Han som tar an


Liksom solen inte bara lyser på cedrarna,
utan samtidigt på varje liten blomma
som om den vore den enda på jorden,
så tar sig Herren an varje enskild själ
som om den inte hade sin like.

I tisdags då jag var på ett bönetillfälle så nämnde en av kvinnorna denna fina text som fanns i dagens lösen för just den tisdagen. Tänk det, solen som i all sin kraft lyser på hela stora värden samtidigt lyser på det enskilda lilla grässtrået.
Samtidigt som Herren låter sin trygga hand vila över förföljda människor i krigsdrabbade områden så observerade han att Maria igen borstade bort 23 hårstrån imorse. Och han vet exakt hur många hårstrån det finns kvar.

Vi har en så förunderligt och kärleksfull Gud som räcker till överallt. Varje sekund. Vi kan ju inte fatta det med vårt förstånd. Till detta behövs tro.

Nu ska jag väcka förstaklassisten. Hon har inget vidare morgonhumör så jag får dra ett djupt andetag och försöka le glatt. Imorgon fyller hon sju år!


t a g g a d e


Vi är väldigt taggade för skolan. Så taggade att böckerna blev inplastade redan första dagen. Ruth kom hem med ett leende på läpparna och att första skoldagen gick bra är det ingen tvekan om. Det kunde ju vara helt annorlunda. För många är det helt annorlunda och jag är tacksam att vi har det så bra. Idag.

Seth började också inskolningen i dagis idag och det känns så roligt. För oss båda. Medan Seth är i dagis så ska jag försjunka mig i Karins liv och hennes funderingar. Karin går i fjärde klass och är ett känsligt och fundersamt barn med en storasyster som är betydligt tuffare och en lillebror som är mammas lille gullegris fast han redan är fem år.

Karins vardag med allt vad det innebär ska så småningom bli en andaktsbok som du kan läsa tillsammans med dina skolbarn innan läggdags. Kanske känner vi igen oss i nåt av det som Karin funderar på eller så känner vi igen oss i Karins föräldrar eller den nyinflyttade grannens pojke som går i snigelfart till postlådan för att kanske få en chans att prata några ord med Karin.

Kanske ger denna bok tillfällen att prata med barnen om Jesus och den kristna tron, våra innersta känslor och tankar. Kanske ger den upphov till eftertanke och reflektioner.

Om andaktsboken med Karin, grannen Emilia och den nya killen på gatan, Ibrahim, blir av vet Herren allena. Jag känner mig ödmjuk och lite osäker inför mitt lilla projekt och tankar som "detta blir till ingenting" och "jag är inte tillräcklig" och "amatör" kommer ideligen.  Men samtidigt så fick jag nytt mod efter helgens alla predikningar där vi fick uppmaning att göra det lilla vi kan och göra det villigt och glatt. Gud använder bristfälliga redskap som du och jag.

Vänder jag mina tomma händer till Gud så ska han fylla dem.



Tid för Guds ord


Här har vi det gott att vara. Hör på mötet från kållby, här, och bara är. Det är sån rikedom att få ta del av alla predikningar. På pauserna spelas alltid andlig musik och nyss hörde jag på "Jesus kär gå ej förbi mig"

Jesus kär, gå ej förbi mig,
låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker,
gå ej mig förbi.
Jesus, Jesus,
låt mig bönhörd bli,
och då andra du välsignar,
gå ej mig förbi.



Det de saknar


Lyssnar på dagens sommarpratare här som hålls av en ung kvinna som kom till Åland från det krigshärjade Syrien år 2015. Tänker på vår vänfamilj och alla andra familjer som vi känner som flytt Syrien och som säkert saknar samma saker som Celina pratade om.  Saknaden efter släktingar och vänner. Saknaden efter deras hem. Saknaden efter dofterna, värmen,  musiken och folkmassorna. Saknaden efter maten och butikerna. Saknaden efter deras arbetsplatser och arbetsmiljöer. Så mycket att sakna samtigt som de måste lära sig så mycket nytt. Nytt språk, ny kultur, nya människor och ett helt annat klimat.

Der är säkert ofta tung. Svårt. Vemodigt.

Vi kan göra deras vistelse i vårt land lite trevligare bara genom att vara gästvänliga och inte så blyga att ta kontakt. De behöver oss. Med tanke på hur mycket de har mist och med tanke på hur mycket vi har så borde vi ju kunna dela med oss. Dela med oss av vår tid, kunskap, kärlek och materiella saker.

Mayada och Abdulrazzac, lyssna gärna på sommarpratet. Jag tror ni känner igen er i mycket av det Celina säger. Och tack för tunnbrödet (det godaste som finns) och de fina hjärtkexen! Ni är alltid så vänliga och hjärtliga mot oss.

Ps. Alla ni som funderat på att bli vänfamilj. Bli. Ta kontant med röda korset i din by/stad. Vänta inte på att ni ska få mera tid. Att det ska passa bättre eller att ert liv ska bli mer "perfekt". Kvotflyktingar behöver vanliga vänner som du och jag. Som bjuder in dem i våra hem och som besöker dem i deras hem. Vardagliga saker som är viktiga.


