som vi

De är så klockrena!
Jens och Maria i ett nötskal, ha haa
he hee
hö höö
s u c k

önskar bara att jag vore den med stark karaktär.

Önskar er alla ett gott nytt år 2018.

g r a n e n (med för få bollar om man frågar barnen)

Vi har en gran och katterna älskar den. Eller de älskar alla roliga bollar och tävlar om vem som får ner flest. Om de visste hur andras granar ser ut med mycket mera pynt och att det finns något som heter glitter så skulle de bli helt deppade och tycka att julen är orättvis. "Men det man inte vet något om - det lider man inte av" är min mans favorituttryck och det gäller väl också katter.

Ps. Dumle är slut vid prisma om ni ska ha till rocky road.

Är det nu jag ska önska alla som kikar in en god jul...eller kommer jag kanske ännu att skriva ett mera juligt inlägg. Den som lever får se...nu ska jag i varje fall provsmaka första biten av rockyn och försöka låta bli att ropa åt barnen som tydligen lider av "jag-vill-ha-julklappar-nu-och-fristar-alla-i-min-iver-och-driver-mamma-till-vansinne"

t a v l o r

Sista veckan innan jul.
Nån annan som inte riktigt hinner med?
På förmiddagen var jag till missionsmagasinet (tog dessa bilder i all hast klockan 8 imorse samtidigt som jag ramade in dem så ursäkta för oinspirerande bilder) och där var det full rulle! Så roligt att många kunder köper julklappar där och stöder LFFs verksamhet.
Denna fina ren finns att köpas och mycket, mycket mer!

Denna omtyckta tavla finns nu med svart botten (i A3). Ska sätta upp en i Ivars rum nu så fort jag får baken ur soffan.

...och tappa inte modet.
Ibland tappar jag detta mod som vi alla så väl behöver. Jag blir modlös och nedstämd över mänskligheten, över problemen som finns till höger och vänster. Ungdomar som mår pyton och så vidare....
Men då får jag lyfta blicken. Söka friden hos Herren.
Han ger mig av sin frid. Tack gode Gud!

*Med alla mina vägar är du förtrogen*

Detta var några av de tavlor som finns vid missionsmagasinet. Vi håller ju öppet idag, onsdag och torsdag 10-18. Lördag stängt!

För oss alla

Oss är en frälsare född.

Han kom för de som känner sig låga just nu.
För de som älskar julförberedelser och har energi till det.
För de givmilda som har omtanke om andra.
För de som så väl behöver all hjälp de kan få.
För de som inte förmår tänka på andra än sig själva.
För de som har vidgade vyer och stor förståelse.
För de vars värld är liten och svart-vit.
För de som med darrande händer skrivit i #meetoo och #dammenbrister och alla de som inte kunnat skriva.
För de som är upphov till alla dammar som brustit.
För de som har en djup sorg.
För de som är högfärdiga och skrytsamma.
För de som är blyga och försiktiga.
För de som dras med stora problem och beroende.
För de som utåtsett har allt - men är tomma inombords.
För de som inte får sina behov tillgodosedda.
För de missnöjda som klagar.
För de tacksamma.
För de som sprider glädje, värme och sanning.
För de som behöver nåd och förlåtelse.
För de som berättar om himmelriket.

För oss är en frälsare född.

Alla storhelger och festligheter är ju kontrasternas tid.
För de som står på baksidan blir skuggorna från festbordet ännu mörkare och djupare. Många orkar inte. Förmår inte. Vill inte. Kan inte. Får inte. Där finns det en kompakt tystnad. En tystnad som borde brytas med Jesus röst: "Kom till mig alla ni som arbetar och är tyngda av bördor. Jag skall skänka er vila"

Det räcker. Jesus räcker. Har vi honom har vi allt.
Mister vi honom mister vi allt.

Godmorgon. Hoppas ni får en fin dag. Nu ska vi kavla upp ärmarna och påbörja sista skol-och dagisveckan (och jag ska skriva om Karin som firar midsommar- snacka om kontrast)

Lillajul dagen

Dagens finaste inköp -julkrubban.
Dagens godaste - chokladbollar från julmarknad vid Petterssons trädgård.
Dagens lataste - att jag inte orkade ta mig till skogen för att hämta en lillajulgran.
Dagens tråkigaste - att Jens tvillingbror har ryggskott (och mannen har fantomsmärtor i sin rygg)
Dagens mysigaste - levande ljus.
Dagens underbaraste - andlig julmusik. Love it.

34 jordsnurr

Godmorgon.
Idag fyller jag 34 år.
Det var bara det jag tänkte säga.
Nu ska jag dricka morgonkaffet (på bilden var kaffekoppen bara feikad)
Fake it until you make it.

Ps. Min pappa börjar bli gammal och trött för han brukar skicka ett grattis sms typ 5 på morgonen. Men dagen är ju ännu ung (07:30).

• 
  

Herren är min herde - mig skall intet fattas

New ages. En ny tidsålder.
Då människan söker det gudomliga i sig själv och försöker hitta det bästa som livet har att erbjuda utifrån det egna jaget. Då vi plockar bland olika religioner och tankesätt som från ett smörgåsbord och tar de bitar som passar en själv.

