s t å h e j


Det är lördag kväll och mörkret har lagt sig. Jag hade trott att jag skulle hinna med massor idag men timmarna har rusat iväg alldeles för snabbt. Lillkillen har en sån dag då han tar rekord i att sova lite och han hade tydligen planerat in en "pappa time" dag. 
Var in en sväng till missionsmagasinet på em med nya prylar som en person skänkt och vi lade allt i fyndlådor så nu kan man fynda nåt smått och gott där, bla myggspray. Känns kanske inte så aktuellt nu men sommaren kommer väl även detta år också. Sen. Nån gång. 
Har också ramat in lite tavlor åt mig själv och har placerat "stoltavlan" i vardagsrummet. Tycker texten gör sig så bra där.

Herre, låt vårt hem vara en plats
där kärlek och gemenskap råder.
En plats där vi kan vila och samla nya krafter.
Låt oss lita på dig och leva i 
kärlek och trohet.
Amen

Ibland känns det dock som om man vilar och samlar krafter ännu mera om man far hemifrån, ha haa. Speciellt då man ännu har småbarn i huset. Sån energi och utrymme de tar! Ljudnivån, allt slarv med leksaker överallt, wc byttan full med toalettpapper, tandkrämsklumpar i handfatet som torkat fast, smutsiga strumpor lite överallt och frysfacket full med "hemlagad saftis" i plastkoppar bara för att nämna nåt. Men överlag så tycker jag nog att hemmet är den plats där mitt inre får ro, där jag trivs allra bäst. Med allt ståhej. 

ö g o n b l i c k


När jag hängde upp kläderna igår så "skötte" Ruth lillebror i hennes rum med stängd dörr. Då jag kollade läget (trots att Ruth poängterade att jag absolut inte får komma in) kunde jag inget annat än rusa efter telefon och knäppa ett kort. Vissa ögonblick måste ju bara sparas. 

Ett sånt ögonblick, som också borde sparas, blir det säkert på måndag kväll då Saara Kinnunen föreläser om kristen fostran vid Flynängens (Kållby) bönehus kl 18:30. Så den kvällen bokar vi in för detta.  Mer info finns här. citerar:

"Saara Kinnunen är socialpsykolog och arbetar som familjeterapeut i Vasa kyrkliga samfällighet. Hon har gett ut ett flertal böcker om fostran och par- och familjerelationer. Avsikten är att Kinnunen föreläser om kristen fostran (på svenska). Hon tar gärna emot frågor om kristen fostran, barns andliga utveckling, föräldrarollen mm. Du kan sända din fråga på epost till saara.kinnunen@evl.fi så ger hon svar på frågan i sin föreläsning."

Sånt hos oss då vi intar en skön fredag. Eller skön blir väl dagen först efter 11:45 då tandläkarbesöket är överstökat. Suck, varför måste man vårda sina tänder? Tycker det känns så pinsamt och på nåt vis utelämnande att ligga där på britsen och gapa medan andra människor bökar bland tänderna. Man vill bara svälja och gå därifrån.
Förresten, på tal om "obekväma" situationer, så deltog jag i Bellas utejumppa här i byn igår kväll och det var jätte kul trots att det samtidigt var super tungt och jag längtade till soffan. Alla ni som vill utmana er lite under vintern och våren ska komma med på torsdagar kl 19:15 vid Ytteresse skola. Denna gång hade vi intervall löpning på schemat och trots att jag är en B(C, D eller Ö) klass springare så hängde jag bra med. Dessutom är jag så pass mogen dam att jag vet mina begränsningar och vet när jag inte ska pusha mera. Lagom duger. Behöver inte vara i täten. 
Nu ska jag borsta tänderna. Minst två varv. 

ett urval av tavlor





Här är ett urval av bilder på tavlorna som jag förde till magasinet i förrgår. Bilderna i den första gruppen är nog vita i bakgrunden trots att de ser gråa ut, bönen (högst upp till vä) om barnet finns också i maskulin form. Finns de inte där så kan man beställa (har inte ramat in alla). Man får ju såklart välja färg på ramar, går ju enkelt att byta på färdigt inramad också. Vill man ha en skild vers, bön eller nåt annat till nån av bilderna så är det bara att meddela. Går ju att variera hur mycket som helst. Tavlorna i A4 kostar 11 euro, variationer kan förekomma beroende på ramar. Pengarna går ju till LFFs missionsorganisation, tack för att ni stöder detta!

Ni har väl observerat de nya öppehållningstiderna. Ti, ons och tors 11-18! Lö 10-14.
V Ä L K O M M E N

36, 37 eller 38


Jag föll för "muminhusfrestelsen" jag också när jag avrundade ett varv vid prisma igår. Morgonkaffet smakar, trots den fina muggen, precis som förr! Lite beskt och äckligt på nåt vis och jag undrar varför jag inte kan och vill vara utan denna ljuvliga dryck (sällan använder man ju adjektiven äcklig och ljuvlig om samma produkt). På tal om prisma så svängde jag in där via, efter att jag fört mera tavlor till magasinet, för att kolla på vinterskor till rea priser åt barnen. Jag behövde inte bli besviken eftersom det fanns ett stort urval av viking goretex skor på 50 %. Jag provade ett par skor som Edith skulle få och konstaterade att om de är lite trånga åt mig så passar de henne. När jag kom hem och glatt visade skorna så såg jag på hennes min, då hon provade dem, att de var för små. Vi satte fötterna mot varann och jag kunde konstatera att Edith har större fötter än mig. I fortsättningen så måste skorna vara för stora för mig för att passa henne. När hände allt detta frågar jag mig. 