Vår skoltjej


Om en vecka börjar Ruth i skolan. Hur spännande är inte det! Själv hinner jag som vanligt inte med. Inte alls. Är sommarlovet verkligen redan inne på den sista veckan.?! Snart sitter jag vid köksbordet och plastar in skolböcker med den andra inköpta plastrullen eftersom jag alltid brukar slarva bort den första som jag ivrigt köpt i förväg.

Barnen vill såklart ha nåt nytt till skolstarten och jag som inte varit på rea till stan alls denna sommar är helt fjärran från shopping. Jag blir liksom oftast matt redan av ordet shopping och känner mig som en man. Det finns så mycket annat. Trevligare. Shopping ger bara en massa "ha begär" och ger mig en "ytlighets känsla" som jag lika gärna kan vara utan (vet att jag som kvinna är lite udda i detta avseende och speciellt med tanke på att jag gillar heminredning men där har också ivern att äga prylar mattats av)  Här hemma har jag allt jag behöver. Vilken tacksamhet! Men barnen växer ju snabbt och ser till att undertecknad och hennes barn inte blir alltför anspråkslösa * ha haa *.

Allt gott till dig som klickat in hit. Ikväll har jag igen kvällsskifte och jag är tacksam att jag har så duktig 12 åring som tar hand om syskonen tills mannen slutar. Så enkelt.

Båten i hamn


Nu är båten i hamn.

Det är nåt alldeles särskilt med båthamnar och känslan som finns där. En slags stillhet med alla uppradade båtar som är fastbundna och gungar i takt i vattnet. Sjöns hårda vindar och vågor når inte in hit och hur mycket det än blåser på sjön så är hamnen oftast vindstilla. Den väntar och avvaktar. En båt åker ut. En annan kommer in. Nåt annat händer inte här.

Men så störs friden ibland av familjer som vår. Rösterna hörs på långt håll. In med fingrarna så ingen klämmer sig. Alla siktar på att hoppa ur båten först. Många väskor ska kånkkas till bilen och få vill hjälpa till. Inte knuffas på bryggan. Akta så att inte hunden smiter. Vem glömde ryggsäcken på bryggan. Nej treåringen får inte sitta i framsätet. Samma treåring tjuter högt. Ingen vill sitta längst bak. Nån behöver kissa och en annan är hungrig. Vi stänger hastigt bildörrarna med en passagerare för mycket och med på tok för lite utrymme. Hur stor kan en kylväska vara egentligen. Gosedjuret! Min nalle är kvar vid villan. Den tar vi nästa gång. Med en rivstart åker vi iväg hem till vårt Esse. Kan vi alla försöka vara tysta en liten stund.

 Hoppas ingen var inom hörhåll tänker hon i passagerarsätet.

Men detta är sanningen. Det är ofta högljutt. Det är ofta stökigt. Det är ofta gnälligt. Gräl uppstår över ingenting och en trötthet kan drabba en väldigt oväntat.  Men samtidigt är det ju alldeles, alldeles underbart som en bal på slottet. Jag skulle aldrig byta bort något av detta.

Morgondagens kyrkliga tema är ju "sanning och sken". Att tro på sanningen,  Bibeln, och inte på falska läror. Ordet sken fick mig ikväll att tänka på uttrycket "skenet bedrar", om är det något jag inte kan tåla så är det när folk låter skenet bedra. Vi ser det alltför mycket på sociala medier. Oftast sätter vi en guldkant på det mesta men ibland måste vi låta den gamla, rostiga ramen synas. Om inte annat så för de människors skull som börjar må dåligt över andras evinnerliga glans. Sådana som för glansens skull får mindrevärdes komplex. För det finns många som inte kan "se mellan fingrarna" och förstå att varje individ bär på sin egen brustenhet. Att vi alla är syndiga. Att vi alla är vi förlorade utan Jesus.

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går på den. Och den port är trång,och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den" Matt 7: 13-14

Det är lördagkväll och båten är i hamn.
Klockan är ovanligt mycket och jag njuter av stillheten i hemmet. I mitt Esse. Imorgon blir det kvällsskifte och det ska bli intressant. Efter tre år är det så roligt att jobba igen.




Det viktigaste lämnar kvar


När andra spammar fina solbilder vid havet så visar jag bilder från vår farstun där det ännu en gång är (läs: var) ordning och reda. Jag gillar vår farstukvist, speciellt förtjust är jag i den rakspuntade panelen och det inbyggda garderobsystemet som mannen i mitt liv byggde då för 9 år sen då vi renoverade här i min hemgård.

Förresten så har jag börjat jobba så smått igen. På en ny avdelningen med nya människor. Så roligt men samtidigt så känner jag mig väldigt rostig med den kunskap jag en gång lärde mig. Igårkväll då jag kom hem så snurrade tankarna runt i huvudet och jag pladdrade på åt min man som redan halvsov. En av de sista meningarna jag sa var i stil med att "När livet blir riktigt krisigt, när cancern eller annan sjukdom tagit över och orken är slut, då är det bara kärleken (och medicin) som räknas. Kärleken till sin maka/make eller nån annan anhörig eller vän. Då betyder allt annat så väldigt lite. Och att vi har en tro som bär", avslutade jag min kvällssaga. Eller vi kan kalla det min bearbetning efter kvällsskiftet.

För visst är livet förgängligt.
Som ett andetag när vi jämför med evigheten.

