Svettbacken

Roskisbacka.
Nu är jag en erfarenhet rikare och några kalorier fattigare. Bra så. Vi samlade ihop ett gäng från familjen och nästa gång hoppas jag att vi är ännu fler, kanske ett gäng barn får komma med och springa energin av sig. Eller så inte. Det var ju nog väldigt lugnt och skönt utan småtjafs. 

Lilla Liv hade vi med oss och hon tjafsade inte. Nej hon bara ler och ler! Borde ha tagit bild av henne istället för dessa bakdelar på avstånd.

Doften av nyklippt

 Doften av nyklippt gräs.
Mmmmmm
Nästan samma känsla som då man öppnar en färsk konfektask på julafton och får välja först.

Dessutom är det första gången vi klipper gräsmattan sen såningsmannen var i farten så känslan av det nyklippta är extra underbar.

Min man trimmar som bäst vägrenen i en snärtig overall som får mitt hjärta att slå dubbla slag (eller så inte). Att trimma väggrenar i Esse än nog som att söka efter en nål i en höstack, man vet inte riktigt när det är dags att sluta.

Nej, nu är det dags att sluta känna en massa och ordna upp lite på torpet fast det känns motigt och världens tråkigaste.

Att bli gladare

Kaffe, en dadelboll och Amandas bok som jag brukar läsa i nu som då. Det bästa med denna bok är att trots att jag läst den många varv så är jag inte klar med den. Nu läser jag "låt mig få glädjas" och är glad att just denna text finns med i boken.
g l ä d j e
 Jag älskar glada, positiva och spontana människor som har glimten i ögat. Och gärna med humor. Åh,vad skönt det är att umgås med humoristiska människor. Sådana som inte tar sig själv och livet på för stort allvar. De människor som trots motgångar, jobbiga perioder och mulna dagar hittar saker att skratta åt och skämta om. Som bara med sin existens får tillvaron att bli ljusare.

Och jag har många sådana människor i mitt liv. Många.

Huruvida jag själv är rolig och lättsam att umgås med vet jag inte men jag jobbar på det. Varje dag. Och tänker att jag ska försöka vara positivare idag än jag var igår. Sucka mindre och le mer.
Negativitet finns det så mycket av från förr så åtminstone för min egen del så kan jag försöka minska på detta.

Friskt vågat hälften vunnet.

nu snackar jag sovrum igen

Vi kastar ju om rummen lite titt som tätt hemma hos oss (ursäkta för alla mina mobilbilder nuförtiden, men hellre det än inga bilder alls). Nu har barnen fått vårt gamla sovrum detta, och vi har hittat "hem igen" och vårt sovrum kommer härmed att förbli nära vardagsrummet (som var barnens rum tidigare, här). (När vi sov i detta sovrum som vi sover i idag så såg det ut så här). Bolltapeten passar dessvärre inte lika bra åt oss som det skulle göra bakom väggskåpet i nuvarande barnrum, på bilden, men att kasta om tapeter är ju tyvärr inte lika lätt som att kasta om möbler.
I det tidigare barnrummet hade vi ju en högsäng som jag gillade väldigt mycket men som Ruth vägrade sova i. Nu har vi sängarna på marknivå och alla är nöjda och glada utom mamman som gillade högsängen.
Orsaken att vi möblerade om igen är helt enkelt för att barnens rum alltid är stökigt och att jag alltid hamnade att titta på det då jag satt i vardagsrummet. Nu är barnens rum lite mer "undangömd"

I våras hade highway design halva priset på sina posters och då passade jag på att köpa tre stycken. Här är två av dem (de till höger) och de passar bra ihop med missionsmagasinets poster "Jag är fin för du har skapat mig" (A3 poster + tavla kostar 15e vid missionsmagasinet)

I detta rum bor Ruth och Seth. Ibland plockar deras mamma upp här men för det mesta är det kaos. Postern är från highway design.