Sånt hos oss denna onsdag då killen mår riktigt bra. Hostan finns kvar men trots det så trallar han igen. Relativt gott sov han också (intresseklubben antecknar flitigt *blink*). Jag hör på dialektväktarna som pratar om surpuppor och att vara sur som en citron. Idag är dock ingen sur hos oss för vi har alla trevligt program på gång. Jag är bjuden på klädparty (var rädd att jag inte kunde fara pga av Seth men jag förklarar honom frisk nu). Ivar ska till kompis efter förskolan, Ruth till dagklubben med en ny tröja och Edith fick ta med en mellanmålsstång som innehåller choklad till mellanmål i skolan (händer sällan). 


Gårdagens selfie av Seth och jag. Idag byter vi ut sura miner mot leenden. Bättre så!

t e r r a s s


Vi skall ju ha våra drömmar, eller hur.
En av mina (många) drömmar har länge varit att få en "köksterrass", men jag är lite tveksam. Blir det bättre eller blir det rentav sämre! Skulle det kännas som teater då vi sitter och äter söndagslunchen där?
För alla som inte vet var vi bor så kan jag tillägga att nedanför huset, alltså där jag stod då jag knäppte kortet, så finns en ganska trafikerad väg. På andra sidan vägen finns Esse å och byns simstrand. Vi bor, med andra ord, mitt på brickan och vi syns och hörs till alla håll.
Dags solen finns på framsidan av huset så därför skulle jag vilja ha en vinklad terrass om hörnet så man kunde njuta av dags solen från nya terrassen också. Men det är främst efter klockan 17 som vi skulle njuta av kvälls solen bakom huset.
Men jag är som sagt tveksam och så länge jag tvekar så blir inga drömmar verkställda. Mannen tycker vi har det bra som vi har det och bromsar sin fru så gott det går! 

Sånt hos oss då vi har en gnällig bebis i huset. Blir påmind om hur stor skillnad det är då bebisar är är friska eller lite krassliga. Vi som är bortskämda med goda nätters sömn har nu haft två tokiga nätter då killen vaknat minst varannan timme. Nåja, detta är ju övergående och jag har på känn att inkommande natt blir bra! Men tills natten kommer är det många långa timmar ännu och nu gäller det att försöka göra det bästa av denna krassdag!

u n o


Söndagen är alltid en sån dag då barnen leker extra fantasifullt och de har knappt tid eller lust att komma med till söndagsskolan eller bönhuset. Speciellt Ruth är eld och lågor då Edith leker med henne. Visst är leken viktig också men jag vill gärna att mina barn kopplar ihop söndagen med Guds ord. Får man som vana att redan som barn besöka nån form av gudstjänst så håller det i bästa fall livet ut. Igår fick vi höra om både Elia (1 konungaboken 20-40) och Mose i vassen (2 Moseboken 2-10) i söndagsskolan och det var riktigt intressant (också för mamman trots att hon hört historierna många, många gånger förr).
 Hur fruktansvärt var det inte att alla gossebarn som hörde till det hebreiska folket skulle kastas i Nilen för att de inte, pga av det växande släktet, skulle bli ett hot mot Farao och Egyptens befolkning. Hur kändes det för Moses mamma då hon flätade korgen som skulle fungera som Moses sista utväg från en säker död. Hur kände hon det då hon lämnade sin tremånaders baby i vassen och bad till Gud att han skulle ta hand om honom. Jag behöver bara tänka på lilla Seth så förstår man smärtan. Hon kunde inget annat än förlita sig på Herren. Tänk om soldaterna hade hört hans gråt. Jag tänker på stackars Mirjam som stod gömd och vaktade sin lillebror, hur rädd var inte hon när hon såg då Faraos dotter upptäckte Moses. Vad skulle prinsessan göra.
Hur skulle jag reagera om jag skulle hamna i samma situation som Moses mamma? Tänk om samma hot hade funnits i kokkola då Seth föddes. Att alla gossebarn skall dödas.

Tack och lov så känns detta otänkbart. Helt otänkbart. Men när ondskan regerar i en människa så finns det ingen gräns för hur lidandet kan få utlopp. Vi har samma ondska på jorden ännu idag 2015 och lidandet kommer aldrig att upphöra förrän Jesu andra ankomst. Vi får tacka Gud att vi får leva i frid och fred och be att han håller en välsignande hand över vårt land.
Herren välsigne oss och bevare oss. 

Sånt hos oss denna måndag då jag ska spela uno med Ivar. Ruth är i dagklubben och efter lunchsällskap med syrran och en av svägerskorna så är det riktigt skönt att bara vara. Borde plocka upp lite efter barnens men det nappar inte. Konstigt. 

k a k t u s


Nu sitter vi här min kaktus och jag,
efter löpturen får jag ta nya tag.
 *svettig*

Tänk om man skulle ha känslan som uppkommer efter träning redan före man börjar. Då skulle nog flera pass bli gjorda. Nåja, allt som man gör i motionsform är hemåt och nu är det kaffe som gäller på detta, lördag kvällen till ära. Skulle smaka med nåt gott tilltugg såklart. 
  Idag har jag varit till brosans på städtalko, de har ett sprillans nytt kök, badrum och hjälpkök och det var så snyggt, så snyggt. Borde ha tagit bilder! Köksskåpen var svarta nertill med vita övre skåp och golvet var svart-vitt schackrutigt. Badrummet gick också i svarta toner (från golv till tak) och det gav en mysig stämning och kändes inte alls för mörkt! Tvärtom så tror jag den höjer trivsel känslan då man står där naken med bara baken och duschar. Vem behöver bli särskilt upplyst då just!? Inte jag i varje fall....
Sånt hos oss då mörkret lägger sig på utsidan. Nu vaknade Seth och vi får ha lite "gostime" nu med pappa. 

