när inget blir som man har tänkt sej


 
tacka vet jag - öppet köp, ångersrätt och få pengarna tillbaks
och när det ända som vittnar om att man gjort ett felköp är en stor krok mitt i takpanelen, och en liten tagg  i det egna jaget som trodde att man skulle fixa trx övningarna lika lätt som muskelknutten till vänster längst ner, så är det ju ingen big grej!
 
ja, ni vet ju hur det funkar...man ser nåt i reklamtidningarna, på nätet eller andra bloggar och så vill man ha, vill ha, vill ha....det kan vara ett par skor, en nalle åt lillan, bakelse vid conditoriet där man måste ta tre till priset av fem eftersom dom är så läckra, eller mirakelmedlet som gör hemmet skinande rent utan att man behöver lyfta ett finger. ja-man-bara-måste-få-just-detta-nu-genast.
 
förra veckan loggade jag in på Olgas träningsblogg och dagens tema var trx övningar som hon visade i nyhetsmorgonen i svt...och det var ett faktum.
TRX blev marias-måste-ha-grej!
 
när hon väl hade köpt grejen till ett hutlöst högt pris så var det dags att testa det hela (efter att gubben, med bister min, skruvat in en farligt stor skruv mitt i rummet, mitt i den vita takpanelen)
glad i hågen satte hon in dvd:n i datorn och skulle fullfölja programmet........
MEN det KÄNDES inte alls lika lätt som DET SÅG UT! armarna var för klena, benen rutschade iväg nånstans då man tog armövningarna och det var svårt att få fötterna i öglorna när det var dags för den delen och när man sist och slutligen, efter alla konstens regler, hade dem på plats så var just den ÖVNINGEN slut! som krydda på det helakivades barnen om vems tur det var att hänga i banden och stämningen blev allt annat än motiverande!....jag kände genast att detta är ingen grej för mej...
 
nej, tacka vet jag hederliga promenader där du vet hur du ska göra....höger fot fram, vänster fot bak...och sen tvärtom......upprepa så många ggr man orkar och i vilken takt man vill!
 
och eftersom övningen är så lekande lätt så kan du le åt dem du möter på vägen.

den som spar han har

 
vi hade flytt-städtalko hos barnens fammos och faffas häromdan...och det ända jag kan konstatera att den som spar han har....sen är ju frågan, hur mycket behöver vi egentligen? barnen var iallafall glada då jag kom hem med färggranna korgar och en tulpanbukett som lyser rödaste rött i ediths rum på kvällarna!
 
knäpp kort av mitt sår, sa ivar då jag fotade ediths silverkorg.....(den uppmärksamma ser ett litet, litet skavsår på benet, brevid tummen)

a n d e t a g

 
 

 
 
döden, eller livet hos Jesus, är bara ett andetag bort.
 
 
vi fick igen ta del av sorgligt dödsbud som berör flera av våra närmaste familjemedlemmar.
Himlen fick en lite ängel till, en ängel som såg ut som en ängel redan här på jorden.
lilla Lea har det bra nu, det är hennes familj som vi bör komma ihåg i bön.
 
Käre Gode Gud, ske Din vilja i Himmelen och på jorden.
Styrk oss alla som behöver Dig just nu.
Styrk Leas mamma, pappa och hennes syskon i deras ofattbara, djupa, sorg
berör oss alla med Din Heliga Ande.
Amen.

m o r o t...eller...ä p p e l

 
 

 
hos oss behöver vi inte fundera vad vi ska göra med alla morötter vi sådde i våras.....de är en klar favorit hos våra barn och innan vattnet börjat koka till den goda grönsakssoppan som jag har planerat att göra nångång, med egenodlat, är nog alla morötter uppdraga ur landet och utspridda över gården. barnen äter ju absolut inte upp dem, grejen är ju att DRA UPP dem.......killen, som tydligen är en smartare variant än sin lillasyster och vet att mamma har en tydlig gräns när hennes tålamod spricker, brukar stoppa ner dem i jorden igen.....snyggt. smart....
nåja, barnen får hellre vistas i mitt trädgårdsland än att klättra i våra tre äppelträd, varav två träd "tappat" en kvist var, i misstag!!......den ena kvisten var så stor och ståtlig så jag nästan grät då jag håcksade vad barnen gjort, mitt i min "äppelträdsorg" stoppade jag ner grenen i jorden och skyfflade jord över....kunde inte slänga den vackra saken i soptippen.....det gör jag sen när den är brun och död, då känns det lite lättare...

nu kaffepaus med tilltugg...det blir nog nåt annat än

m o r ö t t e r

eller

ä p p e l

halvåttahosmej-sjukan tar över

citerar gårdagens kolumn i ÖT....bara för att den var så mitt i prick!

