Karins år med Jesus


Jipppiiii. Nu avslutas detta bokprojekt och det känns så skönt!
Titta gärna på min Youtubekanal här (med hela 3! prenumeranter) där jag berättar mera om boken. Välkommen in till missionsmagasinet, Kanalesplanaden 2, för att köpa boken eller något annat fint!
Allt du köper ger bidrag till LFFs arbete. 

t r ä n i n g s r e s a n

För en drygt månad sen var jag på min livs första träningsresa. Första men inte sista! Det var intressant, inspirerande och roligt. Det bästa var nog morgonlänkar innan frukost och cyklingen. Eller nej, det bästa var nog att simma i havet. Eller så frukosten - den var bäst! Nej, rättar mig - det bästa var nog sällskapet och alla nya kvinnor jag lärde känna.
Min rumskamrat. Bilden är under all kritik men den få vara med. 



Den enda bilden jag har på vi fyra. Två kusiner och en svägerska!

Johanna och jag. Precis lika hurtiga som vi ser ut. 
Ibland var det nästan för varmt att springa och tempot var stundvis sakta.

Uppe i ett högt ton strax utanför Palma stad. Minns inte platsen i skrivandets stund. 

Håll dig till höger och FOKUSERA! Tänk inte på hur mycket glass du ska ta till efterrätt och titta inte ut över havet.
Mera stretchning och rörelseövningar åt folket. Det borde ingå i varje människas livsplan. Jag skulle börja med mera rörelseövningar hemma men har ännu inte kommit igång. 

Med underkläder rakt i havet efter ett löppass. Tur att man inte är så känslig med att simma i trosor. 

Till kvällarna städade vi upp oss lite grann och tog ett shoppingvarv med stinna magar efter middagen. 

Resan var fem dagar och det tyckte jag kändes alldeles lagom. Det bästa med att resa i ett sällskap är ju att själva resandet inte blir tråkigt!
Måste bara lägga till denna bild! Look at me! Ni får till och med skratta - det bjuder jag på. 

Reaktionerna då jag berättat att jag ska på en träningsresa ensam (utan min man och mina barn) har varit delade. Vissa har utbrustit: "Åh vad skönt - det ska jag också fara på nån gång". Andra har sagt: "jag skulle aldrig resa utan min man". Andra har bara sett skeptiska ut. Väldigt skeptiska! Nån har sagt att de drömmer om detta men att de inte skulle satsa så mycket pengar på sig själva. Pengar som inte hela familjen skulle få glädjas över. 

Jag håller med dem alla. Jag är också tveksam till att vissa kvinnor ska fara på en resa utan sin man. Det finns kvinnor som söker bekräftelse från andra män och som inte har ett sunt och kärleksfullt förhållande till sin egen man. Det beror helt på var man har sitt hjärta och hur man är som person. Vilka lockelser man har i livet. Vår resa var harmlös ur denna synvinkel. Vi somnade tidigt varje kväll - urlakade efter mycket program. Våra diskussioner var sköna och det blev ingen fokus alls på utseende eller nåt sånt vilket jag verkligen uppskattade. Jag har ältat "bullamagar" tillräckligt under mina 34 år! Att denna resa hade fokus på andra saker gjorde gott åt mig personligen och jag fick ett och annat att tänka på. Jag gillar mogna kvinnor! Dessutom. Vi kvinnor behöver umgås med kvinnor ibland. Utan män. Det kan vara så väldigt givande. 

Får skriva under det som Isabella Sund sa på kvinnokvällen i Näs för nån vecka sen (minns inte exakt hur hon sa det): - Man kan vara hemmamamma med hjärtat bortvänt från hemmet. Eller en "karriärkvinna" med hjärtat vänt mot hemmet.  

Vi kan ha åsikter och synpunkter om andra men Gud ser till våra hjärtan. 

