p i m p l a

att pimpla i esse å tycks vara på tapeten detta sportlov....jag är bara rädd att isen ska braka eftersom vattnet strömmar under isen....nåja, jag kan inget annat än kolla genom fönstret och se till att jag har telefonen till hands om nån av tonåringarna hamnar i vattnet, livbojen finns ju också bara ett stenkast därifrån...

undrar om jag rentav håller på att bli noijjig?!

inget nytt under solen hos familjen björkskog
vissa av oss njuter av ett värmande fotbad efter en friluftsdag med kusinerna...

spindel eller katt




- det blev ju fina spindlar, berömde jag barnen (och syrran som stod för bakningen) då vi hade färdigt dekorerat
- det är ju faktiskt katter!, påpekade syrran förnärmat

m o r g o n r o d n a d


när jag hämtade posten 07:10 så njöt jag av den vackra morgonen..en väldigt vacker himmel, tyst och vindstilla med - 1,7 grader. Kan man få ett bättre sportlovsväder!?

detta kommer säkert att bli en fin dag

Tack Gud för denna vackra morgon
Tack Gud för varje ny ljus dag.
Tack Gud att mins sorger bär du
då jag själv är svag.


kalasförberedelser


oj, vilken lång dag för killen som fyller 5 år (vi har bakat kokosbollar, hängt upp ballonger, tittat på tårtan i frysen om den är kvar och tittat på klockan) han längtar till kalaset ikväll!

vilken lycka att han då har världens snällaste moster som tar med honom till simhallen på självaste födelsedagen!.
en fin "upplevelsepresent" 
(storasyster fick också följa med och då också lillasyster hoppade i skorna och skulle till simkallen så blev hon mutan med badkaret tillsammans med en hög kramdjur...och det gick minst lika bra, hon kände sig lyckligtvist inte ens lurad!)

ps. ser det ut som om vi gillar angrybirds? jag är inte det minsta förtjust men det är däremot Edith, Ivar, Ruth och Elia...alla ville hålla den lilla runda godingen imorse och Ivar som var så nöjd över sina andra presenter sa åt Edith (som han tyckte väldigt synd om i detta ögonblick)
- du kan få den, jag har ändå väskan....

jag är dock bergsäker på att han tar tillbaka sitt löfte då det blir sovdags?!
(det är ju då man borde lära barnen att man ska hålla de löften man gett......men en födelsedag vill man ju inte att ska sluta med tandagnisslan ;-))

t o r k a n

ibland hamnar man in i någon bloggtorka och man har inte en endast tanke i huvudet om vad man ska plinta ner...har du något tips, eller nåt som du tycker är bäst med just denna blogg, så skriv gärna åt mig....maria83bjorkskog@hotmail.com ...eller här på kommentarfältet, man får ju vara anonym....
för övrigt tycker jag om att skriva och skapa med bilder, det är väl den enda anledningen till att jag har en löjlig blogg (fastän tanken att helt enkelt sluta kommer upp ofta).....redan det att man bloggar får mig att kännas som en fjortis ibland!

Tack för mig, det var morgonens inspirerande tanke...nu ska jag byta blöjan på lillan som har dragit ner dradkedjan på pyjamasen och går med magen bar...

rött är sött



Det finns en negativ sak med att ha ett ljudisolerat hus
och det är att man inte alltid hör och vet vad som händer på övrevåningen
idag hade vi kusinen Sara här och när föräldrarna kom och hämta henne och vi satt här nere och pratade tapeter så passade barnen på att klä av sig och ta en "snabb"dusch under tiden och sen lacka naglar sådär som fina damer gör! 
barn är så spontana och härliga...dom gör sånt som känns roligt för stunden.

s ö n d a g s l u n c h


I vår lilla enkla familj så har vi alltid lite extra tillställt då det blir dags för söndagslunch. Sabbaten får gärna vara en finare dag än vardagarna! vi använder tex alltid "finglasen", servetter, tänder ett ljus och så ber vi måltidsbönen tillsammans. Under hela min barndom har vi alltid bett bordsbön (åtminstone) på söndagar och den traditionen vill jag föra vidare till mina barn. Man borde ju be bordsbön varje dag, vardag som fest, men nu har vi åtminstone den traditionen på söndagen och andra helgdagar!
Tack vare att vi har det så bra ställt här i vårt land och med mat i överflöd så behöver vi Guds välsignelse över just denna rikedom. Men oftast är det ju precis tvärtom, när det är nåt vi tar för givet och när vi har välgång, så glömmer vi att tacka Gud. 

I Jesu namn till bords vi går,
välsigna Gud den mat vi får.
Amen.

f r e d a g


om du möter en människa utan ett leende, ge henne ditt!

