ovärderlig inflytande på barn och ungdomar som borde utnyttjas i så hög grad som möjligt, också utanför familjen!

Sådär personligen så har vi regelbunden kontakt med både far - och morföräldrarna, ibland övernattar några barn där och så.....men vi träffas mera på sommaren då vi färdas flitigare och är ut på cykelturer. De jobbar ännu alla heltid (vilket helt klart har en stor betydelse) och därför blir det inte så mycket tid över för de 23, resp 25 barnbarn som de har...istället är vi, syskon, barnvakt åt varandra då vi behöver tanka "partid" (oj, i skrivandets stund kommer jag på att det borde bli dags snart, det är mer än fyra år sedan vi varit på tumisresa. Ho ho). Med syskonen blir det mera så att man byter varandras tjänster och sköter tillbaks.

Och du, som skrev kommentaren, fortsätt att vara den gåva du är för dina barnbarn. Precis en sådan mormor/farmor önskar jag att jag ska bli en dag.  En person som stöder, som ger kärlek, tid och alltid finns där vid sidan utan att ta över föräldrarollen. 


tvätta händerna varsamt!


Smålog lite då jag tittade på kaktusen i morse, här gäller det minsann för barbie att tvätta händerna varsamt.

Vi har ett ganska lugnt tempo hemma hos oss idag. En förkylning knackar på dörren men jag tror att vi låter bli att öppna. Men varför skulle vi slippa undan alla smittor som härjar hos var och varannan nu just? Bara jag inte blir sjuk tills ikea resan på lördag!! Dit vill jag verkligen och slipper jag inte på den så blir jag surare än citron. Edith skall också komma med och hon har en lååång inköpslista men till all lycka så har listan olika prioriteringar och vissa saker "kan lämnas bort" Huh....Ännu finns lediga platser i bussen så kom med! Skicka meddelande åt mig, 0503832788.



...Nu till gårdagen då jag hörde på sammankomsten från risöhäll (risöhäll bönehusförening bandar in alla predikningar och sätter in dem på youtube, här) och tyckte att dessa två meningar är tänkvärda och vill dela med dem av dem här:


"Gör ofta mig den frågan, om jag dig håller kär.

Tänd själv uti mig lågan som svaret innebär"

Den kärleken kan vi inte ta åt oss själva, den kan vi bara ta emot som en gåva från Gud. Bara han kan tända en sådan kärlek i våra hjärtan så att det får bära frukt, så att vi kan bli till välsignelse i vår omgivning och till välsignelse i vår familj. Amen.

l ö n e n

Denna liknelse från Matteusevangeliet har varit i mitt sinne en ganska lång tid. Vet inte varför men kanske för att den säger mig så mycket. Den säger mig mycket om alla orättvisor i världen. Om avundsjuka och habegär och över vad som på riktigt är värt att ta på allvar.  

Om vi letar efter orättvisor så hittar vi det ganska snabbt. Vi behöver inte blicka så långt ovanför tidningskanten (om ens det). All sjukdom, förföljelse, fattigdom, överflöd, frosseri, grannens snygga bil o s v....


 Om vi däremot letar efter rättvisa och sann kärlek så hittar vi det hos Jesus.

Han som är vägen, sanningen och livet. Utan honom går vi förlorade.
Han som genom sin bittra död utplånade alla våra synder.
Han som alltid glömmer när han förlåter oss.
Han som älskar oss utan förbehåll.
Han som är värdens sanna ljus.
Han som är vårt allt.
Han allena.
Han.


tapeter till köket


Blir det tapeter eller kakel runt fönstret i blivande köket är den stora frågan nu just. Blir det tapeter så blir det en av dessa två marimekko och blir det kakel så blir det enkla, fyrkantiga, med mörk fog. 

Gillar båda. Alla tre.
Men mest gillar jag kakobönorna såklart! Vem kan motstå kakao?


Nu ska jag återgå till vardagsbestyren. Lillen vaknade på dåligt humör efter en knapp timmes vila så nu återstår det för mig att försöka svänga hans mungipor uppåt. Harmt bara att jag själv känner mig så oinspirerad för barnlek, tycker denna dag har så långsamma minuter. Tråkigt är bara förnamnet.