ps. försäljaren som packade in kaktusen påpekade att den är en riktig trendblomma nu. Så då visste jag det (fast jag hade ju fått inspiration från CaisaK så jag hade på känn att såna är inne nu)! Köpte två på samma gång och nu hoppas jag att barnen inte vill känna på dem. De bruk jo säj att essiboa skådar me händre! 

f r e d a g s s t ä d n i n g


Gårdagen blev trots allt ganska fullspäckad. Ruth, Seth och jag blev bjudna på lunch och sen på kvällen var jag på ett ENJO party. Inspirerad som jag blev så har jag smort in (insidan av) ugnen med skurpasta och har uppkokat vatten i en balja som ska lösgöra den värsta skiten. Så snart blir det skrubbning på agendan. Gallren ska också få sig en omgång och när jag är klar ska ingen tro att vi har svarta galler i vår ugn (om nu nån skulle kolla. Föga troligt). 
För övrigt gillar jag tanken bakom ENJO och har ganska många produkter. Inga miljöfarliga kemikalier här inte. Men produkterna städar ju tyvärr inte själva och det är väl där skon klämmer då man har damm i alla hörn och vissa produkter är närapå oanvända. Skulle jag bygga ett nytt hus så skulle inga "vanliga städmedel" komma innanför dörren. På sin höjd tallsåpa och fairy diskmedel, det kan man ju inte vara utan! Man kommer väldigt långt med olivtvål då det gäller städning. 

Nåja, nu ska jag städa vidare fredagen till ära. Ikväll ska jag ut och smaka min första friends&burger hamburgare med syrran och mina fem svägerskor. Så roligt! Hoppas jag inte blir besviken! (på hamburgaren alltså. de "andra" levererar alltid *blink*)

ps. det är annars väldigt sällan jag förstör en fredag med att städa. Jag städar oftast bara när andan faller på och saknar städrutin. 

inne i värmen


Imorse när vi tassade upp en timme före tuppen möttes jag av en sprakande brasa. Mannen hade tänt en brasa åt oss innan han for i jobb. Luckorna var stängda men vi öppnade dem genast och satte oss ner och beundrade lågorna. Värmde bort sömnen. Sämre kunde man ha det en torsdag morgon. Eller också bättre - under täcket i ljuvlig morgonsömn. Seth somnade om sådär passligt då jag satt och åt morgongröten och jag kan inte annat än förundras över hur ljuvlig han är. Kärleken till barnen är så överväldigande. Ibland tar den nästan andan ur en.

Sånt hos oss denna torsdag då timmarna kommer att räcka till. Igen. Men med bebis i huset som äter, sover och leker i flera repriser så är det skönt att bara vara hemma. Speciellt dagar som denna då kölden är uppe i -20 grader. Tacksam att vi har nära till skolan så Edith trots allt kan fara gående. På med varma kläder bara! Ivar åker ju med taxi varje morgon så han behöver jag inte bekymra mig om heller. 
Undrar förresten vilken temperatur det är vid missionsmagasinet idag, hoppas det inte känns alltför kyligt där. De som ska betjäna där borde ta på sig extra varma koftor!

m a t d a g s


Vilken skyddsutrustning har ni då ni äter?

b i l d e r



Är det inte skönt att känna sig liten. Hur vi än tänker och planerar så är Herrens tankar högre än våra tankar. Högre än himlen är över jorden. Jag tycker om dessa ord och trots att de inte har ett så klart budskap så säger de så mycket. Herrens storhet. Höghet. 

Har planerat att rama in denna bildtext och sätta tavlan i vårt sovrum. Har en tom vägg som gapar efter något. Har flera alternativ också så vilken det blir återstår att se. När det kommer till att rama in bilder åt mig själv så brukar det dröja väldigt länge innan jag kommer till skott.  




Sånt hos oss denna onsdag morgon då almanackan gapar tom så när som på ett träningspass klockan 17. Hur skönt är inte det. Fast på ett sätt riktigt tråkigt. Det är bara hur man ser det och hur man känner sig inombords. Allt är ju beroende av hur vi mår på insidan. 

en ängel vid min sida


Vi är nyss hemkomna från mamma barn och killen sover sin skönhetssömn. Själv fick jag lite ängel inspiration från samlingen då vi sjöng "jag har en ängel som följer mig" och så fort jag fick tillfälle så satte jag mig ner och gjorde min egen ängel tavla. Har beställt mera ramar och har många olika bilder som jag ska rama in och föra till Missionsmagasinet så fort ramarna anländer. 

Vad tänker ni på då ni ser ängla bilder?  Jag tänker främst på alla älskade barn som inte finns bland oss längre. Barn som är så älskade och saknade. Vissa riktigt, riktig små. Så små att de aldrig hann dra något andetag i denna värld. Andra lite större. Barn som fick leva lite längre men alldeles för kort tid. Änglabarn. 