Det påmindes jag om i sjukhusrummen. Livets förgänglighet. Jag ville liksom ta alla patienter i hand, se dem i ögonen och säga, "Vet du att du är Guds älskade ögonsten. Vet du att han gav Jesus till världen för att just du, här i din sjukhussäng, ska få rätt till ett evigt liv. Vet du att alla dina synder blev förlåtna i den stunden då Jesus dog. Vet du att han uppstod från de döda och har berett en plats åt dig i himlen om du tror på honom."

Egentligen skulle ju den diskussionen ha varit mycket viktigare än att samtala om vätskelistor, askitesvätskor och urinvätskor. Men jag höll mig såklart till den normala "sjukhuslinjen" och frågade om kroppslig värk istället för själslig värk. Dessutom hade vi en väldigt stressig kväll och där fanns inte alls utrymme för själsliga diskussioner.





En stad ovan molnen


Godmorgon. Vill dela med mig av en annan sång på den fina CD "den Heliga staden" som finns att köpas vid missionsmagasinet. 

"Jag har hört om en stad ovan molnen" är en kär psalm för mig. Denna version är så enkel och väldigt fin!

Nu ska jag sätta upp tavlan i farstun och städa upp där lite. Gillar inte att alla som stiger in till vårt hem möts av huller och buller och simhanddukar i alla hörn. Och sand såklart. Men det är ju ett måste på sommarlovet.



LET GOD BE GOD


LET GOD BE GOD

Detta var de sista ord jag läste på instagram igår innan läggdags och de ord jag reflekterar över denna tisdagmorgon då vi är en aningen trötta efter att barnen "råkade vakna" klockan 6 just efter en sådan kväll då deras mamma "råkade" vara ut och motionera på roskisbacken ännu 22:30.

Låt Gud vara Gud i allt.
Låt hans vilja ske.

Men hur lätt är det egentligen? Vi vill ju så gärna styra och ställa själva och sen ber vi att Gud ska välsigna de val vi själva gjort.

Det där med att sätta sig på passagerarsätet och låta Gud hålla ratten är ju inte alltid det enklaste. Han kanske svänger åt vänster när jag tycker att höger skulle vara mer lockande. Han kanske dessutom kör bilen en omväg så att jag möter just den personen eller de platser som jag undvikit. Sen kanske han ökar farten just när vi passerar en "sevärdhet" som jag gärna hade satt tid och pengar på och han ignorerar mitt utrop "stanna bilen".
 Sen, efter många långa timmar då jag upplevt att farten gått alldeles för långsamt, stannar han bilen fast han ser min stress och vet att jag redan är försenad. Motorn stannar. Det blir tyst. Stilla. Han tittar på mig och säger "JAG ÄR. I AM. Varför har du så bråttomt när du är med mig? Varför vill du se andra "sevärdheter" när min strålglans är mitt framför dina ögon? Varför vill du inte träffa den personen som så väl behöver min kärlek? Kan du inte dela med dig av all den kärlek som du har fått av mig? Mitt älskade barn. Låt mig ta hand om hela ditt liv."

 Låter jag honom köra så blir kanske bilresan, eller låt oss säga livsresan, inte alls så som jag hade tänkt. Då blir den som Herren har tänkt och först då blir det rätt! Jag får se nya saker i hans ljus och uppleva den djupaste meningen med livet.

Vilken nåd att just nåden finns för dig och mig. Vi som tror oss veta bäst och som sitter djupt ner i förarsätet och håller ett krampaktigt tag om ratten och styr våra liv enligt våra omdömen, traditioner och intuitioner. Tänk att nåden räcker. Täcker. Att den är ny varje morgon och att den är HERRENS.

"Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt."
Matt 11:29-30

Räddningen


Kaffe. Morgonens räddning nr 2. Känner mig trött och lite hängig. Hostan är envis och vi har lite för mycket program varje dag. Helst skulle jag dra "na gamalt över me" och bara vara.
När jag kom hem i fredags efter lägret var jag jättetrött. Det hade varit intensiva dagar och jag blev förvånad över hur urlakad jag var. Sen på lördag var vi hela dan vid stjäre med många andra, på söndag hade vi grillträff med min familj hos brorsan, idag är det släktkalas vid Svedja och på onsdag har vi grillfest med kusiner från pappas sida.
Bara att dra upp snorn och fortsätta vara social och glad...ha haa...
Dessutom gapar kylskåpet tomt och jag borde fara och storhandla mat på fm men det känns som att bestiga mount everest.

Men jag har lärt mig så mycket under mina 33 levnadsår och det är att när jag är trött och hängig så är jag egentligen hungrig efter Guds ord. Så Bibeln blir morgonens räddning nr 1. En räddning man ofta liksom glömmer bort. Denna morgon passar det utmärkt att läsa ur psaltaren. Tänk vilken "medicin"! Tänk vilken rikedom vi har i Bibeln!

"Jag har alltid haft HERREN för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla. Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min ära. Också min kropp får bo i trygghet. Ty du skall ej lämna min själ till dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen.
Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt"
Psaltaren 16

Amen i Jesu namn. Denna dag kommer att bli sååå bra!

Gud i dina händer


Här är den fina sången som jag vill dela med er. En av läger deltagarna spelade så vackert!