För mig börjar varningsklockorna ringa då:
Människan anser sig vara alltigenom god.
Då ordet syndig människa inte passar i sammanhanget.
Då Gud finns i det skapade istället för att han är skaparen.
Då vi inte längre behöver nån frälsare.
Då vi söker "närvaro" och en "känsla" istället för Guds ord, sakramenten och den Helige Anden.

Det som är så skrämmande är att det finns så många sökande människor i vår värld. Människor som söker meningen med livet och finner mystik och en falsk Gudstro i nutidens tankesätt.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utan genom honom. Amen.

Jag är syndig och i behov av frälsaren Jesus.
Utan honom går jag evigt förlorad.

Ps. Bilden är från en tavla i Näs bönehus.

Karasamling

Igår kväll var jag på gemenskapskväll för kvinnor. Temat var New age och det var väldigt intressant.
Ikväll är det karasamling och dit är min man på väg.
Bra så.

The reason

*Jesus is the reason för the season*

Idag gäller det vid missionsmagasinet. Gröd och presenter för hela slanten. Och lotteri. Att inte förglömma. Ni kommer väl in!

Ps. Igår firade vi vår kära mor som blev 60 vid glasbruket i Vexala. Ska ladda upp en mysig bild av gänget sen då jag hinner.

...så gott jag kan.

En liten söt tavla för 5,90€. Perfekt för den unga som vill ge julgåva åt sina syskon.
Jag gör så gott jag kan och Jesus älskar mig precis som jag är.
Det kan vi väl alla behöva påminna oss om.

På lördag har vi ju julbasar vid missionsmagasinet och idag trotsade Seth och jag yrvädret och for dit rattande med en hög tavlor. Nu finns det hur mycket som helst att köpa där till julens alla gåvor. Många superfina saker från flatebo också. Man vill liksom köpa allt och det bästa är ju att alla prylar har ett gott budskap.

Tavlans budskap passar riktigt bra ihop med dagens andrum, här,

ps. Hunden ser ju onekligen lite ledsen ut. Hmmmm, det passar ju inte riktigt ihop med det glada budskapet att Jesus älskar oss precis som vi är. Kanske hunden lever i den villfarelsen att den borde vara bättre men känner att den inte lyckats så värst bra. Då får vi påminna hunden - och oss själva - om att vi kommer aldrig att lyckas att vara fullkomliga. Fullkomligheten får vi enbart genom Jesus. Vår tro på honom räcker. 

min fina brandman

"Mamm, pipel färdigt sålänge jag leker med småbilar"
Ok. Det är tydligen en deal mellan brandmannen och jag. 
(Brandman pyjamasen dräkten borde tvättas men han kan ju inte ha den på sig samtidigt som den snurrar i tvättmaskinen så vi skjuter upp "problemet". En dag till går det nog)

Idag hade jag faktiskt planerat att få klart april månaden i andaktsboken men istället leker jag med brandmannen som vaknade med otrevliga bobbor i magen och fick skippa dagis (att sitta och skriva vid datorn med barnen hemma försöker jag undvika - det är så tråkigt för dem då man bara fräser åt dem att de ska vara tystare)

ps. pyjamasen skulle jag ge som julklapp men så fort jag kom hem så visade jag den åt Seth. Ibland uppför jag mig verkligen som Maria 5 år....vadå omoget?

Herrens välsignelse

Tänkvärda inlägg om den omdebatterade bordsbönen. Speciellt Torvalds inlägg var bra och jag skriver under vartenda ord.

Ramsan i sig bryr jag mig inte om men att den ersätter en bön om Herrens välsignelse är ledsamt. Helt bedrövligt. Behöver vi inte längre Herrens välsignelse över så "småsaker som mat"? Många bäckar små blir till en stor å...och snart är hela vårt kära Finland ett antikrist land där vi inte längre behöver Jesus för vi är ju så smarta, duktiga, pedagogiska, lyhörda för andras Gudar och så vidare. Vi blir som treåringen som "kan själv" utan mammans - i vårt fall Herrens - inblandning. Men har vi det sist och slutligen så bra här i Finland i den utvecklingen som samhället går mot? Eller börjar vi inte må allt sämre i takt med att Herren utesluts? Förblindas vi i vår välfärd? Är Gud en omodern skapare som behövdes enbart då jorden bildades och då vi krigade mot stormakten Ryssland? Eller är han en Gud som ska anpassa sig efter oss eftersom vi inte vill anpassa oss efter Hans ord?...eller nej, inte behöver Gud anpassa sig. Vi ändrar bara på Guds ord så är problemen fixat. Enkelt va!