Läser man bibeln så får man ju ofta läsa om Herrens ängel som bär bud till människor i olika situationer. Att se en ängel skulle ju vara  mäktigt och jag tror att jag skulle bli lika rädd som herdarna på ängen. Samtidigt skulle det vara så underbart. "Saliga är de som tror, fastän de inte ser." (Joh 20:29)

* * *

Då stod en herrens ängel framför dem och herrens härlighet lyste över dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade:"Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket"
Luk 2 9-10

"Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare" 
Upp 10:1

"Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung."
Dan 6:22

b o s s e


Beställde nya bosse barstolar med syrran då hon besökte Ikea förra lördagen. Ett litet hastigt beslut eftersom den ena ingolf barstolen var sönder och vi behöver tre sittplatser här. När mannen hade skruvat ihop den första så blev det lite sura miner då stolarna var för höga och han funderade om jag inte alls hade kollat höjden på stolarna innan jag beställde dem. Vilket jag ju inte hade. Men de gick ju, till all lycka, bra att såga av. Om någon behöver två vita Ingolf barstolar så är det bara att hämta härifrån, men de är väldigt begagnade! (med hack och diverse missfärgningar på) 
Så nu har vi nya barstolar, tyvärr är de inte lika bekväma som de gamla men kanske lite snyggare att se på. Eller så tycker jag det eftersom jag hade tröttnat på de gamla. Dessvärre framträder vår gamla köksö bättre och den klarar inga noggrannare granskningar. Vårt shabby chic kök känns inte så charmigt längre. Inte alls. 

Sånt hos oss idag då vi har första dagen på veckan. Mitt nyårslöfte om sötfria dagar är redan upphävd och jag längtar efter gårdagens chokladbit. Till all lycka är skåpen tomma på nåt gott. 
Förresten måste jag ju bara meddela att vi hade det supertrevligt i lördags jag och barnen. Vi våldsgästade denna familj och när vi körde hem halv åtta på kvällen så skämdes jag lite över att vi hade varit där hela långa dagen (köpte denna klänning på LiDeluxe rea, har tittat på den i flera månader men den har ju varit alldeles för liten med mina gravid och postgravid mått) Vi tittade också på några filmer från deras resa men det borde vi inte ha gjort. Barnen har tjatat konstant om att vi också ska fara till södern efter detta och ni vet hur det blir då barn tjatar ideligen. Till sist hör man inte vad de säger och man svarar - ja, ja bara ni e tysta!! Så nu har jag tydligen lovat en resa till Ivars födelsedag den 22.2 2015!? Ha ha. Barnen (Edith är kanske mer realistisk här) är eld och lågor och de ska rutscha i samma rutschbana som Theo hade gjort. Ruth är lite rädd så hon ska rutscha med pappa. 
Hmm, hur förklarar jag på mildaste sätt att vi inte har planerat in nån södern resa på åratal!!
Nåja, jag låter dem fantisera så rinner det ut i sanden i övermorgon...För visst är det så att de flesta drömmar, planeringar och fantasier som vi har blir till intet. Tror att det finns en charm i det. Tänk om vi skulle få allt vi vill ha, ingen mår bra av det. 

ps. Bosse är ju ganska gulligt pojknamn också (om nu nån sitter och gör namnlistor)

m o r g o n s t u n d


Morgonstund har inte alltid guld i mun. Nej, ibland känns den onödig tidig och det känns som om man är omringad av en dimma. Men stiger man upp 05:40 så hinner man med mycket resonerar tydligen Seth. Sen när han somnar om så tassar de andra barnen ner från vinden och allt är precis som det skall vara. Liv och rörelse. Men med en kaffekopp i handen och tangenter under fingrarna så trivs jag som fisken i vattnet och det spelar ingen roll att lördagen kanske blir onödigt lång. 
Om någon funderar över den suddiga bilden så kan jag upplysa er om att den är tagen i skuggan av byns starkaste lampa som lyser in i vårt sovrum. Mörkläggningsgardiner måste införskaffas till våren då morgonsolen börjar lysa runt fem snåret. Morgonsol - ordet låter ljuvligt och påminner om kommande tider.

Sånt hos oss denna morgon då jag irriteras över överfulla roskisar. Man ska inte börja dagen med en roskis som är överfull, dessutom är ju inte doften alltför behaglig. Att fara ut med dem iförd i morgonrocken nappar noll och att klä på mig nappar ännu mindre. 
Det tar vi senare. Att föra ut roskis alltså. Så jobbigt är det väl inte att traska 20 meter till rosktunnan. 

vill inte ha den där


Nu som då får vi våra småa konflikter jag och Ruth. Ofta är det klädkonflikter och oftast uppkommer de då vi ska bort. När vi står där, den ena bestämdare än den andra, så tänker jag alltid att är det nu jag ska ge med sig? Eller är det nu jag ska vara konsekvent som mamma och bestämma?! Men det handlar ju trots allt bara om kläder. Men om man ger med sig på de små sakerna, hur blir det då med de större konflikterna. Ger man lillfingret så tar de hela handen. Sen är det ju skillnad om vi bara är hemma eller om vi ska bort. Men så tänker ju vi vuxna men så tänker inte barn. 

På farsdagen så var jag väldigt envis och vann vår klädfajt. Men oj, vad hon surade. Det slutade med att hon slet av sig klänningen och sprang runt i strumpbyxor resten av kvällen och jag kände mig som den elakaste mamman i värden som inte lät min flicka själv välja vilken klänning hon ville ha. 

