k o n t r a s t e r




Har nu fått stifta lite bekantskap med ett nytt land, Albanien, via kort och berättelser. På ett sätt skulle jag gärna besöka stället själv men å andra sidan så är jag en såpass "blöt" person som inte vill veta av verkligheten. Fattigdomen, slummen, gatubarnen och misären. Hur känner man sig då man ser en flicka i Ediths ålder (9-13) bär på sitt lilla barn och tigger pengar av bilister i långa bilköer. En liten hjälplös mamma som själv är ett barn. Eller smågrabbar som springer runt i enbart shorts och inte vet av annat liv än gatulivet. Jag tänker på vår 6-åring här hemma som har allt ett barn behöver. Kärlek, mat, leksaker, trygghet, glädje. 

Jens besökte staden Tirana som är en stad mellan bergen med en miljon invånare. Människor överallt. De bodde mitt i stan vid ett kristet vandrarhem med höga staket runtomkring. I Albaninen är 70 % muslimer men en stor del av dem oaktiva sådana. I slumorådet utanför Durres blev de bjudna på "saft" av en muslimsk familj sådär helt oväntat. Det tyckte jag var lite häftigt, helst vill man ju se hur folket lever och bor. Familjen var en fattig familj där barnen inte hade råd att gå i skolan. 

Hur missionsarbetet utvecklas i Albanien vet Herren allena. Nu känner jag iallafall att mannen får hållas inom vårt eget område en lång tid framöver. En lång tid! Men visst, världen är så stor, så stor. Jag tror det är bra med vidgade vyer så blir man inte så "hemmablind". 

Avslutar med ett bild av ett stort hål i marken (det lär ska finnas många av dem). Vem i all värden kan ha gator att se ut på detta viset? Där skulle ju ett barn kunna ramla i eller ett ben lätt brytas av om man stiger fel. Usch, jag passar nog bäst i trygga Esse med skyltar "kör sakta, här leker barn!"

 


* * *
 "När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan!  Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.  Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."  Mark 14 3-9
 

måttet rågat


Har man ställt in sig på att vara ensam med barn och hushåll två dagar så orkar man två dagar. Har man ställt in sig på 5 dagar så orkar man 5 dagar. Men sen orkar man inte en minut längre än vad man ställt in sig på. Nu är måttet rågat för denna dam och jag ser framemot några timmar utan mina kära barn imorgon. Fast å andra sidan vill jag ju höra om resan. Ska jag fara bort då mannen äntligen kommer hem eller ska jag nöta soffan!? Det återstår att se. 
Imorgon bitti ska vi iallafall infinna oss 8:30 vid skolan på avslutningsfest, så nån skön sovmorgon med mannen blir det inte hos oss. Onödigt tidigt med fest om man frågar mig. Gäsp. 
Idag har vi förresten haft en lyx dag. Först träff hos en väninna med världens godaste äppelpaj till kaffet och sen resten av dagen spenderades vid denna dam. Till middag fick vi risgrynsgröt och när vi körde hem efter 7 timmars gästabud var barnen (och jag) nöjda och lagom trötta med dagen som gått. Mera sällskap åt folket - det gör en så gott (speciellt gott då man inte själv behöver stå vid spisen)!

Nu ska jag hänga upp en kvällstvätt och sen är batteriet urladdat. Dags för yöuni!

Kristi himmelsfärdsdag

En lugn kristi himmelfärdsdag har vi hos oss. Dryft efter pappa har vi allihop och Ruth funderar var chokladen är gömd. Vi har nämligen alltid lagrat upp med en fazers platta till söndagar och det vet hon så väl. Nu har vi ingen platta, mjölken och matlagningsgrädden (som jag behövde till broilerstrimlorna) är också slut och jag skäms över min bristande energi att handla hem mat. Vi får nog cykla iväg till mommos ikväll och låna ett mjölkpaket. 
Mina tankar är hos mitt syskonbarn som ligger på sjukhus i H:fors. Han har en svår brännskada efter en olycka. Sommarlovet kunde inte ha börjat sämre för honom och hans familj. Vi får be vår Fader om läkande krafter!