Jag behöver bara tänka på min egen lilla familj och vårt dagliga behov av nåden som är ny varje morgon. Vi behöver Herrens välsignelse i alla små och större uppdrag som vi har under dagen. Vi behöver hans gränslösa förlåtelse då vi redan i vår uppenbarelse är födda som syndiga och bristfälliga människor. Vi behöver Hans kärlek för att orka i detta samhälle där vi hela tiden läser om droger som sprids bland ungdomar, porrfilmer som delas på snapchat åt lågstadiepojkar, psykisk ohälsa och utbrändhet som sprids som en löpeld bland oss. Utan Jesus så skulle jag bli ännu mer modfälld över alla dessa orosmoln. Men han uppmanar mig att inte tappa modet utan att jag ska tro på honom och på fadern som har sänt honom (Joh 14:1). Hur underbart är inte det. 

I bibelappen för denna dag finns en underbar vers från Jesaja. Den passar utmärkt i dag och alla dagar. Vi ska prisa Herren mera och mata oss mindre med usligheter...och så ska vi umgås mera med våra barn och mindre med våra skärmar. Dagens uppmaning till oss alla.

"Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina rådslut från forna tider utför du med trofasthet och sanning"
Jes 25:1

f a m i l y

f a m i l y
a group of people, each a unique masterpiece, sharing unconditional love, hugs and support • one of life's greatest blessings • cherish always  

v ä g g k a l e n d e r

Nu har den äntligen kommit! Väggkalender för år 2018 med namnsdagar. Varje månad har ett bibelord eller en bön. Den kostar 10 euro och finns vid missionsmagasinet. Finns också på finska!

Bilderna går mestadels i grått men lite grönt och brunt skymtar på vissa uppslag.

ps. perfekt som julgåva också!

take your time

När man ska skriva och datorn uppdaterar andra timmen på raken. 
Snart måste den vara klar annars får jag i "nerve".

Hoppas ni får en fin fredag och inte lika trögstartad som hos oss! Jag läser dagens lösen istället och dagens tema handlar om döden och det passar mitt i prick åt min man som är på begravning idag. "Saliga är de döda härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor" Upp 14:13

d ä r f ö r

Vi säljer ju också söta tavlor vid missionsmagasinet. Väldigt söta. Batman är för de tuffa och alla är ju inte lika tuffa *blink*
Ruth har beställt en sådan häst med rosa ram men ni vet ju hur det är med skomakarens barn...

Nu ska jag snart bege mig till missionsmagasinet, vi ska ha en myskväll med mycket gott att äta och bara umgås och diskutera. Ibland behöver man sätta sig ner och fundera varför man sätter så mycket tid på frivilligt arbete och varför man tycker det känns meningsfullt att stöda just LFF:s verksamhet, här.

För er som inte vet eller kanske inte tänkt på det så är ju missionsmagasinet en viktig inkomstkälla för LFF:s verksamhet. Vår förening utvecklas ju hela tiden och det satsas mycket på familjearbete, här, ungdomsverksamhet (det ordnas ofta ungdomssamlingar och kurser), barnläger, mission - vi har ju bland annat egna missionärer i Albanien, och själavård - en växande kategori som verkligen behövs. Snart kommer också en ny kristen portal (för främst ungdomar) att öppnas och det ser jag framemot. Gemenskapskvällar för kvinnor, här, som vi hållit på i många år redan har varit välsignade och fyller ett behov och den verksamheten har en speciell plats i mitt hjärta. För en tid sedan drog också Maj-Lis Fagerholm igång samlingar för ensamma kvinnor, här, och det lyfter jag på hatten för. Hon är en inspirerande kvinna och jag minns ännu med värme då jag satt vid hennes köksbord och drack kaffe tillsammans med henne och vi diskuterade antologi boken På väg. Hur kom jag in på Maj-Lis nu? ja, ja det ena leder till det andra men hursomhaver så behöver vi yngre inspirerande äldre människor att se upp till. 

He om he -vi får fortsätta att jobba för Guds rike med gott mod och med de gåvor vi fått. Ibland känns det så lite det man bidrar med men alla kan vi bekräfta varandra mera och lyfta upp varandra mera. Det är nog det viktigaste vi kan göra. Se varandra. Och prata mera om Jesu kärlek - honom behöver vi mer är någonsin. Honom behöver vi mest av allt.

När vi hittat honom kommer allt annat som vi behöver på köpet.

even him

Nu sätter kanske någon kaffet i halsen då de ser att jag gör tavlor till missionsmagasinet som innehåller en Batman mask *blink*. Men denna tilltalar de yngre tuffare grabbarna som nu får en påminnelse om att alla behöver Jesus. Och dessutom så brukar ju barnen ta det mesta ganska enkelt och naturligt. Batman och Jesus hör liksom ihop för dem.
Ofta är det vi vuxna som krånglar till saker och ting.

Denna vardagliga, enkla bön. Vem vill inte ha ett hem där man kan vila och samla krafter. Hos oss har denna dag varit exakt så. Ja, förutom att mannen hade gömt toblerone på ett nytt ställe!

Där var den tilliten till sin fru.

ditt eller mitt eller bådas?

Ska jag?
Eller ska jag inte?

På andra sidan väggen, där renhornet hänger, finns vårt klädskåp. Därinne i klädskåpet, bakom mannens tröjor, på det högsta hyllplanet, längst till vänster - inryckt i hörnet - finns en toblerone. En stor toblerone - och den är öppnad men inte uppäten!