Och till sist en bild av skåpet. Mitt underbara favorit skåp som jag aldrig kommer att måla. Postern är från paapi design



Jag vill ännu kommentera bibelstället som jag delade i förra inlägget. Orsaken att jag ville dela det var ju som sagt för att det fascinerat mig ända sedan barnsben. Men detta bibelställe kan ju också lätt misstolkas just på grund av att det var den rike mannen som hamnade i helvetet och den fattige i himlen. Vi behöver ju påminna oss om att fastän den rike mannen skulle ha sålt allt han ägde och givit åt den fattiga men saknade tro på Kristus i sitt hjärta så skulle han ju inte ha blivit frälst på grund av sina allmosor (gåvor). Lika lite som en fattig människa kan räddas just på grund av sin fattigdom så kan en rik räddas för att han ger av sitt överflöd. Yttre omständigheter, hur vi lever, om vi lever i överflöd, ger allmosor eller lever i fattigdom kan inte blidka Gud, bara vår tro kan rädda oss. Enbart min personliga tro på att Jesus har betalat priset på Golgata kors för mina synder för mig fram till Himlen. Enklare eller svårare än så blir det inte.

I detta sammanhang passar det bra att avsluta med ett bibelord av Paulus i Filipperbrevet 4: "Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"

v ä l d o f t

Liljekonvalj buketten som jag skulle ge åt frun i vår vänfamilj igår kväll glömdes på bordet här hemma och den ljuvliga doften som jag kände i morse i köket borde ha fått dofta där. I deras hem. I deras kök.

På tal om annat än väldoftande blommor så kom jag att tänka på ett speciellt bibelställe idag som alltid fascinerat mig ända sen jag var barn. Lite "skräck blandad förtjusning" känsla. Förtjusningskänslan vet jag inte varifrån den kommer men kanske för att jag är helt övertygad om att min tro på Jesus Kristus för mig fram till den goda sidan när jag dör. Där man aldrig behöver törsta. Bibelordet kom i mina tankar nu under midsommarhelgen då vi minns Johannes döparen som var en person som inte var rädd att evangelisera om frälsaren.
Detta är en varningens text som påminner oss om att Gud är god mot de som förtröstar sig på honom men han är inte god mot den som förnekar honom.

Den rike mannen och Lasarus.
"Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."
Lukasevangeliet 16

m i d s o m m a r

Mer midsommar än så här blir det inte.

Nykläckta fågelungar, rökta fiskar, hundar som samlar alibessa, lagom mängd myggor, en drös med mänskor i alla åldrar och vattenkrig på det. Citerar svärmor "midsommar är en sådan dag som man bara sitter och väntar att ska ta slut".

Undrar nog vad hon menade med det egentligen. *blink*

t y s t n a d e n

För mig och barnen har midsommar firandet tagit fart. Jag vaknade klockan 5 imorse då mannen gasade iväg med båten till jobbet och somnade sen om i tystnaden. Tystnaden. Det är så otroligt tyst på ön då man är ensam här. Jag hade nästan glömt.

Skönt tycker jag. Tråkigt tycker barnen. De är ju vana med en massa kusiner huller om buller här och jag förstår dem så väl. Inget slår goda vänner eller lekkompisar. Men snart är vi väl över 40 personer här så nu njuter jag av lugnet och barnen får hålla till godo tills dess. De kan ju kivas lite om det blir för tråkigt, det är de nog ganska bra på.

Nej! Man får inte vara på bryggan utan flytväst. Här gäller det att inte tumma på regeln och att vakta varje minut. Men ifjol var det värre, nu "minns" han regeln lite bättre (och följer den lite bättre).

Vem bryr sig hur de ser ut

Hade på nått vis trängt undan i vilken grad markservicen här hemma ökar när barnen har sommarlov. Jag gör ju knappt nåt annat än torkar bordsytorna och ändå känns det som att de aldrig är av torkade. För att inte tala om resten av huset *suck*. Men idag får jag glädja mig åt 40 nybakade biskvier och förtränger det faktum att man kan få dem snygga!