Herre, du hör våra böner,
du hör våra suckar,
du hör vår ängslan och vår oro.
Du vet hur tvivlande vi är då vi ber.
Omslut vår kära Andre på alla sidor!
A m e n

E x a m e n s f e s t


Min yngste bror har en flickvän, Janina. Henne har vi firat ikväll med mycket gott! Med sin närvårdar examen får hon nu blicka framåt och börja jobba. Extra roligt är att hon ska arbeta på Ivars förskola inkommande läsår. Grattis, grattis Janina!

Hej pappa




Här fiskar vi kaniner, äter lunch på kylskåpet och har hål i strumporna. 
Men vem bryr sig om några hål här eller där. 
Det är svinkallt ute (9,9 och mulet), mamma deppar över vädret men annars har vi det ganska bra. 
Ganska. Inte riktigt. Sådär nöjaktigt.

Nova bara sover, ibland byter hon plats på nästa kudde på kökssoffan eftersom hon tror att den är fluffigare. Blixten sover också, trodde han skulle få sova inomhus inatt då pappa är borta men icke sa nicke (ja, nån Nicke har vi inte här, du kan vara lugn - mamma breder ut sig över hela sängen om natten så till och med Ruth skippar att komma och gosa på morgontimmarna) Dubbel täcket är svängd helt fel med knapparna på pappas sida, men vi fixar sådana viktiga detaljer tills du kommer hem på fredag ELELR lördag??

Ikväll ska mamma och Edith på examenskalas. Mamma provade just en klänning som hon trodde skulle gå att ha men hon konstaterade att allt får henne att se ut som en vandrande tunna (inte pinne!) Det får bli den samma svarta skjortan som hon hade i helgen, förra helgen, helgen innan den och så den föregående.....vilken tur att hon fyndade just den vid missionsmagasinet.
Tjocka tunnor i svarta blusar.
Nu ska vi hänga upp en tvätt. Inomhus. Det finns risk för regn. Men först ska Ruth döda en fluga med smättaren som Ivar kastade ner från kylskåps"taket". Men hon hittar ingen fluga, var är alla nu då!?

b a r n e t


Ikväll var vi på besök till förskolan. Ivar har en trevlig höst att se framemot. Jag minns själv förskolan som en mycket lycklig tid i min barndom. Jag hoppas att våran kille ska ha lika roligt som jag hade och som hans storasyster hade. Jag önskar att han hittar kompisar och inte behöver känna sig ensam eller på sidan om. Vilken hemsk känsla det måste vara för föräldrar till barn som inte har kompisar och som kanske blir mobbade. Man står liksom hjälplös på sidan om och kan egentligen inget göra. Barn skapar sina egna nätverk och hittar de ingen kompis att ty sig till kan tillvaron bli tung. 
Önskar att inga barn skulle behöva känna sig ensamma och utstötta.

På väggen vid förskolan hängde en tavla med denna text som jag har på bilden. Dessa ord borde smycka en tavla i alla människors hem. Jag tror inte vi kan läsa dessa rader för ofta. Tänkvärda ord.

 Nu ska jag krypa till kojs och reflektera över om jag har bemött mina barn mest från den första kategorin eller från den andra idag. Åtminstone ikväll, då jag kom hem med tre trötta barn och ett hem i kaos, så var det långt till vänskapliga och kärleksfulla ord. Men vi fixade hemmet på tre röda sekunder och barnen fick titta på rosa pantern (hörde när Ivar viskade åt Edith att hon skulle skriva rosa pantern på google för det får dom inte titta på för pappa men nu är han ju inte hemma) en kvart innan läggdags och lugnet infann sig. Nu sover alla sött och morgondagen lämnar vi i Herrens hand. Godnatt!

* * *


Länkar till sist en sång av Elvis som är berörande.
Denna sång beskriver så hur barn påverkas av miljön och de människor de växer upp med.