Men detta var ju faktiskt en träningsresa. Jämför jag känslan jag har efter en missionsresa, kristet läger, kvinnokväll, sammankomst eller kyrkobesök så går det ju inte att jämföra. Jag har en stor andlig hunger och saknar den delen då den uteblir! Visst hann vi diskutera mycket andliga saker också men vi avslutade ju inte med kvällsandakter direkt *blink*.

Detta om detta. Nu ska jag baka chokladbollar åt barnen så jag får en orsak att äta några själv.  Vi måste ju fira att vi inlett ett välbehövligt höstlov.




Alla dagar


Det blev inget långt blogginlägg om min träningsresa för tre veckor sen. Kanske det kommer en vacker dag. Vem vet! Inte har det heller blivit några inlägg om allt det som jag tycker att man borde skriva mera om på internet. Saker som berör tron.

Idag fick jag en ny påminnelse om att Gud har kontrollen både i stort och smått och det vill jag berätta om. Detta gäller bara en liten grej men som betyder mycket för mig. Nu till saken.

Jag har ju skrivit klart min bok och skickat in offert på en vald storlek. När offerten kom tänkte jag om! (Vilket rim). Det skulle vara en annan storlek - vilket resulterade i att jag fick ändra storlek på hela texten och ändra varje datum som är infälld som ett anfang (syns på bilden). Tråkgöra! Men vet ni vad. Nu först upptäckte jag att en dag saknades! Sista kvällen innan tryck,  ha haa. Snacka om Guds ledning. Detta skulle ha stört mig enormt mycket efteråt.

5 augusti kommer också att få en text. Inspirationen fick jag av Mikael Fältros predikan i söndags. Halleluja.




Skrivprocessen fortgår


Jag har försiktigt öppnat datorn igen efter en lång sommarpaus. Jag tror på att låta texter vila en tid. Att få lite distans.
Problemet jag fått nu, när jag går igenom texten, är att gilla det jag skrivit. Nu vill jag ändra på allt. Nästan. Jag ser alltför långa meningar. Jag ser en massa "så" och "men". Har nu tagit bort minst en tredjedel. Tack Nina för påpekandet! Jag ser också utfyllnadsmeningar som är helt onödiga. Men på nåt konstigt sätt vill jag sätta denna bristfälliga text i tryck. Trots alla fel. Jag vill att ett äldre barn eller tonåring ska läsa dessa andaktsboken och tänka: Att tro på Jesus är enkelt och naturligt. Tron hjälper oss i vardagen och kan bli ännu mer personlig.


Nu ska jag dock vika ner skärmen och dra på mig shorts (det är ju trots allt 18 grader) och länkskor. AE run står för dörren och det ska bli så kul. Jag hoppas dock att det utlovade regnet hålls på avstånd.

s o m m a r m i n n e n

Vi får snart pricka av sommaren 2018 och det känns vemodigt - vi har verkligen njutit av läxfria dagar och att få ta dagarna som de kommer. Sommaren har varit skön och barnen har haft kompisar i rikligt mått, precis som det borde vara för alla barn på vår jord. Här på bilden ser ni Jens, Ludvig (syrrans pojke), Ivar, Moa (Ediths kompis), Seth, Jag och Ruth. Edith tog bilden. 

Vår lillkille har fyllt fyra år och fått sin livs första fisk (han saknar flytväst på bilden vilket jag är helt medveten om) 

Tältande barn hör sommaren till.

Observera pappersmuggen, ämbaret och spaden. Sånt som stör efteråt! Jens ser också lite trött ut på bild men det har jag inget minne av att han var. En opassande blinkning är väl förklaringen.


Jag har varit på LFFs barnläger i sommar. Ett läger som ger minnen för livet och nya, fina bekantskaper. Alla vuxna och ungdomar som ställer upp som frivilliga ledare på dessa läger och håller programpunkter är guld värda! Vi har hunnit diskutera mycket och ena kvällen (natten) ropade ett barn att ledarna måste vara tysta så barnen kan börja sova. Vi stör.