Nå he om he, vem bryr sig huruvida biskvier är vackra eller inte. Huvudsaken att de är goda. Och huvudsaken att man har rent bord. Jag borde förresten torka det igen.

Nu ska jag snart byta bort "bakkläderna" till nåt annats som inte doftar och ser ut som mjöl (har också fixat en tårtbotten till morgondagens kalas, därav mjölig) och bege mig på ett möte kring bön och själavård. Vård av själen. Vårda sin själ. Hur viktigt är inte det. Jag skulle gärna fördjupa mig i just detta ämne och håller ögon och öron öppna för eventuella kurser.

Våra liv kan ju se hur gläänsiga och fantastisk ut som helst men om inte själen har Guds frid så glänser det bara på ytan. Då känns det som presenten Ruth gav åt en kompis igår. Omslaget såg så bra ut och flickan var eld och lågor över att ge bort en så fin barbiedocka. Men jag såg att kvaliteten inte var den bästa och att presenten inte skulle hålla så länge.

Vi betraktade samma sak men ur olika synvinklar. Ruth såg den snygga barbiedockan med den vackra klänningen och jag tänkte på barbiens ben under klännigen som säkert skulle gå av så fort man försöker få dockan att sitta fint.

Att vara övertygad

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser"
Hebr 11:1

Detta bibelord fick konfirmanderna ta del av i Larsmo kyrka i Lördags. Det var en fin stund och jag som inte deltagit i nån konfirmation på år och dagar blev påmind om vilken mäktig stund detta är då man bekräftar dopet och sin kristna tro.

Helgen avslutades med ett enkelt glasskalas med min familj då vi firade mammas och pappas 40e bröllopsdag. Det om nåt är värt att firas! 40 år i nöd och lust. Tack och lov så har nöden för det mesta lyst med sin frånvaro och ur mitt perspektiv så verkar mina föräldrar alltid ha haft ett kärleksfullt förhållande och jag vill tro att mitt eget äktenskap följer i samma kärleksfulla och humoristiska spår. Ett äktenskap där man ger - och får.

Jag besökte också Esse kyrka igår kväll då det ordnades en konsert. En stilla stund med ljuv musik och ord till eftertanke gav ett fint avslut på veckan och den bästa starten inför en ny. En ny vecka då det vankas födelsedags kalas och att planera midsommar meny. Mina svaga sidor. Har ett visst ointresse då det gäller kalas och undrar om jag är ensam om detta. Alla andra mammor verkar alltid vara så entusiastiska då det kommer till barnens födelsedags kalas och jag vill bara få det "överstökat".  Och när det gäller storhelger vill jag helst bara sitta i ett hörn och höra på en bra podd, dricka lagom mängd kaffe och äta tre chokladplattor på raken.

ett ögonblick i sänder

Här sitter jag vid missionsmagasinet i min ensamhet och hör på Hans Martin som sjunger "Tänk att få vakna tidigt en morgon se hur vår sol gör allting så skönt, jag älskar solen som värmer jorden. Tack käre Far för allt som du gav"

Det är helt okej. Det skulle också vara helt okej att sitta vid nasa beach. Eller att ta en kaffe på terrassen. Eller trimma gräset runt alla buskar. Eller fara på cykeltur med barnen. Men nu sitter jag här denna vackra sommareftermiddag och tar en "missionskaffe" istället och plockar lite kläder. Och känner mig så tacksam att just detta ställe finns och att just jag vill arbeta här utan lön! Tack gode Gud för denna vilja som du planterat i mig. Detta ställe bedrivs ju enbart med talko krafter och jag hoppas och ber att talkoandan aldrig försvinner. Fastän vi som betjänar här skulle ha tusen andra saker att göra.