"Ni två är nu ett", förkunnade prästen då vi ingick äktenskapet. "Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt" är ju också ett känt uttryck och finns också i Bibeln i Johannesevangeliet - det är ett fint bibelställe så läs gärna kapitel 16 och 17 (det handlar dock inte om choklad). 

Tänker jag på dessa två bibelord så är ju rimligtvis den där toblerone lika mycket min som hans. Och en bit av den skulle vara väldigt god till eftermiddagskaffet.

...sen kan jag ju alltid nämna om det i förbifarten om samvetet börjar gnaga. "Älsklig, det gjorde väl inget att jag smakade en bit av tobleronen som jag gav åt dig till farsdag?" Varpå han kommer att svara "ingen fara - allt mitt är ju ditt"

f a r s d a g

Det är något konstigt med denna bild. Har tittat på den flera gånger men inte hittat det som känns fel. Men nu slog det mig. Mannen har linser istället för glasögon. Aj, aj...han som har så snygga glasögon dessutom (men visst behöver han få vila näsryggen på självaste farsdag).

Hursomhelst så har han blivit firad idag och fått en egen julkalender och sockor. Varje morgon som kalendern lämnas oöppnad så öppnar frun luckan åt honom och äter upp innehållet. För säkerhets skull så köpte hon en god dumlekalender åt honom för hon har på känn att han kommer att glömma den varje morgon. 

Och så dessa fyra. Tre som dricker limsa och en som jagar kråkor. Idag fick de 10 poäng av 10 möjliga vid Friends&brg. Bra så. Nu kan vi fara flera gånger utan att undertecknad blir stressad och han bredvid önskar att han vore ensam på kontoret en måndag morgon.

Vi har det helt fantastiskt i vår familj. En känsla som varken behöver överdrivas eller förminskas. Och just det känner jag en sådan tacksamhet över och det tacket tillhör Herren.

Låt inte latheten rubbas

Jep. Denna vecka utvecklas mina muskler enormt.
* b l i n k *

Jag var på en föreläsning igår med Sveriges kända mentala rådgivare Johannes Hansen. Föreläsningen var såklart inspirerande och super bra men jag hör till den kategorin människor som inte ids drömma så stort eftersom jag är medveten om min lathet och dåliga uthållighet, ha haa...jag är nöjd med det lilla eftersom jag då bara behöver göra det lilla. Därmed behöver jag inte heller hamna i facket med "stressade" människor som inte får livspusslet att gå ihop.

Nånee nog ska man ha drömmar och försöka uppnå dem - där kommer sisun i oss fram. Jag har nog också sisu. Ibland. Visst behöver vi mål och mening i livet så vi inte tappar suget och bara sätter oss ner och tänker "nu är jag klar" (låt döden komma) - det sista ver ett dåligt skämt. Förlåt.

Nu ska jag börja fixa morgonmål. Klockan är äntligen över 7 och vi har redan varit vaken en timme....

Vad behöver han

Ruth funderar på farsdagsgåvor och kollar lite med sin mamma vad hon ska köpa. "Behöver han nya sockor? eller ska jag köpa en klocka? Jag ska kolla i hans rum vad han behöver", säger hon och rusar iväg. Om en stund kommer hon tillbaks med en klädrulle som man tar bort damm från kläder med. "Kanske jag skulle köpa en ny sådan rulle eller så köper jag nya farmarbyxor åt honom"

Hmmm, jag borde bli mer lik henne och faktiskt köpa något år min man till farsdag. Jag kan ju inte bara skylla på att vårt kärleksspråk inte är gåvor  *blink*

Förresten så var dagens morgonandakt, eller andrum som det egentligen heter, hörvärt. Lyssna gärna här. Hon tog upp om "jantelagen" (du ska int tro du ir na) och den nämnde jag också om på kvinnokvällen. Låten hon spelar i samband med andakten är också skön, "sköna människor" med Christopher Romberg. Den får mig att tänka på moster M och jag misstänker att hon spelade den ofta då jag var där var och varannan dag i min barndom. Annars skulle jag väl inte minnas den så bra?

Nu ska jag dra på mig nåt annat än joggare och bege mig till Nykabi på föreläsning. Det ska bli så intressant (åtminstone har jag höga förväntningar). 

Tidsfördriv

För några veckor tillbaka hade vi dessa söta grannar inneboende i hagen brevid vårt hus men de har nu "försvunnit nån annanstans" som Seth uttryckte det. Att han använde så långa ord fick mig att haja till lite, håller vissa på att bli stor för fort?

Just den kvällen - då det var en vacker dimma över bygden - så upplevde jag det väldigt viktigt att ta kort av de söta fåren men sen så gjorde jag inget med bilden. Men nu ikväll fick den komma på bloggen eftersom jag har tråkigt och inte riktigt vet vad jag ska hitta på. Seth leker med storlego på vardagsrumsbordet där egentligen ljus borde brinna och allt är som det brukar vara hos oss på den punkten. Ruth har smitit iväg med Ipaden och tror att jag inte vet om det. Men Mammapolisen vet visst, 5 minuter till bara...