I tisdags då vi skulle till mamma barn så lade jag fram minst fem fina tröjor som hon fick välja bland. Hon vägrade att ta någon av dem. Hon ville ha en gammal. ärvd, kofta av Edith som hade för korta ärmar. Hon vann denna gång och var väldigt lycklig och kände sig fin hela dagen lång. Den nya, rosa, tröjan med rosett på framsidan tycker hon att vi kan ge åt Sara, den grå med hjärtat på likaså. Problemet är bara att Sara är längre än Ruth och tröjorna för små åt henne. Jag tycker det är så harmt att hon inte gillar vissa plagg som är nya och fina och lämnar i skåpet. Tröjorna som hon gillar används däremot väldigt flitigt och vissa är redan helt urtvättade. De flesta av de tröjorna har nåt djurmotiv på sig och jag har nu börjat fatta hennes klädstil. Riktigt glittrigt eller så djur. Alternativet är att aldrig handla kläder om hon inte är med. 
Outfiten på bilden vägrar hon ha. Här går våra smaker isär. Hon tycker att tröjan är väldigt ful och har använt strumporna en endaste gång. 

Sånt hos oss idag då vi njuter av att det är fredag och struntar vad vi har på oss. Jag är färdigt klädd för träff med PT vid tyngpunkten klockan 16. Träningskläder är ju så sköna att gå i. Tyvärr blir inte denna helg nån vanlig pappa-mamma-barn-vila-helg och ingen sovmorgon för min del eftersom mannen ska bort. Men igår sov killen till 7:30 så det blev väl veckans sovmorgon det. Dessutom far vi ju och sova tidigt så det räcker till med sömnen varje natt trots allt.
Vi blev just bjudna på lunch så nu ska vi dra iväg bara Set vaknar. Ha en skön fredag!

k a t t d a g


En kattdag. Visst skulle det vara skönt ibland. Att bara slappa, vila och flytta sig enbart för att hitta en ny sovplats. Inga måsten. Ingen att ta hänsyn till. Ingen att koka mat åt. Inga tider att passa. Ingenting.
Kanske med en bra bok i handen. Eller så skulle man bara låta tankarna virvla fritt. 

Javisst skulle det smaka. Tror alla småbarnsföräldrar drömmer om en sån lyx ibland. Sen när den dagen kommer så kanske man inte alls skulle uppskatta det så mycket som man tror att man skulle göra. Då kanske man skulle sakna allt ståhej. Men jag vet inte, jag har ju inte testat att ha en kattdag på flera år. Allt har sin tid. 

Sånt hos oss då syrran och svägerskan snart kommer hit på lunch. Ska kolla om lapskojsen jag gjorde igår räcker åt oss alla eller om jag ska hitta på nåt tillval. Seth vaknade nu och hans förmiddagslur kändes kort med tanke på att han steg upp med mannen klockan 5 i morse och joinade honom då han ställde sig till jobbet. 

Låt barn vara barn


Edith brukar, som tusentals andra småtjejer, titta på Misslisibell.  Misslisibell är en helt vanlig tjej från Sverige som började göra youtube klipp på mode och smink då hon var 9 år. Idag, fyra år senare, är hon en av Sveriges populäraste reklampelare. Hon har över 20 miljoner visningar på youtube och en egen blogg med webshop. Hon är väldigt duktig och framgångsrik och hade jag hälften av hennes engagemang så skulle jag vara nöjd. Men hon är ett barn. Okej, numera tonåring, 13. Men hon påverkar tusentals småflickor att fastna i skönhetsideal fällan! Den fällan fastnar väl alla kvinnor i i något skede av livet men ska åttaåringar verkligen behöva fundera på olika nyanser på ögonlocken?

Jag bänkade mig bredvid Edith och vi såg på när Lisa, som Misslisibell egentligen heter, ställde sig för nyårsfirandet som skulle ske hemma med familjen. När hon var klar och poserade i sina skyhöga klackar, åtsittande klänning och ett kilo smink, lösögonfransar, löshår och hela rasket så föreställde hon inte den trettonåring som hon är. Hon förvandlade sig och såg plötsligt 5 år äldre ut och vassare på nåt sätt (en tanke som slog mig var att hur ska denna tjej orka hålla på och sminka sig år ut och år in i denna takt, hon kommer ju att bli utbränd med mindre). Hon var väldigt snygg men är det meningen att en 13 åring ska se ut som 19?
Nu bryr jag ju mig inte om Lisa och Lisas mamma som tycker det är okej att nioåringar sminkar sig och använder nattkräm för att bevara ungdomlig hy. Nej, jag bryr mig om min egen flicka. Hon som är nio år och väldigt påverknings bar. Hur ska hon förstå att skönheten inte ligger i långa lösögonfransar och stilettklackar. Helt klart tycker hon att Misslisibell är skitsnygg. Varför skulle hon inte tycka det? Jag, som går här hemma i stora tröjor med spy fläckar på, fattar noll *blink*. Jag tror att min uppgift som mamma här blir att satsa på att stärka barnens självkänsla så dom inte påverkas alldeles för lätt och sväljer allt dom ser. Allt är inte guld som glimmar. Alla röda munnar som ler är inte glada.

