högre än mina


Då får man väl förklara 2015 vara till ända. Ett fint, friskt och välsignat år på alla sätt men där sovmorgnar och långa lugna stunder har lyst med sin frånvaro. Ikväll gjorde jag en enkel lista med alla familjemedlemmars önskan inför 2016 och kunde konstatera att vi vuxna inte hade så stora önskningar, mannens mening löd: "bra som det är men mera lästid önskas". Barnen däremot hade vilda önskningar om hästar och sånt (Seth kunde ju inte föra nån talan så åt honom skrev vi "lära sig prata och gnälla mindre") Stackars söta lillplutten vår, han blir så ofta förknippad med ordet gnäll. Lappen lades in i en gammal bok och den får vi läsa sen då vi inleder 2017. 

Vad blir verklighet av de förhoppningar som vi hade denna torsdagskväll då vi satt hemma i soffan
 med två pringles burkar och iste och tittade på 3 avsnitt av "kändisbarnvakterna"? Den som lever får se, men power park ska det iallafall bli, handen på hjärtat, och Edith ska få en ny taklampa. 

Men annars då? ja, jag får väl stämma in i Jesajas ord. Hur mina önskningar än ser ut inför 2016 och hur häftiga mål jag än skulle sätta upp (eller skippa att sätta upp eftersom nyårslöften är tabu nuförtiden) så är Herrens tankar högre och större än mina tankar. Tack och lov! Himlen är så mycket mer än detta jordeliv. Jag föddes till denna värld enbart för en sak och det är att leva i tro på Jesus och för att uppnå evigheten. Den största önskningen jag har inför detta och alla kommande år är att jag varje dag ska få känna doften och värmen från den härliga himlen. Amen, låt det så ske.


Jag önskar dig också, kära läsare, att du får uppleva samma underbara längtan till himlen.

Nåja, nu ska jag avsluta detta skriveri och ge ryggen rakläge. Att sitta uppefter sänggaveln var ingen vidare bra idé (speciellt inte om sänggaveln råkar vara en gammal uthusdörr). Nej, jag ska blogga dagtid vid köksbordet, annars får det vara. Godnatt. 

tristess


Alltså hur många dagar är det kvar av jullovet? Hos oss känns det som att vi har sett varann tillräckligt nu då vi är inne på den andra veckan av jullovet. Barnen är lätt irriterade på varann och skulle behöva miljöombyte men ingen vill väl ha oss *suckar djuuupt*.  Nu önskar jag att jag skulle gå bland hyllorna vid Ikea och beta av en lång lista, varför ska just vi ha så lång väg dit!? Funderar allvarligt på ett besök dit imorgon om jag bara skulle få nåt upphöjande sällskap med mig? Ja, har ju inte frågat mannen om han skulle kunna vara hemma från arbetet, men det är väl smådetaljer...

Låter jag negativ? njaa, ingen rök utan eld. Jag borde inte sitta här hemma nu helt enkelt. Borde passa på att ordna upp vid magasinet nu då det är stängt, där har vi mycket på gång och det råder lite kaos där för tillfället. Eller alternativt ordna upp här hemma....ett ännu tråkigare alternativ. 


uppdaterar: Det är ju tydligen nyårsafton imorgon. Godmorgon yxskaft! inget ikea alltså. 

s p e g e l b i l d e n


Medan jag och barnen åt en supergod lasagne (ibland måste man få skryta på sin egen matlagning) så lyssnade vi jag på "Pia med flera" på radio vega. Rekommenderar varmt detta radioavsnitt, i nöd och lust, här. Det handlade om äktenskapet och relationer. 
Vilka förhoppningar har jag på den andra personen som jag delar mitt liv med? Jämför jag med saker som jag skulle vilja se hos den andra men som bara finns i sagor? Är det ens möjligt att den person som jag delar mitt liv med ens har en liten chans att uppfylla mina förväntningar och förhoppningar. Förhoppningar som kanske inte ens är realistiska?

