s.e.m.e.s.t.e.r


Nu börjar den. Mannens efterlängtade semester och det känns så konstigt. Känns som om vi gör något fel, som om vi stulit nåt trots att jag inte är bekant med den känslan. Lite otänkbart och lite för lyxigt för att vara sant. Men vi är så värda detta intalar jag mig. Nog i Finländska mått mätt. Semesterordet är ett ord som vi alldeles för sällan smakar på hemma hos oss. Förra sommaren rann den ut i sanden till ynka två dagar och sommaren innan var det ca två veckor och nån strödag.
Nu blir det en månads semester (åtminstone enligt planerna). Jippiii! det betyder 12 sovmornar om vi tar varannan. Jippii igen!

s.e.m.e.s.t.e.r 

Sånt hos oss då jag njuter lite extra för de brukar ju säga att det är bäst strax innan.

Så har ett år gått

 

Nu har ett år gått.
Ett år sen vi fick vårt fjärde barn. Våran Seth.
Han med glimten i ögat men också så ofta nära till gråten.
Varje kväll har vi pustat ut då killen somnat och varje morgon har vi gäspande lett åt hans morgonpigga kvitter.
Han ger så mycket. Så mycket kärlek, glädje, stolthet och närhet. Han har varit tidigare i utvecklingen än sina föregångare och det är roligt att följa med hans framfart.
Men han tar också samtidigt en stor dos energi från (främst) sin mamma. Stressen har ofta varit nära bakom knuten men nån trötthet har vi inte behövt bekymra oss om eftersom killen oftast sover gott om nätterna. Jag drabbas hellre av stress och kortare tålamod än av nån trötthets dimma. Om man nu måste välja en av dessa, vilket man ju helst inte gör.

Men imorgon börjar vi på killens andra år och jag tror och hoppas att vi kommer att få sakta ner tempot lite här hemma och kanske oftare få dricka kaffet i soffan utan att nån ska grabba tag i koppen.
 
Sånt hos oss denna fredag då födelsedagsbarnet, dagen till ära, fick simma i simbassängen så länge han behagade. Det har varit en varm och underbar dag. En sån sommardag som man vill ha flera av.
 
Nu ska hon med den röda näsan krypa till sängs och imorgon bär det av på möte till Ylivieska. Här kan man följa med från mötet som börjar klockan 13 imorgon.  

Ha det gott!

bönens kraft


Jag fick uppleva en fin stund i går när jag höll på att sätta markduk under stenplattorna.

Det var så att vi skulle ta hand om kusinernas kanin, Flora, i tre dagar då de var på resa. Redan dagen efter kusinerna hade åkt så märkte Edith att Flora inte mådde bra. Hon kom hem tågande med kaninen i famnen och hade tårar i ögonen och sa att kaninen inte kan stå själv och inte vill äta. I släptåg hade hon Ivar, Ruth och Sara (som skulle med och mata kaninerna) och de såg alla väldigt bekymrade ut. På uppmaning förde Edith tillbaks kaninen i sin bur eftersom jag inte kunde bidra med nån lindrig för den uppenbarligen medtagna kaninen. Kvar lämnade Ruth och Sara och jag hörde där mellan stenplattorna då Ruth sa åt Sara - "vi måste be igen". De satte sig ner och knäppte händerna och jag hörde tydligt Ruths gälla röst leda bönen "Gud, gör så att inte Flora dör, det vill vi inte. Gör så att hon kan äta gräset som vi plockat åt henne" Efter bönen så skulle de sjunga en sång och det blev "den lilla masken som kryper i mull" (eftersom den är högaktuell nu just hos oss)

Stunden, i sin enkelhet, värmde mitt hjärta. Jag sa inget åt dem eller låtsades om nåt utan fortsatte med mitt. Tänk att min femåring, mitt i vardagens ruljans, satte sig ner på gräsmattan och bad till Gud i all enkelhet. Att hon funnit den kraftkälla som finns i bönen. Önskar att mina barn alltid vill och kommer ihåg att knäppa sina händer, inte bara då de möter motgångar utan också för att tacka och lovprisa Herren. Han hör alla våra böner och han vill ha en dialog med oss varje dag. 
Bönesvaren blir kanske inte som vi vill men det betyder inte att Gud inte hör våra böner.



Innan ett ord är på min tunga,
 vet du, Herre, allt om det.
Psaltaren 139:4

Uppdaterar: Kaninen fick omskötsel av min äldre bror som blev ditkallad. Den fick vatten att dricka och buren var i skuggan. Jag hade ingen möjlighet att ta hand om Flora då Seth sov i vagnen.