As the snow flies
On a cold and gray Chicago mornin'
A poor little baby child is born
In the ghetto
And his mama cries
'cause if there's one thing that she don't need
It's another hungry mouth to feed
In the ghetto

People, don't you understand
The child needs a helping hand
Or he'll grow to be an angry young man some day
Take a look at you and me,
Are we too blind to see,
Do we simply turn our heads
And look the other way

Well the world turns
And a hungry little boy with a runny nose
Plays in the street as the cold wind blows
In the ghetto

And his hunger burns
So he starts to roam the streets at night
And he learns how to steal
And he learns how to fight
In the ghetto

Then one night in desperation
The young man breaks the rules
He buys a gun, steals a car,
Tries to run, but he don't get far
And his mama cries

As a crowd gathers 'round an angry young man
Face down on the street with a gun in his hand
In the ghetto

As her young man dies,
On a cold and gray Chicago mornin',
Another little baby child is born
In the ghetto
And his mama cries

kNasiGa dRömmaR


Jag tror det hör till bearbetning av en gravid kvinna att drömma XX antal drömmar om förlossning. Inatt upplevde jag en drömförlossning.
Jag blev undersökt av en barnmorska på rutinkontroll vid rdg. Hon konstaterade att barnet var så pass nere vid öppningen så hon plockade ut det. Sådär bara. Nu plockar jag ut barnet och det gick lika enkelt och snabbt som att ta bort kärnan i en mogen avocado. Efter "förlossningen" försökte jag få tag i mannen som ju är utomlands och han svarade inte. Ringde medresenären och han frågade om samtalet var så pass viktigt att jag behövde tala med mannen. 
- jo, absolut! Vi har just fått ett barn. Sen samtalade jag med J på en linje som var bristande och lovade att skicka en bild av våran bebis. Efter samtalet skickade jag också bilden av bebisen i alla olika Waths up grupper som jag tillhör och alla blev lika överraskade och glada. Grattis till bebisen, det gick ju snabbt!
Hmmm. En dröm är ju en dröm. 
Nästa vecka ska jag börja se över kläderna åt bebisen, vi har endast några få plagg. Men jag är en sån som inte vill förbereda nåt nå länge på förhand, och en månad känns som en evighet framåt. Dessutom kan man ju knalla och gå 2 veckor över tiden och då blir vårt barn ett juli barn - isåfall ger jag upp. Kastar in handduken så att säga, orkar inte vänta så länge. Orkar inte. Vill inte. Filten på bilden (hm) blir perfekt för svettiga dagar eftersom den är så liten och nätt. 

p a n n k a k a


Dagen som började så skön blev en riktig pannkaka. Pannkaka av alltihop. Jag har tröstätit som en gris. Tröstbloggat som en datanörd och barnen har suttit för mycket på datorn de med. Usch. Regnet som kändes uppfriskande på morgonen har silat ner precis hela dan och barnen har varit ute max en halv timme. Nu vill jag bara kräkas upp den goda pannkakan som jag ätit alldeles för många bitar av men ännu hellre vill jag fara och sova och avsluta dessa långa timmar som denna dag bestått av.
Vissa dagar blir bara såhär. Sådana dagar man bara vill dra ett streck över. Radera. 
Dessutom glömde jag köpa apelsiner vid Sale. De skulle ha jämnat allt det söta jag stoppat i mig idag. 
Rackans apelsiner som borde vara här i fruktskålen på köksbordet. 

Förresten att slöblogga kan också föra nåt gott med sig. Kikade in på Underbara Klaras blogg (hon ska tydligen också få en sommarbebis) och fick inspiration att baka. Inget ont som inte för nåt gott med sig. Nu har jag en blåbärspaj att frysa ner för kommande behov. Pannkakan blev som sagt också god bara jag hade nöjt mig med två små bitar, inte 5 bitar och det som Ruth inte åt upp!

Alla kilon man går upp som gravid ska ju kämpas bort sen, en sak jag förtränger medan jag lever i mitt "söttillstånd". 


Pannkaka
3 dl vetemjöl
8 dl fetmjölk
4 ägg
lite salt
50 gram smör
Gör så här
Smält smöret, vispa ihop mjölet och mjölken. Därefter äggen, ett i taget, lite salt (knappt 1 tsk) och häll smeten i långpannan. 225 grader i ca 25 minuter.  Njuts med sylt och vispad grädde!