By the way så går ju verkligen tiden snabbt i detta liv! (till all lycka har vi ju evigheten i himlen att se framemot efter detta jordeliv). Min man och jag tog fram våra kalendrar ikväll och påminde varann om vilka kvällar som är bokade de närmaste veckorna (vi har inte synkat dem för jag vill så gärna glömma min mans möten och inbokade "måsten"). Då slog det mig att det faktiskt snart är adventstid! Hujedamej så snabbt det går...och vad mycket som ska hinnas innan dess. Men vi får ta en dag i taget och le lite mer. Typ.

Sånt hos oss, nu ska jag masa mig upp ur soffan så jag inte blir för slö....

Joh 3:16

Igår besökte vi, som så många andra gjorde, gravgården. Eller gravgårdar eftersom våra kära är begravda på olika platser. Känslan där är så stillsam och lugn (fast barnen bidrar till att ta bort den känslan) samtidigt som den är så sorglig och vemodig men rättvis. Alla kommer vi en dag att dö, ingen slipper undan det. Vissa dör i förtid och deras liv blev alltför för kort i våra ögon men tänker vi i ett evighetsperspektiv så har det mindre betydelse. Då har det bara betydelse om vi nappat tag i himlabiljetten som Jesus gett oss.

  Många, speciellt de gamla, gravstenarna har ju yrket ingraverat tillsammans med den avlidnes namn..."lärarinnan...", "jordbrukaren..." osv. Tanken som slog mig var att dessa titlar är helt ovesäntliga då det gäller döden och vart våra själar förs vidare. Visst kan det vara intressant att se vilka titlar eller yrken den och den personen hade men sist och slutligen så har det så lite betydelse. Eller ingen betydelse alls.

På min gravsten får gärna bibelversen från Johannesevangeliet 3:16 bli inristad - som det gör på så många andra gravstenar. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv"

Sådana typer

Sådana typer som bestämde att vi ska ha sommar - och vintertider borde ha träffat flera sådana typer som Seth Björkskog innan de tog beslutet.

Det går inte som på strömsö hos oss just nu. Han kämpar med tröttheten redan 19:30 på kvällarna och vaknar pigg och hungrig 05:30 och ska genast upp och äta (och jo, han har vilat vissa dagar men ännu inte kommit in i vintertiderna). Känns så onödigt att barn ska behöva anpassa efter detta "klock" påhitt som egentligen inte behövs överhuvudtaget.

Det var en person som efterlyste en sammanfattning från föreläsningen om kvinnans skönhet och jag ska fundera på det och se om lusten och tiden till det  infaller. Det är så svårt att få med det viktigaste från ett åttasidigt manus där alla delar är lika viktiga och inget borde lämnas bort för helhetens skull...men vi ska se...

Till er som var där i måndags så kan jag säga att jag knappt registrerade vem som var där och vem som inte var där. Tyvärr. Det var så fullsatt och samtidigt som jag såg alla så såg jag ingen och jag fick således ingen personlig kontakt med någon (förutom med syrran, svägerskorna och några väninnor som satt längst fram)

Ordet "älta", som jag nämde i förra inlägget, låter negativt. Jag ältade inte måndagen utan snarare så bearbetade jag den och reflekterade över den. Kommentarerna som kom efter föreläsningen har jag skrivit upp och de kompletterade det som jag hade sagt - tack Susanna, Pernilla, Heidi och en som jag inte minns namnet på men som beskrev vilken viktig uppgift ett brustet kärl har! Tack!

Runda former

Runda former gillar vi idag.
Imorgon blir det kanske nåt annat (tavlorna finns ju vid missionsmagasinet)

Det finns säkert några som funderar hur föreläsningen gick och jag är nog kanske fel person att uttala mig. Men åhörarna skötte sig utmärkt och vad jag märkte så började ingen må illa eller opponerade sig om budskapet till mig (vad var och en tänker innerst inne är ju en annan femma) *blink*.

Känslan efter föreläsningen var sjukt skön. Som om några tegelstenar hade fallit av från axlarna. Men samtidigt började jag älta mycket som jag hade sagt som jag kanske inte borde ha sagt och störa mig på saker som jag glömde säga. Så ni som skickade uppmuntrande ord efteråt, tack! Det värmde!

Kvällen före den dagen

Nu är den här. Kvällen då jag inte kommer att få tag i sömn. Är det nån vits att ens försöka? Jag kommer att svänga mig och svänga mig och svänga mig och svänga mig medan tankarna surrar. Vilken tur att jag är en obotlig kvällstrött människa iallafall. Min man ligger redan och snarkar och att han är på arbetsresa just imorgon kväll då jag inte borde behöva fundera på mina barn ger mig mitt första gråa hårstrå (men nån gång ska ju de börja dyka upp också). Men det blir säkert bra. Det mesta blir bra till slut.

Kanske vi ses imorgon. Alla vi blomstrande kvinnor!

t.a.c.k

Plötsligt blir det mycket roligare att skala potatis då man hör på den bästa lovsången.
Lyssna på den du också, här. 
Tack Eva för länken!

