svarta billybokhyllor


På samma gång som jag är inne på temat inredning här på bloggen så ska jag visa nyförvärven. Billybokhyllorna som sent omsider kom i onsdags. I samma veva flyttades klippan soffan från gästrummet till denna del av vardagsrummet och ett nytt hörn blev till. Lite höst känsla skapades och nu vill jag ha in mera dova, mörka, färger i vårt hem.


Den snygga stolen fick flytta från Larsmo eftersom den hade en unken doft. Nu märks inte doften alls och om det är vi som har snuskigt hemma eller om Larsmoborna har överdrivet sterilt förtäljer inte historien. Tack Linda, vi ska ta väl hand om ditt loppisfynd och kanske vi till och med betalar den *blink*!


En enkel tavelvägg skapades i samma veva och vissa motiv, allt av nåd, till exempel är inte klart (det skall vara med svart bakgrund och vit text). Dessutom är det där med att skriva för hand inte min grej. Men jag har svårt att ha nåt halvfärdigt så istället för att vänta till jag har möjlighet att fixa det rätta så duger nåt "halvbra".  
 

Sånt hos oss denna fredag då jag funderar om denna svamp är ätbar. Hamnar att googla. Ruth har nämligen plockat en stor, fin, svamp och den skulle jag gärna steka med en rejäl klick smör i morgon till lunch.  
Jag har plötsligt blivit en mogen kvinna som kan äta svamp. Undrar vad som kommer näst i min mognadsprocess...åtminstone är jag så pass mogen att jag går tidigt i säng eftersom våra mornar har en tendens att börja väldigt, onödigt, tidigt.
God natt.

Ediths rum






Dags att dra täcket över huvudet känner jag. Trött. Får väl stämma in i kvällsbönen som Edith har ovanför hennes säng, hon, som sover längst bort på vinden i husets största rum. Ett avlångt rum som gör möbleringen svår. Nåja, möblering är ju för det mesta roligt men i skrivandets stund har det blivit onödigt mycket av den varan. Ni får se sen, bokhyllorna i vardagsrummet är uppe och lite ommöblering kom på köpet. Förstås.

Sånt hos oss alltså. Sortering, städning, flytta möbler och hålla barnen i schack.

med två L


Hemma igen på Påvallsfolk med två L! Vi konstaterade då vi hoppade ur bilen på småtimmarna att vi borde ha övernattat på vår miniresa (vilket vi först hade planerat). Man hinner ju bara få upp farten på en dag och det känns som att hoppa av pulkan i backen när det susar som bäst.

Mina inköp på resan var ganska få. Tycker att jag har det jag behöver för tillfället. Ja, förutom bokhyllorna då (som jag beställde i början av Juli). Jag fick ett meddelande från IKEA igår, precis när jag själv gick där (ironiskt alltså), att hyllorna blir ytterligare försenade. I morse deklarerade jag högt, och med stressande ton åt mannen att jag aldrig mera beställer nåt från IKEA! Irriterande med sånt som inte går som planerat och som man inte kan påverka (ja, att ringa och gnälla åt nån sommarpraktikant till "infopiste" hjälper ju föga (lika lite som det hjälper att gnälla åt mannen), det bara förstör dagen för ännu en annan)

Sånt hos oss då jag kan konstatera att vi har det lika gott att vara här hemma med eller utan bokhyllor. Jag och barnen har just ätit uppvärmd, pinfärsk, bondost från juustoportti till lunch och läget är helt ok. Nu pipar tvätt maskinen och hänger jag inte upp tvätten genast så finns det en riska att den glöms bort i några timmar. Mitt minne är inte vad det kunde vara.

yes! Feberfri



Äntligen har Seth en feberfri dag efter 4 dagar med hög feber från och till. De flesta barn blir ju trötta av feber och sover mer än vanligt men inte denna kille. Istället har han sovit betydligt mindre än vanligt och varit sju gånger gnälligare än vanligt (att ha friska barn är inget man ska underskatta, jag blir igen påmind om hur "lätt" vi har det i vanliga fall). Detta har tärt på mammans humör och det ska bli så skönt att styra kosan hemifrån imorgon. Siktet är inställt på Ikea i Tammerfors men det viktigaste med morgondagen blir nog att umgås, med fyra andra damer, och bara vara.

Ta dagen som den kommer. Typ.


Sånt hos oss denna söndag då vi just ätit "kebabwok" och Ruth tjatar om att hon behöver ett plåster. Igen. Hon tjatar om plåster varje dag och hon hittar hela tiden nya skråmor som behöver plåstras om. Man kan säga att hon har plåster på hjärnan.

Och jag då. Ja, jag har bibelverser på hjärnan. Letar, läser och begrundar. Jag skall välja ut tolv passande och vad dessa tolv skall bli till får ni se i ett senare skede. Men det svåra med att välja ut just dessa tolv bibelverser är begränsningen. Att välja bort vissa som skulle passa lika så bra. Bibeln är ju full med kärlek, djuphet, lärdom, varningar och godhet. Lag och evangelium, dessa två som vi människor behöver.

"Gud du utrustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig.
Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte"
Ps 18: 33, 37

Herre, du utrannsakar och känner mig


*  *  *

Psaltaren 139 lästes upp på vår andakt som vi höll vid Svedja igår kväll. Våra tankar och böner gick till änglabarnets familj. Men vi fick också var och en rannsaka våra egna hjärtan. Davids ord berör och hur ofta man än läser dem så känns de inte uttjatade.  

f a m i l j e t r ä f f


Idag har vi släktträff vid Svedja. Eller egentligen är det en familjeträff med mammas alla 17 syskon, vi barn (107 stycken) och alla barnbarn (undrar hur många de är). Folkmängden gör att det nästan som ett släktkalas då hela morfars familj ska träffas.

Vilken rikedom. Men mormor fattas i skaran och nu får hon ta hand om änglabarnet, som också skulle ha tillhört denna stora familj, i himlen. Det kommer hon att göra med varsam hand för om nån hade kärlek till barn så var det hon.

Sånt hos oss denna morgon då vissa fortsätter med feber och får stanna hemma i pappas famn.

Han som ger kraft





Idag, 22.7, skulle mina nya bokhyllor från Ikea komma. Nån gång mellan 8 - 16.
Ni vet känslan, när man längtat efter nåt man beställt i veckor och så kommer det inte. Suck. Dessutom körde mannen förbi Ikea igår. Suckar igen.

Sånt hos oss då vi suckande går och sova. En med feber dessutom. Den yngsta.

Men medan jag suckar över försenade hyllor och en febrig pojke så gråter min kusin över sin förlorade son som blev ett änglabarn. Åh, jag kan bara ana den djupa sorg de nu känner och det gör så ont i hjärtat. Varför, varför, varför.  Herre, ge familjen all kraft att orka gå vidare med den ofattbara sorgen. Att mista en bebis man burit i sitt moderliv i nio månader måste kännas så tungt, så tungt. Att aldrig hinna mötas i detta liv. Att aldrig lära känna. 

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"
Fil 4:16