g r ä s



Att starta veckan och veta att man är gräsänka i hela 5 dagar känns smått motbjudande. Fast å andra sidan har vi ganska skönt här inne medan regnet smattrar mot fönsterrutan. Barnen leker med små lego och Nova njuter av att sova på soffan framom att ligga och flämta i skuggan utomhus då det är varmt. Hon gillar dagar som denna, då alla är hemma!
Igår kväll hade vi kaffebjudning och vi bjöd på endast kaffe. Resten fick gästerna ta med sig. Saft (vi bjöd på vatten istället), kex, bulla...ja, allt i "godväg" var slut! Alltid brukar man ju hitta ett öppnat kexpaket längst in i skåpet eller glass i frysen men inte ens det fanns. När mannen handlade mat i lördags hade han nog tankarna på nåt annat än just kaffe gäster. Jag borde egentligen baka nåt att ha i frysen för liknande tillfällen. Mammor brukar ju faktiskt boa om sig veckorna innan de ska få bebis, baka och städa värrigare. Några sådana tempor har jag inte sett skymten av....men ännu hinner jag med allt detta! I mitten av Juni nångång...

* * *
På tal om mannens frånvaro i hemmet denna vecka så kan jag meddela, ifall det finns de som undrar, att han skall till Albaninen. På LFF:s hemsida kan man läsa om föreningens verksamhetsplan, tyvärr är denna inte uppdaterad med 2014 versionen men 2013 versionen finns och jag har här kopierat den del som handlar om just Albanien. 

"Albanien: Professor Jouko Talonen har under sina forskningsresor träffat albanska kristna och 
inlett ett arbete för att översätta kristen litteratur till albanska. Böcker som översatts har varit 
Uuras Saarnivaaras undervisningslitteratur (6 böcker i olika storlekar) Våren 2014 färdigställs 
en bok som är samlad av Matti Suos skrivelser. I början av hösten 2013 frågade Jouko om LFF 
utlandsmission skulle kunna ta över litteraturarbetet i Albanien. LFF styrelse beslöt att ta emot 
uppgiften."
Nu har de kommit så långt att de bildar en kristen organisation med Albanska kristna för att göra det möjligt att fylla Kristi missionsbefallning. Det är detta papper som mannen nu ska underteckna, därav resan. 

* * *


r a b a r b e r p a j


Syrran bjöd på nygräddad rabarberpaj med glass ikväll. Så gott. Det godaste man kan äta efter en solig varm dag! På tal om värmen så får man lite samma känsla som vi hade i fjol vid denna tidpunkt. Samma "simmarvärme". Sen kom kölden som en räkning på posten, och jag minns att Edith nästan hade mössa på sig till simskolan. 
Men vi tar en dag i taget och njuter av alla sommardagar vi får. Dagar som denna då man drömmer om en pool på gården och dajmglass i frysen som aldrig tar slut!

s i m m a


- mamm, sa Ivar med lite fundersam blick, alltså vad heter du mera än mamm? jag har glömt för jag brukar ju alltid säj mamm åt de. 
- Jag, heter ju Maria.
- Ja, just det! Nu minns jag, sa han och sprack upp i ett leende. Kan vi fara till nasa och simma?

h j ä r n g y m n a s t i k


Alltså vilken härlig sommardag. Den har givetvis spenderats på utsidan!
 I förrgår hade Edith och jag en diskussion om vår hund Nova som har några kilo extra runt magen. Jag uppmanade henne att hon gärna får fara oftare på promenad med henne nu då inte jag är så pigg på att lunkka utmed vägarna. Hon blev tydligen lite orolig för vår lilla tjockis och hade lånat en träningsbok för hundar på biblioteket. Att det är hjärngymnastik tycktes dock inte bekomma henne och jag smålog åt hennes bokval. Om övervikt skulle kunna botas med hjärngymnastik skulle det vara så enkelt. Att Nova dessutom får hundgodis som belöning för utförd övning bidrar ju inte heller till viktnedgång. Heija Edith!
Publik hade de givetvis. En väldigt peppande sådan. 
Ivar var dock inte särskilt förtjust i hundövningarna, han vilade bara armen mellan trimmningspassen. (vi har en trimmer som är modell lättare och som är med ackuladdare, perfekt för en liten grabb som vill ta i och hjälpa mamma)


Sånt hos oss denna tisdag kväll då livet känns extra skönt. 
Blomrabatten fick sig också en omgång av barnens mormor. Edith som skulle ut och gå med Nova kom inrusande och sa att mormor står i rabatten och rensar. Hon tyckte det var väldigt konstigt att nån oanmäld kommer och vill rensa rabatten. Jag tycker det är väldigt lyxigt.

p o t e n t i a l



Nu har Pauli Rantalas skriverier inkommit till magasinet. Mycket annan läsvärd litteratur finns också där. Tankar om livet, med nåt tänkvärt för varje dag, passar ju också bra att ha på köksbänken vid kaffebryggaren. 