Medan jag dricker kaffet så bläddrar jag i boken "öppen famn" av Boris Salo och fastnar för ett fint stycke, citerar:

"- vad är det viktigaste i barnuppfostran, frågade Boris av Alf B Svensson.
- Att vi visar våra barn att vi älskar dem.
Jag kontrade med:
- Är det inte samma som att älska våra barn?
Alf svarade:
- Nej, det är klart att vi älskar våra barn, men vi behöver också visa det.

Kärlek ska visas. Dold kärlek är ingen kärlek."

h.e.m

Borta bra men hemma bäst måste ju vara det mest slitna och tråkiga uttryck som finns men är ju så sant!  Jag hinner knappt stiga ur bilen innan tvättmaskinen centrifugerar och spåren efter resan är bort sopad.  Sån är jag och sån är min man. Vet inte varför. Kanske för att vi sen ska kunna slappna av helt och hållet. Nu är vi hemma. Nu är allt som det ska vara.

Hemma.

Men tänk på alla de som inte har ett hem. Som lever sitt liv i ett flyktingläger, på en flyktingförläggning eller på gatan. Där ordet hem är främmande. Där ordet hem är som en dröm. En avlägsen dröm.

När jag tänker på alla dem så är det inte lika roligt att vika bort kläderna som har en doft av liljekonvalj sköljmedel och friska vindar. Istället känner jag mig bortskämd och noijig.  Vem i all världen bryr sig hur man känner sig efter en ynka sex dagars resa när andra aldrig ens får komma hem.

Om släktingar på museum

Jag sitter vid historiska naturmuseum i Stockholm på en skarp bänk och väntar på att Seth ska vakna ur sin sköna paussömn. Här har vi sett på många uppstoppade djur och skelett från stora valar,  dinosaurier och sånt. Det mest intressanta var nog ändå när jag hörde på en lärare som undervisade en skolklass om människans ursprung. "Hör på noga nu alla, här ser ni våra släktingar på detta släktträd. Vi kommer ju ursprungligen från apor och bla bla bla...."

Vilket mörker, tänkte jag.
Vilket mörker.

Vi får nog ta en ordentlig diskussion med våra barn efter detta besök och förklara skillnaden mellan evolutions teorin och vårt kristna synsätt på att Gud har skapat oss till sin avbild. Men jag är glad att de får se detta och förstå att det finns många villoläror i vår värld och att en stor del av jordens befolkning inte alls tror på Gud och på Jesus som vår personliga frälsare.

Hot eller muta eller kärlek

Det här med att resa med barn. Jag kunde skriva en lång uppsats. Med alla nyanser och försöka få med tonfallet då man försöker övertyga sig själv och andra att "det har gått såååå bra!"

Fast jo! Helt ärligt, hittills har faktiskt allt gått över förväntan eftersom vi inte hade några förväntningar på att allt skulle gå smidigt, tyst och snyggt (och utan svettdroppar i pannan mellan varven!) Barn är barn och inga mini vuxna. 

* k r a m *

Pirret i magen slår nog alla fantastiska djur som vi har sett idag. Seth och Ruth var en ivriga tivoli besökare och vi hade jätte kul i karuselleena (de äldre barnen hade nog gärna upplevt lite vildare attraktioner misstänker jag) Kolmården leverade fina upplevelser, goda glassar och tyvärr några regnskurar. 

Så maffiga, bastanta och gråa!

Kamelerna höll på att tappa vinterpäls och de får vara glada att de inte brukar ha för vana att titta sig i spegeln.

Kött för hela slanten. 

Hot eller muta. Ibland känns det som om jag aldrig skulle få pli på barnen utan endera. Jag kunde konstatera att utan mutor så skulle dessa delfiner inte heller alls ha varit samarbetsvillig, ha haa...kändes som att jag hade nåt gemensamt med delfinskötarna.