Men nu är det ju så att vi lever i denna värld där skönhetsideal (där samtidigt känslan av mindre värdighetskomplex uppkommer) ligger på ett klicks avstånd. Vi klickar och så sitter vi där och låter oss påverkas. Jag tror inte det hjälper med att förbjuda och fördöma (dessutom har jag ju själv skönhetsprodukter i badrumsskåpet och vill gärna förbättra mitt yttre till en viss grad) utan istället förklara varför man vill att barn ska se ut som barn. Det ligger i kvinnans natur att vilja se fin ut, så har det alltid varit. Men jag skulle vilja hitta det där "lagom" och hitta en passande ålder då det passar att fundera på sånt. Jag är precis lika påverkad av skönhetsidealen som min flicka. Skillnaden är bara att jag är 31 år och fattat kärnan i livet. Jag accepterar mig och mina brister, vissa dagar accepterar jag bristerna mera och vissa dagar mindre (det har väl med de berömda kvinnliga hormonerna att göra) Jag kan nästan säga att jag så småningom börjar gilla mig själv (men åh, vilka uppförsbackar jag har haft innan jag kommit till den jag är idag)

Jag hoppas att ingen stöter sig på detta inlägg och tror att jag har nåt emot skönhet, smink och sånt (vem vill inte täcka en röd finne, helt klart.) Det som däremot skrämmer mig och som jag är emot är att så många, speciellt unga tjejer, tappar bort sig själv. De tror att de inte duger som de är och de blir blinda för den skönheten de faktiskt besitter. Den naturliga, vackra skönheten. De är så självkritiska så att deras föräldrars hår blir gråhåriga i förtid.
 Tack och lov så skuggar dagens skönhetsideal bort i ljuset från Jesu kärlek. Det ljuset får allt annat att blekna.

Var dig själv, det finns redan så många andra. 

k r i s p i g t


God morgon nya veckan! En kall vecka dessutom. Men inomhus har vi det hur skönt som helst efter gårdagens vedeldning i spisen och jag funderar på att återuppta eldandet idag. En sprakande kamin höjer ju helt klart feelisen.
Igår kväll när jag rullade ihop julmattan som jag hade tvättat i helgen så tänkte jag på hurudan situationen är då jag rullar ut den igen. Till julen 2015. Det känns länge till dess. Då är denna vinter förbi och skidorna och pulkorna har redan varit uppe på liderskullan ett varv. Vårens första solbränna på näsan har bleknat. Sommarens baddräkter är i skåpen och höstens rönnbär har fåglarna slukat. Hur känner jag mig då? I vilken form är jag? Kommer jag att sakna någon eller finns alla där fortfarande? Doftar mattan fortfarande av tallsåpa? Tittar jag ut genom samma köksfönster? Kommer nåt tungt att ha landat i min resväska eller kommer den att kännas lika lätt som den gör idag? Kommer jag att känna någon då som jag inte känner idag? Kommer jag att vara mera harmonisk? Kommer jag att vikariera nåt skift under julhelgen? Har våra barn fått nya kusiner?
Ja, mycket vatten ska rinna under bron innan julmattan rullas ut igen. Om den rullas ut igen. Ingen kan vara säker. Morgondagen är lagd i Herrens hand. 
Vi människor spår men Herren allena rår. 

Sånt hos oss idag då självaste Linda fyller år. Grattis från mig! Tyvärr kan jag inte uppvakta henne eftersom hon firar i Teneriffa, annars hade nog syrran (det är ju hennes svägerska också) och jag rattat dit med en tulpanbukett och lite choklad denna måndag morgon. Det hade ju varit en trevlig start på veckan. Har inte träffat Linda sen julhelgen och nu har jag dryyyft!

ps. En blomma saknas nu i tulpanbuketten för Ruth frågade så snällt om hon får klippa av en blomma sätta den i ett glas och ta till sitt rum. Inte kan man neka till sånt. 

l ö r d a g


Det blev en vända till stan med fokus på matinköp och hem kom jag inte med bara en blombukett utan två. Fräscha tulpaner till köket och en lite tidlösare blomma till vardagsrummet.
- köpte du en färdigt död blomma, undrade mannen då jag packade upp den. 
Försökte förklara att detta är en "trend blomma" men jag tror inte han fattar att blommor kan vara trendiga eller på gränsen till otrendiga. 

Sånt hos oss denna blommiga dag då mannen kokar mat. Magen kurrar och det ska bli gott med lite wokat. Syrran är till Ikea och jag hade en beställning med nya barstolar eller "pallar" som vi får montera upp på måndag. Så roligt, jag har verkligen tröttnat på våra tre Ingolf barstolar, den ena sönder dessutom. 
Annars har vi en skön hemma lördag och får snart ställa oss till bönhuset. Tror det är frun i huset som rattar iväg denna gång. 

Testar att blogga via telefonen. På bilden är Seth ut på sin första åktur med pulka. Hur roligt som helst! Ruth hade en dålig gammal sparkstötting som skulle passa bäst i metall lådan vid ekorosk. 

D R Ö M M E R vidare


Fredag morgon. Ordet smakar nästan lika gott som choklad. På tal om choklad så har jag klarat mig utan den i 9 dagar nu. Jag behöver knappast tillägga att jag känner mig stolt. Hur länge jag orkar hålla fingrarna borta från det söta får tiden utvisa. Det som jag beslutar på morgonen kan vara upphävd till eftermiddagen. Min självdisciplin är inte alltid vad jag önskar att den vore. Men jag får väl nöja mig med det lilla jag har!

Sånt hos oss idag då vi nöjer oss med att drömma. Drömma om godsaker, drömma om semester, drömma om terrass (till våren, nu behövs ju ingen), drömma om större fönster, drömma om flera sovmorgnar, drömma om våren och nya utemöbler (förra sommaren var vi utan bord och stolar och åt inte utomhus en endaste gång, snacka om att vara tråkig). Jag kommer aldrig att bli en vintermänniska trots att vintervädret idag är det bästa man kan ha. Några minusgrader, snö och vindstilla. 

Tror bestämt att jag skall köpa hem tulpaner till helgen. Fram med svartrutiga duken istället för den röda. Svart marimekko mot vita, krispiga tulpaner blir bra. Bort med julen.