Och jag som inte ens kan sjunga på grund av förkylningen. Vilken otur alltså.


Läger


Jag har sovit en kort men god natt vid pörkenäs lägergård med ett sextiotal andra (jag är här som extra förälder och ledare). Efter en så fin kvällsandakt då barnen sjöng "Gud i dina händer" så taket nästan lyfte och mina ögon tårades så hoppas jag att också alla andra har kunnat sova gott! Jag ska försöka ladda upp ett filmklipp senare så ni får se vilken mäktig stund vi hade.

Men nu är det snart väckning för alla och det börjar smälla i dörrarna och höras kvitter i alla hörn.

En ny nådens dag för oss här och för dig där du är. En dag som Herren har gjort, låt oss på den fröjdas och vara glada (och låt min röst få komma tillbaka i sin ljuvliga stämma, att vara hes på ett läger är inget vidare)



Hästsläde och förkylning


Jag har försökt sälja denna skönhet både på findit och på ett facebook loppis. Men inget napp ännu. Prövar här också ifall nån vill ha en extra vacker "trädgårsprydnad". Släden är i väldigt gott skick och stadig! pris 150 euro

Men nu till något annat. Jag är förkyld. Det är mulet. Vi fick tända lamporna imorse. Barnens har sin första simskoledag idag. Jag hör på Lalehs "kristaller" och tycker hon är så bra. Pingu är roligare att se på än Nicke nyfiken (enl Seth) och har ni inte lyssnat på Siv Fagerlunds sommarprat (finns på yle arenan, här) så ska ni göra det! Hörvärt och gripande. Föräldrar ska inte behöva överleva sina barn. Så är det bara. 

en tanke i kärlek

Läser en bok som handlar om kärlek. Kärlek. Detta ord innehåller ju så mycket men vi människor är ganska bristfälliga när det kommer just till kärleken. Speciellt när det gäller en sådan kärlek som sträcker sig längre än till den egna kretsen av människor. Citerar några stycken ur ett kapitel i boken som jag tyckte berörde mig extra idag:

"Om du och jag tillåter oss att tänka negativa tankar om en person, kommer också vår attityd gentemot den personen att bli negativ. Om vi vill älska människor, måste vi besluta oss för att tänka goda tankar om dem".

"Ett verkligt genombrott i min egen vandring i kärlek kom, när jag insåg att kärlek är något som jag måste bestämma mig för att ge. Det dög inte att vänta till jag kände för att vara kärleksfull - jag måste välja att älska. Samma regel gäller för våra tankar. Vi måste lära oss att tänka goda tankar om människor"

"Jesus finner det goda i var och en, och förstorar det istället för det dåliga. Han fann det goda i mig och började utveckla det, tills det slutligen översteg en hel del av det som var felaktigt hos mig. Han har gjort detsamma för många av oss och förväntar sig att också vi skall göra det för de människor som vi möter dagligen. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. /1Joh 4:11. Pröva detta experiment ett ögonblick. Sitt bara ner och bestäm dig för att tänka goda tankar om någon du känner, och känn sedan efter hur mycket bättre du själv mår. Om du fortsätter med detta, kommer du att märka en skillnad i den personens attityd till dig. En anledning till att han eller hon har förändrats är att du har förändrats"

Den dag som är inne


"Också de dagar som inte är klara, 
 vill vi i minnet med tacksamhet spara"

O store Gud


"När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbats ro - då brister själen ut i lovsångsljud, tack gode Gud,  tack gode Gud"

Igår fick jag sjunga denna underbara psalm hela två gånger i ett tält fyllt med bröder och systrar. Så mäktigt. Sådär så man får frusiprickor på armar och ben.

Men nu har jag inga frusipickor utan sömnskorv i ögonen efter en lång och djup natts sömn. Nu ska vi dra på oss kläder som är någotsånär hela och rena åt alla i familjen och fara på gudstjänst.

Man kan följa med mötet via www.lff.fi. Längst ner på sidan finns fliken med direktsändning.




Esse möte


Esse mötet är på agendan i vår familj och jag känner att det är gott att vara här. "Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus".
Jag tyckte kyrkoherden hade så mäktigt tal under inledningsmötet som handlade om hur vi betraktar våra medmänniskor och utifrån detta gör våra egna bedömningar om hur den människan är. Ska länka talet sen då det kommit upp på lff.fi hemsidan. Då ska jag också uppdatera med den fina bönen vi bad (minns den inte i sin helhet men det var nåt med att "Herre, ge mig någonting av ditt sätt att bemöta medmänniskor".)


Ridläger


Vi har nyss hämtat hem Edith från stall kvarnbackens ridläger. Tjejerna verkar ha haft väldigt roliga dagar och stämningen i den mysiga stugan som de sov i var glatt och lättsam när de packade ihop det sista (det var nästan så att jag själv önskade att jag vore 12 år på nytt och fått delta i samma läger). Nya vänskapsband har knutits och de är en erfarenhet rikare.