Nu ska vi övernatta här i Stockholm och förhoppningsvis hinna med en hel del innan vi styr kosan med nattfärjan hem igen. Hem till vår (förhoppningsvist) nyspruckna gräsmatta och alla kära kattor och hunden. Och Seths bästis - Ludvig, åh vad han har haft dryft efter honom!

Astrids Lindgrens värld

Nu ska jag strax börja sova andra natten på Stadshotellet i Vimmerby. Bara att huka ihop sig och dra in magen och hoppas på en god sömn *blink*

Två vandringsmän som är så glada att de har varandra på denna resa.

En mor och hennes *inte mera så liten famnpojke*

Endera är pojken liten eller hyllan stor. Välj själv.

Bara täcket som saknas för en god sömn.

Känn dig liten på jorden älskling.

Ställ dig här. Såhär....

...så tar jag ett likadant kort här.

Nästan som vid stall kvarnbacken.

Hela Astrid Lindgrens värld är ju full av sevärdheter för oss vuxna som ser alla detaljer på ett annat vis än barn som tjatar om glass och våfflor. Alla restauranger och kiosker är så välplanerade och andas *förr i väde*. Jag skulle kunna gå runt hur länge som helst och är glad att vi reserveradetvå dagar här.

...ja hela stället andas så harmoni och äkthet.

*Ta gärna med er av våra goda grönsaker*
Hur vänligt är inte det!

Hör på avstånd

Jag ligger i ett hotellrum i Vimmerby och har just lyssnat på sångstund och andakt från bosund mötet via internet (www.lff.fi) och kan konstatera att det känns lite vemodigt. Vi brukar ju delta i möten men nu hade vi inte håcksat att vi bokat Sverige resan samtidigt. Så kan det gå och nu får barnen stifta mer bekantskap med Pippi än med vänner på mötet *blink*.

min familj

Huh. Hade glömt hur intensiv en sommardag kan vara med huset fullt av barn, sand, smuts, kläder och strumpor överallt och med simning på önskelistan. Lägg därtill matinköp, matlagning, klädtvätt och att hålla hemmet i beboeligt skick (dessutom med mannen på arbetsresa) så blir man nästan gråhårig. Till all lycka så väter "vattenmanicken" gräsmattan självmant bara man kommer ihåg att vrida på vattenkranen. KÄNSLAN att nån annan än just jag får nåt vettigt gjort på denna gård känns som smaken av en mjuk lakrits puckelglass.

Nu ikväll, när barnen har somnat och jag äntligen har en tyst stund, så går mina tankar till det fina bibelstället i Matteusevangeliet där det pratas om Jesus familj. En gång när Jesus talade till folket så kom någon och sade till Jesus att hans mor och hans bröder står och väntar på honom utanför och vill prata med honom och då svarade han till dem "vem är min mor? och vilka är mina bröder? Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor." Matt 12: 46-50

Alltså vilka underbara ord och verkligen något som jag får ta till mig av. Åtminstone jag är ganska snabb och mån om att se till det bästa för min egen familj och en stor del av min energi går åt till just detta, men ibland kan det vara bra att stanna upp och tänka lite som Jesus gjorde här. Att se min medmänniska som en familjemedlem i Guds familj och spara lite av energin till just den eller den människan. Att vi alla är bröder och systrar i Kristus. Att jag inte bara gör bäst, bäst, bäst för min egen lilla krets utan också förmår göra nåt bäst som räcker åt andra. Utanför min krets. Ibland till och med utanför bekvämlighetszonen.

Nåt att påminna sig om nu som då.

Kvällsstund

Alltså vilken kväll. Klockan är halv elva och jag sitter ute på terrassen och tittar på kvällssolen och hör på forsens brus medan jag chattar med en vän som alltid har tid att skriva några rader! Jag är mest tacksam över det sistnämnda. Människorelationer och vänner slår alla fina utsikter och mjuka terrass soffor.