"kom in, kom in, och slå er ner", sa han och svepte underarmen över köksbordet för att fösa ner de spridda brödsmulorna. Kanske fick vi flytta undan en tidningshög från stolen innan vi satte oss. Men sedan kunde vi prata bort en hel kväll och en halv natt i familjens kök.. Det hembrygda vinet avsmakades medan diskussionens vågor gick höga om både stora livsfrågor och trivala ting. Vi kände oss alltid välkomna, trots att ingen hade bett oss komma. Idag har allt blivit så invecklat. Nu sitter vi var och en hos sig och tittar på Halvåttahosmig-program där deltagarna ska försöka överträffa varandra i kokkonst. Och så tror vi att all mänsklig samvaro måste vara likadan. Att man måste svänga ihop något extra exotiskt i köket, gärna trerätters, för att överhuvudtaget kunna be folk hälsa på. Och ve om man inte hunnit puffa de färgkodade soffkuddarna så som Äntligenhemma-Lulu brukar. Tänk om kuddarna och de fina ljuslyktorna inte ens finns! Hur ska man då kunna bjuda hem någon?

Å andra sidan kan jag också känna det instinktiva motståndet när jag objuden ska sticka mej in hon bekanta. Nej, men inte kan vi...Tänk om vi kommer och stör....Tänk om de har andra gäster....Och borde vi inte ha en liten blomma med oss....
Ändå är det de oväntade mötena, det spontana och inte särskilt tillrättalagda, som oftast blir trevligast. När ingen behöver känna press för att de invecklade bakverken säckade ihop eller för att fåtöljerna är full av katthår. Kommer man objuden får man lova att överleva en kväll på husfolkets vis. Och det kan väl också gå för sej. Det kan till och med kännas hemtrevligt att se att andra har stök i kök. Desinficerade dammfria hem kan däremot vara ångestframkallande.

Det som jag vill komma fram till är att det inte borde vara ritualerna och det stajlade hemmet som är huvudsaken när vi träffas, utan själva samvaron, samtalet. I de flesta hushåll hittas väl någon skorpa eller ett kexpaket att bjuda på. En kall öl i trevligt sällskap på verandan en ljum sommarkväll är inte heller så illa.
Tidens melodi är att det är över nätet vi ska utbyta åsikter och hålla oss uppdaterade med vad våra vänner har för sig. Men jag är ju så enkelt funtad att jag inte tror att Facebook och andra sociala medier kan ersätta det mänskliga mötet, öga mot öga. Och dessutom finns det ju en massa vänner i den värkliga världen som inte existerar på nätet.
Mobiltelefonen har ändå de flesta. Så om man inte vill komma helt objuden kan man exempelvis slänga iväg ett ett meddelande. "vi tänkte hälsa på ikväll, passar det?" Svårare än så är det väl inte. eller?

skriven av Pia Andtbacka


ostylad bild av maria b

ingen kan allt...men alla kan något

alltid lika optimistisk då jag tar fram receptboken, denna gång kan det inte misslyckas.

fina, fina kakor sätts in i ugnen....och vad kommer ut?? pannkaka! TROLLERI

edith och hennes kusin försöker reda upp röran....de kan absolut inte somna då JAG bakar! det vill man inte missa


jag har ju bevisat tidigare att jag inte kan baka....för alla som tror att jag överdriver så kommer en påminnelse!
imorgon stundar ruths kalas och jag har slagit på stort och bjudit hit alla mina 6 syskon, gubbens 5 syskon med familjer + våra föräldrar. ja vi brukar bli strax över 60 personer på ett ungefär ....

och eftersom min man varit borta i tre dagar så passar det ju utmärkt att baka!!

men jag glömde en liten, liten, pikoliten detalj.....just detta att jag inte kan baka.....
......bara i min fantasi.....

min svägerskas favorituttryck kommer så väl till pass ikväll:

INGEN KAN ALLT MEN ALLA KAN NÅGOT

ps. Linnea ville trösta mej lite och sa att jag kan ju baka smörgåstårta nästa gång, det är lätt! (hennes mamma är en sån som får enklaste rulltårta att smaka som en dröm)
jag kunde just och just hålla mej från gapskratt och svarade med ljuuvlig stämma
-jag tror nog inte att min smörgåstårta skulle bli så värst god, jag som inte ens lyckas med småkakor som har fyra ingredienser!

ruth 2 år

vår älskade ruth blir idag två år!

vi har haft härliga dagar med denna busunge i huset och vi hoppas och ber om många år ännu tillsammans.

grattis lilla gumman!

badrummet

kolla in höjdskillnaden (förebild till vä, OM nu nån sku missta sej), det är det absolut bästa med vårt nyrenoverade badrum! att listerna saknas är en annan femma.....
  
väggfast handfat (med lådor som kommer ut då man trycker på dem). vem är annars så knäpp och tar kort av en wc bytta av alla de saker.....men jag gillar verkligen vår väggfasta grej. Det är lika spännande varje gång då man sätter sej på den, HÅLLER den även denna gång ?!
två duschar var självklart då vi planerade det hela eftersom vi har ett stort badrum. ps. pax-skåpen från Ikea med 37 cm:s djup passar utmärkt i mindre utrymmen.  höjden är dock onödigt högt så nu har vi ett TORN i badrummet!
Det bästa av allt...badkaret från Hafa (kolla här)....stort och rymligt.......plASk
här kommer nåt ihopkrafsat från badrummet...bilderna är suddiga och pruttiga men det orkar jag liksom inte bry mej i ......huvudsaken är att man får gå och lägga sej i en skön säng då man är trött!
nati, nati!

