k a l a s

Jag tror vi är redo för kalas. 

...och sen efter denna dag så ska jag inte tillreda nåt ätbart eller baka nåt förutom det som hör till för att få familjen att överleva. Typ.
Nu ska jag bara smälta faktum att jag inte är 20 + nå mera, fast å andra sidan passar det utmärkt att bli äldre. Livets gång, jag får väl börja leta gråa hårstrån så småningom. När jag var i jobb idag och berättade åt patienterna att jag just denna lilla jul fyller 30 så tyckte de att jag bara är barnet ännu. 30 år är ingen ålder. Tack för det!

Jag har så mycket annat att tacka för också men den listan skulle bli så lång så det får räcka så här. 
Jag tackar Gud för livet, för allt! 
Vad framtiden för med sig vet Gud allena och i hans händer fortsätter jag att lägga alla min dagar.

h ä l s n i n g a r



Ibland har man ett sånt flyt, allt bara blir som man har tänkt sig. Gröten brändes inte i botten, julstjärnasplattorna står på upptining, pepparkaksdegen likaså - klara för bakning. De nya kuddöverdragen var färdigt sydda och passade perfekt till innerdynorna och jag slapp "sydilemmat" - se här.
Vet ni vad som skulle vara pricken på i:et denna fredag?! jo, att lamporna i fjolårets stjärnor skulle lysa! Då skulle lyckan vara total, och om en god fé skulle uppenbara sig och städa upp röran.

Hälsningar från en dam mitt i livet- eller jag menar mitt i köket.

f ö r b e r e d e l s e r

Jag förbereder mitt trettiårskalas som ska firas i helgen, jag bakar och bakar. Limpor, pajer, julstjärnor, pepparkakor, rockyroads och lite annat. Imorgon ska jag koka risgrynsgröt. "Ris alá malta" bidrar ju till lillajulstämningen. Städningen har jag inte hunnit fundera på men vad syns i kvällsmörkret? nothing! Imorgon hänger jag upp stjärnor i fönstren och gillar läget trots att jag på självaste födelsedagen måste upp klockan 6 och styra kosan till jobbet. 
Fast ska jag vara helt ärlig så gillar jag inte att fira mig själv, när jag tänker på mig själv i centrum börjar jag nästan må illa. Att ta emot gåvor är inte heller min starka sida därför har jag sparbössan för missionen framme, jag sparar pengar till en signerad kyrkbänk i Sibirien. (för att få in pengar till kyrkan i Sibirien så har de kommit på idén att man kan "köpa/signera en egen kyrkbänk" som blir signerad med en bibelvers enligt önskemål) Du kan läsa mera om detta här och härBibelversen jag kommer att välja blir troligtvist denna : Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ till dig, o Gud. 
En annan fin gåva som jag också ska få är av svägerskan Hanna som lovat att baka två gräddtårtor till kalasen (vi har delat upp min och Jensas familjer på skilda dagar eftersom vi är så många), bara tanken på att själv fixa sådana får mig att närapå svimma.......hujedamej!

* * *

Medan jag förbereder kalas så får många i min bekantskapskrets förbereda sig för begravning. En ung trosbroder blev svårt sjuk och avslutade sitt liv. Nyheten kom som ett slag för oss alla och tunga moln hänger över nejden. Man kan inte fatta det tragiska. Mina tankar går ideligen till hans familj och nära släktingar och vänner. Deras djupa sorg kan man bara ana. Vi får be att Gud ger dem kraft. Kraft att orka andas, kraft att orka leva, kraft att orka tro och kraft att se framåt. Framåt mot återseendets stund i Himlen. Pojken arbetade på "vårt" företag och stämningen mellan arbetskamraterna är säkert tung. Må Gud ge också dem kraft att orka arbeta vidare. 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder
- vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig ett faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

e n v i s


Hon är envis vår treåring. Men hon är väl inte det enda barn som har öppnat alla luckor i chokladkalendern innan 1:a advent ens har börjat. Själv orkar jag inte riktigt ta striden nu denna vackra måndagsmorgon. Man ska ju välja sina strider om man kan.

Har som bäst "limpdeg" på jäsning, hur de ser ut då de är färdigt gräddade ska bli spännande att se. Man vet aldrig då det gäller Maria och bakning. Under tiden skulle jag riktigt bra kunna korta av Ediths gardiner så skulle hennes rum vara klart, men det nappar inte riktigt. Ja förresten, tapeterna räckte just och just. Ska visa bild senare...

t a p e t s e r a


Äntligen kom tapeterna, nu ska jag bara leta efter tapetklistret och penseln. Kul.
Det värsta som kan hända nu är att tapeten inte räcker till hela väggen...och det har jag på känn! 
- att den inte räcker alltså. 
Återstår att se.

k ä r l e k e n


Kopierade texten från FB eftersom jag tycker den är så fin.

