Bussresa till Haparanda 18.2


Sitter och bläddrar i ikea katalogen. Roligt att se alla nyheterna för 2017 och fast jag inte behöver nåt annat än ramar till missionsmagasinet så ska det bli roligt att besöka varuhuset i Haparanda.

Finns det intresse att komma med på bussresan den 18.2 så finns det lediga platser. Man kan anmäla sig omgående till Mikaela - 041 4593051. Bussen startar klockan 7 från Ytteresse. Välkommen med!




*det lilla extra*


Så är vi i Hans hand. I Guds hand.
Hur underbart är det inte.

Idag var jag med Seth till missionsmagasinet och sorterade upp vykorten och plockade upp några pinfärska modeller som vi hämtade från tryckeriet idag (bla denna på bild). Alltid lika roligt med nåt nytt! Alla kort som finns där är unika och finns inte på nåt annat ställe...och det finns för alla tillfällen!

*det lilla extra*




Allt har sin tid...


En gammal, beprövad metod mot nedstämdhet är ju att "lag se ut" som man säjr på Essedialekt. Så det gjorde jag ikväll - grabbade tag i hundkopplet + en hund och beordrade våra fyra barn att komma med. Vi behövde alla komma ut och se på Karlavagnen och de tre vise männen på en stjärnklar himmel. Vår egen vise man är på resande fot och det är väl största orsaken till sega timmar. Jag hittar inte riktigt inspirationen att tralla här hemma hela dan och sen hela kvällen med de mina och jag avundas inte alls de som av en eller annan orsak ofta eller oftast är ensam hemma med barnen. De är värda många guldstjärnor.

Själv tänker jag ju att jag borde börja bli van (min man har ju alltid haft ett krävande arbete och ett krävande "frivilligt arbete" inom LFF som tagit mycket tid). Och fastän barnen blir större och kräver mindre akut service och vaggande så är känslan den samma. Lite ensamt. Lite trist. Och alltför långa timmar. Ibland frågar jag Gud om inte mitt liv ska bli intressantare än såhär (och om min vardag innehåller fler timmar än andras)..och hans svar är att den tiden -för annat- inte är här ännu. Varför fattar jag inte för jag kryper ofta utmed väggarna här hemma som ett rastlöst barn, ha haa...






Att tanka innan skoldagen


"Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och läkedom för kroppen"
Ords 16:24 

Dessa bibelord mötte mig imorse och jag försökte tillämpa dem då jag skulle få "nörd trion" till skolan. Heija oss - dagens föräldrar till nutidens barn.

Degklumpen på bordet är trolldeg och inget annat....gör just inget annat än jagar små klumpar dagar i ända. Nu blir det nog att dra fram dammsugaren innan ett gäng qvinns och barn kommer hit. Vill ju inte de ska få strumporna fulla med ljusgrönt gegg. 



Fighter


Snart ska vi fara och hälsa på en liten "hjärtkämpe". Att vara 10 år och opereras i ett främmande land med ett främmande språk kan inte vara lätt. Men han har kommit långt och ikväll får vi äntligen ge "high five" och jag hoppas att en liten present ger ny fight att orka kämpa vidare tills allt har stabiliserats.


Gråzon


Vissa har aldrig tråkigt.

Själv är jag ganska svårflörtad för någon form av sysselsättning och kvällen är minst sagt tråkig. Men nog går ju minuterna trots allt och vad gör nu det att denna dag inte blir nån dag som man minns.

"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns" heter ju ett känt ordspråk. Jag håller inte riktigt med. Livet är alla dagar som gått och de flesta är ganska gråa och vardagliga. Trygga och nådefulla. Helt i sin ordning. Skulle jag enbart räkna de dagar som jag minns så skulle jag nog vara ganska ung. Knappt tonåring. Och det skulle jag inte orka med. Att börja om med allt som har format mig till det jag är idag.





Inspirerande sanning


Att se på livet.