Mamma, det här borde du ha fått uppleva sålänge ni bodde här i detta hus! Terrassen blev inte byggt en dag för tidigt! Imorgon tror jag att jag ska inköpa de första blommorna och kolla närmare på några snygga och stadiga betongkrukor som fanns vid Petterssons trädgård! Här behöver det vara stadiga grejer då vinden tar fart. Nordanvinden.

Må den blåsa sällan i sommar.

Såningsmannen

Nu blir det sommarlov med dessa fyra. Vi startade lovet med kotipizza och glass och de två mittersta barnen börjar äntligen vara i bättre form och har varit feberfri idag. Men bara bättre. Inte helt bra ännu. Det var ett tufft "feberfar" som Ivar och Ruth fick.

Min egen såningsman jobbar ihärdigt medan jag sitter på terrassen och tittar på. Eller nej, jag har nog fått min beskärda del av jobbet och känner en värk i ryggen av mycket krattande, usch vad det är jobbigt att jobba! (medan jag krattade lovade jag mannen dyrt och heligt att vi aldrig, aldrig mer ska börja med nåt nytt projekt hemma på våran gata, och han tackade och tog emot mina löften). Vi avslutade såningsdagen med ett besök till prisma för att inhandla "vattensprutare" till det nysådda området och när vi gick där med dammiga näsan och smutsiga kläder (åtminstone barnens) så kändes det precis som att alla andra som var vid prisma skulle på fest medan vi var borttappade från en åker nånstans i Esse. Typ. 

Såningsprocessen hos oss kom mig otippat att tänka på liknelsen i bibeln om just såningsmannen. Den är så talande och djup.

Markusevangeliet 4: 
"Lyssna! En såningsman gick ut för att så.  När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt ." Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse ."

Liknelsens innebörd

Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? Såningsmannen sår ordet. De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." 

Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken ? Sätter man det inte på hållaren? Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. Hör, du som har öron att höra med!"

Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

Blåsväder

Denna dag.
Allt tänkte blåsa iväg, också mitt goda humör eftersom dagen varit så innehållslös. Gillar verkligen inte tråkdagar som denna och jag saknade en god bok.

Möblerna på bilden då. De föreställer vår nya utesoffa som vi så snyggt placerade på terrassen igårkväll. Idag på förmiddagen tog vinden tag i alla delar och hur de hamnade på andra sidan huset är ett mysterium (eller bara ett bevis för vilken vindstyrka vi haft här i Esse idag)

Sånt hos oss. Imorgon ska vi så gräsmatta och sen ber jag om lagom mix av värme, solsken och regn så den växer och frodas fint. Hagelskurar och snö kan vänta till november.

Mer burana tack!

"Ja har no feber!" ropar han högt och ljudligt (med en temp på 36, 7) och vill ha samma medicin som storasyster och storebror som har feber. Han får lite flytande burana och jag hoppas att det hjälper lite mot treårstrots.

Om ni funderar vad han har i glaset så är det makaroner spetsat med lite sprayvatten. Mat man inte äter kan man lika gärna leka med. Eller hur?

Sånt hos oss då Ivar är sååå besviken när han missar bobollsmatchen mellan sexorna och lärarna idag. Veckans höjdpunkt. Och Ruth är bekymrad hur hon ska få hem kurabyxorna ifall hon är sjuk ännu imorgon. Stora bekymmer för en liten tjej.

Och jag är mest bekymrad över om jag, som mäter 161 cm, kan ha en knälång kjol. Men av erfarenhet vet jag att jag INTE ska försöka mig på att sy om den, speciellt med tanke på att den är i nåt töjbart material (kjolen är dessutom fyndat vid missionsmagasinet för 2e så denna dyrgrip vill jag verkligen inte förstöra *blink*) Men snyggare skulle den bli med 10 cm bort.

Jag har, med andra ord, väldigt ytliga bekymmer på en låg nivå. Lite skönt på ett sätt. Bekymrar man sig om småsaker så är man väl för tillfället befriad från stora bekymmer. Tror jag.