m o l n


moln ute, moln inne, moln i hjärtat, moln i sinnet

syrran har tydligen fått inspiration till lekrummet, som elia ska få, av sommarens väder. snyggt så. hur slutresultatet blir får ni se sen nångång då det klarnar upp. hon är inte lika snabb i vändningarna som jag när det gäller inredning...jag är mera klatch, klatch, klart!

ps. för eventuella intresserade så kan jag upplysa er om att vi INTE tapeserar...nej, nej. vi har ritat moln på kontaktplast, klippt ur dem och klistrat fast på väggen. sen målades "molnområdet" med mörkare färg och sist knaprade vi försiktigt lös molnen medan vi försökte hålla tungan rätt i munnen och dregla så lite som möjligt.
och resultatet blev till belåtenhet för damerna, kan jag tillägga, trots några farligt ärliga kommentarer av barnen som att vissa moln inte alls liknade moln osv.....

v a n d r i n g e n


för vissa människor blir vandringen här på jorden lång, ur människoögon sett, och deras längtan är att få komma till Himlen är stor. De är mätta på det jordiska livet som ofta, tillsammans med glädje och kärlek, innehåller sorg, sjukdom och hårt arbete.
för andra människor blir vandringen mycket, mycket kortare. Man rycks bort mitt i livet, då man kanske har barn som behöver en, äkta hälft eller är själv ett barn som betyder så mycket för sina föräldrar och syskon.

men alla våra dagar är räknade, ingen lämnas kvar i sina välputsade hem.....det viktigaste vi kan göra här i livet är nog att ha vägen klar för oss....
vill vi att den ska svänga uppåt.....eller neråt.....
alla kommer inte till Himlen.

"Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet.
Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6).

igår dog en kusin till min man. efter sig lämnade han fru, barn och barnbarn, släktingar och vänner.
Han var en troende ung man.
Nu, i denna stund, får han se Jesus med sina egna ögon. Det vill också jag göra en dag.

fika i regnet


vad passar bättre än att besöka en kär vän och ta en fika när regnet smattrar mot fönsterrutorna och ger, även den lugnaste mamman (dit hör dock inte jag), huvudbry då barnens energi inte ryms innanför husets väggar...
vi styrde kosan mot munsala och kameran glömde jag lyckligtvist inte denna gång, borde ha knäppt flera kort (men med 5 barn som leker ivrigt blir det ordnade lekrummet snabbt ett lindrigt kaos) för om det finns nån som har det smakfullt inrett och många fina prylar samlade i ett och samma hus så är det Heidi!

nu ska jag återgå till vissa, mindre roliga, hushållssysslor. man kan ju inte skippa klädtvättning bara för att det regnar ute....jag har ju numera mitt stora fina torkrum på HELA 2 kvm att hänga upp tvätt på *jipppiiii*

t r ä d e t


efter att ha tillbringat hela dan i munsala så möttes vi av denna syn när vi kom hem...vårt älskade träd som är pricken på i:et i vår trädgård  har tappat lite av sin livsgnista......hoppas resten av skönheten orkar stå många, många år ännu......kvisten närmast den fallna får vi nog såga bort också, den är lika död som en sten.

ps. grenen som fallit har varit till glädje för många barn genom långa tider,  ett riktigt favoritställe att klättra på.......vi borde ha en officiell minnesstund innan gubben sågar härligheten till ved!

vem där?




jag tänkte få hjärtat i halsgropen när jag öppnade kylskåpet för några dar sen och möttes av KALLE på hyllan....vem har satt dit den? var? när? hur? ingen av inneboende i huset gillar innehållet KALLE bjuder på, så en extra large av den varan är helt onödig....

på tal om olika smaker.....hur roligt skulle det inte vara att byta shoppingvagn med en främling vid kassan och sen ta hem dennes utvalda varor och plocka in i eget kylskåp, spännande!...det värsta tänkbara som jag skulle vilja ha i mitt kylskåp är nog sill i burk *uörk*...eller rå lax att sätta på smörgåsar.......

undrar om nån skulle nappa på mitt förslag och slarva hem mina kassar fulla med blöjor, välling, blomkål, köttpinnar, mjölk i massor och tråkiga 1 liters yoghurtpaket??

g ä s t r u m


ommöblering har varit på tapeten hos familjen flinta

utgragbara soffan har flyttat ner och i den förvarar vi alla barbiedockor med tillbehör

bara för eventuella gäster att leka fritt

nu har vi ALLA leksaker på nedrevåningen och övrevåningen är endast en ZZzzz zon!

ORNING PÅ TORPET