f o t o b o k


Vi har en tradition i vår familj att vi ger en fotobok i julklapp åt mamma och pappa. Numera är detta ingen överraskning utan det hör julen till. Sen då vi är där vid mommos/fammos så gillar alla att bläddra i fotoböckerna där kusinerna finns i en salig blandning.  I år är det extra lätt att hitta roliga bilder från whats up, där delar man ju med sig av lite tokigare ögonblick från vardagen. Vi är ju 7 syskon + äkta hälfter och 21 barnbarn så att få alla att synas lika mycket i boken är ganska svårt, men man måste ha lite överseende med sånt och gilla läget. Men för barn är det extra viktigt att se sig själv i boken, så det måste man kolla extra noga innan man skickar iväg den. Finns alla barn på minst två bilder.
 Vi har haft lite olika upplägg varje år. Första åren följde vi månaderna men det blev lite småjobbigt och man fick hela tiden fråga de andra vilken månad de var på resan etc. Ett år poängterade vi när alla hade födelsedag och en extra bild på den personen. Ifjor delade vi upp sidorna per familj och man gjorde sina egna sidor. Det var ju såklart enklast för den som gjorde boken men kanske inte samma "vi känsla" som då alla familjemedlemmar blandas huller om buller. I år blir det en enkel variant om jag får bestämma. En bok huller om buller utan röd tråd. Enklare och roligare att göra. Vem bryr sig om Kennet hade skönhetsmask på sig i augusti eller januari, ha haa,.....eller om pappas golfbild delar uppslag med nån som intar som julgröten med stinn mage. 
Egentligen borde temat vara "vem bjuder på sig mest" Tänk vad roligt för barnen att titta tokiga bilder på alla vuxna. (Johanna din bild då du trimmar i din mans kläder får duga för dig, Kennet har också sitt på det gröna med "ansiktsmasken" och Annikas bidrag är sitt "lilla my porträtt"...men resten får nu en uppgift)



Sånt hos oss denna torsdag då snoret och hostan kom på posten. Ivar och jag  är de enda som inte snollar men Edith vägrade, trots att hon hostade lite, att vara hemma från skolan för hon har ridning ikväll plus en rolig spårning som hem och skola ordnar vid skolan. Det vill hon ju inte missa. Tyvärr hamnar jag nog att vara hemma med de två yngsta så de inte får en värre förkylning. Vilken tur att jag har fotobok att pyssla med mellan varven medan killen sover. Ruth tittar på en prinsessfilm. Vi har det ganska bra. Tråkigt men bra. 

Ger mera


Snart, om två dagar, har det gått tre månader sedan vi fick våran fina Seth. Tre månader! Inte konstigt att 80 åringar tycker de levt ett kort liv. Allt går ju så snabbt. 
Men i detta fall välkomnar jag att tiden går. Babytiden tar sån energi av mig. Samtidigt som den ger så mycket.
  Jag omfamnar den samtidigt som jag ibland vill skjuta den ifrån mig. 
Lugnet blir på ett ögonblick till kaos. Bebisskrik kräver direkt omvårdnad. Allt annat får lämna. Men sen då bebisens behov är tillfredsställda och han sussar sött i vagnen, när jag plockat upp det mest störande kaos i huset och kokar kaffe så infinner sig lugnet. Då tycker jag att jag lever det bästa livet.  Tvära kast med andra ord.  
Ni ska njuta nu för det går så snabbt, får man ofta höra. Ibland håller man helhjärtat med men andra gånger vill man bara påpeka att de (oftast  äldre mänskor) nog glömt hur mycket energi små barn tar.
De tar och ger. Tar och ger. Och vi älskar dem så!