Eller snarare att reflektera över våra tankar kring sociala medier. Det gjorde vi imorse i Esse församlingshem. Det var en intressant förmiddag och jag är tacksam över alla reflektioner jag fick ta med mig hem.

Denna bok, kaffestunder/Max Lucado, valde jag att ta som tack gåva bland många andra läsvärda böcker. Underrubriken på boken heter "inspirerande tankar om livets sanningar" och det var just den meningen som sa "klick". Så länge det känns inspirerande att blogga så tänker jag fortsätta och när jag tänker på ordet "entusiastisk" så får jag goda vibbar. En entusiastisk person ger energi vidare åt de som inte har nån egen inspiration för tillfället. De i sin tur kanske tar sig i kragen och försöker hitta inspirerande saker att syssla med. Nångång. Vissa dagar. Eller alla dagar. Det beror väl på vad vi är entusiastiska över. Vad som inspirerar oss. Sånt som ger guldkanter i livet.

Personligen så inspirerar sanningen mig allra mest och den tröttar aldrig ut mig. Tvärtom så ger den mig en ofantlig glädje, energi och rikedom. Samma sanning inspirerar Max och miljoner andra människor - Jesus - Han som är vägen, sanningen och livet. Han som lovat oss en inbjudan till Himlen genom Honom. Enbart genom Honom.

Det inspirerar.


More is more


När Seth själv väljer dagens outfit så väljer han alltid sina favoriter! Brandbilar på tröjan och grävmaskiner och traktorer på byxorna. Att de inte passar så värst bra tillsammans är helt oväsentligt. På bilden är han med sin kusin Ludvig.

Hoppas ni får en skön helg. Ikväll kommer 7 eller 8 tjejer (minns inte hur många de är) hit på pyjamas party och Edith tycker att det ska bli så roligt! Hon har lovat att städa undan alla madrasser och lakan efter jippot imorgon och det löftet måste hon helt enkelt hålla annars är det sista gången. Att ställa fram och bädda är ju som bekant inget problem...




Bä bä beige lamm...


Vårt beige Bä sitter på sin plats och jag passar på att tipsa om stuva serien från Ikea.  Nu har vi skåp från denna serie i tre rum hemma hos oss och jag gillar dem alla! Man kan planera dem lite hursomhelst och de är stadiga och snygga! Ikea har verkligen lösningen på många inredningsfunderingar i vårt hem. Speciellt eftersom jag varken vill eller tar mig tid att surfa runt och kolla allt utbud som finns.
Det om detta. I februari ska jag faktiskt till omnämnda varuhus och jag ser framemot den enkla bussresan fast jag inte behöver något därifrån i detta skede.

Förresten så är det sista dagen att anmäla sig till kvinnofrukosten på lördag förmiddag. Ville puffa för det också eftersom det blev ett puffinlägg.


Nappen i gömmorna


Titta vad Seth och jag hittade i gömmorna i jumppa rummet. Den passade perfekt i munnen men vi var nog helt överens om att "nappsäsongen" är över för gott. Seth speglade sig och tyckte säkert att han såg väldigt barnslig ut, ha haa...

Vad ska vi hitta på idag då?


I fredags hade jag gäster halva dan och besökte vänfamiljen andra halvan (om man generaliserar dygnets timmar litegrann). I lördags var jag med XX antal barn i världens halaste pulkbacke (is överallt under pudersnö) och sen blev jag bjuden på kaffe hos fina Mayada. I söndags var vi på kafferep och igår hade jag lunchgäster.

Och nu vill jag träffa någon igen. Det känns så tomt att inte ha något inplanerat. Vad i all världen ska vi hitta på? Nå, kanske Seth och jag far ut och köra med vår nya bil. Efter 6 år med vår svarta Crysler (som är till salu) känns det roligt att köra med en annan bil. Kanske vi far på fm kaffe till missionsmagasinet och ser hur det går för Anna i kassan.


Att dela med sig


Spelar innehållet någon roll?