Åh, vad det är härligt med fredag, jag har sån fredagsfeeling idag! en nybakad äppelpaj sprider doften i huset och smålegobitarna är för tillfället på sitt rätta ställe - i en gul badabunk! korvsoppa att värma upp till kvällsmål, nytvättat hår (jag stoppade huvudet under kranen i badkaret,men orkade inte med hela kroppen...resten tvättas upp ikväll) och nyvässt blyerstpenna att lösa allas korsord med, har lärt mig att inte använda bläckpenna...mera än så behövs inte i denna stund....

v ä n d a g e n



Hoppas ni alla har en trevlig vändag, och kanske ni tom får höra på lika fridfull pianomusik som jag. Hmmm, detta med fridfullt var kanske lite att överdriva en aning  men ibland måste man försköna tillvaron lite.....sanningen är denna att syrran har köpt ett nytt piano och nu är jag för första gången här med mina tre muskitörer och de grälar och tjuter om vartannat om vems tur det är att spela...alla vill spela samtidigt, hela tiden men ändå helst ensam...och på tre röda sekunder kopplades hörlurar till pianot.

vändagen till ära ska jag bjuda syrran på ett bootcamp pass vid easy fit (egentligen är det easy fit som bjuder en vän - nu ska jag inte framstå som frikostigare än jag är!), och det ska bli kul...åtminstone känslan efter ett svettigt pass är trevligt!

"när den tomma famnen gör ont"

temat under gårdagens kvinnokväll var "när den tomma famnen gör ont"
En utåtriktad och härlig kvinna delade med sig av sitt liv till oss andra, ett liv som haft många uppförsbackar men också sköna nedförsåkningar. Vi fick höra om hur längtan efter biologiska barn känns i detta samhälle där mamma-pappa-barn hör till "normaliteten", hur hon upplevde att människor i samhället bemötte dem då de hade det som värst och vilka klumpiga kommentarer andra ibland kastar ur sig utan att tänka efter när det gäller ämnet barnlöshet. Vi fick också höra om sorgen att mista ett barn under graviditeten och sen om den stora glädjen att få egna barn via adoption. Många känslor väcktes och framförallt glädjen att jag får vara ett Guds barn. Det är trots allt det absolut viktigaste här i livet, inte hur många barn vi har, hur mycket välling de dricker per dygn och när barnen ska börja pottränas.



En sak som hon nämnde etsade sig fast i mitt minne.
-Gud har lovat oss en trygg hamn, men Han har inte lovat att båtfärden dit inte kan mötas av stormar och djupa vågor!

f e t t i s b u l l e


Mmmm, det är ju bara så gott.....man kunde lungt äta sisådär en sju stycken per timme!

och det bästa av allt är att jag ikväll får bänka mig vid Henriksborg och delta i en kvinnokväll som Esse församling ordnar....och få en till fettisbulle!

när liten blir större


- mamma, sängen bara "knarar" då jag svänger mej, och så är den så smal (den är lika smal som spjälsängar). - knorrar killen ofta.
och ja, vi ska nog köpa en ny säng.....nångång.....detta har jag nu sagt i flera månaders tid.

och nästa säng ska vara en så som han inte växer ur i första taget, utan en sån som också passar en tonårskille...tiden går ju så snabbt!

har ni några andra tips än dessa två som är Ikea varianter??

då lönar det nog sig att tro


Ivar och jag hade en kort men djup konversation för några dagar sedan.
- mamma, vet du vad Melinda har sagt, frågade Ivar. (Melinda är hans 10 åriga kusin)
- nej, vad då?
- jo, att när man dör så hamnar man under marken om man inte tror på Gud, svara han med intensiv röst. Och så tillade han.
- vilken tur att hon berättade det, nu lönar det sig nog att tro på Gud!

jag hoppas att han minns detta resten av livet och alltid minns att det "lönar sig att tro" vad som än händer! ah, dessa härliga barn med sin enkla barnatro....

det kommer dagar

.vissa dagar känns allt bara nere.
.och visst får det finnas såna dagar, det har alla - nångång.
.idag blev en sån dag.
.en dag då allt barnen gör blir fel i mina kritiska ögon.
.då de egna barnen uppför sig som värstingar på mamma-barn.
.då man skriker åt dem oftare än man talar snällt.
.då man inte har lust att göra något av det man borde.
.dessutom har man dåligt samvete över att barnen drabbas när mamma är på dåligt humör.
.det dåliga mammasamvetet bultar.
.en sån dag då man själv helst skulle dra täcket över huvudet.
.men inte har möjlighet.


.då känns det ibland påfrestande att ha tre barn som är så "beroende" av en.
är jag stressad - är dom stressad
är jag glad - är dom glada
har jag ingen matlust - har inte dom heller matlust
vill inte jag göra nåt roligt- får dom inte heller uppleva nåt roligt
.jag påverkar deras lycka. och ibland deras olycka. 
.och just detta får mig ibland att känna sån press.

.såna stunder kommer ofta datorn in i bilden, rosa pantern blir som en räddare i nöden och man upplever en stund av nån slags lugn - tills samvetet börjar gnaga.
.här sitter vi inne på datorn då vi istället borde vara ute och åka pulka i det härliga vintervädret.
.och situationen blir inte ett dugg bättre.
och då barnens far och den sura fruns make är bortrest så har inte han heller nån möjlighet att få det dåliga humöret svängt till nåt bra.
det bara blev en sån dag - då inget blev så bra!

Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men idag hjälper Herren.

Vi pratar om Pernilla


Igår kväll satt Maria, Linda och Annika vid Rax och pratade vinterkläder medan de åt slemmiga pizzor. 
- ja, skulle behöva köpa en ny jacka, sa Maria (vem annars?)
- vi kan fara till Aukia nu efteråt, sa Annika.
- ja, men egentligen skulle jag behöva en halare. Tänk vad praktiskt en sån skulle vara. Ska vi fråga vid Aukia om de har en halare i storlek 170, sa Maria.
Linda skrattade artigt och höll god min.
- Ja, men halare är snart inne igen, sa hon, vänta bara.
- Ja, tänk min mamma hade en snygg lila halare med bälte i midjan på 80-talet, sa Maria.
- Det hade min mamma också, dessutom var den lite glittrig, sa Linda. (och jag tyckte hon så såg lite drömmande ut)
- jag läste kolumnen i Drömhem och Trädgård där Pernilla skrev om just halare. Hon hade hittat en läcker, grön halare i förrådet som hon gillade och visade upp för sin väninna som också blev förtjust i den, berättade Annika.
- ja, men Pernilla ser bra ut vad än hon drar på sig, kontaterade Maria.
- nå, alla ser bra ut vad än dom har på sig, sa Annika.
- ja, men Pernilla, hon som åkt slalom är ju nog extra snygg, dessutom är hon ju artist, sa Maria.
- inte är det hon Pernilla jag pratar om. Det är ju hon som drar ett trädgårdsprogram,  Månsson-Colt, hon som alltid skriver i Drömhem och Trädgård. Nog vet du! och dessutom är det ju inte slalom Pernilla som är artist.
(Vi avslutade dock Pernilla diskussionen eftersom Maria inte såg riktig övertygad ut och vi ville undvika att eventuella hårdkokta ägg skulle börja studsa mot väggarna. )

Idag har vi haft utredning: Maria trodde att slalom Pernilla (nr 2) var samma person som artist Pernilla (nr 3) och just den Pernilla Annika pratade om igår. Nu har vi googlat bilder på olika Pernillor - Wiberg, Wahlberg och Mårtensson-Colt. Nu ser också Maria dem som varsin unik person!

allt eller inget

jag lånar här några tankar (omformulerade efter mina egna tankar och minnen) som jag hörde av en kvinnlig missionär i helgen. 

"när man ska berätta om kristendomen och Jesus för andra människor så fångar man ofta lättare andras uppmärksamhet om man berättar sin egen livshistoria. Ofta är det sånt människor vill höra och sånt de minns efteråt. Speciellt lyhörda blir dom om man berättar om nåt svårt, en gripande livhistoria, tex om man har omvänt sig från ett liv fylld av missbruk eller när mötet med Jesus blev en klar vändpunkt i livet. Från mörker till ljus på ett ögonblick.
Men om man är en helt vanlig, simpel, alldaglig kristen som under hela sitt liv vandrat med Jesus vid sin sida och aldrig känt tomheten som ett liv utan Honom medför, hur ska man då övertyga andra om att det är detta som är A och O i livet, att det är den viktigaste fråga man ska ta ställning till?
När man inte kan inleda med frasen - ja, ni skulle ha vetat hur hemskt mitt liv var innan jag mötte frälsaren....
Men om jag tänker att jag skulle bli tvungen att ge bort min tro på Jesus.
Vad skulle jag ha kvar av värde? 
Jag har familj, hem, pengar, utbildning, tillgång till arbete och trygghet. 
men OM Jesus inte skulle höra till mitt liv. Skulle då inte min situation för framtiden se lika mörk ut som en missbrukares, alkoholists etc....? 
Det räcker inte med att vi har levt ett gott liv och varit moraliska och laglydiga människor som inte medvetet sårat våra närmaste om vi inte äger en levande tro. Då är utgången lika illa som för den värsta missbrukaren som försummat allt vad han/hon äger och där relationen till de närmaste är bruten.
Att jag, simpla, enkla kvinna har allt en människa behöver, tron på Jesus kristus. Han som är vägen, sanningen och livet. Är inte detta ett under att berätta för andra? Mitt liv skulle inte vara nåt värt utan Honom. Man äger allt eller inget. Biljetten är färdig stämplad, det är bara för oss att hoppa på tåget och åka med - till målet, Himlen"


hej hej


när vi kikar ut genom köksfönstret så hälsar denna gestalt åt oss från andra sidan vägen, det var två killar från byn som ville ha en  snögubbe precis just här! vi följde intressant med snöarbetet genom fönstret igårkväll...en rolig filur med gravidmage och hår mellan brösten, intressant kombination!

trevlig helg till alla som kikar in! hos oss fortsätter temat missionskurs och barnen har det stora nöjet att få fara på kusinens kalas ikväll!