Men som alltid så funderar jag ju om nån har varit utanför och verkat ensam. När man själv har roligt och många nya vänner så kanske man inte observerar om nån känner sig utanför. Man kan lätt bli självupptagen för sitt eget nöje. Jag är så känslig för just detta. Att nån lämnar utanför. Kanske för att jag själv i min barndom och ungdom inte hörde till de självsäkra och populära typerna. Jag var istället ganska blyg och känslig och höll mig oftast i bakgrunden och iakttog de tuffa och snygga tjejerna. De som tog för sig och verkade ha hur roligt som helst.

Min äldsta dotter är en utåtriktad och självsäker tjej men jag hoppas verkligen att hon har ögonen öppna också för dem som inte tar så mycket plats. De som är tysta. Försiktiga. Blyga. Att hon ska prata med dem som inte har nån att prata med.




Hämta bort

Min man rensar i lidret och är på väg till ekorosk imorgon och jag försöker rädda det som räddas kan. Vill nån ha nån av dessa gamla trä dörrar så kan man hämta dem gratis så snabbt som möjligt. Den stora är 86x200 och den lilla 60x180 cm.
Pallkragar 80x100 cm. Gratis vid snabb hämtning.

Pallkragarna är hämtade och dörrarna bortlovade!

Firarsvängen på påvallsfolk


Idag firar vi Seth, 3 år, med ett rejält glas mjölk.
3 år!
Jag får nypa mig lite i armen för att fatta. Men efter att jag bytt småkaliser på honom en sju -tio gånger per dag kommer jag nog minsann att fatta att vi har en treåring i huset som borde bli torr. Hmmmm...de andra barnen har varit "pottmogna" vid tre års ålder så att vi ska fixa detta måste vi ju tro! (fast nu känns det verkligen inte så)


Vår midsommartjej som blev 12 år har vi också firat men ännu borde vi pricka in ett gemensamt fadderkalas för dessa två, den äldste och den yngste. Men att få det att passa för alla inblandade är nog näst intill omöjligt. Nu inkommande helg har vi ju sommarmöte här i Esse och samtidigt får vi gäster från Ryssland i en vecka. Så vi får ta det som det kommer helt enkelt med alla kalas och sånt. Huvudsaken att alla mår bra och har fina sommar dagar!

Men helst inte fina sommarnätter. Inatt satt jag klarvaken i vardagsrummet och såg hur solen vaknade till liv där före fyra nångång.  Jag vaknade mitt i natten pga av ett bibelställe som jag kände att jag borde ta i beaktande till en kvinnokväll i oktober och det kändes lite hopplöst att sitta där mitt i natten och förbereda en föreläsning som ska hållas om mer än 4 månader! *gäsp*. Nej, jag kan inte börja bli nervös inför detta nu redan. Nervös kan jag bli natten före istället. Eller två nätter före. Inte nu.

Men samtidigt får jag ju tacka Herren som ger mig material att tala om och att han uppmanar mig att läsa hans ord (fastän det råkar vara mitt i natten). Utan hans handledning och vägledning, kärlek och omsorg så skulle det nog bli soppa av alltihop och han om någon vet hur trög jag är att läsa hans ord. Ännu trögare än tjock sirap.

Vill avsluta firarsvängen med att citera en del av en andakt som jag läste (inatt):

"Du kommer aldrig att bli allt som Gud avsåg att du ska bli förrän du tar emot Hans kraft. Jesus visste att vi inte skulle ha förmåga att leva ett riktigt liv på planeten jorden utan kraften av den Helige Ande och därför sänkte Han precis den kraften. Jag finner mig själv be denna bön flera gånger om dagen för att jag är en sån desperat kvinna: Helige Ande, fyll mig med din kraft! Jag vill ha allt det Du har åt mig, jag vill ha Dina gåvor och Din frukt. Jag vill ha Din kraft mer än något annat idag."


Hej hopp


Idag ordnades ett trevligt evenemang för alla våra utländska vänner som bor i nejden och för vi som är vänfamiljer. Tanken bakom detta var helt suverän och barnen hade roligt bland alla hoppborgar, studsmattor och annat dylikt.
Jag gillar verkligen tanken bakom detta.
Ju mera man umgås. Ser varann. Pratar med varann. Desto mera avslappnat blir det. Och det är ju just det jag gillar. Avslappnat och spontant. 
Lite sådär "hej om du ir från Essi å hej entå"

Här en bild på han som fixar det mesta. Också när det kommer till att stapla limsakorgar.


Svettbacken


Roskisbacka.
Nu är jag en erfarenhet rikare och några kalorier fattigare. Bra så. Vi samlade ihop ett gäng från familjen och nästa gång hoppas jag att vi är ännu fler, kanske ett gäng barn får komma med och springa energin av sig. Eller så inte. Det var ju nog väldigt lugnt och skönt utan småtjafs. 

Lilla Liv hade vi med oss och hon tjafsade inte. Nej hon bara ler och ler! Borde ha tagit bild av henne istället för dessa bakdelar på avstånd.


Doften av nyklippt

 Doften av nyklippt gräs.
Mmmmmm
Nästan samma känsla som då man öppnar en färsk konfektask på julafton och får välja först.

Dessutom är det första gången vi klipper gräsmattan sen såningsmannen var i farten så känslan av det nyklippta är extra underbar.

Min man trimmar som bäst vägrenen i en snärtig overall som får mitt hjärta att slå dubbla slag (eller så inte). Att trimma väggrenar i Esse än nog som att söka efter en nål i en höstack, man vet inte riktigt när det är dags att sluta.