...kanske är jag lite sentimental eftersom jag umgåtts med min man mindre än två timmar denna vecka...imorgon blir första kvällen tillsammans. Sen på lördag fortsätter avskildheten.
Så kan vissa veckor bli.

p y s s e l t a n k a r


Ikväll har vi diskuterat pyssel på hem och skola mötet. Vi ska pyssla med barnen inför "julfestförsäljning", riktigt roligt ska det bli! Bilden av granen hittade jag på nätet och tanken är att vi ska göra likadana och sen spraymåla med nån vit "snösprej" och så en stjärna på toppen såklart!  En sån gran skulle jag gärna ha hemma på bordet under jultiden. 
Jag tycker det är så roligt att börja fundera på julpyssel nu, nånting trevligt behöver man ju sysselsätta sig med under dessa beckmörka kvällar. Var är den vita snön som borde lysa upp landskapet?!

Så gott, så enkelt


Igår blev vi bjudna på trerätters. Lunch, kaffe med dopp och middag och så en kaffetår till efter middagen. Man skulle nästan tro att Linda och Jonas fått långväga, fina, gäster! Men nog är det ju ganska långt mellan Esse och Näs, strax över 30 km. Lite för långt tycker jag och barnen, vi borde bo på cykelavstånd.

Nu ska jag dock skala potatis och koka egen mat, det finns ju en gräns för hur bortskämd man får vara! Snart bär det av på kvällsskifte igen (har tre kvällar denna vecka *pust*)

Allt har sin tid


Hör på sammankomst från Bosund bönehus, Salomos ord i Predikaren var texten för kvällen. 
Djupa ord som man får begrunda. 

w c



Fredagsmys på wc låter väl mysigt. Åtminstone detta blir verklighet för mannen som ska lista färdigt myshörnan. Sämre kan man ha det.

Har förresten haft en riktig gemytlig dag med Linda och syrran. Blev bjuden på mat och annat trevligt.
Fredag i all ära men imorgon ringer dock klockan 06:00 och det avtar ju glädjen inför helgen lite...men bara lite! Jag får ju ha vackert under fötterna då jag kissar iallafall. (kaklen är svarta, på bilden ser de gråa ut)

Ha en trevlig helg och kissa försiktigt så det inte sprättar på golvet.

genialisk idé


Denna fina skylt hade Ivar gjort åt sin pappa på fars dagen. Tyst, pappa sover. Problemet är nog bara att den egentligen aldrig kommer till användning. Tillfället då pappa sover samtidigt som barnen är vakna inträffar lika ofta som att barnen frivilligt skulle stänga av datorn utan uppmaning. Aldrig.

Jag hoppas på en likadan skylt i knallrosa till mors dagen och då ska den minsann testas alla tider på dygnet! Det ska övas så mycket att barnen till sist fattar att när skylten är uppe så gäller regeln: tyst, mamma sover! (jag brukar dock inte sova/vila dagtid men en så sak kan man väl snabbt ändra på...?? lite tupplurar nu som då sitter väl alltid bra)

Men idag är det dock nåt helt annat än tupplurar som kallar, ska snart infinna mig i jobb med en axel/nacke som värker. Men att sjukskriva sig känns inte som ett alternativ, det gör däremot värkmedicin. Vilken elakhet som nu ska ut får man ju fundera på...(ni har väl hört om uttrycket när nån har smärta - Det är elakheten som ska ut. Elakt, jo jag tycker också det!)

Förutom jobbskiften så har jag mycket annat på G, bla Monas missionscafé skall flytta till det röda huset bredvid hotell epok. Nya namnet blir Missionsmagazinet. Jag är involverad i detta och ska skriva ett skilt inlägg om magazinet, för vi vill gärna ha hjälp av just dig om du känner att du vill bidra med din dyrbara tid. Mera om detta senare, så håll utkik på bloggen. Men jag kan meddetsamma efterlysa ett litet barnbord med stolar/bänkar där barnen kan sitta och pyssla vid magazinet. Vet du nån som har ett överlopps litet möblemang så hör av er!
maria83bjorkskog@hotmail.com