Citerar på ett ungefär en kort story som herr Weckström sa i avsnittet som är så mitt i prick hos oss då vi har grälat.  "Kommer ihåg en gång då vi hade haft en tyst period och skulle reda upp det. Det är ju så jobbigt för när en av oss skall försöka reda upp det så behövs det bara ett tonfall för att den andra skall bli irriterad igen och då kommer man ingen vart. Då skrev frun ett brev och det var fantastiskt. Hur jag än reagerade över texten så ändrades den inte utan löpte vidare och när jag hade kommit till slutet så märkte jag något som var märkligt och det var det att vi egentligen var väldigt nära varandra fast jag hade upplevt att vi var "himmelens"  långt ifrån varandra"


Tror att jag själv ska ta till brevknepet nästa gång då jag och min man ska reda upp någon skavande knut  (önskar ju såklart att det är lääänge tills dess)!

Sådär personligen tror jag att man vinner mycket på att se sig själv oftare i spegeln och inte fokusera så mycket på den andras fel. Man kan inte ändra på nån annan utan man kan bara ändra på sig själv. Gud uppmanar oss i Lukasevangeliet (kap 6) att vi inte ska vara så snabba att anklaga och döma varandra, vilket ju alltför ofta sker i ett äktenskap. 


 "Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare , ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga.
" 

Om båda försöker sitt allra yttersta och försöker ta fram sina bästa sidor så är det ju win win för båda. 

"DET ÄR VI
INTE SÅ MYCKET MINA RÄTTIGHETER OCH DINA SKYLDIGHETER
UTAN HUR VI GEMENSAMT SKAPAR VÅRT LIV"



o m e l e t t



Håll i er för här kommer värsta familjebilden. 

Jag lovar er att de inte skall dyka upp sådana alltför ofta. Detta kort är taget på pappas begäran (min pappa alltså, barnens pappa fick tvingas på bild) och visst borde man ställa upp på kort oftare om inte annat så för att ha nåt att bläddra i då man är 80 plus (för då har man givetvis en hög med fotoböcker på lager).
 Med tanke på majoriteten av barnens miner så skulle man inte tro att kortet är taget på självaste julafton men vi får väl skylla på en begynnande hunger. Dessutom var det minst tre stycken som knäppte kort så man visste inte vem man skulle titta på. 

Nåja, nu har vi kommit oss så långt så att julhelgen är ett avslutat kapitel, julklapparna är öppnade och julmaten uppäten. Julevangeliet är också läst och aldrig känns väl de 20 verserna så utdragna (för barnen) som strax innan julklapparna ska öppnas. Jag minns att jag ofta tyckte att vi kunde skippa den läsningen då jag själv var liten och istället dyka rakt ner i julklappshögen. Men just denna enda jultradition, julevangeliet, (tycker att traditioner överlag inte är så viktiga kring julen) är idag lika viktig för mig att föra vidare till mina barn som den var för mina föräldrar. Inget kan vara så intressant och så viktigt att vi inte tar oss tid att stilla oss inför Herrens ord. Inte ens en stor hög med julklappar under granen. 


T*A*C*K*S*A*M
över Jesusbarnet

Helt på G


Då kör vi. Julen är här och vi är heelt på G.

Välsignad jul till er alla som kikar in hit. Vi fick en fin start på julaftonen i kyrkan på barnens jultablå och snart vankas det julmiddag hos min bror sen blir det julklappsutdelning hos oss. Barnen räknar sekunderna och jag funderar mest på hur mycket choklad jag kan äta innan jag börjar må illa.
 Jag tror min gräns är ganska hög. Eller riktigt hög. Snåljåp.

de sista. . .f ö r b e r e d e l s e r n a


GOD  JUL!

Det finns ju vissa mänskliga egenskaper som man gillar mera och vissa egenskaper som man gillar mindre. Både hos sig själv och hos andra. För egen del ska jag försöka dra fram mina bästa egenskaper denna julhelg trots att barnen retar gallfeber på mig mellan varven "torkar svetten ur pannan". Julen kan verka så perfekt genom kameraobjektivet eller när gästerna kommer, men det är trots allt stämningen mellan familjemedlemmarna och den där vardagen som säger mest om hur vi är som personer. Med vilket sinne förbereder jag den finaste festen!? Snäser jag åt dem jag älskar mest?