 Här på bilden hålls en kvällsandakt. Vädret var vindstilla och allt var så ljuvligt lugnt (till och med barnen var tysta, ha haa). Jonas som höll andakten läste ur Psaltaren 23:



  • Herren är min herde, mig skall intet fattas.
  • Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten
  • där jag finner ro.
  • Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
  • Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
  • Din käpp och stav, de tröstar mig.

  • Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
    Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

  • Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,


  • och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.



    Ruth och Ebba
    Jag har tydligen varit väldigt elak i sommar eftersom min näsa växt något fruktansvärt. Det känns sjukt jobbigt, speciellt då jag ser mig själv i spegeln. 
    Men jag har tydligen inte varit så elak att jag inte platsar in på företaget trivsel.fi. Trivsel har nu utvidgat sin verksamhet och startat upp trivsel omsorg. Trivsel omsorg erbjuder hemservice och stödtjänster till seniorer, familjer och enskilda personer. Att jag får vara med på ett hörn här känns intressant. Det bästa med att jobba på hemservice är att man får en personligare relation med den vårdbehövande. Ett hem säger så mycket om personen som bor där. Man får titta på fotografier tillsammans och de får berätta om sitt liv och om sina familjemedlemmar. Har ni anhöriga som skulle må bra av en guldkant i tillvaron, som behöver extra stöd och omsorg, har något vårdbehov som behöver tillgodoses eller hjälp med att handla mat så ska ni inte tveka att ta kontakt med oss!

    Det finns så många livshistorier att ta del av. Det finns så mycket att dela med varann. Ge och ta. Tillsammans. Ju mer jag umgås med andra desto mer märker jag att det får mig att må bra. Människor intresserar mig. Människorelationer är guld värda.

    * * *

    I helgen har jag deltagit i Kållby mötet. Jag har fått en dos av den andliga maten som jag så väl behöver! Ett bibelställe, från Joh 14, som jag hörde läsas under två olika predikningar vill jag dela med mig av här. Den är en av mina favoritverser och just det att Jesus bereder plats åt mig får allt att kännas så hemlikt. Där hemma i Himlen väntar en plats som Jesus har berett åt mig. Vilken hisnande tanke.


    "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

    Lovsång


    Denna lovsång är så underbar! 
    Har lyssnat på den hur många gånger som helst.

    "Det står ett lamm i folkets mitt, i stora skaran klädd i vitt, dess blod har tvättat skaran ren och gett dom del i frälsningen"


    Morgonkaffe på Hjulfors


    Kaffepanna på gasspisen - så startade denna lördag morgon.
    "Godmorgon", säger hon som inte har ett samarbete med samsung.


     Vi har nu sovit vår tredje natt här på Hjulfors och alla börjar hitta sin plats i hierarkin. Barnen lär sig nya färdigheter som att göra upp eld i bastun och använda samma glas minst två gånger. Nyss kom Ivar och ville ut och köra med snurrbåten: "mamma, jag kan starta och köra båten men minns inte hur man stannar snurran efteråt".  Med risk för motorn lämnar att surra här hela förmiddagen så skippar vi båtturen tills pappa kommer hit igen (hans jobb kallar titt som tätt). Jag har klarat mig 34 år utan motorkunskaper och tänker att jag fixar lika länge till. Minst.

    På tal om att klara sig utan vissa saker så har jag helt glömt bort att ta hit en Bibel. Jag brukar starta dagen med bibelläsning och har man kommit igång med goda vanor borde man ju inte bryta dem. Visst har jag bibelappen i min telefon men när jag läser Bibeln så vill jag ge ett tydligt budskap åt mina barn vilken bok jag anser vara viktigast här i livet. Jag vill att deras barndomsminnen ska präglas av att Bibeln ofta var framme. Det var den i min egen barndom också. Läser jag på telefon så tror de ju bara att mamma nördar på sociala medier. Nån annan som resonerar likadant som jag?  

    "Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av den då han blir gammal", Ords 22:6, är ett bibelord som jag ofta brukar tänka på.