b e s ö k


Jag har just stått ute en stund med gummistövlar och vinterjacka. Vilken sk*t äckligt väder vi har, det är kallt, vått, höstigt och mulet omvartannat. Gårdagens solsken kändes som ett mirakel. När jag kom in tillbaks med kalla fötter så hade vi besök av en viss filur som ville påminna mig om att jag borde fundera ut nåt roligt att fylla tomtekalendern med till advent. Tiden går ju rasande snabbt och snart är det 1:a advent. Vad har ni tänkt er i adventskalendern i år?? godis är bannlyst i vår familjekalender! Tandtrollen jublar ändå tillräckligt ofta i våra munnar hos oss! Ett år hade jag köpt storlego där vi dag för dag byggde upp "motivet". Ett annat år hade jag fingerdockor från Ikea och andra figurer som vi plockade in i ett hus byggd av en pafflåda, som barnen hade dekorerat, och så hittade jag på olika historier varje dag det kom en ny figur till höghuset. Uppskattades av barnen. Ifjol var jag så lat så jag gömde tomten i skrubben och låtsades inte om att han existerade. Så dum ska jag inte vara i år....så ge mig era tips, snälla! (luckorna är ganska små)

tapeterna tog fast



Tapeterna tog fast och har inte ännu ramlat ner. Så här såg rummet ut innan. Ruth är nöjd med sin nya vägg och jag hoppas Edith blir lika nöjd då hennes rum blivit tapetserad. Men half moon tapeterna är rejält försenade och jag få känna på vad ordet tålamod innebär. 

Inte jag också



Jag brukar orka hålla mig till adventstiden innan jag börjar ta fram stjärnor och ljusstakar, så kanske jag stoppar denna i skåpet ännu några veckor. Igår var jag till min kusin som bor i en nybyggd parhuslägenhet (en riktig mysig och fint inrett hem) och då hade hon denna ljusstake på köksbordet. Och där kändes det sådär lagom höstmysigt och inte alls jul juligt! Ljusstaken hade hon fyndat för 9 euro vid jysk och idag fyndade härmapan en likadan. Men, tja...den sprider lite julstämning hos oss så jag tror nog att den får gömma sig i skåpet ett tag. Gillar modellen så den blir nog en favorit detta år!

Nu ska jag snart börja ställa mig till föräldrarmötet i Punsar bönehus. Mannen panelar wc:n för brinnkära livet och barnen är sådär lagom gnälliga och kvällströtta. Mysfredag med andra ord. 

b u !


Igår hade vi i Hem och Skolans styrelse ordnat en svenska dagen fest. Vi hade ett ganska enkelt program med mycket allsång, sång av elever och en solosång. Inget långt festtal denna gång. Vi kom på idén att starta festen med en liten sketch. Jag spelade en rysk dam och jag glömde bara hälften av orden som jag hade planerat att säga och hade fel ändelse då jag frågade om de förstår.  Förstår ni = вы понимаете? Och jag sa  вы понимаю? (ändelsen för jag)
Vi hade förväntat oss ca 200 pers men festsalen blev proppfull och vissa fick sitta på utsidan. Det är så roligt att folk ställer upp och kommer på en fest en vanlig onsdag kväll. Som avslutning hade vi tårtbuffé och min enda tanke under kvällen var, månne tårtorna räcker åt alla? Det gjorde de och ingen behövde gå snåla hem *slurp*

Klänningen lånade jag av mormor, hatten likaså. Det är så roligt med utklädningskläder och att vara med i sketcher. Att framträda inför publik sådär helt seriöst är inte riktigt min grej...men får jag spela nån "halv dum dam" då går det bättre. Ha haa, jag känner väl igen mej i den skepnaden.....

kvinnokvällen


Jag var ju, som jag skrev om tidigare, på kvinnokväll till Närvilä bönehus i måndags. Temat som Anu Saari berättade om, hustru, mamma och missionär i Sibirien, var väldigt intressant. Denna familj har varit sammanlagt nästan 12 år i Sibirien och det har ju helt klart påverkat deras liv. Och jag tror, liksom Anu också sa, att tiden då barnen var små (de har fem barn) var väldigt tung. De bodde i en annorlunda kultur. Ansvaret för barnens uppfostran och vardagsaktiviteter låg till stor del på hennes axlar eftersom mannen var borta mycket. Församlingsarbetet krävde väldigt mycket tid av Juha, här snackas inte om 8 timmars arbetsdagar, 5 dagar i veckan. Hon berättade flera olika händelser som var vardagsmat för henne och som fick oss att förstå att situationen inte alltid var så enkel. Redan det att bo på 12:e våningen, med hiss som oftast inte funkade, med småbarn och barnvagn säger ju en hel del. 
Man förstod att de var väldigt tacksamma över åren om gått, över möjligheten att bygga upp en församling där. Hennes man, Juha Saari, är ju ett känt namn inom missionssammanhang. Anu hjälpte också till i församlingslivet och var bland annat söndagsskollärare. 
En viktig poäng kom fram då vi pratade om missionsarbete var att har man barn i familjen så kan inte båda vara lika aktiva i missionsarbete. Det kan vara negativt för barnens personliga tro om de känner att de har offrat båda sina föräldrar åt Gud. Det behöver ju inte vara så men det kan vara så. Men så är det väl med alla barn, de behöver närhet och kärlek. Oavsett vad föräldrarna gör så får inte arbetet bli viktigare än barnen. 