Dagens citat var: Alla har potential: du måste bara upptäcka den. 

Visst är det så, vi har alla potential. Resurser. Förmågor. Möjligheter. Vi måste bara tro på oss själva i lagom stora doser. Uppblåsbara personer som tror stenhårt på sig själv kan däremot vara jobbiga att umgås med ibland. Sådana som vet och kan allting bäst, som inte ser sina egna brister. Jag tror vi måste iklä oss andens frukter - kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet- så kommer den rätta potentialen i oss människor fram. Vi får be, liksom David i Psaltaren, Skapa i mig Gud ett rent hjärta. Ps 51:12

På tal om andens frukter så fick jag ett ryck häromdagen och planerade en ny version av tavla till magasinet, har dock inte fått inramat den ännu....


en helg i solstol....kanske......


Alltså på sant, veckorna bara rusar fram! Nu har vi igen en skön fredag. Vi startade dagen med halpa halli och fyndade en my kanna på rea. Så söt, den perfekta saftkannan på trädgårdsbordet. Fast på tal om trädgårdsbord så saknas ett sånt hos oss. Fantiserar om att maken skulle fixa ett av plankorna vi har i lidret men jag tror nog jag får fantisera vidare. Det som stör mig mest är att han kan. Skulle han vara en man med tummen mitt i handen skulle jag aldrig tjata men han är väldigt händig men han vill inte. 

 Köpte också prisvänliga solstolar idag från Jysk, saknade sådana. Nu inväntar vi sol och värme (och en snickarglad man.....)

t a v l o r


Jag hade planerat att göra några barnaktiga tavlor att hänga ovanför spjälsängen i vårt sovrum. Med inspiration från babylådan så fick jag ett ryck och målade en kvist med fyra grenar som skulle symbolisera våra barn. Resultaten blev inte alls lyckat. Inte alls. Nu googlar jag vidare och skulle gärna köpa hem nåt passande men allt tyckas vara i fel storlek. Planscherna nedan faller mig i smaken men är i storlek A3 och jag behöver 30 x 30.....så jag får leta vidare....svart-vitt ska det vara....





e n s a m m a


Idag hade vi avslutning i mamma-barn grupperna (vi var med buss till touhotalo och på mat till ABC så vi har haft en angenäm förmiddag). Då det var dags att köpa en tackgåva åt ledaren så var ju missionsmagasinet ett ganska naturligt val. Naturligtvist. När det kom till kategorin att välja kort så hade jag svårt att välja bara ett. Vi har så många fina kort med bibelverser för olika tillfällen där, har ni inte tittat på dem tidigare så är nog tiden inne nu. På nåt vis så föll valet på detta kort denna gång. Jag undrar om det inte är det vackraste kortet jag sett! Innebörden är så djup (dessutom passar det också åt en som dragit mamma-barn grupper för efter såna pass så behöver man vila)

"Kom med mig till en öde plats
 där vi kan vara ensam och vila er lite"

Hur ofta söker vi en stilla stund med Gud? Där vi kan samtala med honom utan att låta oss störas av allt annat runtomkring. Stunder när vi inte är för trötta eller för stressade. Stunder då vi känner hans närhet. Då det bara är vi, Gud och jag.  
Lika viktigt som det är att vårda parrelationen i äktenskapet eller umgås med barnen ensamma utan syskon är det att vårda relationen med Gud. Vi bör lära känna honom. Vara med honom. Samtala med honom. Vi bör ta oss tid. Söka oss en plats.

"Närma er Gud och han skall närma sig er" Jak 4:8

Gud vill ha en personlig kontakt med oss, den ska kännas naturlig. Upplyftande. Något vi längtar efter. 

