a r t i k e l n


Snabbläste söndagens artikel om den första leastadianska prästen från Österbotten i jobbet i söndags. Läste den grundligare sen då jag kom hem och är förundrad. Förundrad över hur två kvinnor, som bodde i samma by under uppväxten, gick till samma bönehus och var i samma ålder kan ha så olika uppfattningar om väckelsen. Fast självklart är det ju den närmaste kretsen, familjen och de närmaste släktingar som påverkar barndomen och uppväxttiden mest. Helt klart så beskriver två personer samma träd på olika vis - beroende på från vilket håll den ses.
Att flickor i vår "krets" skulle ha haft barnpassning som hobby (och deras framtidsmål endast var att bli en god mor med en drös av småttingar runt fötterna) var nog inte riktigt så jag uppfattade mig själv och mina kompisar. Vi är precis lika intresserade av studier, litteratur, hobbyer, resor, träna på gym som alla andra. Vi är inga konstiga utbölingar som kallas leastadianer som sitter hemma och tycker synd om oss själva som är så syndiga! (ursäkta om jag överdriver) Jag håller helt med om att "Risken med att betona synd och omvändelse extremt mycket är att människan och hennes roll kommer i förgrunden i stället för Gud"
Överlag tyckte jag att artikeln i sin helhet gav en väldigt negativ syn på kvinnan inom väckelsen. Bara för att majoriteten är kvinnoprästmotståndare så är vi inte kvinnomotståndare. Absolut inte. 
Kvinnoprästfrågan kommer jag nog aldrig att skriva om här på bloggen eftersom jag inte känner mig beläst på området. Men jag har en konservativ syn i fråga och tycker mannen ska bära prästkrage. 
Vi ska också komma ihåg att mycket kan citeras fel då det gäller tidningsupplägg. Missförstånd uppkommer ganska snabbt och en sak man kanske säger i förbifarten, som ett skämt, kan bli huvudrubriken. 

"Och min bön är att er kärlek ständigt ska växa och bli rik på insikt och urskillning, 
så att ni kan avgöra vad som är väsentligt" Fil 1:9-10

20 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig Maria! När jag läste reportaget kände jag inte igen mitt barndoms esse.
Kvinnoförakt och kvinnodiskriminering finns inte i min vardag. Men man behöver komma ihåg att det finns på olika håll, i olika kulturer beroende på hur mannen behandlar kvinnorna i sin närhet.

Anonym sa...

håller med dig Maria! men tyvärr så har det varit lite så inom laestadianismen,beroende på från vilken familj du kommer i från..men så lever vi ju också i 2014 i dag och inte på 80-talet när Johanna var liten så mycket har ändrats sedan dess..

maria sa...

...alla behöver inte bli präster, för många kan det räcka med att börja gå på gym, studera eller resa...

Den sista meningen fick min bägare att rinna över. Hon pratar inte om dåtid utan nutid, ett tips åt oss torrbollar till kvinnor *fniss*

Anonym sa...

Bra skrivet, Maria. Jag blev också väldigt förvånad över reportaget.

Anonym sa...

Håller också med dej Maria! Kände inte igen kvinnosynen bland laestadianer som hon beskrev den. Har själv många barn och alla mina barn har studerat något, endel mer och andra mindre. Precis som alla andra både icke troende familjers barn och i andra trosinrriktningar. Gymmet besöker de också. Jag tycker att journalisten och Johanna har nog skrivit om lite förutfattade meningar eller miissförstått varandra.

Anonym sa...

Bra skrivet Maria! :)

Anonym sa...

hej!

Vi ska respektera andras syn på saker och ting ,,!!!så lär vi oss.Det var Johannas syn på saken inte din och inte min ,hon berättar hur hon upplevde det .Jag gick i bönhuset på samma gång som johanna,och jag håller med henne om att kvinnans plats var i hemmet och så är det än idag inom vissa familjer.Inte fick man studera vad man ville osv osv så är läget delvis än idag .mvh pia

Anonym sa...

Visst är det så Pia att vi ska respektera allas åsikt. Men det som gör att jag reagerar på reportaget är att "alla laestadianer" tydligen hade på samma sätt. Det stämmer inte!
I alla religioner, alla kulturer finns olikheter människor emellan. Man kan inte säga att så här har alla laestadianer det.
Det finns säkert i alla jordens hörn män som anser att kvinnans plats är hemmet, vad de än tror på.

Jag och mina systrar fick studera vad vi ville. Mina flickor får studera vad de intresserar sig för och vi har alltid poängterat att det är viktigt med en utbildning. Så att man inte fick studera vad man ville är i min värld ljug!