Ps. bilder är från kaffestunden vid syrrans igår. Visst har de snygg spis!  Sockorna är också snygga, svärmor har stickat dem och de är mina absoluta favoriter. Golvet däremot är inte gult. Skenet bedrar p g a skenet och ser inte alls snyggt ut. 

javisst har jag en galla


Det jag inte visste att jag ville veta.
Nu vet jag det. Nämligen vad man ska undvika att äta så man inte får gall besvär. Jag som alltid kunnat äta vad som helst, hur som helst och när som helst får nu börja tänka efter. När jag häromdagen beklagade mig över mina magknip som börjat göra hembesök de senaste veckorna så var en av svägerskorna säker på att det är gallan som spökar. På kvällen innan jag gick och lade mig (med magknip) så googlade jag på gall symptom. Allt stämde. Just det att smärtan sitter högt upp i magen, under revbenen, och blir sådär krampaktig. När jag dessutom läste att man ska undvika, röd paprika (som jag hade ätit) gurka (som jag hade ätit) Nötter (som jag hade ätit) Fet mat (julhelgen) så visste jag att det var detta som spökade och inga magbobbor som jag trott. Ägg är också en sak man ska försöka undvika, speciellt stekt ägg. Så ajöss med den fina proteinkällan!

Sånt hos oss då Seth snart ska besöka Majvor, om en halvtimme rättare sagt, så nu blir det att snart väcka killen. Alla som bor i Esse vet vem Majvor är. Det ska igen bli roligt att se hur han har växt. Iallafall får plaggen i nr 62 vikas bort. 

Ps om nån funderar på bilden så är den en timme färsk, ha haa. Ivar gick omkring och fotade med sin platta och jag förde över denna bild i brist på annat. Vi är sådär lagom nojsiga och Seth är klädd i en gammal ärvd pyjamas. 

t a n k a r


Det blev en lite annorlunda dag idag då vi hade träff med några av våra ryska vänner som är här på besök.  Ridning var på schemat och de fick pröva på detta (det är inte de som rider på bilden). Ruth fick också rida två gånger och det tyckte hon var bättre än själva julafton. 


För övrigt gjorde vi inget speciellt tillsammans med dem utan hade vardag. Vardagen när den är som bäst. Lunch, kaffe och bus med barnen. Imorgon ska Vika och Sima delta i torsdagsskolan här i punsar bönehus och när vi diskuterade lite vad de kan ta upp så tipsade vi om att de kan tillsammans läsa en bibelställe som betyder något alldeles särskilt för dem. Vi har väl alla nåt ställe som är extra tilltalande eller betydelsefull. För mig kommer alltid Psaltaren 139 att vara en text som tilltalar mig extra.

* * *
Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre , allt om det. 
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.  
En sådan kunskap
är mig alltför underbar,
 den är så hög
att jag ej kan förstå den.
 
* * *
Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det.  Inför Herren behöver vi inte söka fina ordval och genomtänkta texter. Vi behöver inte släta över eller försköna något. Vi behöver inte låtsas eller omformulera. Vi är som vi är och han vet allt. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Vad behöver vi mera än att bli omslutna av honom som är vårt allt. 
En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Nej, vi kan inte förstå. Vi kan bara tro och ha förtröstan. Här nedan kommer hela psalmen och inga romaner i välden är skönare än kung Davids psalmer.

Herre , du utrannsakar mig
och känner mig.
 

Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar
fjärran ifrån.
 
 
Om jag går eller ligger,
utforskar du det,
 med alla mina vägar
är du förtrogen.
 
 
Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre , allt om det. 
 
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. 
 
En sådan kunskap
är mig alltför underbar,
 den är så hög
att jag ej kan förstå den.
 
 
Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?  
Om jag far upp till himlen,
är du där,
 bäddar jag åt mig i dödsriket,
är du där.
 
 
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning
ytterst i havet,
 
 
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. 
 
Om jag säger:
"Må mörker falla över mig
 och ljuset bli natt omkring mig", 
 
så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset. 
 
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig
i moderlivet.
 
 
Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad.
 Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 
 
Benen i min kropp
var ej osynliga för dig,
 när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 

Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
 de var bestämda innan någon av dem
hade kommit.
 
 
Hur outgrundliga är inte
för mig dina tankar, Gud,
 
hur stor är inte deras mångfald! 

Skulle jag räkna dem
är de fler än sandkornen.
 När jag vaknar är jag ännu hos dig. 
 
Gud, om du ändå ville döda
de ogudaktiga!
 
Låt de blodtörstiga vika ifrån mig, 
 
de som talar om dig
med svek i sinnet,
 de som har fört dina städer
i fördärv.
 
 
Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre ?
 Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot? 
 
Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit. 
 
Utrannsaka mig,
Gud, och känn mitt hjärta,
 
pröva mig och känn mina tankar. 
 
Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.

Sånt hos oss denna måndag kväll då vi snart får välkomna hem pappa. Lillkillen tycker klockan är mycket och har pappabrist idag *ler*

k y l a n



Så började skolstarten och denna mamma drar en suck av lättnad. Ledighet i all ära (vi har haft sköna dagar) men det är något med känslan då dörren smäller igen bakom de två äldsta som är så skön. Dessutom passar det ju bra med mjukstart och en ledig dag imorgon igen. 
Men sen drar oxveckorna igång på riktigt och det blir några tuffa månader. Fast det beror ju också på hurudan människa man är. Jag gillar ju vardagen. Dessutom lämnar syrran på semester och sen mammaledigt och är hemma dagarna långa, svägerskan likaså! (de har beräknat med nån dags mellanrum och det är så roligt och spännande att bli moster och faster igen). Så vill jag ha lunchsällskap så finns det tillgängligt på gångavstånd. Det har tyvärr blivit mindre lunchat tillsammans detta halvår eftersom Seth har krävt sitt. Jag har prioriterat bort mycket extra. Att fara ut på en välbehövlig morgonpromenad XX antal gånger per vecka med Ruth och Seth har liksom inte varit på schemat alls (det har jag alltid gjort med de tre andra barnen då de varit "vagnsbarn"). Jag skippat den "hurtiga mamma stilen" helt och hållet.