smida medan järnet är varmt


Tapeterna kom upp. Och ingen kunde vara gladare än min man som slapp tapetsera. Och det bästa med arbeta med nåt där hemma är ju att man aldrig behöver vara ensam. Trevligt sällskap av busiga barn uppskattas.

Nu har vi dock nåt annat spännande, kanske lite onödigt, på gång. Ända sen vi renoverade wc:n där nere för 6 år sen så har jag känt att det blev fel val från början. 
- Första felet var ljusa kakel på golvet med vit fog. Det skulle passa åt en dam som gillar att tvätta fogar med tandborste nu som då
- Andra felet var dålig kvalité på handfatet, kom fort hack i porslinet och gick inte att få riktigt ren.  
- Tredje felet var dålig kvalité på skåpdörrarna som svällde upp av vatten som runnit utmed dörrarna då man tvättat barns bakdelar XX antal ggr.
- fjärde felet var halvpanelen som var en perfekt dammhylla. 

Nu var tanken att vi skulle spara golvet och bara byta till svart fogmassan. Men till min glädje så såg jag i morse att mannen påbörjat renoveringen (jag var ju bort hela kvällen igår) och hade knackat upp 7 kakelplattor där åtminstone två var sönder. Då förstod jag vinken. Vi byter golv också, och ingen kunde vara gladare än jag. Så glad att jag knackade upp resten av kaklen, samtidigt som jag kände mig som en duktig talko arbetare! (att det är jag som tjatat om renoveringen en lång tid och gott kan svettas lite för att få det fint slog mig inte. Konstig fruntimmer!)


Nu ska jag dricka eftermiddagskaffet med lite hemlagade chokladbollar. Ivar sysselsätter sig med att slå sönder kakelplattorna med hammaren. Han är förresten en kille som gillar hammaren, är den borta så ska man alltid fråga honom var han hade den sist innan man börjar leta. (den brukar ligga på utsidan bredvid ett bräde med tjugoelva spik inspikade)

PS . imorgon har vi svenska dagen fest  i Ytteresse skola, dit är alla välkomna kl 18:30. Det blir allsång, sång av elever och sist men inte minst - tårtbuffé. 5 euro för vuxna, 2 euro för barn. Mor och farföräldrar till barn i skolan är extra välkomna!

på gång


Jag undrar om jag hinner allt jag har planerat idag utan att hemmet blir ett kaos. Hade planerat att hinna måla och tapetsera Ruths rum innan det är dags att tvätta håret och köra iväg till kokkola. Men allt tar längre än man tror och speciellt drar det ut på tiden då tapetklistret finns i butiken i stan. Jag är väldigt dålig på att skuta upp saker till nästa dag, jag kan inte lämna nåt ogjort.
Det värsta av allt är att jag redan vet att resultatet inte kommer att bli bra eftersom grunden är för dålig. (ja, ni ser på översta bilden t.h i hörnet) Men att dra bort gamla tapeter och skrapa och spackla har jag ingen lust med. Det får duga så här. Jag är ingen petnoga människa och mår, tack och lov,  inget sämre för det!
Nu är kaffepausen slut

h e j     h o p p     i    g a l o p p

G e m e n s k a p s k v ä l l

Imorgon är det igen dags för gemenskapskväll för kvinnor. Denna gång vid Närvilä bönehus i Kokkola, mer info här. Anu Saari, kolla här, berättar om hur det var att vara hustru, mamma och missionär i Sibirien (lite uppförstorad bild)

Alla helgons dag



Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som var förr är borta."

Johannes Uppenbarelse 21:1-4

Det kan jag leva med


Tänk att jag alltid lyckas -

med att misslyckas!

Men det kan jag leva med, att inte kunna baka alltså. Denna gång har jag lyckligtvis en förklaring till att mockarutan blev torr, knaprig och platt. Jag glömde nämligen att sockret skulle vispas med äggen och hade redan rört ner det i mjölet. Vad vi bjuder på eventuella gäster denna helg har jag inte en susning om, kanske gubben kladdar ihop något ikväll då jag är i jobb!? Men den chansen är nog lika stor som att jultomten skulle ha med sig julklappar åt barnen utan att jag måste yra runt i butikerna.