Öt borde sluta skriva på detta provocerande sätt om bl.a. laestadianerna. Man kan ta upp ett reportage i olika infallsvinklar, behöver de vinklas på det mest provokativa sättet?

Det är min åsikt!
Anna

Anonym sa...

Ok

vad jag menar e att hon uppfattade det så.Jag har själv fått välja vad jag vill studera tack och lov ,,men vi ljuger för oss själva om vi tror att alla har det så ,å låt dem skriva va de vill om lessare det e inte det viktigaste .Med det namnet kommer vi inte långt Kristen låte bättre i mina öron.Och visst jag reagerade starkt också på det som skrevs i slutet om resa ,studier o gym , men hon kan också ha blivit fel citerad ,

Anonym sa...

Det intressanta är att Kyrkpressen kunde ha en mer positiv artikel på samma tema. Så då är frågan vad är Johannas syn och åsikt och på vilket sätt har reportern vinklat intervjun enligt sin egen åsikt och tankemönster? "Som man frågar får man svar"? Medias intresse ligger ju ofta i sensation och vad är inte bättre än att skriva om religion och kvinnor? Jag upplever att de gånger ÖT självmant skriver om laestadianer så är det oftast i en negativ ton. Själv blev jag ledsen av artikeln, för varje gång sånt här skrivs i media så får vi igen kämpa för vår plats i samhället och samhällets syn på mig som kristen kvinna inom laestadianismen. Jag kan inte känna igen mig själv i artikeln, jag har fått växa upp med relativt sunda åsikter och vi uppmanades hemifrån att studera, gärna/helst på högskola eller universitet. Jag lever i ett jämlikt förhållande med min man där vi delar på alla sysslor och jag jobbar heltid och vi har valt att ha en liten familj. Men jag kan inte blunda för att det finns en viss procent kvinnor som lever under sämre förhållanden än vad jag har växa upp i och lever i nu. Hur stor del den procenten är kan knappast någon svara på. Om kvinnosynen är sämre och kvinnoförtrycket är mera utbrett procentuellt inom laestadianismen än i övriga Finland kan väl heller ingen svara på. För det finns kvinnor i alla samhällsklasser som lever under förtryck oavsett vilken samhällsklass de tillhör.

Anonym sa...

Jag skulle ha tackat dej Maria för viktig o bra skrivelse när vi stod o tankade idag men det var ju kö på min sida :)

Antonia Ström sa...

Johanna berättar ju saken ur SIN synvinkel.
Kanske det var sådär hon upplevde det, trots att du inte upplevde det så. Fastän ni var till samma bönehus.

Annars vill jag säga att du har en mycket bra blogg, skriver mycket bra och är en fin människa.

hade gott!

Anonym sa...

Ni har väl märkt att när det skrivs om leastadianer där den som blir intervjuad har en avvikande uppfattning än mängden så vill den som intervjuar snabbt få vrängd saker och ting med stora rubriker och då kan det hända att Johanna själv snedvrider det också, efterssom hon själv säger att hon inte är aktiv just nu i leastadianismen .På 70 talet var det no så att mammorna sku va hem och sköta familjen och då var det inte bara i våra kretsar utan nästan i alla hem, men att lessare inte fått studera o.s.v det tvivlar jag på.....

Anonym sa...

Du liksom sätter mina tankar på pränt angående artikeln. Jag blev bara ledsen då jag läste den och tänkte att igen en gång. Igen en gång får gamla och nya fördomar näring.
Jag är själv nästan tjugo år äldre än Johanna i artikeln. Jag har aldrig, aldrig känt mig ojämlik i väckelsens kretsar, inte åtminstone mer än annars. Jag har studerat och har en akademisk utbildning. Och jag tycker dessutom om barn och älskade att sköta mina syskonbarn då jag var ung. Precis som endel andra. Och det har ingenting med den andliga gemenskapen att göra.....det har med ens personliga intressen att göra. Suck. Att det ska vara så svårt med respekt och tolerans.....
Att det sen finns problem i en väckelserörelse med många tusen medlemmar är lika sannolikt som att det finns problem överallt där ett tusental människor definieras utifrån olika premisser. Det är mänskligt. Samtidigt tackar jag Gud att jag får leva i en gemenskap som genomsyras av nåd. Det är nåd!

PS Du skriver så fint! Det är en glädje att få ta del av din blogg.

Anonym sa...