Nej, nu är det dags att sluta känna en massa och ordna upp lite på torpet fast det känns motigt och världens tråkigaste.



Att bli gladare


Kaffe, en dadelboll och Amandas bok som jag brukar läsa i nu som då. Det bästa med denna bok är att trots att jag läst den många varv så är jag inte klar med den. Nu läser jag "låt mig få glädjas" och är glad att just denna text finns med i boken.
g l ä d j e
 Jag älskar glada, positiva och spontana människor som har glimten i ögat. Och gärna med humor. Åh,vad skönt det är att umgås med humoristiska människor. Sådana som inte tar sig själv och livet på för stort allvar. De människor som trots motgångar, jobbiga perioder och mulna dagar hittar saker att skratta åt och skämta om. Som bara med sin existens får tillvaron att bli ljusare.

Och jag har många sådana människor i mitt liv. Många.

Huruvida jag själv är rolig och lättsam att umgås med vet jag inte men jag jobbar på det. Varje dag. Och tänker att jag ska försöka vara positivare idag än jag var igår. Sucka mindre och le mer.
Negativitet finns det så mycket av från förr så åtminstone för min egen del så kan jag försöka minska på detta.

Friskt vågat hälften vunnet.

nu snackar jag sovrum igen

Vi kastar ju om rummen lite titt som tätt hemma hos oss (ursäkta för alla mina mobilbilder nuförtiden, men hellre det än inga bilder alls). Nu har barnen fått vårt gamla sovrum detta, och vi har hittat "hem igen" och vårt sovrum kommer härmed att förbli nära vardagsrummet (som var barnens rum tidigare, här). (När vi sov i detta sovrum som vi sover i idag så såg det ut så här). Bolltapeten passar dessvärre inte lika bra åt oss som det skulle göra bakom väggskåpet i nuvarande barnrum, på bilden, men att kasta om tapeter är ju tyvärr inte lika lätt som att kasta om möbler.
I det tidigare barnrummet hade vi ju en högsäng som jag gillade väldigt mycket men som Ruth vägrade sova i. Nu har vi sängarna på marknivå och alla är nöjda och glada utom mamman som gillade högsängen.
Orsaken att vi möblerade om igen är helt enkelt för att barnens rum alltid är stökigt och att jag alltid hamnade att titta på det då jag satt i vardagsrummet. Nu är barnens rum lite mer "undangömd"
I våras hade highway design halva priset på sina posters och då passade jag på att köpa tre stycken. Här är två av dem (de till höger) och de passar bra ihop med missionsmagasinets poster "Jag är fin för du har skapat mig" (A3 poster + tavla kostar 15e vid missionsmagasinet)
I detta rum bor Ruth och Seth. Ibland plockar deras mamma upp här men för det mesta är det kaos. Postern är från highway design.
Och till sist en bild av skåpet. Mitt underbara favorit skåp som jag aldrig kommer att måla. Postern är från paapi design



Jag vill ännu kommentera bibelstället som jag delade i förra inlägget. Orsaken att jag ville dela det var ju som sagt för att det fascinerat mig ända sedan barnsben. Men detta bibelställe kan ju också lätt misstolkas just på grund av att det var den rike mannen som hamnade i helvetet och den fattige i himlen. Vi behöver ju påminna oss om att fastän den rike mannen skulle ha sålt allt han ägde och givit åt den fattiga men saknade tro på Kristus i sitt hjärta så skulle han ju inte ha blivit frälst på grund av sina allmosor (gåvor). Lika lite som en fattig människa kan räddas just på grund av sin fattigdom så kan en rik räddas för att han ger av sitt överflöd. Yttre omständigheter, hur vi lever, om vi lever i överflöd, ger allmosor eller lever i fattigdom kan inte blidka Gud, bara vår tro kan rädda oss. Enbart min personliga tro på att Jesus har betalat priset på Golgata kors för mina synder för mig fram till Himlen. Enklare eller svårare än så blir det inte.

I detta sammanhang passar det bra att avsluta med ett bibelord av Paulus i Filipperbrevet 4: "Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"

v ä l d o f t





Liljekonvalj buketten som jag skulle ge åt frun i vår vänfamilj igår kväll glömdes på bordet här hemma och den ljuvliga doften som jag kände i morse i köket borde ha fått dofta där. I deras hem. I deras kök.

På tal om annat än väldoftande blommor så kom jag att tänka på ett speciellt bibelställe idag som alltid fascinerat mig ända sen jag var barn. Lite "skräck blandad förtjusning" känsla. Förtjusningskänslan vet jag inte varifrån den kommer men kanske för att jag är helt övertygad om att min tro på Jesus Kristus för mig fram till den goda sidan när jag dör. Där man aldrig behöver törsta. Bibelordet kom i mina tankar nu under midsommarhelgen då vi minns Johannes döparen som var en person som inte var rädd att evangelisera om frälsaren.
Detta är en varningens text som påminner oss om att Gud är god mot de som förtröstar sig på honom men han är inte god mot den som förnekar honom.

Den rike mannen och Lasarus.
"Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."
Lukasevangeliet 16

m i d s o m m a r


Mer midsommar än så här blir det inte.