Det jag gillar extra mycket med denna sång är bilderna från vardagen i en stad med alla människor. Ja, jag bor ju inte i nån storstad, inte ens i en liten stad men människorna är desamma här i mitt Esse å.  Jesus är med oss överallt och vi får inkludera honom i allt vi gör och tänker. Han delar vår vardag, våra känslor och våra handlingar. Hur underbart är inte det! Tack min Jesus.

Denna helg har vi också höstmöte i Jakobstad och via denna länk (längst ner på sidan) kan man höra på direktsändning, börjar klockan 12 idag. Själv har jag kvällsskifte så det blir väldigt lite lyssnande för min del. Tyvärr.

Good enough

Kunde höra på henne i timtal utan att tröttna, Maria Sundblom-Lindberg. Hon har så mycket att ge! Ett intressant och viktigt tema också - vår självkänsla - den som till så stor del förklarar hur och varför vi reagerar på ett visst sätt i olika situationer. Man blir påmind om "jamen exakt SÅ är det" men det som är så självklart där och då är inte alltid lika självklart sen då man kommer hem.

Denna föreläsning var oberoende av människans tro (vilket jag har stor förståelse för såklart) och för mig är något så stort borta då Jesus inte nämns. Han är så A och O i allt och alla. Men det tar vi på måndag istället i Bosund (den föreläsningen kommer farligt nära och jag känner mig lite orolig strax innan jag somnar nu kvällarna före. Till all lycka har jag lätt för att sova.)

I dagens lösen var bibelversen så passande till gårdagens tema: "Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras" Fil 2:4

Men för att kunna ge så måste man själv vara hel. Alltså behöver alla jobba på sin egen självkänsla.

Nu ska Seth och jag hoppa i kläder och bege oss på utlovad lunch. Seth ska bygga snögubbar med Amos i snön och jag hoppas de inte blir alltför besvikna då det vita snötäcket inte är så tjockt som det ser ut genom fönstret.

snurrande låt

När jag får en låt på hjärnan så snurrar den  i huvudet hela dagen. Idag är det Sankta Klaras Klocka som spelat i min telefon så länge jag städat och putsat, denna. Den är så vacker! "Höj din röst för allt som vågar slå mot det som sårar". Av egen erfarenhet har jag lärt mig att det hjälper enormt att sätta ord på det som sårar och stör i våra liv. Upp med katten på bordet bara. Bekänn, be, uppmuntra och förlåt varandra. Då blir vandringen så mycket lättare.

Nu ska jag koka ägg. Det är typ på den nivån jag har lust med middag idag. Säger som min svägerska Linda - ibland borde det finnas ett piller att ta istället för mat. Ett piller som också passar barnens behov.

Det här med frisyrer

Förra veckan klippte jag håret på mina två döttrar. 20 cm långa hårtussar föll mot golvet och jag förundrades över att de två som har så långt hår vill ha kortare.

En dag efteråt kom Ruth och ställde sig framför mig och utan att jag hade sagt ett enda ord så spände hon ögonen i mig och sa bestämt: "mamma, varför tittar du på mig!? Jag har inte klippt mitt hår ännu kortare!"

De som följt med Ruths intresse för klippning känner till inläggen här. här och här.

Jag saknar ord som passar in på denna tjej men vi älskar henne mer än hon anar och alla borde få spela charader med henne (då hon är med på noterna) hon är så grym på det!

torsdags fix

Jag sitter och fixar missionsmagasinets väggalmanacka för 2018. Börjar året med min favorit bön ur dagens lösen (som jag skrivit tidigare här på bloggen).

en är Herren
en är verkligheten
en är kampen
otaliga är misslyckandena.
outtröttlig är förlåtelsen
himmelsk är nåden
gränslös är upprättelsen

Jag behöver inget mera denna regniga torsdag än outtröttlig förlåtelse, gränslös upprättelse och leva i den nåd som är en försmak av himlen. 

Dessutom har Seth och jag en deal - han har lovat att han alltid ska bo hemma hos oss och aldrig flytta bort. Idag behövde jag det löftet av min ljuvliga treåring då vi satt och myste i soffan. Om en sisådär 15-17 år är säkert känslorna helt annorlunda, ha haa...
Sedan Seth börjat vara några dagar i veckan vid dagis så har vi mera kvalitetstid tillsammans de dagar då han är ledig. Han har mognat så mycket redan av dessa dagisdagar då han varit borta från mig och det gör oss gott. Lagom gott. 

Gemenskapskvällar för män

Exakt i dena stund samlas ett hundratal män i Närvilä bönhus till den första gemenskapskvällen för män som ordnas av LFF. Jag kan riktigt föreställa mig ljudet då de tillsammans stämmer upp i en psalm och den fina gemenskapen män emellan då de samlas inför Guds ord.
Jag önskar och ber att dessa gemenskapskvällar ska bli lika välsignade som våra kvällar för kvinnor har varit. Åtminstone för mig personligen så har dessa kvällar under alla dessa år en särskild plats i mitt hjärta. Vi har genom åren haft många intressanta ämnen som vi har fördjupat oss i och alltid med Kristus i centrum. Vilken välsignelse.