Intressant att ta del av era synpunkter och erfarenheter.
Hos oss var det tyvärr inte så önskvärt att vi flickor i familjen skulle studera. Pappa menade att det då är mera risk att barnen uteblir ifall man ingår äktenskap, och har en utbildning och ett arbete. Frestelsen menade han är större då att välja hur många barn man får.
Några av oss som ville fick ändå lov att gå hushållskola för det skulle vi ju ha nytta av sen.
Men facit i hand så harmar mig ännu idag att vi inte ifrågasatte det, men respekten för vår far gjorde att vi fogade oss.
Jag år nyfiken på om det var bara i vår familj vi flickor hade det så. Mina bröder fick välja vilken utbildning de ville. Vi hade ändå ingen dålig barndom kan jag säga men hade nog den mer strängare linjen.

Anonym sa...

Fina MODIGA Maria !!! Fortsätt frimodigt att skriva, det är många som läser din blogg, och förundras över din frimodighet. Kram / Sus

matilda sa...


visst kan man ha olika syn på saker och ting, och ingen kan ta ifrån någon dennes upplevelse om hur något är. johanna beskriver alltså sin upplevelse av sin barndom och det är väl helt okej, det måste hon ju ha rätt att göra. såklart. alla människor upplever saker på olika sätt!
det spelar säkert en stor roll från vilken familj man kommer, precis som du skrev, maria.

men när hon vill sporra laestadianska kvinnor till att resa, studera och gymma blir jag fundersam. det är ju vardag för väldigt väldigt många laestadianer, likaväl som för andra människor. vanliga människor alltså, inga utbölingar! kvinnliga söndagsskollärare finns ju också i bönhusen, så den uppgiften är ju redan "antagen".

för mig känns texten inte riktigt förankrad i nutid, utan man pratar om en dåtid som sedan länge är förändrad! och istället för att ta fasta på positiva förändringar, så fastnar man i hur det var förr, trots att det inte alls är så längre. kvinnosynen var ju annorlunda förut, men det gäller ju inte bara inom laestadianismen!

vi får hoppas att artikeln bara blev lite dåligt vinklad av öt!

Anonym sa...

Jag vill börja med att tacka för din blogg, jag är glad åt dina fina skriverier och vardagsandlighet.
Jag blev faktiskt tvungen att köpa ÖT på nätet bara för att läsa artikeln. Och visst kan jag förstå att man blir trött om man inte själv känner igen sig i den stereotypa bilden av kvinnan i laestadianismen. Men det handlar ju om en subjektiv upplevelse. Själv är jag troende och kom i kontakt med laestadianer först under studietiden. Jag hittade goda vänner bland dem. Men visst reagerade också jag negativt på vissa företeelser. Jag tänker att om man är uppväxt i ett visst sammanhang så kanske man inte nödvändigtvis är så skicklig på att se detta sammanhang objektivt. Man trivs, vet att människor vill en genuint gott och därför kanske inte ser hurudana signaler man sänder utåt. En av de saker jag reagerat kraftigast på var det mycket exkluderande förhållningssätt jag upplevde att laestadianer hade mot andra. Jag antar att det inte var meningen att frysa ut andra människor, men resultatet blev det. Jag tänker också att det att man "gillar barn" är ett resultat av kulturen inom gruppen snarare än att alla flickor inom rörelsen råkar ha den personligheten. Inget fel med det, men kanske man iallafall kan fundera på om kulturen inom gruppen kan sätta en press att vara på ett visst sätt - man förväntas växa upp på ett visst sätt (som det förstås fungerar på många andra ställen än bara i laestadianismen), att normen blir ganska snäv? Om man växer upp inom rörelsen och trivs med detta blir det ju naturligt och något man automatiskt "vill" för de flesta, dock kanske inte alla. Kan man respektera dem som tror annorlunda?
Äsch, det blir så långt, förstår du vad jag försöker säga?
Hoppas du läser in min respekt i min kommentar.

maria sa...

Till den sista anonyma: Jag kan så väl förstå dina tankar. Precis detta är risken då man lever i en aktiv förening med många släkt, nära och kära och där alla är ungefär lika aktiva. Man bildar liksom en "egen ring" där andra kanske upplever sig utanför. Synsättet för hur man behandlar andra har nog också kanske mera med personlighet och uppfostran att göra.

Själv har jag också många gånger varit väldigt kritisk till vissa "normer/traditioner" inom Leastadianska kretsar och kanske inte passat in i den "mall som förväntades förr i tiden" men som med tiden luckrats upp...En person som inte kan acceptera andra människor, oavsett till vilken religion de hör har nog inte Jesu sinnelag i sitt hjärta! Jesus gjorde ingen skillnad på folk och stammar.

Kristen kvinna med en brinnande, levande, tro. Det är och förblir min status livet ut. Nåt annat alternativ finns inte. Vill jag inte ska finnas!

Anonym sa...

Tack för ditt varma svar!