Nykläckta fågelungar, rökta fiskar, hundar som samlar alibessa, lagom mängd myggor, en drös med mänskor i alla åldrar och vattenkrig på det. Citerar svärmor "midsommar är en sådan dag som man bara sitter och väntar att ska ta slut".

Undrar nog vad hon menade med det egentligen. *blink*

t y s t n a d e n


För mig och barnen har midsommar firandet tagit fart. Jag vaknade klockan 5 imorse då mannen gasade iväg med båten till jobbet och somnade sen om i tystnaden. Tystnaden. Det är så otroligt tyst på ön då man är ensam här. Jag hade nästan glömt.

Skönt tycker jag. Tråkigt tycker barnen. De är ju vana med en massa kusiner huller om buller här och jag förstår dem så väl. Inget slår goda vänner eller lekkompisar. Men snart är vi väl över 40 personer här så nu njuter jag av lugnet och barnen får hålla till godo tills dess. De kan ju kivas lite om det blir för tråkigt, det är de nog ganska bra på.


Nej! Man får inte vara på bryggan utan flytväst. Här gäller det att inte tumma på regeln och att vakta varje minut. Men ifjol var det värre, nu "minns" han regeln lite bättre (och följer den lite bättre).

Vem bryr sig hur de ser ut


Hade på nått vis trängt undan i vilken grad markservicen här hemma ökar när barnen har sommarlov. Jag gör ju knappt nåt annat än torkar bordsytorna och ändå känns det som att de aldrig är av torkade. För att inte tala om resten av huset *suck*. Men idag får jag glädja mig åt 40 nybakade biskvier och förtränger det faktum att man kan få dem snygga!

Nå he om he, vem bryr sig huruvida biskvier är vackra eller inte. Huvudsaken att de är goda. Och huvudsaken att man har rent bord. Jag borde förresten torka det igen.

Nu ska jag snart byta bort "bakkläderna" till nåt annats som inte doftar och ser ut som mjöl (har också fixat en tårtbotten till morgondagens kalas, därav mjölig) och bege mig på ett möte kring bön och själavård. Vård av själen. Vårda sin själ. Hur viktigt är inte det. Jag skulle gärna fördjupa mig i just detta ämne och håller ögon och öron öppna för eventuella kurser.

Våra liv kan ju se hur gläänsiga och fantastisk ut som helst men om inte själen har Guds frid så glänser det bara på ytan. Då känns det som presenten Ruth gav åt en kompis igår. Omslaget såg så bra ut och flickan var eld och lågor över att ge bort en så fin barbiedocka. Men jag såg att kvaliteten inte var den bästa och att presenten inte skulle hålla så länge.

Vi betraktade samma sak men ur olika synvinklar. Ruth såg den snygga barbiedockan med den vackra klänningen och jag tänkte på barbiens ben under klännigen som säkert skulle gå av så fort man försöker få dockan att sitta fint.




Att vara övertygad


"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser"
Hebr 11:1

Detta bibelord fick konfirmanderna ta del av i Larsmo kyrka i Lördags. Det var en fin stund och jag som inte deltagit i nån konfirmation på år och dagar blev påmind om vilken mäktig stund detta är då man bekräftar dopet och sin kristna tro.

Helgen avslutades med ett enkelt glasskalas med min familj då vi firade mammas och pappas 40e bröllopsdag. Det om nåt är värt att firas! 40 år i nöd och lust. Tack och lov så har nöden för det mesta lyst med sin frånvaro och ur mitt perspektiv så verkar mina föräldrar alltid ha haft ett kärleksfullt förhållande och jag vill tro att mitt eget äktenskap följer i samma kärleksfulla och humoristiska spår. Ett äktenskap där man ger - och får.

Jag besökte också Esse kyrka igår kväll då det ordnades en konsert. En stilla stund med ljuv musik och ord till eftertanke gav ett fint avslut på veckan och den bästa starten inför en ny. En ny vecka då det vankas födelsedags kalas och att planera midsommar meny. Mina svaga sidor. Har ett visst ointresse då det gäller kalas och undrar om jag är ensam om detta. Alla andra mammor verkar alltid vara så entusiastiska då det kommer till barnens födelsedags kalas och jag vill bara få det "överstökat".  Och när det gäller storhelger vill jag helst bara sitta i ett hörn och höra på en bra podd, dricka lagom mängd kaffe och äta tre chokladplattor på raken.


ett ögonblick i sänder


Här sitter jag vid missionsmagasinet i min ensamhet och hör på Hans Martin som sjunger "Tänk att få vakna tidigt en morgon se hur vår sol gör allting så skönt, jag älskar solen som värmer jorden. Tack käre Far för allt som du gav"

Det är helt okej. Det skulle också vara helt okej att sitta vid nasa beach. Eller att ta en kaffe på terrassen. Eller trimma gräset runt alla buskar. Eller fara på cykeltur med barnen. Men nu sitter jag här denna vackra sommareftermiddag och tar en "missionskaffe" istället och plockar lite kläder. Och känner mig så tacksam att just detta ställe finns och att just jag vill arbeta här utan lön! Tack gode Gud för denna vilja som du planterat i mig. Detta ställe bedrivs ju enbart med talko krafter och jag hoppas och ber att talkoandan aldrig försvinner. Fastän vi som betjänar här skulle ha tusen andra saker att göra.