Jag hoppas att undertecknad inte har somnat då hennes man kommer hem. Jag vill ju veta hur det gick (fast när vi ska återge en händelse så använder jag många ord - han använder få).

Att följa Honom

Läser Lukasevangeliet och begrundar kap 9 vers 23 - 26. Det är djupt och det berör. "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet." Amen

Tänker på det här med att förneka sig själv och istället lyfta upp Jesus. Det är så långtifrån dagens egoistiska tankesätt där alltid JAG är i fokus. 

Man vill så gärna behaga människor med välskrivna texter som är intressanta och som fångar upp. Man vill så gärna ha likes på sociala medier och bjuda på fina bilder. Man vill så gärna vara den som folk pratar om i positiv ton. Man vill så gärna vara påhittig och social. Man vill ha många följare. Man vill bli bekräftad. Man vill få uppmärksamhet. Med intresse och nyfikenhet följer vi andras liv via sociala medier och det man egentligen inte har nån nytta av att veta - det vet man. Många lever sitt liv för att ha nåt intressant att dokumentera. Istället för att njuta av stunden så funderar man hur man bäst får dokumenterat detta åt andra. Man är inte här och nu i verkliga livet utan här och nu i telefonskärmens liv.

Jag skriver "man" eftersom allt detta nödvändigtvist inte passar in på mig. Inte på alla punkter. Det passar kanske inte in på dig heller. Men det passar in på många. Och dessa många människor kan inte gallra bilder från sociala medier från det verkliga livet. De blandar på "likes" via medier med riktiga vänner som smittar dig då de nyser. De söker bekräftelse på fel plats och det som ger "kickar" blir ett måste och ett krav. Många tror att andras liv är så mycket mer spännande och roligare eftersom det "verkar så på de sociala medierna". Allt detta kan leda till en tomhet eftersom man tror sig sakna något som en annan verkar ha.

Jag tycker vi kan vara lite försiktiga och kritiska. Jag tycker vi ska prata med våra ungdomar på vilket sätt sociala medier och behovet av att dokumentera allt vad vi gör via alla möjliga kanaler har för konsekvenser. Det har konsekvenser och det är de svagaste som drabbas hårdast.

Det hjälper inte att vi vinner hela världen (eller når upp till tusentals följare och är omåttligt populär) om vi förlorar vår själ. 

MEN vissa saker är ju väldigt viktiga att dokumentera. Sånt som kommer under kategorin "det här behöver jag få bekräftat med ett likes på sociala medier". Vi pratar om min första stickade mössa (eller andra, vill minnas att jag stickade en ljusblå mössa i lågstadiet). Den är mossgrön och som sagt, stickad by Maria. Den är inte alls slät och perfekt men är man på nybörjarnivå och planerar att stanna på den nivån så är den fullt duglig som mössa. 

In i sista detalj

Ridhjälm  (eller mopedhjälm beroende på vem man frågar)
Ridväst (mopedväst)
Mammas nycklar  (mopednycklar (som hon sen inte kommer att hitta))
Världens snyggaste pyjamas med fordon (mopeddräkt)
Och sist men inte minst - en moppe som är spraymålad med guld.

Ibland är allt bara så rätt in i sista detalj!

Hoppas ni får en skön torsdag, vi ska snart börja packa väskorna och fara med barnen till den lilla gula stugan i hedenäset. Att barnen längtar är bara förnamnet (själv är jag en obotlig "hemmaälskare" och gillar det allra, allra mest)

Lotteri

Denna underbara bricka lottar vi ut bland alla besökare vid missionsmagasinet ikväll (som skriver sitt namn och sätter i lotterilådan). Vilken kul idé som Matilda kom på. En gratis lott är väl aldrig fel. Jag vinner dessvärre sällan i lotteri men vem vet om lyckan är på min sida ikväll.

Nu ska jag ställa Seth till dagis och sen sätta mig ner och skriva vad Karin funderar på idag. Kanske hon far på basar med sin mamma och skriver i ett lotteri. Känslan "jag vill vinna den där" brukar vara stark...och "varför vann vi inget fast vi hade skrivit tio lotter?". Väldigt igenkännande för barn...sen får det bli en åsnebrygga till den viktigaste lotten vi fått i livet och som är alldeles gratis - Jesus.

Det blir bra!

Missionsmagasinet levererar (nu har jag nämnt stället fyra ggr)

Missionsmagasinet levererar alltid. Igårkväll var jag dit med barnen och sökte kläder till en gammaldags skoldag och att vissa har en insydd damkjol på sig är något vi inte att talar om i detta skede. 

Och självklart matchar den yngste med sin nya tröja från missionsmagasinet den också. Kläder som kläder. Här ska inga tårar gråtas för att man inte passar in! Självklart passar han.

Förutom att jag har hjälpt mina barn att klä sig extra fina (eller fula beroende på vem man frågar) så fixar jag mera tavlor till missionsmagasinet (tredje gången jag nämner stället). Imorgon kväll har vi kvällsöppet och extra erbjudande på alla nya produkter, vykort och tavlor. Vi dricker kaffe och umgås och mår sådär allmänt bra som man gör då håret är tvättat, man hoppat ur mysbrallor som ändå skulle tvättas och umgås med civiliserat och trevligt folk. Kom dit du också!