Jesus kom in, rena mitt sinn, kom in i mitt hjärta Jesus.
Kom in, bo kvar, min styrka var.
Kom in i mitt hjärta Jesus. 

nåt sånt



Nåt sånt på gång hos oss. Klickade hem min första skötväska ever. Har faktiskt inte haft nån sån tidigare, tycker väl inte det varit nödvändigt. Men nu ska här utrustas på riktigt. Kanske jag som 30 åring mognat lite. Har beställt både skötväskan och påslakansetet från Ellos och hade räknat med rabatterna som de alltid reklamerar ut. - 40% på den dyraste varan och - 25% på resterande varor. Men icke, både skötväskan och favoritpåslakanet hade stämpeln som visar att de inte säljs till rabatterat pris. Typiskt. Men så tänkte jag på min skyhöga lön som jag fått de senaste månaderna från MHSO och klickade hem dem iallafall.
På tal om pengar så ska det bli intressant att se vad mammapengen blir då den baseras på en halvtidslön. Hittills har jag alltid fått nästa barn innan det yngsta fyllt tre å och har alltid fått mammapengen baserat på heltidslönen jag förtjänade innan jag fick Edith. Fast å andra sidan så är ju mammaledigheten och samtidigt mammapengen en väldigt kort tid, 9 månader går ju hur snabbt som helst. Det som är mera spännande att se är när föräldraledigheten/föräldradagpenningen förkortas från tre år till två. Då kan man börja fundera hur lite värda vi som har småttingar är i dagens samhälle. Att vara hemma med barnen i tre år är ingen lång tid, den är faktiskt väldigt kort! Den bästa tiden i livet om man får tro på de äldre.

"Mycket få människor lever idag -
de flesta gör förberedelser för att leva imorgon." 
Jonathan Swift

m a m m a l å d a n


Idag fick vi hämta mammalådan från posten. Så roligt! Eftersom jag inte tidigare sett hurudana kläder som är i årets förpackning så var det extra kul.... och ja, vad ska jag säga att jag tycker. Helt ärligt.  Sovpåsen, som är det första blicken faller på då man öppnar lådan, är lite småful med magra apor. Den gröngula färgen tilltalar mig inte särskilt men huvudsaken är att den är skön och varm för bebisen att sova i.  Vinterhalaren, som jag till först tänkte att var inpackad i ett paketeringspapper med text på, kändes lite annorlunda, konstig men samtidigt lite småkul. Full med olika texter i engelska, finska och svenska. Skaka hoppemassa, jumping toe, belly go, vicka, skaka hoppemassen, du ditt lilla famndjur där...osv...Många härliga plagg finns också i lådan, såsom den turkosa overallen. Den som i skrivandets stund får pryda dockan. Såklart.




Sånt hos oss idag, nu ska jag dricka eftermiddagskaffet. Vi har just hämtat Ivar från hans sista dagklubbsdag. Nästa måndag har vi avslutning, sen till hösten börjar han i förskolan. Ruth längtar också att få börja i dagklubben, att bara vara hemma med mamma dagarna i ändan är ju kanske inte så roligt för en snart 4 åring. Tyvärr rymdes hon inte med i dagklubbens treårsgrupp detta år.....men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge.....detsamma gäller väl graviditet. Men visst får man langvänto.
- mam, varfö måst du alltid ha en bejbi i magen, frågade Ruth igår då vi hoppade ur bilen vid fammos igår. Hon har, om möjligt, ännu mer dryft efter bebisen än jag. 

morsdagspresent och munkar


I morse var vi och kokade munkar till basaren, riktigt roligt faktiskt. Nu kan jag härmed lägga detta på min meritlista - kan koka munkar! Fast å andra sidan så gjorde jag varken degen eller kokade dem så egentligen är nog min  m-u-n-k-k-o-k-n-i-n-g-s-k-u-n-s-k-a-p  ganska bristfällig ännu. Nåt förkläde hade jag ju inte en tanke på att ta med, vilket kanske märktes i ett visst ljusläge om man tittade noga. 

Nu till årets trevliga morsdagspresent.
När jag kom hem var mannen i färd med att tvätta fönstren. Våra dammiga, smutsiga fönster som jag oijat mig över i veckor. Gissa om det kändes fint!