Hittills har jag, peppar, peppar, klarat det ganska nöjaktigt. Inte bra men inte alltför uselt heller.
Om bara lillkillen i vårt hushåll skulle vara lite mer jämn i humöret och lite mindre krävande så skulle jag nog vara den strålande goda hemmafrun och mamma som jag innerst inne vill vara "torkar svetten ur pannan igen och tackar Gud att Seth ännu sover eftermiddagsvilan ute i vagnen".

Nu (eller då min man behagar anlända till vårt harmoniska hem *harkel*) ska jag fara till Petterssons trädgård och köpa mig en fin julbukett. Lite senare kommer våra "uppesittargäster" på gröt och då tror jag att jag inleder julen.

Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.




Guds frid





Barnens farbror hade huggit en så bred gran så vi fick möblera om halva vardagsrummet för att få den att passa in. Nu har vi tre soffor i en ring och det blir perfekt för gäster och när man har planerat in mycket "soffsittartid". Hur lockande som helst!

Aldrig förr har jag känt en sån frid över julen som jag gör detta år. Visst är det en massa planering, julklappsuppköp, matinköp och sånt men inne i hjärtat råder en sån Guds frid som är helt underbar. Den kärlek som jag känner över barnet i krubban, Jesus, kan ingen förstå som inte själv upplever den. Den kärleken övervinner och glänser över allt annat. Att ha julfrid är småsaker mot att uppleva en Guds frid.

Att vi får fira julen och Jesusbarnet är så stort, så stort! Amazing


Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen.  Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.  Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom.  Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.
Johannesevangeliet



ommöblering


Godmorgon, här möblerar vi om för fulla muggar. Problemet är bara att han som gör det inte vet hur det ska bli och det hörs minsann...

Tror att jag skall dra igång bakverkstaden nu då de äldre barnen är hemma och kan underhålla den som behöver underhållas. Det väntas många gäster till detta hus i julhelgen och då behövs annat än fryst maletkött och broccolipåsar i frysen.


På tal om många gäster så var jag och serverade (med nio andra) åt en samling med 240 fina ungdomar eller unga vuxna i lördags (som ungdomsrådet inom LFF ordnat, info här). Sådär i "backstage" kunde jag konstatera att de hade ett trevligt program med många olika solister, körer, frågesport och annat roligt. Tänk vad det skulle ha varit roligt att vara på nåt liknande då jag var "ung". När jag sen kom hem sent på kvällen (för mig är 22:30 väldigt sent) så konstaterade jag att jag inte är 20 längre och kan gå i "hög"klackat i ett storkök i 6 h. För dumt huvud och fåfänga får kroppen lida. Ah.

Nåja, nu back to real life. Killen som möblerat om så friskt fick nu lust att blogga lite istället. cöajfve-serp q3¨p++++++++++++++++00o

att bara sitta ner en lång stund


Varför träffas man inte oftare för att bara prata och dricka kaffe i lugn och ro. Ladda batterierna lite (för att sen finna att de blir slut på ett ögonblick då vardagen skramlar igång igen). Igår var vi ett gäng bjudna till min barndomsvän (eller snarare ungdomsvän eftersom vi lärde känna varann då vi skulle börja i sjuan) som är gift med en minkfarmare i Munsala. Avståndet känns ibland onödigt långt och träffarna bli allt glesare med åren. Men när vi väl träffas så är det alltid lika givande!






myyyys


Hos oss hade barnen myyyystime i "soffan" imorse medan jag gräddade andra satsen limpor?
(ursäkta bildkvalitén men jag tar oftast det som är närmast till hands = telefonen.) Nu, i skrivandets stund, är Ruth på café med Johanna och Seth sover. Myyyyys time för mamman, eller print time kan man kalla det, har några bilder som ska printas ut och ramas in.

Ikväll ska jag ratta iväg till Munsala av alla de ställen. Ser framemot en avkopplande kväll (utan barn) med en varm glöggkopp i handen, Heidi, du har väl inte glömt att köpa hem *blink* 

Evangelicums jul CD

video

Kikar in här på bloggen mellan pepparkaksbakning och limpbakning. Flitens lampa lyser hos oss där undertecknad åt på tok för mycket pepparkaksdeg samtidigt som hon bakade med fyra ivriga barn varav ett satt mitt på bordet i mjölet. Nu är det limpornas tur och jag hoppas att barnen har tröttnat på bakning...

