köket





Här kommer lite bilder från köket nu då lunchen är undanstökad och pennorna bort från köksbordet (jag måste köpa en vaxduk illa kvickt innan rit streck som inte går att tvätta bort uppenbaras).

Köket är från kantri, här. Vi valde deras kök främst för att vi ville stöda lokalt och det känns riktigt bra. Kökslådorna är utan handtag (urfrästa) och det funkar fint om man har torra och rena händer. Basen är ju väldigt vit och passar utmärkt eftersom det ofta känns så rörigt och stökigt i vårt kök. Men jag försöker klä mig i färggranna kläder och stå vid spisen så ofta som möjligt för att utgöra en färgklick!


vardagsrummet





Vet att många är nyfikna på att se hur vi bor nu då vi kastat om vardagsrum och kök så nu bjuder jag på några mobilbilder denna kväll då kvällssolen strålar in och det borde vara förbjudet att fota i motljus. Dessutom är fönstren här i vardagsrummet så smutsiga så jag borde skämmas. Jag måste ju vara den lataste fönstertvättaren som finns på denna jord.

Har fått nya fönster, har en enjo fönsterskrapa i skåpet och inte ens det får fart på fru B.

Men nu ska jag inte dalta mera på denna sida utan krypa raskt ner i säng. Jag vaknade 04:20 i morse p g a att mannen sökte sitt glasögonfack och jag kunde inte somna om. Då började jag istället läsa en bok av Petra Krantz-Lindberg-"medkänsla för barns självkänsla" på morgontimmarna (med den påföljden att jag inte visste hur jag skulle bemöta barnen då de vaknade, ha haa) så nu är undertecknad väldigt tom i hjärnan och sådär lagom trött.

Imorgon kommer köksbilder (då ska jag fota mot morgonsolen, ha haa) Godnatt.

Glöm inte paraplyet, men lämna boken hemma!


HERRE härskarornas Gudvem är som du?Stark är du  HERRE, och din trofasthet omger dig.Du är den som råder över det stolta havet,när dess böljor reser sig stillar du dem.Du krossade Rehab så att han låg som en slagen,med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.Din är himlen. Din är också jorden.Du har grundat världen och allt som finns i den.Norr och söder har du skapat,Tabor och Hermon jublar i ditt namn.Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand,hög är din högra hand.Rättfärdighet och rätt är din trons fäste.Nåd och sanning står inför ditt ansikte.
Psaltaren 89
* * *Midsommaren kom och gick och nu när jag ska skriva ett blogginlägg om den (och publicera denna suddiga svan bild) så kommer bara Davids psaltarpsalm "Herren är min herde, mig ska intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro"  i mitt sinne. Det är nåt med vatten och den psaltarpsalmen som alltid synkroniserar så bra.Men när jag tänker på villaliv och våra barn, eller främst på den yngste, så passar inte psalm 23 så vidare bra in. Det var långt till lugn och ro och jag smålog då vi packade ihop våra väskor (efter två nätter vid stjäre) och observerade min mans bok som låg orörd längst ner i väskan.
I sin hoppfullhet hade han packat med sig en bok.
Jag, å andra sidan, tänkte att om jag inte tar med nån bok så kanske ett tillfälle för bokläsning skulle ha kommit...vilket skulle ha betytt lugn och ro.Lite som att packa ner paraplyet så det säkert inte börjar regna.Har man glömt det hemma så regnar det garanterat.
Nu ska jag sopa upp gurkbitarna som killen spottade ut innan de torkar fast och jag måste använda skurborsten. Man måste ju förhindra att bli överarbetad så långt det går. Är faktiskt ensam här hemma nu (han som fyller två nästa vecka sover utanför vardagsrumsfönstret) och det är första gången på detta sommar"lov". En tjuusig känsla eller gorr skönt som Lina skulle säga.

11 somrar




För 11 somrar sen, midsommaren 2005, blev jag mor till Edith.
Vår fina, fina dotter!


limpa utan skal


"Jag vill ha en limpa men ta bort skalet först", beordrade hon som alltid vet vad hon vill och som meddelar det högt, gällt och ljudligt. Nyss kom hon tassande ut ur sitt sovrum och påminde mig om att väcka henne tidigt imorgon bitti då vi ska sjunga åt storasyster som fyller år. Hon är livrädd att missa den händelsen (eftersom hon sover betydligt längre på morgnarna än de andra) och litar tydligen inte helt fullt på mig. Födelsedagsbarnet, å sin sida, är inställd på att försöka vänta i sitt rum till senast klockan åtta och det blir nog en utmaning för henne som alltid är lika morgonpigg.

Att vänta på kalas är lika spännande för dem alla tre och vi har räknat dagarna. Idag kunde vi äntligen konstatera att kalaset är imorgon. En fin tårta står i kylen och den ger en stolthetskänsla som jag sällan känner då det kommer till bakverk. Tänk att jag lyckades så bra denna gång. Härmed kommer jag alltid att baka tårtor till kalas. Nu var det sagt *blink*.


Nu ska jag ta en snabb dusch innan natten. Det blev några småsvettiga timmar här ikväll med kalas- och midsommarhandlande vid prisma, råddigt hem (både ute och inne), stök i köket efter tårtbak, flugor överallt (trodde att jag tagit livet av dem alla igår), tjattrande barn, tvätt som skulle vikas och sånt. Men nu är röran fixad och mannen kan riktigt bra komma hemsmygande inatt efter tre dagars bortvaro. Han är såå välkommen.



såja


- Såjen! såja äta

Det tog en stund innan jag fattade och ibland orkar man inte ta strider. Vill man såga mammas mat så vill man och är man en trotsig tvååring (om några dagar) så är man.

Nu ska jag fortsätta flugjakten. Minst 50 har fått sätta livet till under dagens lopp. Fattar inte hur dom smitit in. Flugdödaren sover i Danmark och det märks. 



I din kärlek kan min kärlek gro



Det var nåt av barnen som kinkade över maten som de blev serverade och jag svarade med det klassiska, "tänk på alla fattiga barn i världen som inte ens får ett glas mjölk på hela dagen och här gnäller du bara för att det inte är din favoritmat". Den kommentaren tar oftast skruv och tystnaden varade kanske en halv minut och jag kunde inte låta bli att tillägga "och det som är ännu värre är att många barn inte ens får höra om Jesus" varpå Ruth svarade, "jag vet ALLT om Jesus för jag har varit i dagklubben och jag vet att man måste tro på honom för att slippa till himlen". Självsäkerheten i hennes röst gick inte att ta miste om. Må denna barnatro aldrig försvinna! 

Jag lämnade att reflektera över hennes kommentar efteråt. För mig är det väldigt viktigt att hemmet (och inte bara dagklubben) blir den plats där barnen lär känna Jesus. Dag efter dag skapar vi det mönster som våra barn troligtvis kommer att fortsätta leva i. Jag önskar att jag kan bli bättre på att ta mig tid för de enkla samtalen om Jesus så att han blir en lika naturlig del för barnen som han är för mig.

Men visst går det trögt. Alltför trögt. Alltför ofta finner jag samma tröghet.

Men ibland hittar vi tillfällen och då känner jag vilken viktig och fin uppgift som Gud har gett åt mig. När vi samtal om Jesus och ber till honom så blir allt annat mindre viktigt för stunden.

Om jag kan vara den person som stärker mina barns barnatro så vill jag göra det. Med glädje. Tack gode Gud för den möjligheten.



Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig min Gud.
I din kärlek kan min kärlek gro.