Såna tankar hos oss denna onsdag. Är nyss hemkommen efter lunch hos en av mina svägerskor. Idag åker Selma hem igen och vi kommer att sakna henne, det var trevligt med två hundar. Dom är så roliga då de går runt och snusar varandra i baken. Till och med katten accepterade Selmas ankomst och hon har med intresse följt med deras förehavanden.

s p r i c k a n


För nån vecka sen efterlyste jag tomma pringlesburkar och många hörsammade min efterlysning. Först testade jag att bara göra en "ljusstake" för att se om jag behärskar detta. I min iver drog jag bort värmeljuset för snabbt innan betongen hade torkat ordentligt och en stor bit ramlade bort. Jag limmade ihop det igen men kunde inte få sprickan att försvinna. Den syns där. Den finns där. Dessutom kom spricka på framsidan av ljusstaken där enbart korset skulle pryda. 
Det var tanken. Att enbart korset skulle pryda ljusstaken. 
Så hade Gud också planerat jorden. Adam och Eva i paradiset. Hans älskade avbilder. 
Men så kom ormen och viskade till Eva att smaka på den förbjudna frukten. 
Han påstod att det inte var så farligt. Synden är inte så farlig. Testa bara. En liten tugga. 
Så kom synden in i världen. Sprickan. 
Gud blev bedrövad och hamnade att ge det käraste han hade.
Sin älskade son. Jesus.
Den enda som kunde rädda oss. 

Ljusstaken på vårt köksbord symboliserar vår värld. 
Livet. Döden.
 Ljuset. Mörkret. 
Goda. Onda. 
Synden. Förlåtelsen. 

Nu gillar jag min ljusstake. Den icke perfekta.
Den med bubblor och sprickor.
Men där korset trots allt får finnas.
Bredvid sprickan.
Jesus passar alltid in i mitt liv.
Han klagar inte på att jag inte är tillräckligt fin.
Han vill också att jag ska berätta om honom åt andra
trots att jag inte är nån bra förebild. 
Tack vare limmet hålls den lossnande betongbiten på plats.
Tack vare Jesus är min synd förlåten.
Skillnaden är bara att när Jesus förlåter
så lämnar inga sprickor kvar. 

Nu står 8 ljusstakar fyllda med betong på tork. Jag fyllde dem igår kväll efter att barnen hade somnat. Om några dagar får jag se resultatet och jag har på känn att inte en enda av dessa 8 kommer att vara slät och fin.  Alla kommer att ha bubblor och eventuella sprickor. Precis som vi människor, inte en enda som är felfri.

f ö r ä n d r i n g




Äntligen fick jag rulla ihop den gamla mattan i lekrummet på vinden till förmån för denna bollande svart-vita grejen. Ett impulsköp på FB loppis. Gillar loppis. Samtidigt fann jag mig själv som värsta dockmamman och plockade och sorterade lite i miniköket, och det är roligt med miniköket igen några dagar! Nästa vecka hittar jag säkert de små ikea plastglasen igen i typ badrumsskåpen och småskedar lite överallt. Då igen kommer jag att tänka att vi borde kasta ut hela rasket och sälja alla köksattiraljer på loppis, de leker ju ändå inte med dem. De bara slarvar allt överallt. 
Förresten så är glaset på dörrarna väldigt smutsiga (ser jag nu), skurtrasan har helt enkelt inte hittat dit. Konstig typ.

Sånt hos oss denna måndag, försökte just jämna ut Ruths hår. Hur svårt kan det vara att få en rak linje i nacken!? Omöjligt om jag håller i saxen.  Hon ska snart till dagklubben men påminner mig hela tiden att hon INTE vill dit. Vad gör man då? Vet ju att när hon väl är där så trivs hon. Men hon vill inte fara. Nu sitter hon i badkaret, har man kliande hår i nacken efter hårklippning så måste man ju ta sig ett ordentligt bad. Såklart. I en timme minst. 

f r e d a g


Yes, äntligen fredag. Dessutom har vi "finfremand" i form av hunden Selma och det tycker vi är riktigt skoj. Den enda som är lite skeptisk är kissen, han iakttar hundarna på säkert avstånd och så fort de närmar sig honom så reser sig katthåren. 