Nu ska jag fortsätta rama in tavlor och njuta av det faktum att jag inte alls behöver fara ut i regnvädret.  Ruth vägrade ta ytterbyxor idag och när hon cyklade iväg i strumpbyxor, sin damkjol och högskaftade sockor så flög en tanke genom mitt huvud: "hon får lära sig den hårda vägen om hon inte tror mig".

På tal om att "lära sig den hårda vägen" så har jag själv gjort det ofta. Jag har liksom testat mig fram och trots att jag är medveten om att jag inte är den vassaste kniven i lådan så skär jag gladeligen upp all sorts mat. Jag tror man måste våga. Annars står man bara på sidan och tittar på.

Se på teatern mamma!

Jag sitter i soffan och ser på teater samtidigt som jag läser Romarbrevet. En lagom mix av världens nöjen och Guds ord om man säger så.

"Mamm, lägg bort telefon och skåda teatern" säger han på skarpen. Han vill få ögonkontakt. Ja ja. Mammor som sitter med telefoner är det tråkigaste men tyvärr en väldigt vanlig syn som barnen får se i dagens telefonsamhälle. Usch! Nu ska jag sätta bort telefon. Bibeln tycks han inte störa sig lika på (konstigt)...läser kapitel 12: "Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderi kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning."

Amen på det och tillbaks till teatern värld.

Entusiastisk

Här ser ni en entusiastisk Eva som föreläser om att våga göra förändringar i livet. I publiken satt en minst lika entusiastisk Maria och helgens seminarier och framförallt alla fina diskussioner med denna sköna böna och hennes väninna har varit så givande. Så inspirerande.

Inför min egen föreläsning om "kvinnans skönhet" som jag ska hålla sista oktober (om världen står och Jesus dröjer som min man brukar säga) så har jag känt en press att påbörja min föreläsning (bättre sent än aldrig). Planen var att jag skulle skriva under vår resa till Mallorca men där hade nog själafiende mycket påverkan i mina tankar och jag tog istället två steg bakåt med allt vad jag står för och hur jag kände mig då (mer om detta på föreläsningen) . Men nu är den repan fixad än en gång och jag känner mig stark i Herren. Jag är underbar och jag är förlåten. Nu vill jag leva det överflödande liv som Herren har tänkt mig och ber att det också ska flöda över till min nästa. Det är saligare att ge än att få och jag vill ge mer. Ge. Ge. Ge. Jag vill att andra ska hitta källan till den sanna friden som inte denna värld kan erbjuda. Guds frid som övergår mänskligt förstånd. En frid som vi kan få del av genom den Helige Ande.

På tal om själafiende eller djävulen om nån hellre kallar honom det så är det ganska svårt att skriva om honom i en öppen blogg där alla kan läsa. Tror man inte på Gud och på hans väldiga makt så tror man knappast på djävulens existens heller. Då tänker man säker i banor som "att man har otur" eller skyller på andra elaka eller onda människor om nåt går fel.

En människa som förlitar sig på Gud och som vill leva som hans lärjunge är ett hett byte för djävulen. Det får vi inte glömma och det förklarar en hel del svårigheter som man kan ställas inför då man söker Gud. Ju mer vi ber desto mer försöker djävulen hålla oss borta från bönen och uppehåller oss med annat.

Dessa två stormakter strider om mitt liv och jag förtröstar på Herren och vet att segern redan är vunnen genom Jesus på korset. Du och jag har inget att frukta! När djävulen gör påhopp så får vi skrika till honom att han ska lämna oss och vi får fylla oss med Jesu kärlek istället. Hur härligt är inte det!

Nu hoppas jag att dessa tre timmar på tåget går snabbt så jag snart får krama om de mina där hemma. Till all lycka köpte jag en liten chokladstång och ska försöka äta den så långsamt som man bara kan äta fem bitar choklad. Wish me luck (med chokladen alltså)...ibland går vissa saker för snabbt!

Tid för oss

Vi har det bra här i Mallorca! Min höft har inte hoppat ur led fastän det ser ut så och mannen har en brännande migränhuvudvärk fastän det inte ser ut så.

 Vi är lite chockade över all tid som vi har, tid för varandra och tid för vila...och tid att sakna barnen samtidigt som vi verkligen njuter.

Packa mammas kappsäck

Nu är dagen här som jag har våndats över hela sommaren. Dagen då jag packar min resväska (mannen packade sin på 5 minuter i förrgår) och ska vara borta från våra barn i en vecka. Hur fixar man det? Klipper man bara av tankeverksamheten och lever i nuet där? Eller är jag där och bara funderar hur de har det här?

Äsch. Jag är inte alls bra på det här. Men jag och mannen behöver semester. Vi behöver tanka vi tid. Bara vi. Utan barn. Det kommer att bli så fint och välbehövligt! Och jag ber att Herren ger en överdos av krafter åt systern så hon orkar med våra barn i sju och en halv dag.