Sånt hos oss denna måndag morgon då jag förtränger att vissa har packat ner bikini i resväskor och snart flyr kosan söderut. Jag gillar ju vinter och - 17 grader som det är idag! Öh, eller hur var det nu igen...
Förresten ser ni knäppgöken på bilden längst till vänster? Nej, tänkte väl det. Det var liksom inte meningen. Får ursäkta för dålig bildkvalité dessutom. Och vem i all världen har hängt upp en prydnads nyckelknippe högt upp på en spik? Och den gulrandiga fisken? den hade jag ju tagit ner till jul. Eller hade jag bara tänkt på att ta ner den? Det finns en markant skillnad mellan tanke och handling har jag märkt! Skulle gott kunna spendera en liten stund i farstun idag och ta bort allt som inte ska vara där. Varför är det så svårt att ha saker på sina rätta platser!? Hjälmen längst till vänster på hatthyllan är Ruths "leksaks ridhjälm" som vi fixat ihop med silvertejp. Den rosa har hon "lånat" från missionsmagasinet (eftersom den är alldeles för liten) och jag har glömt att föra den tillbaks. Hjälmen längst till höger är Elias (syrrans pojke) och hjälmen andra längst till höger är den enda som används i sitt rätta syfte. Att cykla med.
Sen får man ju fråga sig vara alla cykelhjälmar är. De som vi behöver sen då vi ska cykla.......

m o r g o n s t u n d


O gudomlige Mästare, 
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.


Man kan inte läsa dessa rader för ofta. De är alltid lika aktuella och passar in i alla sammanhang. Det är genom att ge som man får.  Jag satt igår kväll en stund och försökte hitta inspiration till tavlor vid magasinet. Tyvärr har jag väldigt dåligt med bilder. Fick några bilder av Janina som fotar mycket och av de ska jag hitta passande texter till senare men de hör mera ihop med vår och sommar. Där är vi inte riktig ännu. Men två modeller är redo för ramar. Lite mörkare varianter som faller mig i smaken. Tack Janina!
Sånt hos oss denna söndag morgon. Man hinner med mycket då man stiger upp med tuppen. 
Hoppas ni får en skön söndag. Själv hoppas jag att lillkillen så småningom ska börja känna sig piggare och att febern hålls borta. Till all lycka så sover han gott om nätterna. Tacksam. 
Förresten så har vi ju nyårsmöte i Jakobstad i helgen. Man kan lyssna via internet om man inte har möjlighet att besöka Pedersöre kyrka. Lyssna här.

c h i l l a r


Lika barn leka bäst.
Vi chillar vidare. Syrrans familj kom på ett spontant besök ikväll och jag tycker det är så trevligt med sånt. Spontana besök alltså. Inget meddelande före om det passar eller inte utan man tar det som det kommer (fast  egentligen kan man inte kalla syrran och hennes man (som förresten är min mans lillebror) ens för gäster, de är liksom nästan som familjemedlemmar. Seth är ännu ganska krasslig och vi passar bäst på hemmafronten. 

Sånt hos oss denna lördag kväll då det skulle smaka utmärkt med varm oboý och en rostad bröd skiva. Men jag startade denna dag med ett hurtigt pass vid tyngdpunkten så nu ska jag liksom inte sabba den känslan som fortfarande sitter i. Ska nog avsluta dagen med nåt mera proteinrikt istället. En naturell kvarg 0,3% kanske. 
Förresten vilket snöoväder vi haft idag, är tacksam att jag inte hade nån längre bilresa att avklara.
Nu är det istället godnatt som gäller. Äntligen. Lillen sussar redan sött i sin säng och en smart mamma far och sova tidigt varje kväll. Jajjamen. Godnatt! 

o g l a m o u r ö s t


Vi fick ingen glamourös start på det nya året i denna familj. Inte alls. Igår klagade Ruth på sjuk mage och jag som genast fruktade det värsta ville inte umgås med nån. Att veta att man smittat nån är inte roligt. Att det sen visade sig vara falskt alarm kändes nästan lite snopet. Men å andra sidan, att krypa under täcket 21.00 på nyårsaftonen, passar en trött mamma utmärkt. Som sagt - mer sömn åt folket!
Idag fick jag igen ett illamående som pågick i 2 timmar samtidigt som mannen fick värsta migränhuvudvärk. Lillkillen var också ur form och sjukstugan kändes plötsligt som ett faktum. Det passar verkligen inte att båda föräldrar är ur form samtidigt, inte då man har en bebis som kräver ständig uppvaktning. Suck. Alla dagar är inte solskensdagar. 

Sånt hos oss denna kväll då Seth sitter i min famn och småler åt mig samtidigt som han bajsar ut buranasuppen som jag nyss gav. Att ge medicin kändes plus minus noll. Vi får börja om igen som då Hanna harva.
Hoppas ni fick en trevligare nyårsdag än vi! om inte så tröstar vi oss med att efter regn kommer solsken fram igen.