Orsaken att jag loggade in var att jag vill tipsa om evangelicums nya julskiva som säljs vid missionsmagasinet. Kom in och köp din egen du också. Här kommer ett litet smakprov med väldigt bristfällig kvalité (jag bandade med min telefon från cd spelaren). Harklar mig lite besvärat.

*från alla håll på jorden går det folk mot Betlehem*

....vilka underbara ord alltså!

värme


Hur skönt är det inte att starta en ny vecka vilandes på ett varmt element.

Hoppas ni har haft en fin helg och lussat friskt. Hos oss hittade vi inget som påminde om en luciaklänning åt Ruth då det blev dags för "lucialussandet" (hur hade jag tänkt där egentligen!? eller problemet var väl att jag inte hade tänkt överhuvudtaget) och dessutom hade ljusen på kronan gått sönder. Det klassiska!  För att undvika krokodiltårar på självaste luciadagen så hittade vi en vacker klänning som hade en vit underkjol och den gick bra att svänga med avigsidan utåt, långskaftade sockor blev perfekta för att dölja det faktum att klänningen var en kortare modell och luciakrona fick vi låna av kusinerna. Perfekt.  

...och vi fick njuta av ett fint luciafölje utan tårar.


presenter hit och dit


Jag skulle gärna baka till julen (limpor, pepparkaksdeg osv) om jag bara skulle slippa det där med att köpa hem ingredienserna. Usch och fy för stadens butiker denna årstid. Tacka vet jag hemmets vrå. Ibland undrar jag hur det känns att vara en man som är gift med en kvinna som fixar allt sådant som julklappar, julmys och sånt...

Jag var in ett varv till missionsmagasinet med tavlor i morse och kunde konstatera att där finns många presenter som man kan köpa innan jul (b l a detta underbara ljus). Vår egen väggalmanacka finns det många av ännu så kom och köp. Vad är väl bättre att ge åt grannen som present än en almanacka med nya bibelord för varje månad.

Nu ska jag snart fara iväg på julbasar i ytteresse bönhus i byn. Stöder gärna denna byggnad eftersom vi har mamma barn verksamheten där ännu...

I have no gift to bring

Jag hör på julmusik samtidigt som jag laddar upp en bild där sommarfötter är ett faktum. Känner mig så lätt om hjärtat idag och en sådan glädje över Jesus. Den lilla trumpojken hade ingen gåva som passade åt världens kung. Det har jag inte heller.
Förutom min klena tro på honom. Den tro som betyder allt för mig. Allt. 



Come they told me
A new born King to see
Our finest gifts we bring
To lay before the king

So to honor Him
When we come

Little baby
I am a poor boy too
I have no gift to bring
That's fit to give our King

Shall I play for you
On my drum

Mary nodded
The ox and lamb kept time
I played my drum for Him
I played my best for Him

Then He smiled at me
Me and my drum

denna del



Igår var jag på besök till ett hem som verkligen väckte mina sinnen som njuter av underbar inredning. Alla möbler och prydnader var noga utvalda och passade in i husets atmosfär, en atmosfär som andades "förr i världen" men som ändå har alla bekvämligheter som en familj behöver.
Förutom att beundra allt det fina på Lufolkan så hade vi en väldigt fin kväll tillsammans med allt vad det innebär då ett gäng kvinnor sitter runt samma bord i några timmar. Känner mig tacksam över denna del i mitt liv också.

Det är ju alla de små delarna och alla människorelationer som formar våra liv.

Nu ska jag ta en svängom runt köksbordet och fylla på min kaffekopp. Seth somnade med ett leende på läpparna efter den goda maletköttsoppan som han fick äta på mamma-barn julfesten och Ruth och jag nördar framför varsin skärm. Mycket nöje till oss i en timme framöver.

alla har vi ju våra favoritplatser


När jag säger att vår kille kliver upp överallt så menar jag verkligen överallt. Kommer ni till oss på kaffe så kan jag inte lova att det finns stolar att sitta på för snart hirvar jag ut varenda en ur huset (i ån hade jag tänkt skriva men denna period är väl så småningom övergående). Wc byttan kan vi däremot behöva men vi måste vara noga med att stänga dörren ordentligt.