Medan jag dricker kaffet så bläddrar jag i boken "öppen famn" av Boris Salo och fastnar för ett fint stycke, citerar:

"- vad är det viktigaste i barnuppfostran, frågade Boris av Alf B Svensson.
- Att vi visar våra barn att vi älskar dem.
Jag kontrade med:
- Är det inte samma som att älska våra barn?
Alf svarade:
- Nej, det är klart att vi älskar våra barn, men vi behöver också visa det.

Kärlek ska visas. Dold kärlek är ingen kärlek."

h.e.m

Borta bra men hemma bäst måste ju vara det mest slitna och tråkiga uttryck som finns men är ju så sant!  Jag hinner knappt stiga ur bilen innan tvättmaskinen centrifugerar och spåren efter resan är bort sopad.  Sån är jag och sån är min man. Vet inte varför. Kanske för att vi sen ska kunna slappna av helt och hållet. Nu är vi hemma. Nu är allt som det ska vara.

Hemma.

Men tänk på alla de som inte har ett hem. Som lever sitt liv i ett flyktingläger, på en flyktingförläggning eller på gatan. Där ordet hem är främmande. Där ordet hem är som en dröm. En avlägsen dröm.

När jag tänker på alla dem så är det inte lika roligt att vika bort kläderna som har en doft av liljekonvalj sköljmedel och friska vindar. Istället känner jag mig bortskämd och noijig.  Vem i all världen bryr sig hur man känner sig efter en ynka sex dagars resa när andra aldrig ens får komma hem.

Om släktingar på museum

Jag sitter vid historiska naturmuseum i Stockholm på en skarp bänk och väntar på att Seth ska vakna ur sin sköna paussömn. Här har vi sett på många uppstoppade djur och skelett från stora valar,  dinosaurier och sånt. Det mest intressanta var nog ändå när jag hörde på en lärare som undervisade en skolklass om människans ursprung. "Hör på noga nu alla, här ser ni våra släktingar på detta släktträd. Vi kommer ju ursprungligen från apor och bla bla bla...."

Vilket mörker, tänkte jag.
Vilket mörker.

Vi får nog ta en ordentlig diskussion med våra barn efter detta besök och förklara skillnaden mellan evolutions teorin och vårt kristna synsätt på att Gud har skapat oss till sin avbild. Men jag är glad att de får se detta och förstå att det finns många villoläror i vår värld och att en stor del av jordens befolkning inte alls tror på Gud och på Jesus som vår personliga frälsare.


Hot eller muta eller kärlek

Det här med att resa med barn. Jag kunde skriva en lång uppsats. Med alla nyanser och försöka få med tonfallet då man försöker övertyga sig själv och andra att "det har gått såååå bra!"

Fast jo! Helt ärligt, hittills har faktiskt allt gått över förväntan eftersom vi inte hade några förväntningar på att allt skulle gå smidigt, tyst och snyggt (och utan svettdroppar i pannan mellan varven!) Barn är barn och inga mini vuxna. 

* k r a m *
Pirret i magen slår nog alla fantastiska djur som vi har sett idag. Seth och Ruth var en ivriga tivoli besökare och vi hade jätte kul i karuselleena (de äldre barnen hade nog gärna upplevt lite vildare attraktioner misstänker jag) Kolmården leverade fina upplevelser, goda glassar och tyvärr några regnskurar. 
Så maffiga, bastanta och gråa!
Kamelerna höll på att tappa vinterpäls och de får vara glada att de inte brukar ha för vana att titta sig i spegeln.
Kött för hela slanten. 
Hot eller muta. Ibland känns det som om jag aldrig skulle få pli på barnen utan endera. Jag kunde konstatera att utan mutor så skulle dessa delfiner inte heller alls ha varit samarbetsvillig, ha haa...kändes som att jag hade nåt gemensamt med delfinskötarna.

Nu ska vi övernatta här i Stockholm och förhoppningsvis hinna med en hel del innan vi styr kosan med nattfärjan hem igen. Hem till vår (förhoppningsvist) nyspruckna gräsmatta och alla kära kattor och hunden. Och Seths bästis - Ludvig, åh vad han har haft dryft efter honom!

Astrids Lindgrens värld

Nu ska jag strax börja sova andra natten på Stadshotellet i Vimmerby. Bara att huka ihop sig och dra in magen och hoppas på en god sömn *blink*
Två vandringsmän som är så glada att de har varandra på denna resa.
En mor och hennes *inte mera så liten famnpojke*
Endera är pojken liten eller hyllan stor. Välj själv.
Bara täcket som saknas för en god sömn.
Känn dig liten på jorden älskling.
Ställ dig här. Såhär....
...så tar jag ett likadant kort här.
Nästan som vid stall kvarnbacken.
Hela Astrid Lindgrens värld är ju full av sevärdheter för oss vuxna som ser alla detaljer på ett annat vis än barn som tjatar om glass och våfflor. Alla restauranger och kiosker är så välplanerade och andas *förr i väde*. Jag skulle kunna gå runt hur länge som helst och är glad att vi reserveradetvå dagar här.
...ja hela stället andas så harmoni och äkthet.

*Ta gärna med er av våra goda grönsaker*
Hur vänligt är inte det!