 I skrivandets stund dras lotteriet vid basaren, där var verkligen fullt med folk då jag kikade in efter bakningen. Ska bli roligt att höra sen vem som vunnit. Har jag riktigt tur, vilket jag inte brukar ha i lotterier, så vinner Edith gasgrillen, Ivar trädgårdsmöblemanget och Ruth brio vagnen...typ......

b a s a r e n


Vi har ju basaren imorgon vid missionsmagasinet. Den glömmer ni väl inte. Men förbered er för trängsel och glöm inte orden : finns det hjärterum så finns det stjärterum!
Morsdagen är ju också i antågande och åt mamman finns absolut gåvor vid magasinet, flera nya tavlor finns, askarna med värdefulla ord, kärleksfulla ord eller bibelverser är ju alltid passande, andaktsböcker och andra religiösa böcker finns ju också i hyllan...eller så köper man bara sköna sockor att ha i gummistövlarna dessa regniga dagar...säg bara till om det är en gåva så paketerar vi in den!

Lotteriet är verkligen värd några lotter per person, igår var vi och köpte en snygg gasgrill som jag mer än gärna skulle vilja vinna själv! Lotteriet har också utökats med en cykel och bollgrill. En fiskars räfsa sitter ju inte heller fel eller lasset med matjord...

ps. i tidigare inlägg, under etiketten missionsmagasinet, har jag knäppt kort av en stor del av tavlorna som vi haft vid magasiet. Utbudet varierar ju hela tiden och vi får nya ideér, men om du vill köpa en tavla som inte längre finns där så kan du maila mig på maria83bjorkskog@hotmail.com så borde tavlan gå att fixa!

bryggan och BB


Ruth nu klär du på dej!
- NEJ, jag kan inte för mina kläder är ju brygga och om jag tar bort dem så ramlar jag i vattnet.

Ja, varför inte, vi har ju ingen brådska. Ingen tid att passa denna förmiddag så varför inte springa runt i pyjamas några timmar. Jag ska dricka mitt morgonkaffe och avundas alla som har goda bakverk i frysen att ta fram till sådana tillfällen som denna! Då man bara njuter av att vara.

På eftermiddagen ska jag fara till Kokkola och stifta lite bekantskap med BB där. För mig som fött mina tre barn i Jakobstad så är ju detta nåt nytt. Jag skulle mycket hellre föda i Jakobstad och kommer att sakna stället sen då det blir dags. Varje gång jag varit inne på BB har jag fått lyxen att vara i två personers rum med de bredare, 120 cm, sängarna. När man som nyförlöst, med en liten bebis som ska ammas, ligger i en 80 cm säng (eller kanske de är 90) kan ju inte vara särskilt bekvämt eller praktiskt!? Men jag har ju inte prövat så det återstår ju att se. 
Dessutom är det ju en bisak var man befinner sig efter förlossningen, det är ju själva grejen att få ut bebisen som jag har mest ångest över. Hujedamej...
vad har ni för erfarenheter av kokkola BB?


"Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber,
tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar."
Fil 4:6

v å r k v ä l l


Denna härliga vår. 
Då man cyklar i byn och alla håller på med sitt.
 Löpskorna dammas av och cykelkedjorna oljas in. 
Våren är en så förväntansfull tid, man planerar inför sommaren.
Några köper nya trädgårdsmöbler 
medan andra bygger ut terrassen.
Vissa, som jag, gör så lite som möjligt.


Cykelmålet var, som så ofta förr, till syrrans. Kusinen Elia blir alltid lika glad då vi kommer och alltid lika lessen då vi åker därifrån. Detta trots att Ruth bestämmer det mesta då de leker tillsammans och är en riktig dirigerarpetter!
 Nu ska vi äta varsin kvällsmacka som de säger i Sverige och tvätta sandiga händer och snoriga näsor. 

b e s v i k e l s e n


     Det här med betong är inte alltid så lätt. Det kunde också Edith besviket konstatera efter att ha 
     gjutit en betonghandske, den gick sönder på så många ställen som det bara var möjligt. 
    Jag däremot har testat att gjuta krukor till vårbasaren vid missionsmagasinet på lördag och det var inte heller alltför lätt.  Några blev helt ok medan vissa åkte direkt i skräpkomposten. 
   Testade också att göra nån typ av fågelbad eller trädgårdsprydnad. Hade planerat att gjuta dem i rabarberblad och pratade bara om det med Edith. Då jag plockade passande blad ur fjolårets rabatt så sa Edith försiktigt
   - men mamma, det där är ju inte rabarberblad, det är ju grodblad. Snacka om att ha tankspridd mamma. 