Så god marängtårta


Marängtårtan blev jättegod och jag lyckades med marängen på andra försöket. Den enkla krämen blev god i kombination med maräng och jag tror att det var just detta som gjorde att tårtan inte bara smakade grädde och socker!
Nu kommer jag alltid att bjuda på denna, enkla bakelse, till alla kalas framöver *blink*.
 Här kommer receptet och grädda inte i 175 som jag gjorde. 125 grader och inget annat (dessutom räckte det med 40 minuters gräddningstid)!

k r i s p i e s t å r t a

Botten
4 äggvitor
3 dl strösocker
3 dl Kellogg’s Rice krispies

Kräm
4 äggulor
1 dl strösocker
1 msk vetemjöl
1 dl vispgrädde
100 g smör

Garnering
4 dl vispgrädde
mörk eller ljus choklad

eller dajmkulor

GÖR SÅ HÄR
1. Sätt ugnen på 125 grader. Vispa vitorna till ett hårt skum.

2. Vispa ner sockret, lite i taget, när vitorna är färdiga.
3. Blanda försiktigt i Rice krispies.
4. Bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper.
5. Grädda marängen mitt i ugnen i 60–75 min. Låt den svalna.
6. Kräm: Koka ihop alla ingredienserna i en kastrull till en tjock kräm. Se till att krämen inte bränner fast i botten.
7. Dela kakan i två lika stora delar. Bred krämen på ena halvan och lägg på den andra halvan.
8. Vispa grädden och bred den på tårtan. Hyvla choklad med en osthyvel ovanpå / sätt dajmkulor både lite inuti och ovanpå.

Sånt hos oss denna onsdag morgon då solen skiner. Nu ska vi snart söka oss utomhus och ta tillvara lite solenergi. Ladda batterierna. Barnen tittar i skrivandets stund på Saltkråkan och jag hör Stjorvens ljud ljuda i köket "är det inte konstigt, på kvällarna när man är hur pigg som helst så vill man att man ska sova och på morgnarna när man är trött då vill man att man ska stiga upp, kan ni förklara det för mig"
 

Utan att passera gå.


Tisdag morgon och syrrans goda marängtårta är för längesen uppäten. Idag ska jag faktiskt försöka mig på en egen eftersom vi firar Seth ikväll. Wish me luck.
Men ibland kan man ju faktiskt lyckas riktigt bra med bakverk också. Tror jag.

Måste bara knäppa en  bild av hennes snygga kruka också med den snyggaste blomman i. *gillar*. Gillar förövrigt terrasser med tak. Hos oss blir allt, precis allt, vått när regnet silar.
Mera terrasstak åt folk i regniga Finland.


Igår tittade jag och Seth på de äldre barnen som simmade vid nasa från köksfönstret (syrran agerade badvakt på nära håll). Seth och stranden är ingen vidare kombination. Konstigt.

Sånt hos oss denna dag då regnet öser ner igen och det känns lite onödigt att jag vattnade blommorna och pärlrönnarna så omsorgsfullt igår. Nu blir det, som sagt, bakning på tapeten och blir maränggrejen bra så utlovas bild och recept. Har ett minne av att jag bakat marängtårta en gång tidigare, för några år sen, och att den fastnade i bakplåtspappret och att den hamnade i roskis utan att passera gå.

Nåja, jag har ju blandat en påse med candy king också så bara jag håller tassarna borta från den under dagen så har vi ju nåt gott att bjuda på ikväll.

En liten försmak


God lördag morgon.
Här har vi en skön morgonlunk. De två äldre barnen hade lyckan att få sova vid kusinernas villa i natt och prinsessan på ärten sover sin skönhetssömn ännu och jag hoppas att hon vaknar på gott humör tills hon skall till kyrkan och sjunga på knattegudstjänsten (slefs sommarfest här i Esse). Seth, med sin morgonenergi, ser till att inte mamma och pappa ligger och drar sig så länge under täcket. Tack för det! Han går runt utmed väggar, möbler och "andra hjälpmedel" och är fem före att börja gå utan stöd. Det är så roligt att följa med hans framfart.

Sånt hos oss då vi har en liten försmak av semestern som infaller (förhoppningsvist) om en vecka. Mannens  semester alltså.
Att vara hemmamamma är väl en enda lång semester i sig själv. Typ.

ps. den observante ser att det gamla kaffefilter med innehåll är i fatet på bordet. Tänk att jag inte orkade stoppa det i roskisen genast då jag skulle brygga nytt. Höjden av lathet.

det värmer så skönt


Syrran höjde på ögonbrynen då jag klädde på Seth inför eftermiddagsvilan igår.
(tog snabbt vad jag hittade i skötväskan)

Men han sov gott med vantarna på fötterna och nåt värmande, icke matchande, på händerna
.....och vaknade på detta humör.

Sånt hos oss denna torsdag då regnet står som spö i backen. På andra sidan ån är barnen i simskolan och jag är glad att mina barn börjar först om två veckor. Om det ens kommer nån sommarvärme tills dess......
nej, nu ska jag röja lite hemma istället för att sitta här, vi väntar fint besök till eftermiddagen.