Ikväll har vi träff vid tungdpunkten och det ska bli så inspirerande. Eftersom jag har så dålig självdisciplin så behöver jag bli sporrad till ett hälsosamt och aktiv liv. Jag är på god väg men ännu krävs mera jobb för att komma till det skedet då man får abstinens om man inte slipper på ett motionspass. Dit är jag på väg. Men samtidigt vill jag ha balans. Lagom med träning, lagom med mat, lagom med gott.  Inte bli värsta fanatikern som stirrar blint på kalorier, fetter och proteiner. 

Sånt hos oss denna fredag eftermiddag då Sara och Ruth leker att de har varsin hund (så passande lek). Seth sover sin skönhetssömn och blir bara sötare. Edith skulle vilja ha pyjamasparty här nån fredag kväll men jag är föga intresserad av detta. Jag gillar att ha mina egna barn i sina egna sängar utan nåt extra happening. Men visst måste barnen få ha övernattande kompisar, de tycker ju att det är så roligt! Men inte inatt iallafall, he hee...nån annan gång...

"rät ut mattan"


I lördags fylldes "mattlagret" vid missionsmagasinet på med ännu en tacksam plastmatta i "julfärger". Har två svart-vitrandiga mattor i plast som jag blivit ordentligt bortskämda med. De är så enkla att rengöra! Nu är jag sugen på en "julmatta" i plast också men jag köpte en tygmatta i samma mönster, bild här, förra vinter så nu ska jag nog inte köpa flera mattor på en tid.
Förr rynkade jag näsan åt plastmattor. Nu gillar jag dem skarpt. Kanske för att detta material passar vår livsstil med mycket klott överallt. 

Sånt hos oss. På tal om mattor så borde vardagsrumsmattan ligga i blöt i badkaret några timmar. Ruth har klottrat målarfärg på den och jag har nu gått och tittat på den ordentliga fläcken ett antal veckor. Snacka om att vara lat....mattor är som kuddar, svåra att hålla rena, raka och snygga. Men man kan inte vara utan dem för då försvinner myskänslan. 

Förresten så har jag kommit ur mitt enorma sötsug som jag normalt har. Så befriande. Det lönar sig att ta sig i kragen ibland och satsa hårt. Skriver man dessutom upp allt man äter och låter nån annan gå igenom listan, ja då tänker man nog efter före (måste medge att det tog emot att skriva att jag ätit tre muffins på en och samma dag i lördags). Allt det onödiga lämnas bort och man satsar på det som är bra att fylla kroppen med. Heija, heija. 

p u n k t


Har inget vettigt att komma med idag. Tyhjä pullo. Blev bjuden på lunch till svägerskan och det var det godaste jag ätit på länge. Ska testa att göra samma sak själv. Det var en gratäng med äggbotten och fylld med maletkött. Jag ska dela med mig av receptet sen.

Nu är jag nyss hemkommen efter ett pass vid tyngdpunkten. Gillar känslan efteråt. Den där dallrande känslan i gäddhänget. Nice. Mera sådant.

Sånt hos oss i all enkelhet. Nu blir det kaffe och snart blir det att söka efter barnens pyjamas. Höstens dygn känns så mycket kortare och man tycker att man inte hinner göra nåt på kvällarna.
På bilden pysslade vi med rönnbär vid magasinet, det är roligt att ha något i händerna då man sitter och ventilerar tankar. Men ännu enklare skulle det vara med träkulor, rönnbären är så sköra. Då vet ni det. Bye, bye äppelpaj.

r ö n n b ä r


Idag ska jag betjäna vid magasinet mellan 12-15. Med mig har jag en påse rönnbär som jag ska trä på ståltråd och göra hjärtan....hösthjärtan. Ska testa att spraymåla några också. Både i vitt och svart. Kan bli snyggt det med, det gör inget om bären blir skruttiga. Vem har väl slät hy för alltid? Så har du "lång tid" kan du ju komma dit och picka hål i rönnbär med mig!