Inatt vaknade jag klockan 1 (av en nattpigg katt faktiskt) och kunde inte somna om. Mina tankar vandrade iväg till Lördagens kvinnofrukost i Esse församlingshem och min medverkan där. Vad ska jag riktigt säga? Vad tycker jag är det viktigaste? Vad har jag som är värt att dela med mig av åt andra som har ännu mer att dela av åt mig?

 Ha haa...inte var det konstigt att jag inte fick tag i sömn...känner mig bristfällig, utan inspiration och som en grå mus. Min bön för denna vecka får bli att Herren vägleder och ger mig material så jag inte får tunghäfta.

Och ja, ännu hinner du anmäla dig! Välkommen med. Jag besökte kvinnofrukosten ifjol och det var en mysig tillställning...och väldigt givande att äta morgonmål i lugn och ro och med annat sällskap än det vanliga!


Fikagäster som förgyller en fredag


En fin bukett av ännu finare vänner. Denna helg har börjat helt underbart med fikagäster och jag hoppas att den fortsätter i samma trevliga stil. Vi har ingen skilt planerat och det är skönt att ta dagarna som de kommer.

* t a c k s a m *

Hej. Hej.


Hej. Hej.

Hoppas ni har det bra. Vissa har ju till och med födelsedag idag, grattis Linda! Jag ska försöka komma ihåg att köpa en liten present åt dig idag då jag far till stan *blink*...om nu inte minnet blåser bort då jag ska på powerwalk i Jeppis före. Då skyller jag på vinden.

Nåt nytt ryms inte in


"Jag borde köpa nåt nytt att ha på vardagsrumsbordet nu när jag får gäster på fredag och julprydnaderna är bortstädade" sade jag åt syrran ikväll då hon var instickande. "Borde du?" svarade hon och höjde på ögonbrynen "du har väl tillräckligt där redan"

Denna bild ska jag titta på då jag är 70 plus och saknar en tvååring i huset. Så här har bordet sett ut hela dan. Igår också. Och i förrgår...och...Till nätterna städar jag alltid bort det för att återfå nån slags "kontrollkänsla" (utom de nätter då mannen sover borta (som inatt)...då slappar vi)

Men en sak är säkert. Våran tvååring skulle ha ett betydligt tråkigare liv utan just detta bord.

Nu ska jag fara och sova med ett lättat hjärta. Operationen gick bra! Nu återstår några tuffa återhämntningsdagar och veckor för vår kära vän. Tack gode Gud att allt gick bra!




Tisdag morgon


Gröten är uppäten för längesen och kaffet urdrucket (måste nog koka en kopp till nu). ÖT är läst och serierna var dåliga idag. Det varierar med dem. Hur de faller i smaken alltså. Mina tankar är i Helsingfors där ett kärt barn opereras som bäst och jag ber att vår stora överläkare, Herren, vakar över operationen och ger läkarna skicklighet och kunskap.

Åh, vad nervös jag är. Räknar timmarna tills vi vet resultatet. Herre omslut oss alla. Speciellt denna familj. Mina böner är klena, ofullständiga och saknar oftast "en röd tråd". Bristfälligheten gör sig påmind igen när jag tänker på mig själv som en förbedjare för min nästa. Men Du är fullständig så omslut du oss.
I Jesu namn.


soffpotatisen som hör på Guds ord


"Sök Herren medan han låter sig finnas"
Jes 55:6

Jag sitter i soffan och hör på mötet från i Jakobstad här. Känner mig rik som får ta del av allt detta. Idag välsignades också familjen Svenfelt till sitt missionsuppdrag i Albanien och det var en välsignande stund att ta del av! Mer info om LFF missionsarbete finns här Önskar verkligen allt gott till den familjen som flyttar dit med två små barn. Må Gud beskydda deras familj.