Idag har jag däremot pausat med allt vad betongarbete heter. Känner mig faktiskt som en betongklump själv efter att ha ätit nästan en halv frödinge kladdkaka till eftermiddagskaffet. Så onödigt! Men saknar man självdiciplin så gör man. 

Andligt ansvar i familjen


Ikväll ordnas gemenskapskväll, för både män och kvinnor, i Bosund bönehus klockan 18:30.
 Sista gången för denna termin. Temat är andligt ansvar i familjen med Markus Ventin.

"Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, 
godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning" Gal 5:22-23

s a n d a l e r


Snart får vi börja gå med barfötter i sandaler. Ljuvligt. Ni kan ju bara föreställa er vilken glädje Edith kände då hon såg vilka läckra sandaler hennes mamma fyndat vid missionsmagasinet. Vilken åttaåring gillar inte glitter och glamour!?
Själv minns jag inte när jag senast skulle ha köpt ett klädesplagg åt mig, så är det alltid när jag är gravid. Jag tycker inte det är värt att slarva hem nåt man bara använder en kort tid. Att köpa nu det som jag ska ha sen är inte alls min grej heller.

s o p p a


Igår kväll fick mannen ett infall och kokade värsta rysk soppan och det doftade ljuvligt här hemma. Man borde definitivt göra mera hälsosamma soppor.  Denna soppa innehöll rejäla köttbitar, sopprötter, lök, morötter, blomkål, broccoli och kanske nåt annat som jag inte reflekterat över. Soppan påminner mig om att jag för ett år sen var på väg till just det ryska landet. Jag har faktiskt två år i rad varit i Ryssland på morsdagen så detta år ska det bli extra skönt att vara hemma och bli uppvaktad av mina kära barn. 

Nu är jag trött, har ropat med barnen så magen hoppat. Att vara arg tär på krafterna. Att dom ibland inte gör annat än busar, härjar och klottar får en att påminnas om att de trots allt bara är barn. Busiga barn.
Nu ska jag ringa mannen och beställa en marabou chokladplatta tills han kommer hem. Because i`m worth it...eller nåt sånt...

i n t r e s s a n t


Nåt intressant verkar barnen ha fått syn på i vattnet. Fast bara vattnet i sig själv är ju intressant. Väldigt intressant. Samtidigt lite småjobbigt då man hela tiden måste hålla koll. Var är alla barnen? har du koll på barnen? Har jag koll på barnen? har ni koll på era barn? 

En härlig, solig, första maj fick vi här i Österbotten och jag tror och hoppas att de flesta fick njuta till max av denna lediga dag. Jag har fått mumsa i mig av svägerskornas hemkokta munkar och kan konstatera att de är så ljuvligt goda!

I morse fick jag förresten stifta bekantskap med en ny gravidåkomma. Nämligen bröstbränna. Efter morgonmålet fick jag en stickande känsla i bröstet och måste lägga mej ett tag, tanken att jag nu säkert snart drabbas av värsta hjärtinfarkten fick mig att snabbt kravla mig upp ur sängen för att fara och byta kläder. Inte kan man ju åka iväg till sjukhuset med fulaste morgonrocken i mannatid! (den är blå med nallebjörnar på och passar inte alls en mogen kvinna på 30!) När brännan så småningom lättade (precis då jag var nyduschad och fräsch med rena kläder och redo för sjukhusfärd) och jag satte mig för att googla "gravid + bröstbränna" så fick jag bekräftat att detta inte är nån ovanlig åkomma och att boven i dramat säkert var de friterade munkarna som jag ätit. Idag har jag igen ätit två munkar och hade tydligen glömt hur obehaglig känslan med bröstbrännan var.

Nu är det maj, vart tar dagarna och månaderna vägen? i juni får vi, om allt går väl, en bebis....

l   ä   n   g   t   a   r