Sånt hos oss. Mannen kommer hem då jag ska till magasinet och jag slipper att ha barnen med mig. Jipiii. Han, mannen alltså, har vissa förhoppningar att han ska få jobbat hemifrån men jag är lite mera skeptisk. Fast å andra sidan far arbetet ingenstans medan killen växer och blir stor. Igår när han kom hem relativ sent (för mig är 21:00 sent då jag far och sova senast 21:30) efter ett möte och inte hade sett Seth på hela dan så frågade jag om han kollat i sängen där lillkillen låg och sov. Klart att han hade! Det finns inget ljuvligare än ett barn som sover, man vill nästan ta upp det och gosa lite. 

ett tack


Tacksamhet var ju söndagens tema och igår kväll innan jag somnade så tänkte jag igenom mitt liv och min tillvaro och funderade vad jag är mest tacksam över. Listan blev genast ganska lång. Sen funderade jag hur ödmjukt och hur ofta jag tackar Gud. Alltså verkligen tackar honom uppriktigt och inte lika flyktigt och rutinmässigt som när bordsgrannen räcker mjölkpaketet. Jag borde också kunna tacka för allt det svåra och det som jag är missnöjd över. Den listan är nog också ganska lång. Tyvärr. Oftast är det ju så att när man har det som svårast, när livet känns tomt, tungt eller man är nerstämd som man behöver man Jesu kärlek ännu mer. Det är där tacket kommer in. Tack för din kärlek och tack för att du bär mig genom detta. Men han finns också där när vi har medvind och allt går som på räls. När vi tror att vi reder oss själva. För det tycker vi ju ofta att vi gör. 

Tack för rosorna vid vägen, tack för törnen ibland dem.
Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem.

Såna tankar hos oss denna måndag. Solen strålar och det blir en vacker dag. Fast helt ärligt så njöt jag snäppet mera igår kväll då regnet smattrade mot den mörka fönsterrutan och vi hade myslampan tänd i sovrummet. Vårt nya sovrum. Ska kolla på tapeter till gästrummet nu också. Nåt i svart-vitt. Tapeten i vårt sovrum gav mersmak. Ja, så borde jag fixa nåt i den tomma ikea tavlan. Nåt som passar med ugglan....

Lite info om killen.

Nåt sånt....

eller enkla droppar.

Eller denna, hur den passar med ugglan är dock tveksamt.
Kunde ha den på annan vägg också. Vacker!

Eller har ni nåt tips?

d o f t en


Det är lördag kväll. Vi väntar på pappa som förhoppningsvis snart kommer hem från jobbet, klockan är ju ändå 17:30. Jag känner mig småsvettig och sänder arga tankar till den samma frånvarande mannen som satt på värmen i huset igen efter sommaren. Han tänkte nog inte på sin hormonstinna fru som ska skutta vagnen fram och tillbaks i hemmets alla hörn. Tröttheten och irritationen dyker upp från ingenstans men jag kan inget annat än småle, trots min irritation, åt Ruth som iklädd i simdräkt piffar ut sin docka med väldoftande deodorant. Lördag kvällen till ära. Jag kunde ju också dra på mig simdräkten så skulle jag nog uppskatta husets värme mera. Så kan jag ju stryka på ett lager deo jag med. Välbehövligt. 