...sen när våra barn (främst den yngste herremannen) har mera folkvett ska vi nog börja vara mera aktiv på vintermöten som ordnas. Det är ju så gott att vara bland kristna vänner och ta del av ordet. Här hemma blir man sån soffpotatis. Lite gäspig och slö.



S t j ä r n a n


Trettondagen.

Dagen då vi tänker på att evangeliet är för alla människor i hela världen! Visemännen (stjärntydare) som bodde långt, långt bort i Österland såg Betlehemsstjärna och visste att frälsaren hade fötts. De följde stjärnan och fann Honom. Han som är värd att prisas. Jesusbarnet.

Det är så fantastiskt. Det värmer mitt hjärta denna kväll. Tänk att samma stjärna leder mig dag efter dag.

Hade dock inget bild av nån stjärna så vardagsrumslampan får symbolisera ljuset.

Nu ska vi snart packa barnen i  bilen och se om nån är hemma ikväll. Kanske farmor och farfar eller mormor och morfar...vi får se!




Kärleksbetygelser i det lilla


Kärlek. Det är att vakna och se att spisen är färdigt "laddad" och det är bara tutta på.
Nu sitter vi i soffan och njuter jag och Seth och hör på brasan som sprakar. Skolan började för de tre övriga och det passade riktigt bra (fast med -17 kändes det nog väldigt kallt att skicka ut dem). Nu är vi tillbaka med rutiner och vardag. Skönt.

t a c k s a m h e t


Ett alldeles nytt år har vi framför oss med många oskrivna blad.
Ännu ett år har vi också bakom oss och alla sidor har blivit fyllda med ord.

Några av de ord som jag tycker beskriver mitt år allra mest är tacksamhet, otålighet, besvikelse och mycket kärlek. Först tacksamhet - jag kan inte tacka nog. Tacksam över att jag får vara Guds barn och över allt som Han har gett mig både i stort och smått. Ordet otålighet finns också på den korta listan - jag är ganska otålig till min natur och sällan nöjd med vad jag uträttar. Herre - ge mig ett tålmodigare hjärta. Ordet besvikelse (på personligt plan) har jag också känt ofta under året som gått. Att inte ha kurage nog. Att tampas med en sviktande självkänsla. Att inte ge upp det man vill allra mest (om man nu ens vet det). Till sist, det ord som borde komma först - kärlek - denna kärlek som jag har fått från alla mina familjemedlemmar och vänner. Vad vore livet utan vänskap och umgänge. Särskilt tacksam är jag över vår nya vänfamilj. Att vi skulle bli riktiga vänner visste jag genast första gången vi träffades. Men för att en vänskapsrelation ska fördjupas så måste man satsa tid och åter tid. Och har man inget gemensamt språk så får man lägga till en stor dos frimodighet och tålamod (och mycket papper att rita på).

Året 2016 blev ett fint år på många sätt och det är med ett ödmjukt sinne jag konstaterar att antologiboken "På väg" har sålt över 800 exemplar trots ganska bristfällig marknadsföring och få försäljningsplatser. Försäljningen vid Missionsmagasinet har stadigt ökat under året och det tycker jag känns så roligt - det gör att det känns meningsfullt att fortsätta med frivilligt arbete.  

År 2016 blev också året då min man var delaktig i en stor "businessaffär" som påverkar vårt liv i allra högsta grad. Vi har fått det som många går och drömmer om - att ha en god ekonomi. Men med detta ökar också ansvaret över hur vi förvaltar allt det vi fått och jag ber om Herrens vägledning över alla våra val - både små och stora. "Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta" Psaltaren 40:9.

Vad 2017 för med sig vet Herren allena. Han vet vilka tankar han har för mig och hur jag än planerar och funderar så får jag ändå ödmjuka mig och säga "Ske din vilja Far. Du vet bäst...men ta nu i beaktande att jag har dålig sångröst och ogillar matlagning"

Ps. Glömde nästan bort att nämna att jag återupptagit virkandets sköna konst....å så underbart att låta tankarna skena medan man utför underverk med händerna...