Hoppas ni har det lika bra som jag (om man bortser från kvicka barn som ger en huvudbry!) Jag har tre julfester denna vecka och fyra nästa vecka så mig går det ingen nöd på. Ikväll får jag besöka ett underbart hus på Lufolkan med vårt gamla bloggargäng och det ska bli hur mysigt som helst.

ps. Vår vattenkran är extra rolig för en ettåring kan jag tillägga eftersom det är en touch kran (heter det så?)

Hos oss behöver inga hyacinter blomma


Javisst fick de vi kladdkaka. Åvslappi - som oftast är det godaste om man frågar mig. Dessutom är den kladdig i mitten och heeelt perfekt!


Förutom en perfekt kladdkaka så har en väldigt lugn och skön tisdag. Vi besökte mamma-barn träffen på förmiddagen och nu hoppar barnen i poolen, iklädda i simdräkt, där soffan fungerar som trampolin och en hög med kuddar är det härliga, bubblande, vattnet! p.l.a.s.k.

Och katten ja, hon gör allt för att få död på hyacinten.

#varåeinmesett

kom på kafame


"Mamma, säg åt de som äter av kladdkakorna att de bara får ta en liten bit så det slipper av åt oss också", påpekade Ruth medan hon skrapade byttan. Hon gillar inte tanken på att de goda kladdisarna med pepparkakssmak ska slussas vidare till missions"kafame" (som hon uttalar det)

Ikväll bjuder vi ju alla som betjänat vid missionsmagasinet under detta år på kaffe och nåt gott tilltugg. Hoppas att många har möjlighet att komma förbi.  VÄLKOMNA!

Några av tavlorna som finns att köpa vid missionsmagasinet

milda ljus




Alltså barn är så härligt spontana. Vill de ge en present så ger de en present och det är just givande de gläder sig åt. Vad paketet innehåller är inte alltid så viktigt. 
Igår hade Elia gjort ett paket till mig och när jag öppnade det och läste texten bakom det snygga kortet så kunde jag inte hålla mig för skratt. Kortet hade syrran fått för några dagar sedan av ett företag som levererat en pianostol där en skruv saknades.  Elia tyckte att samma kort kan ges åt mig på min födelsedag och det är just den tanken som är så mitt i prick. 

Igår var jag ju på gemenskapskvällen för kvinnor och än en gång känner jag en sån tacksamhet över att dessa möten ordnas. Samlingarna känns personliga trots att vi oftast är flera hundra kvinnor samlade. Vi behandlade ju ett ganska "tungt" ämne igår som handlade om andlig förförelse men trots att ämnet var tungt så fokuserades det mera på ljuset och jag kände mig lätt om hjärtat då jag körde hem. Tänk att jag får vara en del i Guds plan. Tänk att han har utvalt just mig, må jag inte slarva bort denna dyrbara gåva bland alla andra gåvor som bjuds ut i denna värld. 

I slutet av föreläsning så fick vi ta del av en fin sång som några kållby kvinnor bjöd oss på. Lamporna släcktes i salen och de hade alla lyktor i handen och sjöng sången "led milda ljus". Efteråt läste de bibeltexter med temat "ljuset" och stunden var väldigt vacker och jag önskar att alla hade fått vara med där. 

Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.
Mörk natten är, långt från mitt hem min färd.
Led du mig fram.
Styr du min fot. Min fjärran framtids stig
jag vill ej se, ett steg är nog för mig.

Herre, min bön ej alltid var att du
mig ledde fram.
Jag ville se och välja själv. Men nu:
Led du mig fram.
Jag stundens yra njöt på farligt spår,
så stolt och stark. Glöm mina gångna år.

Din kraft dock bar och alltjämt bära skall,
om du blott styr,
fram över hed och stup och forsars fall,
tills natten flyr
och dina änglar ler ur morgonskyn,
som milt de log en gång i barnens syn.