Sånt hos oss. Inget fredagsmys. Inget lördagsmys. Jag borde nog fara på lång länk ikväll.
Brorsan bjöd på nybakade bullar i kållby så jag kunde ju förena nytta med nöja och fara dit gåendes. Fast utan att äta bullar förstås, för nu är det ju andra bullar som gäller.

soffpotatis


Idag blir det andra vetebullar. Har anmält mig till en satsa på dig själv kurs med 4 andra damer vid tungdpunkten och tillsammans bildar vi en riktig kiva grupp. Att kursen dras på fredagar kl 17 passar ju bra med tanke på peppning inför helgerna. Härmed blir det fredagsmys med gurkskivor. (är ni intresserad så finns kanske några platser kvar på fredagar kl 15:30 och tisdagar kl 8:30-9:30)
Denna helg kommer garanterat att bli tuff med tanke på att mannen är borta både fredag och lördag och tröstätning är förbjudet. Tänk att födan vi intar spelar så stor roll för oss. Vissa har för stor tillgång till mat och har problem att dra ner på konsumtionen medan andra inte har mat för dagen. Ojämt fördelat. 

Sånt hos oss denna fredag morgon då soffpotatisen körs ut. Klockan är tio över 8 och barnen har redan ätit morgonmål och väntar på att börja söka sig iväg till förskolan/skolan. Ikväll ska de alla tre få sova i gästrummets utdragbara soffa och det tycker de är jättekul. Barn uppskattar det lilla och enkla, Ruth har redan tagit ner kudden och täcket dit... 

b i l d e r





Nu sitter jag här med min kaffekopp och har tusen andra saker att göra. Men istället bläddrar jag bland mina bilder och söker passande bibelverser till dem. Kanske nån av dem dyker upp i tavelformat vid missionsmagasinet...eller så nåt annat....
Jag fastnar alltid för David ord i PS 139. Den berör mig alltid och den passar i alla sammanhang. Den är så djup och så talande. Herre, du utrannsakar mig och känner mig......En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.

 Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? 
Om jag far upp till himlen, är du där, 
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. 
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, 
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. 
Om jag säger: "Må mörker falla över mig 
och ljuset bli natt omkring mig", 
så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen 
och mörkret vara som ljuset.
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. 

Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. 
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 
Benen i min kropp var inte osynliga för dig, 
när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. 
Alla mina dagar blev skrivna i din bok, 
de var bestämda innan någon av dem hade kommit.



Hur outgrundliga* är inte för mig dina tankar, Gud, 
hur stor är inte deras mångfald! 
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. 
När jag vaknar är jag ännu hos dig.


Sånt hos oss, nu somnade Seth i vagnen och jag ska passa på och sortera de sista klädhögarna i skrubben. Maria får ge vika för Marta......

på gång


Igår fick äntligen tapeten (som stått i gömmorna nu i över en månad) se lampans sken. Sen hann vi inte mera denna kväll. Jag som är en sån som ska ha fixat allt helst igår fick finna mig i vi tar det i långsam takt. I den takten som krävs för att inte kvällsrutinerna ska rubbas och för att undvika kaos i varje hörn av hemmet. Ikväll ska vi flytta vår säng och det ska bli roligt att sova i ett nytt rum i huset. Seth ska äntligen få in sin spjälsäng och vagnen eller "mittpartiet i sängen" får nu vara ett minne blott. Min man och jag brukar viska åt varann på kvällen att nu har vi minsann ett "förkläde" med oss i sovrummet, ha haa! (fast sen på natten efter amning får han nog gosa mellan oss igen, man ska njuta av bebistiden så länge den varar) 

Sånt hos oss. Nu undrar jag hur mycket jag får gjort av allt det jag skulle vilja göra under dagens lopp. Sånt som klädsortering, tömma lekrummets skrubb som är ett totalt kaos. Vem vet, kanske Seth tar en "sovdag". Fast efter en god, lång, natts sömn är detta föga troligt. 

ps. barnen var förundrad varför det lämnade en vit ruta längst ner då pappa tapetserade. Ska vi säga så att det som inte syns - inte finns! Åtminstone när det gäller tapetsering. Diskuterar vi synden eller samvetet så gäller andra "regler"

Om jag går eller ligger, utforskar du det, 
med alla mina vägar är du förtrogen. 
ps 139